Daesh = pejorativ?

[Ephraim]

Saken är väl att Dāʕiš till formen ser ut som en aktiv particip. Denna form är alltså ett adjektiv eller ett substantiv som är avlett från ett verb. Denna motsvarar, tror jag, någorlunda svenskans presens particip som springande, hoppande, förande etc. som ju alltså även den både fungerar som adjektiv och substantiv. De långa översättningarna ovan motsvarar en substantivtolkning med betydelsen ‘någon som VERBar’ (jfr svenska ordförande).

Arabiska verbrötter brukar bestå av tre konsonanter där vokalerna sedan står för det mesta av den grammatiska informationen (som svenskans starka verb fast mer komplicerat). De mest grundläggande verben har dåtidsform efter mönstren C₁aC₂iC₃a, C₁aC₂uC₃a eller C₁aC₂aC₃a och bildar aktiv particip efter mönstret C₁āC₂iC₃

Jag slog i Wehr, Hans (1976) – A Dictionary of Modern Written Arabic. Den är bra på så sätt att den innehåller även romaniserad arabiska.
https://archive.org/details/Dict_Wehr.pdf

Här finns ingen verbrot D-ʕ-Š som skulle kunna ge en aktiv particip dāʕiš. Däremot finns en rad uppslagsord som ligger ljudmässigt ganska nära. För de fallen det finns ett särskilt uppslagsord (exempelvis ett particip som lexikaliserats i en särskild betydelse) har jag gett arabisk skrift (förhoppningsvis rättstavad), annars inte.

Roten D–Ḥ–S
> substantivet داحس dāḥis ‘nagelböld’ (hittar inget motsvarande verb)

Roten D–Ḥ–Š
> verbet دحش daḥaša ‘att införa, köra in, smuggla in’
>> particip dāḥiš

Roten D–ʕ–S
> verbet دعس daʕasa ’att trampa ner, krossa; att slå ner, köra över’
>> particip dāʕis

Roten D–ʕ–R
> verbet دعر daʕira ’att vara omoralisk’
>> particip/adjektiv داعر dāʕir ‘okysk, liderlig, obscen, omoralisk’

Roten D–H–S
> verbet دهس dahasa ‘att trampa, krossa under foten; att köra över’ (verkar vara nästan synonymt med daʕasa)
>> particip dāhis

Roten D–H–Š
> verbet دهش dahiša ‘att vara förblufflad, förvånad’
>> particip dāhiš

Nu har ju talad arabiska väldigt stor dialektal variation, så det är möjligt att det finns andra ord där som är närliggande.

Men annars verkar det alltså inte vara så att داعش dāʕiš i sig egentligen betyder något, annat än just att det är ett namn på terrororganisationen. Däremot ligger det ljudmässigt nära ett antal andra ord (rimmar vet jag inte om orden gör, dock) som möjligen kan vara otrevliga. Och jag tror att många arabisktalande har snappat upp dessa likheter och därmed gärna använder namnet Dāʕiš. Det är väl ungefär som om Pensionärernas Enskilda Musikaliska Institut för Sång skulle ha förkortningen PEMIS. Pemis är ju inte ett ord egentligen, men det kan säkert ändå framkalla fniss när det sägs högt.

———

En annan fråga är ju om organisationen själva faktiskt ogillar namnet Dāʕiš. Det har påståtts att de rent av straffar, eller åtminstone har hotat att straffa, de som använder namnet men huruvida detta sedan stämmer är väl värt att undersöka närmare. Det är kanske svårt att hitta tillförlitliga källor. Det är väl egentligen inte alls självklart att de skulle ogilla vissa av de närliggande orden. Att vara någon som trampar ner och krossar skulle ju kunna ses som positivt.

———

Sen finns nog vissa skillnader mellan den arabiska förkortningen Dal–Alif-ʕayn–Šīn och svenska/engelska ISIS och ISIL, även om de ju i princip är uppbyggda efter samma principer (bokstäverna är hämtade från motsvarande ord, om än att ordningen blir en liten annan).

