Något slutgiltigt svar har jag inte hittat men jag tycker att det första förslaget låter ganska troligt, det vill säga att det är en ordlek där "Gud som haver" och "hur som helst" slagits samman. En
katakres tror jag att man kan kalla det med ett annat ord.
Det är värt att notera att uttrycket blandar nya och ålderdomliga former. Här används formen
hur, som är en förkortning av äldre
huru, tillsammans med
haver, istället för den sammandragna formen
har. Jag skulle nog placera
huru och
haver på ungefär samma skala av ålderdomlighet, så det faktum att
hur och
haver kombineras tror jag talar just för en sentida sammansmältning av uttryck.
Jag skulle därför inte tro att uttrycket
"hur som haver" är så jättegammalt. Jag sökte i Korp efter uttrycket och de äldsta beläggen där var från 1976, där uttrycket förekommer i två romaner:
"Springkällan" av Kerstin Ekman:
"Nasaren sa att hur som haver skorna skaver så hade han den enda rätta råttfällan för kvinnligt bruk, nämligen råttfällan som garanterat inte mosar råttan."
"Barnens ö" av P.C. Jersild:
"Detta var det största övergreppet av alla: att vuxna gick och knullade barn hur som haver, utan att fråga dem det gällde, det vill säja barnen."
Att uttrycket förekommer i två romaner från samma år tror jag innebär att ingen av författarna har hittat på uttrycket, utan att det användes åtminstone i tal innan dess. Men uttrycket är troligen inte hur gammalt som helst.
———
Angående formen
haver, det kan inte gärna vara så mycket annat än en äldre form av
har, alltså presens indikativ (singularis) av
hava (eller
ha med en kortare form). Vi har ju många liknande sammandragningar i svenskan: fader > far, moder > mor, neder > ner, drager > drar, tager > tar, bed(j)er > ber etc.
Varken i nutida eller äldre svenska finns någon verbform som brukar kallas
gerundium. Det är en form som finns i andra språk.