Ord för att skjuta med pilbåge

[HJ]

Nuförtiden används ofta ordet "eld" eller engelska ordet "fire" för att att skjuta med vapen, även icke-eldvapen (i alla fall om man får tro en del filmer). Men innan det fanns eldvapen, vad hade man för ord för att skjuta med t.ex. pilbåge, armborst och större kastvapen? Om det fanns en officer, som gav en grupp bågskyttar order om att skjuta, vilket ord användes t.ex under medeltiden, innan man uppfann eldvapen? "Eld" på svenska var det väl knappast, men kanske skjuta, avlossa? Istället för "fire" på engelska, Shoot?

/Håkan

[Hans]

Intressant fråga, kansk kan du kolla med någon reenactmentgrupp?

MVH

Hans

[varjag]

Termen Shoot! - användes i Royal Navy för eldorder till artilleriet. I svensk översättning i litteratur hittar vid ofta
''Shoot'' översatt som Salva!

my tuppence, Varjag

[HJ]

Intressant fråga, kansk kan du kolla med någon reenactmentgrupp?

MVH

Hans

Låter klokt. Men så vitt jag vet finns det väl några sådana här på forumet. Jag ger tråden några dagar innan jag letar vidare.

Att "Shoot" används av RN är intressant, det visar ju att det finns. (Även om RN är ärkekonservativa så behöver det inte vara ett arv från tiden innan krutet.)

/Håkan

[Johan Matsson]

"Ya Haq" är det traditionella skriket på turkiska i alla fall. Efter en snabb googling och lyssning.

[Lasse O]

Kan kanske vara av intresse att professor Åke Ohlmarks i sin bok "Vårt Nordiska arv" (tror jag) ansåg att pilspetsar var det värdefullaste en för-viking kunde lämna till sin son, d v s ett "arv".
Ordet går, enligt honom, igen i det engelska ordet Arrow. Man kan kanske också jämföra med ordet Arvinge.

[Jurgen Wullenwever]

professor Åke Ohlmarks

Vid sidan av ämnet, men det förefaller som om Ohlmarks aldrig blev professor.

Han studerade nordisk filologi och religionsvetenskap i Lund, och disputerade vid Lunds universitet 1937 på avhandlingen Heimdalls Horn und Odins Auge: Studien zur nordischen und vergleichenden Religionsgeschichte. Emellertid fick han inte docentbetyg på sin avhandling och blev därför utestängd från en akademisk karriär. Inte heller den 1939 publicerade avhandlingen Problem des Schamanismus resulterade i docentur.

[Lasse O]

Sant. Hans tyskvänlighet och grälsjuka kan ha legat honom i fatet men hans kunnighet kan ingen betvivla.

[Ephraim]

Ohlmarks kunnighet till trots finns det knappast någon språklig koppling mellan arrow och arvinge.

Svenskans arv i betydelsen 'något som ärvts eller skall ärvas' (som givetvis är ursprunget till arvinge) går tillbaka på ett fornnordiskt arfʀ, från en urgermansk rot *arƀ-, i sin tur troligen från ett urindoeuropeiskt *Horbʰ- (jämför grekiskans ὀρφανός och latinets orbus). Det finns ett engelskt ord erf (fornengelska ierfe) som kommer av samma germanska rot även om det såvitt jag vet knappast används längre.

Engelskans arrow går tillbaka på någon av två besläktade fornengelska former earh och ārwe. Dessa kommer av en urgermansk rot *arhʷ-, av fornindoeuropeiskans *h₂erkʷ- (jämför latinets arquus, arcus). Fornnordiskans ǫr, genitiv ǫrvaʀ, (isländska ör) har samma ursprung.

Det finns faktiskt ett annat svenskt ord arv som enligt SAOB betyder 'för fångst af större djur, särsk. björn, utlagd(t) pil l. kortare spjut (af järn) som medelst ett giller afskjutes l. slungas mot djuret, då detta berör den till gillret hörande tråden;' (SAOB betraktade ordet som utdött redan när artikeln trycktes 1901). Detta ord går tillbaka på fornnordiskans ǫr (med v, antar jag, i analogi med exempelvis genitivformen) och är släkt med arrow men alltså inte med arv i den första betydelsen.