Arabiskan verkar inte ha någon större tradition av initialförkortningar. Sådana förekommer men är nog en relativt sentida företeelse som säkert beror på västligt inflytande (inklusive ryskt). Huruvida detta i sig påverkar organisationens motstånd mot namnet Dāʕiš vet jag inte men det är nog inte lika naturligt med initialförkortningar på arabiska som det är på svenska. Det vanligaste mönstret för att förkorta långa namn (som arabiskan definitivt har en tradition av) verkar vara att ta ett eller ett par huvudord. Exempelvis verkar Förenade Arabemiraten ofta kallas al-Imārāt ‘Emiraten’. När terrororganisationen som den här tråden behandlar behöver en kortform för sig själva verkar de helt enkelt kalla sig för ad-Dawlah ’staten’.

Ett exempel på en arabisk initialförkortning är حماس Ḥamās som dessutom råkar vara ett ord som betyder ’entusiasm m.m.’ Men detta är nog ett undantag.

Både Dāʕiš och Ḥamās är akronymer i den snävare betydelsen av ’initialförkortningar som utläses som om de vore ord’, snarare än att de utläses bokstav för bokstav. Det är ju ISIS och ISIL också. Men det arabiska skriftystemet har ju ett komplicerat förhållande till vokaler, så därför är det inte lika självklart hur förkortningarna ska utläsas.

[Amund]

Saken är väl att Dāʕiš till formen ser ut som en aktiv particip. Denna form är alltså ett adjektiv eller ett substantiv som är avlett från ett verb. Denna motsvarar, tror jag, någorlunda svenskans presens particip som springande, hoppande, förande etc.

Ursäkta om det är lite utanför tråden, men visst är det den verbformen som benämns Gerundium i många språk..? Alltså något pågående.

[Ephraim]

Saken är väl att Dāʕiš till formen ser ut som en aktiv particip. Denna form är alltså ett adjektiv eller ett substantiv som är avlett från ett verb. Denna motsvarar, tror jag, någorlunda svenskans presens particip som springande, hoppande, förande etc.

Ursäkta om det är lite utanför tråden, men visst är det den verbformen som benämns Gerundium i många språk..? Alltså något pågående.

Vad termen gerundium avser varierar ju lite mellan olika språk men det stämmer att svenskan ofta använder presens particip (springande, hoppande etc.) för att översätta denna form i andra språk. Gerundium brukar avse något slags substantivliknande form som är bildat från ett verb. Inte sällan kan det också översättas med infinitiv på svenska, och ibland med former på -(n)ing.

Arabiska har en form som ibland kallas gerundium men det är faktiskt en annan form än de aktiva participen dāḥiš, dāʕis etc. som nämns här. Vanligare är att kalla gerundium efter den inhemska termen maṣdar. Den betyder ungefär ‘det att VERBa’. Exempel på sådana maṣādir som blivit till vanliga begrepp är ʔislām ’islam, underkastelse (inför Gud)’ av verbet ʔaslama ’underkasta sig (m.fl. betydelser)’ och jihād ’kamp, strävan’ av verbet jāhada ’kämpa, sträva’.

På latin är det också skillnad på particip och gerundium till form och användning (det hela är inte helt okomplicerat). Det finns även en form som heter gerundivum som till formen är identisk med gerundium förutom att det är ett adjektiv (tre genus) istället för ett substantiv (alltid neutrum). De romanska språken har ärvt detta system till viss del. Former kallade gerundium fungerar ofta som adverb.

På engelska brukar man skilja på presens particip (present participle på engelska) och gerundium (gerund) men förvirrande nog är dessa identiska till formen, båda slutar på -ing: running, writing etc. Enda skillnaden är hur formerna används. Gerund brukar formen kallas när den fungerar som substantiv som i "I like playing piano". I de flesta andra användningar brukar man kalla ing-formen presens particip: "The running man", "The man playing piano", "I was running", "Seeing the man, he ran away" etc. Distinktionen är alltså något artificiell (antagligen influerat av latin), men i fornengelskan och in i medelengelskan fanns faktiskt olika former som sedan sammanföll.

