Mina egna språkliga erfarenheter är sannerligen inte SÅ omfattande. Tusentals ...dc skrev:Då jag har förmånen att träffa och tala med många tusentals personer om året så hör man ett och annat.
Hur som helst, en genuin/lokal/traditionell dialekt kan skilja sig på alla språkliga nivåer från standardspråket - uttal (språkljud, satsmelodi), ordförråd, grammatik (ordböjning, ordfogning). I den värld vari jag vistas är språket mycket nära språkstandarden, men jag bor ju också i det centralsvenska området. Det fanns dialekt här, men den försvann till stor del med dem som var födda före 1900. Födda efter 1900 talar utjämnat, med någon enstaka dialektal företeelse någon gång men vanligen inte, och födda efter 2000, får de någonsin ens möta någon dialekt? Om vi tänker på en grammatisk sak som feminint genus, förekommer det i barnens språk?
Exempel:
maskulint min din sin en
feminint mi di si e (obestämd artikel)
Vi har litet olika uttal i olika trakter fortfarande, och riksspråket har stundom olika böjningsformer, så skriftens <stod> uttalas /stó:/ i Sydsverige och /stó:g/ i Mellansverige. Detta räknar jag alltså inte som dialekt, utan som regionala skiftningar i rikstalspråket, medan feminint genus rimligtvis är en dialektal yttring, ty den saknar stöd i nutida standard.
De här skillnaderna i Blekinge (och annorstädes), hänför de sig i huvudsak till uttal eller till ord eller till grammatik?
Dialektalt bruk lever förstås mest kvar på landet, och nuförtiden bor folk alltmer i tätort, så detta är också en negativ faktor för dialekternas överlevnad.
Att man inte skulle kunna avhandla vilket ämne som helst på en dialekt borde vara oriktigt. Om man saknar ord för något så måste man införa nya ord eller nya betydelser, och det gäller alla språk.
Det är värre om dialektalt språk har låg status och utsätter talaren för social missaktning. Det kan vara svårt att avhjälpa. Själv har jag förmånen att använda den av andra svenskspråkiga kanske minst uppskattade regionala accenten, mellansvenskan från gnällbältet, men jag kan bara tala riksspråk och inte dialekt. (Jag tycker om det gnällbältska uttalet, fast jag har hört inspelningar av mig själv, och det är inte trevligt, hu.)
