Svenska skriften

salsamannen · Inlägg av **salsamannen** » 30 november 2004, 17:08

Hur har skriften i Sverige utvecklats från 1000-talet fram till senmedeltiden? Berätta om viktiga förändringar i skriftspråket vad gäller användningen av olika bokstäver och förändring i stavning.

Gutekrigaren · Inlägg av **Gutekrigaren** » 1 december 2004, 00:42

Vad har du själv för tankar kring det?

Mvh Petter

johane · Inlägg av **johane** » 3 december 2004, 01:30

ja, vi bytte t ex alfabete, från runor till det vi har i dag

Probstner · Inlägg av **Probstner** » 3 december 2004, 09:53

johane skrev:ja, vi bytte t ex alfabete, från runor till det vi har i dag

Fast det där med runor som alfabete, det finns det väl en hel del olika synpunkter om. Vill minnas att jag för några år sedan läste om några forskares syn på runskriftens utveckling - om den byggde på grekiska eller latinska bokstäver. De forskarna (vilka det nu var) menade att runskriften i grund och botten är en anpassning av det latinska alfabetet med syfte att kunna karva bokstäverna i trä. Eftersom trä är ådrigt går det inte att karva horisontella linjer, och på det viset skulle runskriften ha uppkommit. Det skulle också vara en förklaring till att runor användes vid de tillfällen när man karvade i trä ända in i 1800-talet lokalt i delar av landet. Ni som vet mer om detta kan gärna utveckla resonemanget.

F ö hänger den svenska skriftutvecklingen intimt samman med utvecklingen i Centraleuropa (olika moden vad gäller hand- och tryckstilar) och - från 1700-talet - Frankrike. Frakturen har därmed haft en svagare ställning hos oss än i Tyskland, även om den förekom parallellt med antikvan långt in på 1800-talet. Om man har lärt sig läsa exempelvis 1500-talshandskrifter på svenska är det inga problem att läsa dokument på tyska (eller tjeckiska för den delen) från samma tid.

/ Probstner

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 3 december 2004, 10:39

Att runorna är utformade för att ristas i trä är väl oomstritt - tror jag, rätta mig gärna... Själva ordet "bokstav" lär komma från trädet bok, och stav = runor; stafir?

Vad som däremot är högst dunkelt är runornas ursprung. Visst hittar man många latinska bokstäver, men O och S återfinns i former som ser mer grekiska ut än något annat. Här är ett prov på etruskiska och lite annat, likheten med runorna är slående.

http://www.utexas.edu/courses/classical ... nLatin.jpg

När det gäller runor som använts på 1800-talet är väl frågan om det är ett bruk som varit levande sedan vikingatid eller om det är spåren efter återupplivningsförsök, á la Götiska förbundet el.dyl. I diskussionerna om Kensingtonstenen nämns att runrader publicerats i svenska tidskrifter och att en ev. sentida runristare där skulle fått sin vägledning.

Probstner · Inlägg av **Probstner** » 3 december 2004, 11:30

De grekiska och latinska alfabetena (jämte de intressanta exempel som Hexmaster länkar till) är ju i grunden väldigt lika varandra egentligen. Så om det slank med en eller annan grekisk bokstav är kanske inget att förundra sig över.

Intressant det där med sentida runors eventuella nationalromantiska koppling. Har f ö på 80-talet sett en "runsten" i Österbotten. Är det någon som vet vilken runvariant det falsifikatet har hämtat inspiration från?

/ Probstner

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 6 december 2004, 13:31

Probstner skrev:De grekiska och latinska alfabetena (jämte de intressanta exempel som Hexmaster länkar till) är ju i grunden väldigt lika varandra egentligen.

Det borde de vara eftersom det latinska alfabetet är utvecklat efter den variant av det grekiska alfabetet som användes i västra Grekland. Dagens grekiska alfabet kommer från den öst-grekiska varianten.

Probstner skrev: Intressant det där med sentida runors eventuella nationalromantiska koppling. Har f ö på 80-talet sett en "runsten" i Österbotten. Är det någon som vet vilken runvariant det falsifikatet har hämtat inspiration från?

