Gutniska, ett officiellt minoritetsspråk?

[CvD]

Sverige har fem officiella minoritetsspråk: finska, tornedalsfinska, samiska, jiddisch och romani chib.
Samtidigt anses gutniskan vara ett eget språk bland språkforskare och vad jag förstått finns det fortfarande en liten skara som fortfarande talar gutniska.
Hur kommer det sig att gutniska inte blivit ett officiellt minoritetsspråk, när två utifrån kommande språk blivit det, jiddisch och romani chib? Har staten bestämt sig för att det endast är en dialekt?

/CvD

[Djinghis Khan]

Själv anser jag att Gutniska, Ovansiljansmål, Älvdalska samt Jamska bör erkännas som egna minoritetsspråk. Skånska är jag mer tveksam till, det är väl en östdansk dialekt?

Samiska bör sedan delas upp i tre separata minoritetsspråk - Nordsamiska, Lulesamiska och Sydsamiska

[Örjan]

Med gutniska syftar man främst på det språk som talades på Gotland under medeltiden och som Gutalagen är skriven på. Från och med senmedeltiden var de språkliga influenserna från först danskan och sedan svenskan så kraftiga att det numera räknas som en svensk dialekt (gutamål, gotländska). En dialekt som saknar ett eget skriftspråk bör inte heller få status som ett eget språk, detta oavsett hur gärna talarna vill ha det. Och med skriftspråk avser jag ett språk som används av befolkningen i praktiska sammanhang och inte bara av hembygdsföreningar och någon enstaka lokalpatriotisk författare.

Skånska är ingen östdansk dialekt längre eftersom den liknar rikssvenska mer än riksdanska. Det är till och med så att danskar faktiskt har lättare för att förstå rikssvenska än skånska.

Det jag tycker är märkligt är att politikerna är väldigt pigga på att utse officiella minoritetsspråk men säger bestämt nej till att formellt förklara svenska som Sveriges officiella huvudspråk. Vi har alltså fem officiella minoritetsspråk men inget officiellt majoritetsspråk!

[Carolus]

Det jag tycker är märkligt är att politikerna är väldigt pigga på att utse officiella minoritetsspråk men säger bestämt nej till att formellt förklara svenska som Sveriges officiella huvudspråk. Vi har alltså fem officiella minoritetsspråk men inget officiellt majoritetsspråk!

Med tanke på att vi fick vår nationaldag först i år så får vi väl vänta ett tag på att få vårt språk, eller så får vi vänta för alltid...

[Djinghis Khan]

Med gutniska syftar man främst på det språk som talades på Gotland under medeltiden och som Gutalagen är skriven på.

Enligt NE är gutniska ett annat namn för gutamål (fast termerna Gutnsiak, Gutamål och Gotländska verkar användas lite godtyckligt), det språk som Gutalagen skrevs på kallas väl Forngutniska

Från och med senmedeltiden var de språkliga influenserna från först danskan och sedan svenskan så kraftiga att det numera räknas som en svensk dialekt (gutamål, gotländska). En dialekt som saknar ett eget skriftspråk bör inte heller få status som ett eget språk, detta oavsett hur gärna talarna vill ha det. Och med skriftspråk avser jag ett språk som används av befolkningen i praktiska sammanhang och inte bara av hembygdsföreningar och någon enstaka lokalpatriotisk författare.

Så skriftlösa språk/dialekter ska inte få status som språk? Tänker främst på de olika språk som talas av traditionellt skriftlösa folk, t.ex. i Amazonas och Nya Guinea.

Skånska är ingen östdansk dialekt längre eftersom den liknar rikssvenska mer än riksdanska. Det är till och med så att danskar faktiskt har lättare för att förstå rikssvenska än skånska.

Men skåningarna å andra sidan har i regel lättare att förstå danska än övriga svenskar. Vilken språktillhörighet skånskan har är väl ännu inte fastställt, så här skriver NE:

"Skånemål brukar räknas till sydsvenska mål, men eftersom landskapet blev svenskt först 1658 bör man snarare kalla dem östdanska mål med sydsvenska inslag."

[CvD]

Men skåningarna å andra sidan har i regel lättare att förstå danska än övriga svenskar.

