Catharina Grünbaum slutar

[Hexmaster]

Slutet på en epok - låter lite överdrivet. Men det är anmärkningsvärt att någon efterträdare inte är aktuellt, nu när språkfrågor är hetare än någonsin - eller..?

Catharina Grünbaum, född 1944, har avgått med avtalspension som språkvårdare
på Dagens Nyheter. Anställningsstopp råder, någon efterträdare får hon inte.

http://www.vi-tidningen.se/templates/Ar ... px?id=7807

[aftonande]

Slutet på en epok - låter lite överdrivet. Men det är anmärkningsvärt att någon efterträdare inte är aktuellt, nu när språkfrågor är hetare än någonsin - eller..?

Catharina Grünbaum, född 1944, har avgått med avtalspension som språkvårdare
på Dagens Nyheter. Anställningsstopp råder, någon efterträdare får hon inte.

http://www.vi-tidningen.se/templates/Ar ... px?id=7807

Märkligt. Hon skriver fortfarande i DN och även i den halvlarviga tidningen Språket.

[Christer Samuelsson]

Slutet på en epok - låter lite överdrivet. Men det är anmärkningsvärt att någon efterträdare inte är aktuellt, nu när språkfrågor är hetare än någonsin - eller..?

Catharina Grünbaum, född 1944, har avgått med avtalspension som språkvårdare
på Dagens Nyheter. Anställningsstopp råder, någon efterträdare får hon inte.

http://www.vi-tidningen.se/templates/Ar ... px?id=7807

Märkligt. Hon skriver fortfarande i DN och även i den halvlarviga tidningen Språket.

Tja du menar tidningen VI.
Tidningen "Språket" tror jag inte finns. Vad är f.ö. "halvlarvigt"
Christer Samuelsson

[Einarsson]

Tja du menar tidningen VI.
Tidningen "Språket" tror jag inte finns. Vad är f.ö. "halvlarvigt"
Christer Samuelsson

Språktidningen?

[Christer Samuelsson]

Tja du menar tidningen VI.
Tidningen "Språket" tror jag inte finns. Vad är f.ö. "halvlarvigt"
Christer Samuelsson

Språktidningen?

Jösses tidningen "Språket" finns verkligen. Huruvida är den halvlarvig?
( Vilket betyder: Kan du beskriva varför den är halvlarvig)
Christer Samuelsson.

[aftonande]

Halvlarvig för att den känns ganska ytlig och ödar mycket plats åt fånigheter. T.ex. blev det omslagsbild och huvudartikel för några nummer sedan, att några invandrare utanför Stockholm börjat använda svenska ord med spansk böjning när de pratade spanska. Kanske lite intressant, men inte något att göra en stor grej av. Varje nummer har vidare en artikel om en runsten, men man får aldrig läsa runraden vare sig transkriberarad eller tecknad med runor, utan det förutsätts att man ändå inte skulle begripa något av det. Men det är förstås bra att det finns en språktidning och man hoppas att den gör att fler börjar bry sig om sitt språk, och kanske rent av inser att svenskan inte är något ordfattigt töntspråk som till varje pris bör göras mer likt engelskan. Synd bara att denna halvlarviga tidning ersatte den trevliga tidskriften Språkråd.

[Christer Samuelsson]

Halvlarvig för att den känns ganska ytlig och ödar mycket plats åt fånigheter. T.ex. blev det omslagsbild och huvudartikel för några nummer sedan, att några invandrare utanför Stockholm börjat använda svenska ord med spansk böjning när de pratade spanska. Kanske lite intressant, men inte något att göra en stor grej av. Varje nummer har vidare en artikel om en runsten, men man får aldrig läsa runraden vare sig transkriberarad eller tecknad med runor, utan det förutsätts att man ändå inte skulle begripa något av det. Men det är förstås bra att det finns en språktidning och man hoppas att den gör att fler börjar bry sig om sitt språk, och kanske rent av inser att svenskan inte är något ordfattigt töntspråk som till varje pris bör göras mer likt engelskan. Synd bara att denna halvlarviga tidning ersatte den trevliga tidskriften Språkråd.

Hej.
Det är självfallet dumt att bråka för bråks skull. Men dock.

Citat:
"Varje nummer har vidare en artikel om en runsten, men man får aldrig läsa runraden vare sig transkriberarad eller tecknad med runor, utan det förutsätts att man ändå inte skulle begripa något av det."
Larvig är ett laddat begrepp och bör väl användas med försiktighet.
Man kan nog förutsätta att en utomordemtligt liten del av den s.k. allmänheten är runkunniga, det gäller även undertecknad.
Vi lever ju i en värld som blir allt mindre. på 1600 talet klagade man över tyska språkets påverkan, 1700 talet dök det upp munschörer och mamseller och under 1900 talet blev vi saligen medvetna om det engelska språket. "Let's stick together" lär det ha stått i någon tidning,avhandlandes stickning.
Vi är ett litet folk och ärans och hjältarnas språk, kommer i en framtid sannolkt att påverkas av indiska och kinesiska.
Trevlig helg
Christer Samuelsson

[aftonande]

Även om jag inte kunde en enda runa skulle jag tycka det vore trevligt att se runstenens text transkriberad eller tecknad med runor. Det är dumt att underskatta folks intelligens. Angående ordet "larvig" så skulle jag vilja se den som inte tycker numret med bild på en karl med en varmkorv och texten "korvo" i jättebokstäver på omslaget är larvigt. Därmed inte sagt att allt i tidningen är dåligt eller larvigt. T.ex. Grynbaums artiklar är alltid bra.