[Ephraim]

Angående trådens ursprungliga ämne kan jag tillägga att engelskans fire i betydelsen '[t]o discharge a gun or other fire-arm; to shoot.' finns belagt först 1645 enligt OED. Svenskans eld i betydelsen 'eldgivning, skottlossning, skjutning; finns enligt SAOB belagt först 1709. Det var definitivt först i och med att man använde eldvapen som dessa kommandon användes.

Däremot vet jag faktiskt inte vad som användes tidigare. Det är uppenbart att "shoot" och "skjuta" (båda från urgermanska *skeutaną med samma betydelse) är det man gjort med pilbågar så långt tillbaka som vi har belägg i text, men i vilken utsträckning dessa verb använts för militära kommandon vet jag inte.

[Lasse O]

Ohlmarks kunnighet till trots finns det knappast någon språklig koppling mellan arrow och arvinge.

Svenskans arv i betydelsen 'något som ärvts eller skall ärvas' (som givetvis är ursprunget till arvinge) går tillbaka på ett fornnordiskt arfʀ, från en urgermansk rot *arƀ-, i sin tur troligen från ett urindoeuropeiskt *Horbʰ- (jämför grekiskans ὀρφανός och latinets orbus. Det finns ett engelskt ord erf (fornengelska ierfe) som kommer av samma germanska rot även om det såvitt jag vet knappast används längre.

Engelskans arrow går tillbaka på någon av två besläktade fornengelska former earh och ārwe. Dessa kommer av en urgermansk rot *arhʷ-, av fornindoeuropeiskans *h₂érkʷ- (jämför latinets arquus, arcus). Fornnordiskans ǫr, genitiv ǫrvaʀ, (isländska ör) har samma ursprung.

Det finns faktiskt ett annat svenskt ord arv som enligt SAOB betyder 'för fångst af större djur, särsk. björn, utlagd(t) pil l. kortare spjut (af järn) som medelst ett giller afskjutes l. slungas mot djuret, då detta berör den till gillret hörande tråden;' (SAOB betraktade ordet som utdött redan när artikeln trycktes 1901). Detta ord går tillbaka på fornnordiskans ǫr (med v, antar jag, i analogi med exempelvis genitivformen) och är släkt med arrow men alltså inte med arv i den första betydelsen.

Tack. Nästa gång kommer jag att hejda mig innan jag ger mig in i några språkliga äventyr

[Jurgen Wullenwever]

Svenskans fire i betydelsen 'eldgivning, skottlossning, skjutning; finns enligt SAOB belagt först 1709.

Svenskans fire?

Verbet fyra finns belagt något tidigare, och var antagligen i bruk långt dessförinnan (fast det hör fortfarande inte till ämnet ) :

– FYRA LÖS . (†) till 4: avfyra (ett eldvapen). Då de fyrede deres musketer löss öfver åån. A OXENSTIERNA 1: 103 (1622).

särsk. (†): avgiva saluskott. The Swenske Skepen skulle effter Sedwana fyra för Chroneborgz Slott. COYET Skääl L 2 a (1659).

Till ämnet då, i nutidsspråket känner vi skjuta och avlossa, och åtminstone skjuta finns belagt i denna betydelse i den medeltida svenskan:

skulu the idhka skiuta medh armbyrst ok handbugha

[Ephraim]

Svenskans fire?

Svenskans eld skulle det stå. Miss av mig.

[HJ]

Tack för de senaste kommentarerna! Då var i alla fall frågeställningen rimlig, men det återstår att reda ut om verbet "skjuta/shoot" också var det huvudsakliga militära kommandot vid den tiden. Varjag påpekade ju att det faktiskt förekommer idag.

/Håkan

[von Adler]

I Sverige har vi ju aldrig haft militära enheter med bågskyttar, bara bondemilis utrustade med bågar.

Vad jag vet använde engelsmännen "loose!" som order till bågskyttarna - som i let loose the arrows (släpp lös pilarna) eller let loose the the strings.