Hur skall jag skriva namnet?

[Ralf Palmgren]

Dan

Nu har jag insett att det inte finns skalmaniter specialiserade på de tidigmedeltida irerna.

Du nämner i ditt inlägg ovan att

I de knapphändiga referenser jag har så är Palladius och Patrick två personer utsända av Celestinus I.

Varifrån har du fått informationen att Patrick sändes till den keltiska ön Hibernia av Påve Celestinus I (422–432)? Det som är känt är att Sankt Patrick for till irerna på varken order av påven i Rom eller av någon lokal biskop. Således är det verkligen revolutionerande och intressant information som du kommer med. I vilka referenser / källor nämns att Patrick utsändes av påven?

[Ralf Palmgren]

Det geografiskt avlägsna och relativt isolerade keltiska området Hibernia var aldrig en del av det antika romerska riket. Således kunde den keltiska hedniska kulturen på Hibernia fortsätta att existera fritt utan direkt påverkan från den klassiska antika romerska högkulturen. Trots detta så finns det tydliga tecken på att de keltiska hedniska irerna på Hibernia uppenbarligen redan under 300–talet hade kommit i kontakt med den antika romersk–katolska kristenheten. Det är dock inte känt exakt hur irerna för första gången kom i kontakt med den kristna läran. Möjligtvis kom irerna i kontakt med kristendomen genom de flertal krigsfångar som de iriska plundrarna tog med sig till Hibernia under plundringsräderna i det senantika Britannia under 300– och 400–talet.

Den senantika sydgalliska krönikan Epitoma chronicon nedskrevs på klassiskt latin av den kristna västromerska författaren Prosper av Akvitanien. Den nedskrevs under den senare kejsartiden i början av 400–talet. Utgående från denna folkvandringstida text och samtida källa är det känt att Påve Celestinus I (422–432) avsänt kyrkomannen Palladius till de kristna irerna på Hibernia år 431. Palladius skulle uttryckligen fungera som den förste biskopen hos de kristna irerna på Hibernia och inte såsom missionär hos de talrika hedniska irerna som också levde på Hibernia. Därefter försvinner Biskop Palladius från alla källor. Det existerar inte en endaste en källa som berättar vad som hände med Palladius efter avresan. Hans fortsatta levnadsöde är således totalt okänt.

Den främsta skriftliga källan till berättelsen om den senantika kyrkomannen och det katolska helgonet Sankt Patrick är hans egna egenhändiga självbiografi Confessio ("Bekännelse"). I denna självbiografiska text berättar Irlands skyddshelgon Sankt Patrick personligen på klassiskt latin om bland annat sin uppväxt och sina ungdomsår. Han berättar också om sina gudomliga uppenbarelser. I sina latinska skrifter berättar Sankt Patrick dessutom om sin personliga missionsverksamhet hos de hedniska irerna på Hibernia. Från dessa senantika texter är det känt att de keltiska hedningarna gjorde kraftigt motstånd gentemot den nya kristna läran. De opponerade sig även gentemot den kristna missionsverksamheten som leddes personligen av missionären Sankt Patrick.