Isländska = Vikingsspråk?

[johjoh68]

Isländska = Vikingsspråk? Är det isländska språket att anse som det språk som Vikingarna en gång talade?

[Markus Holst]

Nej.

[Covendor]

Att sätta likhetstecken kan man inte göra. Alla språk utvecklas på tusen år, men isländskan som har varit mer isolerad än de övriga skandinaviska språken har bevarats mer. I modern tid har isländskan varit försiktig med att ta in lånord. Man hittar på inhemska varianter istället.

[dahnielson]

Det som talades under vikingatiden var fornnordiska och kallas "old norse" på engelska. Varianten fornöstnordiska talades i nuvarande Sverige och Danmark medan fornvästnordiskan talades i nuvarande Norge, Island och Färöarna. Dock är skillnaderna mellan de östra och västra dialekterna förhållandevis små.

Du kan hitta diverse texter på fornvästnordiska i Old Norse News textarkiv:

http://texts.oldnorsenews.org/

Om man vill veta lite mer om nordisk språkhistoria och hur de har utvecklats så har Nordiska rådet givit ut en bra liten skrift som antingen kan läsas som PDF eller beställas i tryck här:

http://www.norden.org/pub/sk/showpub.asp?pubnr=2004:008

Komplement till boken finns här:

http://www.norden.org/nordenssprak/

[GL]

Inte samma sak som fornnordiska, nej, men grammatik och vokabulär är mer eller mindre bevarad. Uttalet har förändrats till viss del, men en spontan uppfattning, förvisso helt tagen ur luften, är att modern isländska och fornnordiska torde vara minst lika närbesläktade som t.ex. modern svenska och dito danska.

[Hexmaster]

Åtminstone vissa drag i isländskan är egentligen inte bevarade utan, för att återge en beskrivning jag såg alldeles nyss, inlånade från fornspråket. Sedan språket vandrat sin väg har man "med våld" återbördat det till ett tidigare stadium.

[Jurgen Wullenwever]

De skandinaviska språken har definierat sig genom att skilja sig från danskan, vilket skedde för svenskan under 1500-talet, för isländskan under 1700-talet, och för norskan under 1800-talet. I det isländska fallet valdes att återknyta till fornspråket, men det kunde ha gjorts även i Sverige och Norge, eller så kunde islänningarna ha moderniserat språket till större likhet med de andra. Om det inte hade varit för en samling separatisters verksamhet så skulle vi kunna ha haft samma standardspråk i hela Skandinavien sedan flera sekler tillbaka.

Åtminstone vissa drag i isländskan är egentligen inte bevarade utan, för att återge en beskrivning jag såg alldeles nyss, inlånade från fornspråket. Sedan språket vandrat sin väg har man "med våld" återbördat det till ett tidigare stadium.

Vad är det för beskrivning?

[Hexmaster]

Åtminstone vissa drag i isländskan är egentligen inte bevarade utan, för att återge en beskrivning jag såg alldeles nyss, inlånade från fornspråket. Sedan språket vandrat sin väg har man "med våld" återbördat det till ett tidigare stadium.

Vad är det för beskrivning?

Hos Mikael Parkvall, Lagom finns bara i Sverige.

[a81]

I modern tid har isländskan varit försiktig med att ta in lånord. Man hittar på inhemska varianter istället.

Vilket väl måste ha gjort isländskan mer obegriplig för oss än vad fornnordiskan skulle vara?

Exempel isländska (någonting om en isländsk bank):

Skipting bankans í tvö ólík félög með sama nafni, þ.e. gamli Glitnir og nýi Glitnir, hefur verið óheppileg og borið hefur á ruglingi vegna þessa bæði í samskiptum við erlenda og innlenda samstarfsaðila. Sama á við um okkar viðskiptavini.

Exempel fornnordiska (Gripsholmsstenen):

Tola let ræisa stæin þennsa
at sun sinn Harald, broður Ingvars.

ÞæiR foru drængila
fiarri at gulli
ok austarla
ærni gafu,
dou sunnarla
a Særklandi.

[Bjolf]

Bara när det gäller moderna företeelser i så fall. Faktum är att isländska står väldigt nära fornnordiskan. Låt oss ta ovanstående text oxh göra om den till modern isländska:

Þeir fóru drengila
fjarri át gulli
og austarla
arni gáfu,
dóu sunnarla
á Serklandi

I princip identisk. Till uttalet har dock isländskan ändrats endel, dock inte så mycket som det ofta framhålls. Att islänningarna bevarat sambandet med fornspråket beror på två saker; för det första att man rensat ut en mängd lånord och är vaksam mot nya, och för det andra att man har en konservativ syn på skriftspråkstradition. I Sverige är vi ju vana vid att ord skall skrivas nästan som de uttalas, vilket är ganska unikt i världen. Jämför bara med franska och engelska. Vi har också en extremt vårdslös inställning till lånord. Därför har vi svårt att förstå vår egen litteratur för bara ett hundratal år tillbaka i tiden, medan en islänning kan läsa transkriptioner av texterna på våra runstenar från 1000-talet utan större anträngning.

[Ephraim]

I Sverige är vi ju vana vid att ord skall skrivas nästan som de uttalas, vilket är ganska unikt i världen. Jämför bara med franska och engelska.

Jag undrar om det inte snarare är franska och engelska som är ovanliga (om än inte unika – tibetansk stavning verkar vara hur konstig som helst). De flesta språk i världen har relativt kort skriven historia, eller i vart fall standardiserat stavningen relativt sent. Franska och engelska (och tibetanska och isländska) har en lång skriven historia och standardiserade sin stavning tidigt, och jag tror knappast att de är representativa för världens språk.

---

Hursomhelst, angående isländska. Jag kan inte så mycket av det språket, men jag undrar om inte skriftspråket lite skapar en illusion av att språket är mer konservativt än det faktiskt är?

Om vi tänker oss att en modern islänning skulle åka tillbaka tusen år i tiden, och träffa på en genomsnittlig fornislänning. Vi tänker oss också att båda är analfabeter och att de inte har någon kunskap om språkhistorien. De använder ett neutralt talspråk från respektive tid. Vi tänker oss att de diskuterar relativt tidlösa företeelser, typ den isländska naturen. Hur väl skulle de kunna förstå varandra?

[Bjolf]

Hursomhelst, angående isländska. Jag kan inte så mycket av det språket, men jag undrar om inte skriftspråket lite skapar en illusion av att språket är mer konservativt än det faktiskt är?

I någon mån ja, men inte så mycket som det ofta framhålls. Isländskan står otvetydigt närmare fornnordiskan än någon annan nordisk dialekt. Isländskan har således bevarat ljud som på alla andra håll försvunnit. Rent grammatiskt står isländskan tämligen nära fornnordiskan.

Om vi tänker oss att en modern islänning skulle åka tillbaka tusen år i tiden, och träffa på en genomsnittlig fornislänning. Vi tänker oss också att båda är analfabeter och att de inte har någon kunskap om språkhistorien. De använder ett neutralt talspråk från respektive tid. Vi tänker oss att de diskuterar relativt tidlösa företeelser, typ den isländska naturen. Hur väl skulle de kunna förstå varandra?

De skulle förstå varandra väl. Ungefär som en talare av bokmålsnorska förstår en talare av nynorska, eller en stockholmare förstår en gotlänning (som talar gotländsk dialekt, ej gutniska).