Uttal av romerskt namn?

[Once Upon A Time]

Hej,

kan någon hjälpa mig med uttalet av Publius (eller Gaius) Cornelius Tacitus? Uttalas det på svenska "Takitus"? Och på engelska?

[kentauer1]

Hejsan ,jag har för mig att på klassiskt Latin utalar man alltid C som K,,alltså Takitus,,Kornelius osv,,,tror att på engelskan utalas det som vi säger i dag Tacitus,med s,,Men det finns duktigare personer här på skalman som rättar mej nu om jag har fel,,,

Kentauer

[Jurgen Wullenwever]

För latinska namn och andra ord i de nutida språken gäller vanligen att de får ett medeltidslatinskt uttal som sedan modifierats efter det aktuella språket. Bruket är inte heller konstant, så 1800-talssvenskan använde andra uttal än vi skulle göra idag: Caesar - säsar/sesar, Scipio - schipio/skipio. Och naturligtvis får c i Tacitus uttalet s i svenskan (och i engelskan, men inte i alla språk).

Att många människor inte är vana vid latinska namn gör att man kan få höra en hel del andra uttal än dem man är van vid, och särskilt betoningen blir väldigt vansklig. Skriften är ju inte så upplysande om sådana saker.

[Ephraim]

Det normala engelska uttalet är /ˈtæsɪtəs/ eller liknande. Jag är osäker på om jag någon gång hört namnet uttalas i svensk kontext men jag har en känsla av att både "TAsitus" (/ˈtɑːsɪtɵs/) och "TAkitus" (/ˈtɑːkɪtɵs/) förekommer (kanske även med kort första vokal). S-uttalet är nog det vanligaste, dock, och jag skulle nog rekommendera det om du inte konsekvent använder ett klassiskt uttal. Som kentauer1 säger, att k-uttalet är det som används på klassisk latin, det klassiska latinska uttalet var något i stil med [ˈtakɪtʊs]. Klassiskt uttal av övriga namn är ungefär [ˈpuːbli.ʊs], [ˈɡaː.i.ʊs] respektive [kɔrˈneːli.ʊs] men dessa lär knappast orsaka några bekymmer på svenska.

[Jurgen Wullenwever]

Använder någon på svenska ett klassiskt latinskt uttal av latinska ord och namn, och skulle den personen alls göra sig förstådd?

[Ephraim]

Med "konsekvent använder ett klassiskt uttal" syftade jag egentligen bara på konsekvent uttal av "c" som /k/. Men vad gäller vilket uttal svensktalande använder tror jag det beror på vad "på svenska" innebär. Det är en glidande skala. Det är egenligen samma principer som gäller för engelska eller franska. Väl assimilerade personnamn ("Caesar") och lånord uttalar antagligen alla på svenskt vis, oavsett om ursprunget är engelska, franska eller latin. Men ju mer främmande ett ord eller namn är, eller om det rör sig om hela fraser och sentenser, desto vanligare är det att den som kan språket uttalar dem enligt engelska, franska eller klassiskt latinskt mönster.