Grekiskans inflytande

Diskussioner om språkhistoria, allmän språkvetenskap och den komparativa språkforskningen.
Användarvisningsbild
Ralf Palmgren
Medlem
Inlägg: 2305
Blev medlem: 17 jul 2004 15:03
Ort: Helsingfors

Grekiskans inflytande

Inlägg av Ralf Palmgren » 17 mar 2013 19:17

Latin har haft en stor påverkan på åtminstone de västeuropeiska språken. Jag har ännu inte studerat grekiska. Jag antar dock att den har haft en mindre påverkan på de västeuropeiska språken. Det var nämligen inte många som kunde det språket i Västeuropa under medeltiden. Har grekiskan haft stor påverkan på de östeuropeiska språken? Hur är det med exempelvis ryska, rumänska och de sydslaviska språken (serbiska, bulgariska, montenegrinska osv)? Är grekiskan således jämförbar med latinet eller var det enbart en lokal företelse i enbart Grekland och området däromkring?

LasseMaja
Redaktionen
Inlägg: 4722
Blev medlem: 22 jan 2003 08:19
Ort: Dalarna

Re: Grekiskans inflytande

Inlägg av LasseMaja » 18 mar 2013 18:14

Grekiskan har väl haft lite samma ställning som latin, dock i mindre omfattning. Jag drar mig till minnes min gymnasietid, då läste "humanisterna" fortfarande både latin och grekiska. Grekiskan har alltså varit ett språk för bildade ända in i våra dagar. Grekiskans spridning fick den nog under Alexander den stores världserövring och den efterföljande hellenistiska tiden. Grekiska talades väl även i Östrom/Byzans men om den påverkat de östliga språken vet jag inte.

Ephraim
Medlem
Inlägg: 232
Blev medlem: 01 apr 2009 19:50

Re: Grekiskans inflytande

Inlägg av Ephraim » 19 mar 2013 00:51

Jag tror inte att den klassiska grekiskan användes under medeltiden på det sätt som man använde latin. Grekiskan var ett levande språk som talades i det östromerska riket med omnejd. I och för sig tror jag att det medeltidsgrekiska skriftspråket och bildade talspråket var ganska konservativt och påverkat av det klassiska språket (som man fortfarande kunde läsa) men det var ändå ett levande språk. Latin var ju en mer eller mindre stelnad språkform som användes som lingua franca och på det sättet fungerade inte grekiskan.

Grekiskans största inflytande både på de västeuropeiska och östeuropeiska språken är som en källa till lånord och som sådan skulle jag säga att den haft väldigt stort inflytande. Jag har inga siffror, men jag tror att de klassiska lånen i svenskan kan vara till lika stor del av grekiskt ursprung som latinskt.

Dock har lånen från grekiska ofta gått via latin vilket gör att de kan ha fått latinska ändelser och påverkats av latinska ljudändringar. Ett ord som centrum är ett bra exempel. Ordet kommer av forngrekiskans κέντρον (kéntron) men lånades in till latin redan under antiken. Den grekiska böjningsändelsen har ersatts av motsvarande latinsk och det inledande k-ljudet har palataliserats enligt latinskt mönster (vilket i svenskan gör att ordet uttalas med inledande /s/).

Även sentida "bildade lån" har ofta latiniserats artificiellt trots att de egentligen lånats direkt från grekiskan. Franskans cinématographe (> eng. cinema) kommer av grekiskans κίνημα (kínēma) och γράφω (gráphō) men har ett inledande s-ljud som om det gått via latin. Jämför dock norskans kino.

En viktig skillnad mellan västeuropeiska och östeuropeiska språk är dock att de senare lånat många ord från medeltidsgrekiska medan de förstnämnda nästan uteslutande lånat (via latin) från den klassiska (attiska) grekiskan. Särskilt märkbart är detta, föga förvånande, vad gäller ord inom den religiösa svären. Ortodoxa serber kallar staden Betlehem för Vitlejem medan katolska kroater kallar staden för Betlehem. Båda formerna kommer naturligtvis av grekiskans Βηθλεέμ (från hebreiska) men formen Vitlejem följer det medeltidsgrekiska uttalet ([viθleˈem]) medan formen Betlehem är lånat via latin från ett antikt grekiskt uttal.

Vad gäller "internationella ord" kan de östeuropeiska språken ibland använda former lånade från medeltidsgrekiska, ibland använda klassisk grekiska former enligt västeuropeiskt mönster. Självbiografi heter автобиогра́фия (avtobiográfija) på ryska där prefixet авто– (avto–) följer ett medeltidsgrekiskt uttal medan био– (bio–) följer ett klassiskt uttal. På serbiska och kroatiska har prefixet däremot formerna auto–, jämför аутобиогра̀фија/autobiogràfija.

Ordet κέντρον ovan har blivit till центр (tsentr), vilket jag antar har gått via franska eller tyska.