Latinöversättning

[saffecool]

Det vore vänligt om nån kunde översätta denna text till svenska:

Hic paganorum terror clipeusque Svecorum
intumulate manes membris dux magne johannes

[Osprey]

Tydligen är det en gammal inskrift och sådana är många gånger svårt att översätta rakt av, det gäller också att förstå vad han som skrev det menade.

Det närmaste jag kan komma är:

Här är Du jordad, Du som en gång var den store Jon jarl, hedningamas skräck och svenskamas sköld

Vilket står bättre förklarat i:
http://fornvannen.se/pdf/1950talet/1951_298.pdf

[Kreuz]

Nu kunde jag av någon anledning inte ladda hem och titta på pdf:en som Osprey hänvisar till så förmodligen är mina invändningar besvarade där. Det första jag ställer mig frågande till är ordet intumulate vilket skulle kunna vara adverb och föras till manes (mindre troligt) eller vokativ och då höra till dux magne Johannes (något mer troligt). Det väsentliga är dock att det såvitt jag vet betyder obegravd dvs motsatsen till jordad. Det andra frågetecknet är membris som här översatts med "en gång". Membris är dat/abl plur av mebrum och kan hur jag än vrider och vänder på det inte översättas med "tidigare/en gång" utan snarare "med lemmarna" vad det nu skulle betyda. "En gång/tidigare" heter vanligen "quondam" så man skulle kanske kunna tänka sig att inskriptionen varit väldigt sliten så att bokstäverna varit svåra att urskilja men då får man nästan redovisa det vid översättningen för så som översättningen står nu är den felaktig utifrån den text safecool bifogat.

Skall man översätta trådstartarens text som den står skulle det bli "Här kvarstannar/vilar du (manes) (med lemmarna) O obegravde store jarl johannes, hedningarnas skräck o svenskarna sköld". Måhända begripligt men knappast helt tillfredställande.

[Dilbert]

Nu kunde jag av någon anledning inte ladda hem och titta på pdf:en som Osprey hänvisar till så förmodligen är mina invändningar besvarade där. Det första jag ställer mig frågande till är ordet intumulate vilket skulle kunna vara adverb och föras till manes (mindre troligt) eller vokativ och då höra till dux magne Johannes (något mer troligt). Det väsentliga är dock att det såvitt jag vet betyder obegravd dvs motsatsen till jordad. Det andra frågetecknet är membris som här översatts med "en gång". Membris är dat/abl plur av mebrum och kan hur jag än vrider och vänder på det inte översättas med "tidigare/en gång" utan snarare "med lemmarna" vad det nu skulle betyda. "En gång/tidigare" heter vanligen "quondam" så man skulle kanske kunna tänka sig att inskriptionen varit väldigt sliten så att bokstäverna varit svåra att urskilja men då får man nästan redovisa det vid översättningen för så som översättningen står nu är den felaktig utifrån den text safecool bifogat.

Så här skriver Tunberg i Fornvännen 1951:

På denna punkt möter dessutom ett problem av säregen art. I Linköpings domkyrka befinner sig en gravsten med numera så gott som helt utplånad inskrift. Gravstenen har uppmärksammats av tidigare forskare, vilka varit i tillfälle att undersöka inskriften, då den ännu var möjlig att tyda. Full enighet om tydningen har ej åstadkommits, men i det väsentliga kan innehållet med säkerhet fastställas. Beträffande tolkningens grundläggande moment har särskilt Liljeholm inlagt stora förtjänster. Jag ger min läsning av inskriften, varvid jag anmärker, att jag vid mitt ställningstagande till de språkliga frågorna haft välvilligt bistånd av min vän och kollega professor Dag Norberg.
»Hic paganorum terror clipeusque Sveorum
intumulate manes, quondam dux magne Johannes.»
Det är egentligen endast tvenne ord i inskriften, som kunna diskuteras. Det första är paganorum, beträffande vilket Liljeholms utredning närmast leder hän till pacatorum. Uttrycket »terror pacatorum» är ju ej lyckat; skulle uttrycket behållas, får man tolka det på sätt Stade föreslår (»fiendernas skräck»).

Det andra ordet är quondam. Paleografiska skäl synas tala för detta ord, under det att en också traderad läsning membris (»till kroppen») visserligen ej är otänkbar men från innehållssynpunkt ter sig något främmande.

Så att en rimlig läsning verkligen har quondam i stället för membris verkar alla vara överens om. Märkligare då kanske att Tunberg (och förmodligen inte heller Norberg, som väl rimligen vísste vad han gjorde) inte ser några problem med ordet intumulate (intumulatus) som väl mycket riktigt bokstavligen betyder 'obegravd', inte 'begravd' (jordad). Kan det ha att göra med något slags attraktion från prepositionen in- som ju inte negerar utan väl anger riktning, intensitet och liknande? Jfr. engelskans entombed och det kända paret inflammable/flammable som ju inte alls är motsatsord.