[KoteGaeshi]

Saken är väl att Dāʕiš till formen ser ut som en aktiv particip. Denna form är alltså ett adjektiv eller ett substantiv som är avlett från ett verb. Denna motsvarar, tror jag, någorlunda svenskans presens particip som springande, hoppande, förande etc.

Ursäkta om det är lite utanför tråden, men visst är det den verbformen som benämns Gerundium i många språk..? Alltså något pågående.

Gerundium och particip är inte riktigt samma sak men kan sägas användas rätt likt. Vissa säger att det är det aktiva presensparticipet (dvs -ing-formen) som används för att uttrycka gerundium på engelska, till exempel.

Betänk engelskans presens particip eating i jämförelse med "preteritumparticipet" eller vad vi ska kalla det, eaten. Endast presensparticipet går att använda för att bilda gerundium, men bägge är particip.

EDIT: det kom en bättre förklaring.

[Amund]

Tack för mycket bra svar på min fråga!

[Lasse O]

Tack för mycket bra svar på min fråga!

Jag begrep inte ett dugg men det är tjusningen med Skalman. Man får genom olika inlägg klart för sig att man inte vet så mycket som man inbillar sig

[Hans]

Instämmer med Lasse.

Det låter i alla fall imponerande

MVH

Hans

[Amund]

Tack för mycket bra svar på min fråga!

Jag begrep inte ett dugg men det är tjusningen med Skalman. Man får genom olika inlägg klart för sig att man inte vet så mycket som man inbillar sig

Instämmer med Lasse.

Det låter i alla fall imponerande

Tror ni jag begrep något då? Så fort man tror att man fattat något grammatiskt så kommer det undantag och nya bottnar som omkullkastar det man trodde sig veta.

[Hans]

Instämmer. Jag hade faktiskt en kort period som språkläråret i svensket. Jag var lika korkad då i grammatik som nu men försökte i alla fall och gjorde en mindmap i affischformat för att få grunderna. Det fick jag. Jag skulle vilja ha den kvar (kvar den?) men så är inte fallet.

MVH

Hans

[Ephraim]

Grammatiska termer kan ofta betyda olika saker beroende på vilket språk man talar om. Dels beror det på att språken i sig fungerar olika, dels på att det finns olika traditioner för att beskriva olika språk.

Inom svensk grammatik har vi exempelvis en väldigt säregen användning av termen supinum. Å andra sidan har vi ingen tradition att använda termen gerundium för någonting alls. Går man till språk som har något som brukar kallas gerundium (latin, engelska, tyska, spanska, italienska, ungerska, arabiska m.fl) visar det sig snart att termen betyder lite olika saker beroende på vilket språk det rör sig om.

Latin är i största allmänhet ett språk som har gott om så kallade infinita verbformer (eng: nonfinite verb). Här finns flera sorters infinitiv och particip, plus gerundium, gerundivum och supinum. Det bästa sättet att förstå skillnaden är helt enkelt att studera latinska exempel.
https://en.wikipedia.org/wiki/Latin_con ... nite_forms
http://www.latinforalla.net/Attonde_5.htm (om gerundium på svenska)
http://www.latinforalla.net/Attonde_6.htm (om gerundivum på svenska)

På andra språk finns infinita former som heter saker som:

• Infinitiv (eng: infinitive)
• Particip (eng: participle)
• Gerundium (eng: gerund)
• Gerundivum (eng: gerundive)
• Konverb (eng: converb)
• Masdar (eng: masdar)
• Supinum (eng: supine)
• Transgressiv (eng: transgressive)
• Verbalsubstantiv (eng: verbal noun)
• Verbaladjektiv (eng: verbal adjective)

Man kan vara ganska insatt i grammatik utan att kunna förklara skillnaden mellan alla dessa... Men man kan alltid slå upp dem på Wikipedia!