Kan även bero på att dom hör danska mer än av svenskar längre norrut, då de dels kan se dansk TV och träffar på danskar oftare än folk i övriga Sverige.
Har dock hört av danskar att dom har svårare att förstå skånska än övrig svenska.

Håller dock med dig i frågan om skriftlösa språk

Så skriftlösa språk/dialekter ska inte få status som språk? Tänker främst på de olika språk som talas av traditionellt skriftlösa folk, t.ex. i Amazonas och Nya Guinea.

Vill minnas att jag sett skriven gutniska, om problemet ligger i att man inte tagit fram ett standarsskriftspår istället för att skriva dialektalt så är det ett problem som tämnligen lätt kan lösas.

/CvD

[Belisarius]

Har dock hört av danskar att dom har svårare att förstå skånska än övrig svenska.
/CvD

Så säger de danskar jag känner också. Svenska är lätt att förstå för dem, skånska inte alls i samma omfattning.

[Örjan]

Med gutniska syftar man främst på det språk som talades på Gotland under medeltiden och som Gutalagen är skriven på.

Enligt NE är gutniska ett annat namn för gutamål (fast termerna Gutnsiak, Gutamål och Gotländska verkar användas lite godtyckligt), det språk som Gutalagen skrevs på kallas väl Forngutniska

Jo, jag läste också NE men det är främst äldre förhållanden som man syftar på när man talar om gutniska. Använder man ordet gutniska för att beskriva modern gotländska är det ofta ett tecken på att man anser det vara ett eget språk, vilket de flesta inte anser vara fallet längre. Forngutniska är lika mycket gutniska som fornsvenska och nusvenska är svenska. Begreppen är preciseringar och inte olika språk.

Gutniska, gotländska, särskilt under äldre tid

Så skriftlösa språk/dialekter ska inte få status som språk? Tänker främst på de olika språk som talas av traditionellt skriftlösa folk, t.ex. i Amazonas och Nya Guinea.

Jag skrev inte det som någon allmängiltig regel utan enbart med avseende på förhållandena i Skandinavien. Det existerar ingen vetenskaplig definition på var gränsen mellan dialekt och språk går utan det är en godtycklig tradition som gäller. Till exempel skiljer sig de kinesiska dialekterna mer från varandra än vad de skandinaviska språken gör. Men för att vi inte ska svämma över av olika nyskapade "språk" är ett skriftspråk ett bra krav för att ge en dialekt status som språk. Varje människa talar en dialekt och är man tillräckligt lokalpatriotisk kan man alltid hävda att det är ett eget språk. Men dessa lokalpatrioter har alltid rikssvenska som skriftspråkligt modersmål och att byta ut detta mot en dialektal variant blir betydligt mer besvärligt.

Skånska är ingen östdansk dialekt längre eftersom den liknar rikssvenska mer än riksdanska. Det är till och med så att danskar faktiskt har lättare för att förstå rikssvenska än skånska.

Men skåningarna å andra sidan har i regel lättare att förstå danska än övriga svenskar. Vilken språktillhörighet skånskan har är väl ännu inte fastställt, så här skriver NE:

"Skånemål brukar räknas till sydsvenska mål, men eftersom landskapet blev svenskt först 1658 bör man snarare kalla dem östdanska mål med sydsvenska inslag."

Jag har själv nästan hela min släkt i Skåne och de har definitivt inte lättare för att förstå danska än svenska. Tvärtom brukar de bli lite förgrymmade när jag påtalar för dem att stockholmare faktiskt inte ljuger när de säger sig ha svårt att förstå skånska. När NE talar om "östdanska mål" syftar de på de historiska förhållandena, skånska har varit en östdansk dialekt under en längre tid än den har varit en sydsvensk. Idag är däremot den regionala skånska dialekten helt klart en svensk dialekt och ordförrådet har större likheter med rikssvenska än med riksdanska. De "östdanska målen" är bara några utrotningshotade lokala dialekter. Jag misstänker att du har umgåtts med alltför många dansksinnade skåningar som anser att historiens mest tragiska händelse var freden i Roskilde.

[Probstner]

Att använda termen gutniska för dialekten i Burs, När och Lau är väl mest att betrakta som ett lokalpatriotiskt statement för att peka på att rötterna är minst lika förankrade i medeltidens gutniska som i svenskan. Liksom är fallet med de andra säpräglade och mycket ålderdomliga dialekter som Djingis Khan räknar upp. Kanske mer att betrakta som fragmentariska relikter än som egna språk idag. Men det är klart, det kan ju ändras till följd av politiska beslut (som med meänkieli).