Känner inte till just den, men det underlättar ju att dagens runexperter kan oändligt mycket mer än de som försökte sig på dylikt på 1800-talet... Kanske är det rentav möjligt att leta reda på just den tidning/tidskrift som användes som förlaga? (Man lär kunna datera inskrifter med geologiska metoder också men om sådant kan jag intet.)

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 10 januari 2005, 16:37

En ny fråga dök upp, valde att inte starta en ny tråd - få se om den blir läst ändå...

Bläddrade just i Olaus Magnus gamla goding, Historia om de nordiska folken från 1555. Där finns en artikel om götarnas alfabet, som alltså ännu fanns i bruk vid den tiden - allmänt eller inte.

Vad som slog mig var dels att ärkebiskopen inte antyder att runorna skulle ha någon hednisk koppling el.dyl. (som ju nog så ofta är fallet idag), dels att den kopplingen måhända var något som kom med reformationen. Var det när vi blev protestanter som vi slutade med runorna?

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 10 januari 2005, 16:43

Jag förmodar att du också kan hitta nånting i din kursbok om svenska språket om du har den kvar.
Men du kan ju alltid söka på NE(om du har abonemang på internettjänsten) eller söka på susning.nu

Stefan

Probstner · Inlägg av **Probstner** » 10 januari 2005, 17:00

Hexmaster skrev:Vad som slog mig var dels att ärkebiskopen inte antyder att runorna skulle ha någon hednisk koppling el.dyl. (som ju nog så ofta är fallet idag), dels att den kopplingen måhända var något som kom med reformationen. Var det när vi blev protestanter som vi slutade med runorna?

Eftersom nästan alla runstenar är kristna så tror jag att den hedniska kopplingen är ett feltänk. Eftersom runskriften av allt döma uppkom för att kunna karva skrift i (ådrigt) trä så är väl också en koppling till reformationen långsökt. Jag tror snarast att vi slutade med runor när vi slutade karva i trä och började skriva på annat istället.

/ Probstner

Covendor · Inlägg av **Covendor** » 10 januari 2005, 17:25

Hexmaster skrev:Här är ett prov på etruskiska och lite annat, likheten med runorna är slående.

Jag håller inte alls med om att runorna liknar de etruskiska tecknen. Endast några få tecken överensstämmer. Likheterna med latinska alfabetet är större. Mellan det och runorna finns de gemensamma tecknen mellan etruskiskan och runorna, t.ex. I och S, men de har även ytterligare likheter, t.ex. R och M.

Att det etruskiska alfabetet liknar runorna genom sin spretighet och kantighet tror jag inte man kan fästa så stor vikt vid. Runorna ser ut som de gör för att de ska vara lätta att rista i trä.

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 10 januari 2005, 17:33

Probstner skrev: Eftersom nästan alla runstenar är kristna så tror jag att den hedniska kopplingen är ett feltänk. Eftersom runskriften av allt döma uppkom för att kunna karva skrift i (ådrigt) trä så är väl också en koppling till reformationen långsökt. Jag tror snarast att vi slutade med runor när vi slutade karva i trä och började skriva på annat istället.

Intressant det där med runstenarna, har inte tänkt på det sättet förut...

Men att runskriften ursprungligen skapades för att skäras i trä har ingen koppling till hur den senare använts, det finns ju ingenting som hindrar att man skriver runor med bläck, lika lite som att man hugger dem i sten... Huruvida de var i levande minne på 1800-talet är tveksamt, 1500-talet har jag ingen aning om, men de fanns definitivt kvar en god stund efter vikingatiden. Som de medeltida blyblecken med garanterat kristna förböner, här en sorts tidig mikrofilm på 2,5 x 3,0 cm med ett 60-tal (!) pytte-runor.

http://www.corren.se/archive/2004/12/13 ... 96984640-4&

Vad den ev. etruskiska kopplingen beträffar så är runornas ursprung som sagt oklart, skulle gärna vilja plocka fram ett avgörande bevis för varifrån utformning och/eller idé kommer och bli rik och berömd

Vad man tycker är likt och inte är däremot personligt, jag tycker det är likt men det känns lite konstigt att argumentera för det...

Stefan Lundgren · Inlägg av **Stefan Lundgren** » 11 januari 2005, 12:56

Salsamannen

Har du varit inne på susning.nu nånting?
Läs det där på denna länk så får du veta lite grann om runorna.

http://www.susning.nu/Runor

Stefan