Plural för neutrala a-stammar (barnen, barnena, barna?)

[Sumsar]

För att det inte är ändelse-n:et som lyfts bort utan vokalen före. Om man säger skeppena snabbt, försvinner det obetonade e:et, vilket ger skeppna. I barnena försvinner också det obetonade e:et och dessutom ett n när man skriver.

Jag förstår inte vad du vill med inlägget; det är irrelevant. Frågan löd varför barna har en kortform medan de andra orden inte har det. Att det skulle handla om att det är lättare att säga måste ju avslås eftersom det också är lättare att säga skeppa, åra osv.

Jo, men jag försöker förklara bildningen av kortformen med att man ursprungligen har uttalat barna som barnena och sedan dragit ihop det för att e-et är så tonsvagt. Jag antar att samma gäller för skeppena men att ändelse-e-et är något tonstarkare där och alltså finns kvar. Man lyfter inte bort det ena n-et i barnena av uttalsskäl utan för att det är onödigt att skriva två n i rad; däremot har formen skeppa inte utvecklats beroende på att n-fonemet "vill" hänga kvar. Min teori!

[Karl H.]

För att det inte är ändelse-n:et som lyfts bort utan vokalen före. Om man säger skeppena snabbt, försvinner det obetonade e:et, vilket ger skeppna. I barnena försvinner också det obetonade e:et och dessutom ett n när man skriver.

Jag förstår inte vad du vill med inlägget; det är irrelevant. Frågan löd varför barna har en kortform medan de andra orden inte har det. Att det skulle handla om att det är lättare att säga måste ju avslås eftersom det också är lättare att säga skeppa, åra osv.

Jo, men jag försöker förklara bildningen av kortformen med att man ursprungligen har uttalat barna som barnena och sedan dragit ihop det för att e-et är så tonsvagt. Jag antar att samma gäller för skeppena men att ändelse-e-et är något tonstarkare där och alltså finns kvar. Man lyfter inte bort det ena n-et i barnena av uttalsskäl utan för att det är onödigt att skriva två n i rad; däremot har formen skeppa inte utvecklats beroende på att n-fonemet "vill" hänga kvar. Min teori!

Det är väl snarare den sista stavelse son har fallit bort, skipinna > skipenna > skeppe. Men för just ordet barn kan det gott hända att det har med att göra att det slutar på Kn, dvs en konsonant och sedan nasalen n.

[Karl H.]

Hur gör du plural av "päron" eller "lingon"?

Detsamma, äpplena, pärona osv.

Samma som för "barn" med andra ord, dvs inte "päronena", "lingonena".

Beklagar, jag var lite för snabb att svara där. De neutrala a-stammarna på -e, äpple osv böjs likt, äpple-ena > äpplena. Men för ord med suffixet -on tilläggs endast a. Nu är det så att frukt/bär suffixet -on är klurigt och det är endast svenskan som har det. Jag räknar med att dessa böjs analogt med de andra neutrala substantiven, men då de redan slutar på Vn läggs endast -a till.

[Sumsar]

Verkar i mina ögon som om substantiven som slutar på -n i singular får -a i plural (i din dialekt) och de andra substantiven får -ena. Det stöder min teori om att det obetonade e-et faller bort mellan två n.

[Lindir]

På min dialekt (uppländska) säger man "barna" för barn i best. form pl. (sv. barnen), men för alla andra neutrala a-stammar har vi ändningar på -ena. Jag är ganska säker på att "barna" är en kortform för "barnena", men varför har den uppstått enbart för det substantivet?

Och hur böjer du flarn, [fiske-]garn och skarn?

[Karl H.]

På min dialekt (uppländska) säger man "barna" för barn i best. form pl. (sv. barnen), men för alla andra neutrala a-stammar har vi ändningar på -ena. Jag är ganska säker på att "barna" är en kortform för "barnena", men varför har den uppstått enbart för det substantivet?

Och hur böjer du flarn, [fiske-]garn och skarn?

Jag kan inte minnas när jag senast använde orden flarn, skarn, men för garn säger jag garnen, som klart är en påverkan från rikssvenskan och är därmed inte genuin dialekt.