/ Probstner

[Djinghis Khan]

Jo, jag läste också NE men det är främst äldre förhållanden som man syftar på när man talar om gutniska. Använder man ordet gutniska för att beskriva modern gotländska är det ofta ett tecken på att man anser det vara ett eget språk, vilket de flesta inte anser vara fallet längre. Forngutniska är lika mycket gutniska som fornsvenska och nusvenska är svenska. Begreppen är preciseringar och inte olika språk.

NE menar i vart fall att Gutniska är en dialekt, men att den talas idag:

"gutamål, den dialekt som talas av gutarna. Se Gotland (Dialekter)."

De skiljer också på gutniska/gutamål och forngutniska:

"De nutida gotländska dialekterna härstammar från forngutniskan, det vikingatida och medeltida språket på G. Forngutniskan uppvisar sådana avvikelser gentemot fornsvenskan (och forndanskan) att den brukar betraktas som ett självständigt nordiskt språk."

Jag skrev inte det som någon allmängiltig regel utan enbart med avseende på förhållandena i Skandinavien. Det existerar ingen vetenskaplig definition på var gränsen mellan dialekt och språk går utan det är en godtycklig tradition som gäller. Till exempel skiljer sig de kinesiska dialekterna mer från varandra än vad de skandinaviska språken gör.

Exakt, men så anser jag också att benämningen dialekt i det kinesiska fallet är slarvig - det rör sig om olika språk så vitt jag ser det

Men för att vi inte ska svämma över av olika nyskapade "språk" är ett skriftspråk ett bra krav för att ge en dialekt status som språk. Varje människa talar en dialekt och är man tillräckligt lokalpatriotisk kan man alltid hävda att det är ett eget språk. Men dessa lokalpatrioter har alltid rikssvenska som skriftspråkligt modersmål och att byta ut detta mot en dialektal variant blir betydligt mer besvärligt.

Håller inte med om att ett språk kräver ett eget skriftspråk, även om det är ett berättigat krav. Jag anser att det är det talade språket som man ytterst ska utgå ifrån, men som sagt det är ju en subjektiv värdering

Jag har själv nästan hela min släkt i Skåne och de har definitivt inte lättare för att förstå danska än svenska.

Nej det var inte det jag menade, utan att skåningar (efter vad jag hört) har lättare att förstå en dansk än vad en stockholmare förstår danska...

När NE talar om "östdanska mål" syftar de på de historiska förhållandena, skånska har varit en östdansk dialekt under en längre tid än den har varit en sydsvensk. Idag är däremot den regionala skånska dialekten helt klart en svensk dialekt och ordförrådet har större likheter med rikssvenska än med riksdanska. De "östdanska målen" är bara några utrotningshotade lokala dialekter. Jag misstänker att du har umgåtts med alltför många dansksinnade skåningar som anser att historiens mest tragiska händelse var freden i Roskilde.

Jo det är svårt att undgå dem om man pluggar i Lund
Jag uppfattar det dock som att NE syftar på modern skånska

Kanske mer att betrakta som fragmentariska relikter än som egna språk idag. Men det är klart, det kan ju ändras till följd av politiska beslut (som med meänkieli).

Fler människor talar älvdalska än sydsamiska i Sverige, varför skulle älvdalska inte då kunna vara ett eget minoritetsspråk? Tycker själv bara att det är bra med politiska beslut som erkänner minoritetsspråk, har själv inga som helst problem med så stor språklig/dialektal mångfald som möjligt. Dock bör man ju faktiskt fastställa svenska som officiellt språk även i min mening

Förstår faktiskt inte varför folk är så rädda att erkänna dialekter som språk. Anledningen att exempelvis Älvdalska räknas som en svensk dialekt är helt enkelt för att Älvdalen geografiskt tillhör Sverige. Norge har historiskt sett varit ett eget rike, därför ses det som naturligt att Norska är ett eget språk skiljt från svenska, trots att de är mycket mer likt riksvenska än vad älvdalska är...

