Det rör sig om två i viss utsträckning likartade strömningar i samhället.Olof Trätälja skrev:Ett problem är dock att det från dessa grupper ibland proklameras att specifikt män är djur. Därmed torde man acceptera att ordet han ersätts med ordet den, men hur blir det egentligen med ordet hon?
Den ena vill avskaffa alla könsbestämningar för att få ett transsexuellt uttryckssätt, därav det nya pronominet hen.
Den andra vill avskaffa alla kvinnliga könsbestämningar för att de betraktas som kränkande, eftersom kvinnor egentligen inte finns, utan är en nedsättande social konstruktion (i likhet med människoraser), alltså avskaffas hon, i likhet med kvinnliga patronymika (Persdotter), feminint genus (mi tidning), kvinnliga yrkestitlar (sekretererska), kvinnliga kläder (ofta mycket opraktiska), och nu nalkas dödsstöten för de kvinnliga personnumren och de kvinnliga förnamnen. Denna riktning skulle nog ha kunnat tycka att det vore rätt att kvinnor kallades han, men det ordet har kanske fått en sådan förtryckarstämpel att det inte längre är görligt.
För egen del tycker jag att det är olyckligt att folk fäster sig så vid saker som faktiskt inte är kränkande, men som har kommit att, för dem, beteckna ett orättvist samhälle. Om man jämför med länder utan språkligt genus, som den finskspråkiga delen av Finland, är den på något vis mindre kvinnoförtryckande än Sverige, och i så fall hur? Till detta kommer att en stor del av männen är mer förtryckta än en stor del av kvinnorna, även om kvinnor tagna som en grupp statistiskt har sämre villkor än männen som en grupp, så det är inte så enkelt att man bara suddar ut etiketterna för att nå det rättvisa samhället.