[Jurgen Wullenwever]

För egen del köpte jag två nummer av ifrågavarande tidskrift, för att vara snäll, enär jag samtalade en smula med dess företräderskor vid den Göteborgska bokmässan 2007. Att det för min del inte blev fler exemplar av den, beror som jag minns det på att jag besveks å det grövsta av dess innehåll, så jag kan hålla med om tendensen i de mindre uppskattande omdömena ovan. Den var populärvetenskaplig, i negativ bemärkelse, företeende dramatiska rubriker, stora färgbilder, men korta artiklar med föga av sakinnehåll. Till detta kommer att jag är av annan språkpolitisk mening än tidningens skribenter, så jag blev mest upprörd av att titta i den. Nu har de åtminstone slutat att brevledes propsa på att jag skall prenumerera, så livet är fridfullare ...

Det kan hända att tidskriften är alldeles utmärkt för andra, men den kändes inte rätt för mig.

(Jag visste inte att Grönbom hade skrivit i den, undrar vad det kan ha varit. Språkspalters omdömen brukar jag dock ofta inte dela. När "alla svenska språkvetare" anser något så är jag vanligen av annan mening.)

[Hexmaster]

Till detta kommer att jag är av annan språkpolitisk mening än tidningens skribenter, så jag blev mest upprörd av att titta i den.

Warum?

[Jurgen Wullenwever]

Till detta kommer att jag är av annan språkpolitisk mening än tidningens skribenter, så jag blev mest upprörd av att titta i den.

Warum?

Angående nr 3, december 2007:

Ett fall är viljan att avskaffa maskulint och feminint genus i svenskan. De förespråkar ett könsneutralt "hen" i stället för de könsbestämda pronomina "han" och "hon", åtminstone för transpersoner. Böjningsformer "hens" och "henom". Några sidor senare anser de att "städare" och "lokalvårdare" är könsneutrala ord som bör användas.

Jag tycker inte att i huvudsak manliga men i några fall kvinnliga yrkesbenämningar som städare, präst, sjuksköterska, barnmorska, skådespelare, svetsare, höjdhoppare och liknande är könsneutrala. För mig är det ett brott mot språket att använda dem så. Sportjournalisterna verkar vara de sista hjältarna som fortfarande håller fanan högt och säger höjdhopperska om kvinnor. Jag skulle vilja se ett allmänt bruk av könsbestämda ord i sådana sammanhang. En man är präst och en kvinna är prästinna, enkelt och praktiskt. "Astartes prästinna höjde sin blodiga kniv över altaret." Här vill de tydligen att man skall säga "Astartes kvinnliga präst ..." Om dessutom präst/prästinna ersätts av manlig präst/kvinnlig präst, vad har man då vunnit? Skall icke kvinnor få arbeta som "manliga präster", eller män som "kvinnliga präster"? Då är könsförtrycket fortfarande bestående. En del människor skriver "kvinnlig frände" i stället för "fränka". Avskaffandet från officiellt håll av skillnaden mellan maskulint och feminint har funnits länge i svenskan, så det är ju inget unikt för tidningen. Ett exempel är att SAOL 6 fortfarande angav ordens genus som m/f/n, SAOL 7 hade i en del fall ersatt m och f med r, och i SAOL 8 var övergången till tvågenussystemet för substantiv fullständig, om jag minns rätt. För övrigt är "dä" ett vanligt könsneutralt personligt pronomen, men de var inte nöjda med att använda ordet om personer.

För att återgå till tidningen, så är den skriven i en ton och en stil som är irriterande. Alla artiklar känns som vore de skrivna av samma person, som har en överlägsen attityd och skriver att så heter det.

En del uppgifter om saker i tidningen kan vara intressanta, men de är ju inte så omfattande, så det blir ju mest enstaka ting utan sammanhang, och när dessutom olyckliga skrivfel som "finsk-urgiska" förekommer så misströstar jag.

Är verkligen "nollnolltalet" så lyckat i svenskan? Det ser mest ut som en uppläsning av "00-talet" snarare än en normal decenniebenämning. Något bättre borde språkvården ha kunnat komma fram till under de år som gått sedan frågan debatterades. "Nolltitalet" skulle åtminstone vara konsekventare.

Det man objektivt kan säga, är att tidningen är en megafon för vissa kretsar, och om man delar dessas värderingar så känns den kanske rätt, om man är nöjd med den ytliga nivån, men för mig som har mer djupgående önskemål och andra åsikter så passar den inte. Det finns ju språkvetenskapliga tidskrifter som jag hellre läser, och deras nivå är sådan att den ger ökad ämneskunskap snarare än språktidningens allmänna kataloginformation om modetrender.