[aftonande]

Förstår faktiskt inte varför folk är så rädda att erkänna dialekter som språk. Anledningen att exempelvis Älvdalska räknas som en svensk dialekt är helt enkelt för att Älvdalen geografiskt tillhör Sverige. Norge har historiskt sett varit ett eget rike, därför ses det som naturligt att Norska är ett eget språk skiljt från svenska, trots att de är mycket mer likt riksvenska än vad älvdalska är...

Norge har ju historiskt sett inte varit ett eget rike, utan tvärtom tillhört först Danmark och sedan Sverige. Och det är just därför norrmännen är så noga med att betona att norskan är ett eget språk och inte en variant av danskan, som man ansåg på Ibsens tid.

[Markus Holst]

Skånska är ingen östdansk dialekt längre eftersom den liknar rikssvenska mer än riksdanska. Det är till och med så att danskar faktiskt har lättare för att förstå rikssvenska än skånska.

Men skåningarna å andra sidan har i regel lättare att förstå danska än övriga svenskar. Vilken språktillhörighet skånskan har är väl ännu inte fastställt, så här skriver NE:

"Skånemål brukar räknas till sydsvenska mål, men eftersom landskapet blev svenskt först 1658 bör man snarare kalla dem östdanska mål med sydsvenska inslag."

Jag har själv nästan hela min släkt i Skåne och de har definitivt inte lättare för att förstå danska än svenska.

Du har nog råkat ut för ett syftningsfel. Jag gissar att Djingis Khan menar att skåningarna har lättare att förstå danska än vad övriga svenskar har, inte att skåningarna har lättare att förstå danska än vad de har att förstå övrika svenskar.

Och nog har Djingis Khan rätt i det. Mina år i Skåne har gett erfarenheten att skåningaran bättre förstår danska än de förtsår norska, medan det för mig som nästan-göteborgare är lättare att förstå norska än danska.

Däremot vill jag säga emot Djingis Khan på en annan punkt.

Själv anser jag att Gutniska, Ovansiljansmål, Älvdalska samt Jamska bör erkännas som egna minoritetsspråk. Skånska är jag mer tveksam till, det är väl en östdansk dialekt?

Om kravet på et minosritets-språk skall vara attd et inte får vara en dialekt av språk som talas annorstädes, faller ju samtliga våpra minoritets-språk utom möjligen de mål du nämner. Toredalsfinska kan ju också ses som en dialket av ett främmande språk, liksom romani, jiddish, finska... Samiska tals ju också annorstädes.

[Jurgen Wullenwever]

Jag råkade häromdagen läsa att det tidigare i år (2009) föreslagits att estniskan skulle få status av officiellt svenskt minoritetsspråk. Jag har inte sett vilket svaret från regeringen blev, men det väcker ju en del frågor, som vilka språk som talas i Sverige, och vilka språk som har talats här under historien. Etnisk statistik är ju förbjuden nuförtiden, vilket kanske är en smula beklagligt för den undrande.

källa:
http://e.sjukvardspartiet.eu/#post39

[Camilla.dk]

Hvor henne tale estisk i Sverige? jeg er nysgerrig. Hvilke sprog i Sverige anerkendes pt som et minoritetssprog?

Camilla

[Camilla.dk]

Er der i øvrigt nogen som ved hvornår Skånes almuesprog mistede sin grammatik? Jeg tænker på at i tidlig middelalder havde man i Østdanmark grammatisk 3 køn: femininum, maskulinum og neutrum - dette brugtes i Skåne, på Sjælland og på Østfyn og Bornholm, mens i Jylland og resten af Fyn, der var jysk sprogligt havde man kun fælleskøn. Under tidlig eller højmiddelalderen blev der under jysk påvirkning, fælleskøn i hele landet. Senere hen fra senmiddelalderen frem til 1600-talet gik påvirkningen modsat - altså fra Skåne til resten af Danmark, og grammatikken og rigssproget blev fortrinsvis påvirket af skånsk (overklassesproget).

Kun i skånsk og bornholmsk almuesprog bibeholdtes de 3 køn - men hvornår forsvandt det fra Skåne? Med indførslen af det svenske sprog i 1600-tallet - eller først i 1800-tallet med folkeskolens indtog? Eller findes det nogen steder endnu?

På Bornholm findes den særlige grammatik stadig, men kun i talesproget da man i skrivesproget fo længst har indført dansk grammatik.