Latin i afrika?

[Bräcksta]

jag undra vad dom tala för språk i romerska delen av afrika under romartiden?var det latin eller vad.och vad hände med språket när romerska riket ramla sönder.varför blev det inte t.e.x som spanien.italien eller frankrike ett Latinskt språk

[Jurgen Wullenwever]

De tidigare västsemitiska kolonisatörernas språk levde kvar under romersk tid, och det fanns en del latinska kolonier, så den avgörande faktorn till att det inte finns några romanskspråkiga (om det är så att de inte finns) människor där borde vara den arabiska erövringen, som innebar att den sydsemitiska arabiskan blev det dominerande språket.

[Giancarlo]

De tidigare västsemitiska kolonisatörernas språk levde kvar under romersk tid, och det fanns en del latinska kolonier, så den avgörande faktorn till att det inte finns några romanskspråkiga (om det är så att de inte finns) människor där borde vara den arabiska erövringen, som innebar att den sydsemitiska arabiskan blev det dominerande språket.

Kartagernas språk "puniska" anses ha funnits kvar ett tag efter det kartagiska imperiets undergång, men det var ett språk som i princip talades av lokala furstars överklass. T.ex så var den berbiske Kung Masinissa av Numidien en stark propagator för det puniska språket innan nordafrika blev romersk. Det dominerande språket under romartiden var istället den innhemska afroasiatiska berbiskan (idag kallat Tamazight, språket kallat berbiska sen 1600-talet). Latin var i de nordvästafrikanska kolonierna utbrett bland stadsbefolkningen och högre klasser på landsbygden, medan den stora massan i princip talade berbiska. Det fanns dock gott om lokala härskare i området under romartiden

Augustinus av Hippo, det romerska nordvästafrikas kanske mest framstående anses ha varit tvåspråkig i utmärkt latin och ha haft berbiska via mödernet, han var också en av de sista skrivarna som hade någon kännedom om puniska, som i princip nästan dött ut.

Quae lingua si improbatur abs te, nega Punicis libris, ut a viris doctissimis proditur, multa sapienter esse mandata memoriae. Poeniteat te certe ibi natum, ubi huius linguae cunabula recalent.

And if the Punic language is rejected by you, you virtually deny what has been admitted by most learned men, that many things have been wisely preserved from oblivion in books written in the Punic tongue. Nay, you ought even to be ashamed of having been born in the country in which the cradle of this language is still warm. (Ep. xvii)

En känd person av puniskt ursprung, som levde mer än 150 år tidigare än Augustinus var Kejsar Septimus Severus, som talade latin med en "nordafrikansk dialekt".

Många berber blev under tiden romaniserande men antagligen så behöll de oftast både det berbiska modersmålet och latinet. Berberna var dock inte alltid lättövertygade. Den berbisk-romerska kulturen hade en berbisk kärna med romerska kosmopolitiska inslag. Rika berbiska familjer hade ofta försökt uttnytja romerska kontakter för att skapa sig ett namn i riket. Det fanns fortfarande många lokala aristokrater, varav flera var motståndare till Rom eller den rådande ordningen i imperiet. När västrom föll så tog dessa sin chans och delade upp romerska nordafrika i ett antal små berbiska stater. Detta var säkerligen början på slutet för latinet i området, då den romerska stadstrukturen hamnat i oordning.

Dock användes antagligen latin officiellt i administrationen när byzantinerna ca 200 år senare återerövrade nuvarande Tunisien och delar av Algeriet. Men de använde de-facto bara grekiska och många tunisiska städers namn blev omdöpta till ett grekiskt namn. T.ex. Hadrumetum blev Justinianopolis. Men då var antagligen hela befolkningen berbisktalande (om det inte fanns någon germansk vandal kvar). Ända fram till den arabiska erövringen.

[Jurgen Wullenwever]

innhemska semtiska berbiskan

Du menar den afro-asiatiska berbiskan.

Augustinus av Hippo, det romerska nordvästafrikas kanske mest framstående anses ha varit tvåspråkig i utmärkt latin och ha haft berbiska via mödernet, han var också en av de sista skrivarna som hade någon kännedom om puniska, som i princip nästan dött ut.

Om Augustinus föddes år 354 så levde puniskan tydligen kvar i 500 år efter förstörelsen av Kartago, och det är ju ganska länge.

[Giancarlo]

Du menar den afro-asiatiska berbiskan.

Korrekterat.

Augustinus av Hippo, det romerska nordvästafrikas kanske mest framstående anses ha varit tvåspråkig i utmärkt latin och ha haft berbiska via mödernet, han var också en av de sista skrivarna som hade någon kännedom om puniska, som i princip nästan dött ut.

Om Augustinus föddes år 354 så levde puniskan tydligen kvar i 500 år efter förstörelsen av Kartago, och det är ju ganska länge.

Nu formulerade jag mig lite fel även här. Men man vet inte riktigt säkert. Antagligen att puniskan var ett dött språk redan på Augustinus tid. Men att han hade viss kunskap om språket. en kunskap som sedemera blev förlorad för all framtid.

[Jurgen Wullenwever]

Några verkar anse att den fanns kvar på landsbygden till senast år 600.
http://linguistlist.org/forms/langs/LLD ... m?code=xpu
Frågan är vilka uppgifter detta grundar sig på.

[Giancarlo]

Några verkar anse att den fanns kvar på landsbygden till senast år 600.
http://linguistlist.org/forms/langs/LLD ... m?code=xpu
Frågan är vilka uppgifter detta grundar sig på.

Ny information för mig. Hade varit intressant att höra mer om.