Välkomna till avdelningen för språkhistoria!

Diskussioner om språkhistoria, allmän språkvetenskap och den komparativa språkforskningen. Värd: Hexmaster
Användarvisningsbild
Lindir
Medlem
Inlägg: 3176
Blev medlem: 27 mar 2002 00:21
Ort: Göteborg

Välkomna till avdelningen för språkhistoria!

Inläggav Lindir » 15 feb 2005 19:37

Välkomna till avdelningen för språkhistoria!

Eftersom påfallande många diskussioner här på Skalman på olika sätt handlar om språkliga frågor tycker vi att det verkar finnas goda förutsättningar för en helt egen avdelning för dessa, och själv kan jag inte heller förneka att de hör till mina främsta intresseområden. :)

Ursprungligen var det meningen att barzam skulle dela värdskapet med mig, men tyvärr har han meddelat sig förhindrad att lägga ned den tid det kräver, åtminstone för tillfället. I väntan på att han förhoppningsvis återkommer, inviger jag dock denna avdelning med den introduktionstext som han skrev ihop:

barzam skrev:INTRODUCTIO
Länge har människan vetat att deras grannar talat olika språk, grekerna kallade de andra barbarer (med verbet barbarízō; ’mumla, tala obegripligt’), de gamla indierna hade sitt verb mléchati och sitt namn på de andra: mléchās. Här i Norden hade vi kontakt med finnar, samer, slaver och förmodligen också tidigare med kelter. Säkert hade även nordborna sina termer för att beskriva de andras obegripliga tal.

Även idag: när människor umgås kommer de att vilja ha reda på hur man säger "hej", "jag älskar dig" eller "jag heter.." på det andra språket. Detta tillhör samma sfär av umgänge som att fråga vad de äter, hur det ser ut där de bor eller vad de gör på sin fritid: helt enkelt frågor som intresserar och berör människor.

Det kan inte understrykas hur viktigt språket är för vår identifikation som människor. Idag kan personer tillhöra många olika grupperingar och detta vill oftast uttryckas med kläder, jargong eller saker. Det är till och med bevisat att könstillhörighet uttrycks med språk, precis som genom kläder. För den nationella identiteten är och har språket varit mycket betydelsefullt. Idag när det finns få saker som förenar de personer som kallar sig svenska är språket den kanske enda kvarvarande definitionen: genom detta skiljer vi effektivt på oss och dem, d.v.s. de som bryter eller talar, just det, obegripligt, barbariskt.

Idag vet man mer om hur språket fungerar och historian bakom språket. Man vet ganska väl hur svenskans historia sett ut och hur den kanske kommer att förändras i framtiden. Man vet mer om hur barn tillägnar sig språk, frågor om inneboende grammatisk uppfattning hos människor har ställts och kanske besvarats, vi vet hur språkljuden formas i mun, näsa och hals och hur meningar byggs upp. Forskningen kring språk är livlig och mycket bred, och detta kan inte ha någon annan förklaring än att språk berör och intresserar människor från de mest skilda bakgrunder.

I denna inledning vill jag visa hur brett ämnet språkvetenskap är, och kanske förmedla lite av min fascination för människans språk. Men eftersom detta är ett historiskt forum vill jag även slå ett slag för den historiska språkforskningen, den gren som alltid intresserat mig mest.
Om man försöker tolka betydelsen hos ordet språkhistoria kan man läsa ut betydelsen ’språkets historia’, men detta skall inte tolkas som språkets historia, d.v.s. språkets uppkomst, utan utvecklingen hos de språk som vi känner till. För min del är jag dock övertygad om att språket uppkom i en dunkel forntid då det naturliga urvalet gynnade de grupper av människoapor som talade och kunde samarbeta bättre, men det är som sagt inte innebörden av språkhistoria.

Den viktigaste grenen i språkhistoriskt arbete är kunskap om ljudförändringar, d.v.s. att ljud X utvecklas regelbundet till Y (eventuellt i viss omgivning). Detta kallas oftast i s.k. Junggrammatisk tradition för ljudlagar (för att ge dem högre vikt, att jämföras med naturlagar). Det finns inga universella ljudlagar, utan varje språk har i sin historia haft en egen uppsättning, men hela frågan om ljudlagar förklaras enklast genom exempel:

ordet fader har motsvarigheter i andra besläktade språk som börjar med p (latin pater, sanskrit pitā, grekiska patēr), och även andra ord som börjar på f- i svenskan (exempelvis : latin pecus). Den ljudlag som säger att ett indoeuropeiskt *p utvecklas till germanskt *f är välkänd och var mycket viktig för den jämförande språkforskningen (regeln kallas oftast ”den germanska ljudskrivningen” eller ”Grimms lag” efter upptäckaren (ja det var en av bröderna Grimm med sagorna)).

För att runda av: detta är Skalman.nu:s avdelning för språkvetenskap, främst språkhistoria. Här kan ords betydelse och ursprung diskuteras, alla tänkbara frågor om ort- och personnamn, runologi, här kan frågor om språkvård tas upp, här kan de svenska dialekternas framtid dryftas eller varför inte frågan om språkets betydelse för människans identitet? Det bör dock understrykas att frågor om rätt och fel i språket (t.ex. särskrivning, stavning) eller vilket språk som är finast och bäst (”latinet med sina kasus är bättre än alla andra” eller ”svenska är så uttryckslöst, det finns inga ord”) inte hör hemma här.


För att förtydliga forumets policy en aning rundar jag av med några "do:s and don't:s":

* Det är en utmärkt fråga att diskutera hur svenskans stavning har utvecklats genom seklen, och när och i vilken mån den varit fri respektive standardiserad, men använd inte detta forum till allmänt gnäll över andras stavning.

* Diskutera gärna i vilken grad särskrivningar och annat förekommit i äldre svenska, och vilka språkliga influenser som gjort att den ökat på sistone i svenska språket (om den nu har det), men ägna inte er kraft här åt att komma med personliga åsikter om hur det borde vara, eller hur irriterade ni blir över folk som "bryter mot reglerna" för språket.

* Kom gärna med filosofiskt, pedagogiskt eller praktiskt grundade synpunkter på huruvida språket i princip bör vara standardiserat och styrt av språkliga/pedagogiska auktoriteter eller ej, men respektera Skalmans allmänna policy om att i möjligaste mån använda begriplig och korrekt skriftspråklig normalsvenska (inte s k Lunarsvenska eller andra "kreativa" varianter). Detta betyder definitivt inte att ni vare sig ska komma med synpunkter på andras brott mot denna policy (det är moderatorernas uppgift) eller dra er för att skriva om ni känner på er att ni har svårt att skriva korrekt, t ex beroende på att ni inte har svenska som modersmål eller att ni har läs- och skrivsvårigheter (vilket är vanligare än vad många tycks tro ...).

* Fråga gärna om uttryck ni stött på i andra språk som ni inte lyckas tolka (eller uttryck ni inte lyckas översätta till andra språk), eller språkexempel som ni inte ens lyckas identifiera vilket språk det är, men rena ordfrågor på våra vanligaste främmande språk slår ni hellre först upp i ert lexikon.

Alltså: varmt välkomna, och hoppas att dessa petiga påpekanden inte ska hindra er kreativitet att flöda!

Återgå till "Språkhistoria"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster