fick jag översatt till : Att leva är att strida.
Men är inte på det klara med betydelsen, är det i stil med;
1:Strid är livet - ett krigiskt citat?
eller
2:Livet är en strid - en livsåskådning?
Mvh / Martin
Vivere militare est.
Båda översättningarna är korrekta och fullt möjliga. Dubbeltydigheten är i det här falet samma i svenskan och latinet.
Tilläggas kan att grundbetydelsen av militare är "att vara soldat" men i överförd betydelse används ordet både som "att strida" och "att kriga".
Skall man vara riktigt petig blir en exakt översättning "att leva är att strida/kriga(/*soldata)"
Tilläggas kan att grundbetydelsen av militare är "att vara soldat" men i överförd betydelse används ordet både som "att strida" och "att kriga".
Skall man vara riktigt petig blir en exakt översättning "att leva är att strida/kriga(/*soldata)"
NU har ju Seneca aldrig varit någon favorit. Hans tröttsamma stoicism (som förövrigt lär ha kontrasterat rätt kraftig mot hans egen livsföring) blir outhärdlig ganska fort. Läser man brevet i fråga handlar det om att man närmast skall vara tacksam för motgångar och vedermödor då det är dessa som formar hjältar och hindrar en karl att bli en simpel drönare som endast går säker pga av andras (ädlare mäns) förakt "tuti contumeliae causa". Det man ber om man är en god och ädel man är alltså "neque di neque deae faciant ut te fortuna in delicis habeat" att varken gudar eller gudinnor låter försynen ge dig ett liv i lyx. Att Seneca med sitt "Atqui vivere, Lucili, militare est" menade "icke desto mindre, Lucilius, är livet en kamp" är i detta sammanhang ganska självklart. Detta hindrar emmertid inte att citatet lösryckt kan tolkas annorlunda.
Kreuz: Tack för utläggningen - i googlandet förut for en titel om Thoreau förbi, hittade ett citat av ett citat på eminenta books.google.com:
Stefan: Bortsett från ordet "est", som ju ofta är valfritt i latinet, finns det ju inga paralleller till "navigare necesse est" (som det skall vara).
- ur Robert D., Jr. Richardson, Henry Thoreau: A Life of the Mind[/quote]As Albert Salomon's brilliant short essay on Epictetus points out, "the Roman Stoics coined the formula vivere militare! (life is being a soldier) . . . . For this reason all Roman Stoics apply military metaphors and images."
Stefan: Bortsett från ordet "est", som ju ofta är valfritt i latinet, finns det ju inga paralleller till "navigare necesse est" (som det skall vara).
Hur så? Navigare tolkas väl ung, att segla är nödvändigt.Hexmaster skrev:
Stefan: Bortsett från ordet "est", som ju ofta är valfritt i latinet, finns det ju inga paralleller till "navigare necesse est" (som det skall vara).
Att strida är nödvändigt.
Ser du inte att de är paralleller??
Jag kunde utveckla, men ser du inte de livsfilosofiska parallellerna samma andans barn etc så är det förstås onödig ansträngning...
Likheten mellan meningarna rent grammatiskt är att båda har en subjektinfinitiv och en predikatsfyllnad. I det ena fallet är predikatsfyllnaden en infinitiv och i den andra ett adjektiv. Så långt det rent grammatiska. Vet inte om det hjälper någon angående tolkningen dock.
Betydelsemässigt så är ursprunget till "Navigare necesse* est" så som det så som det framställs av Plutarchos inte ett filosofiskt uttalande utan gäller en specifik situation. Situationen är Pompeius yttrande till en piratjägarflotta som tvekar att kasta loss (kanske av oro för storm, kommer inte ihåg exakt). Senare, jag misstänker inte förrän i modern tid har detta tolkats som en livstilsförklaring av främst, inbillar jag mig, fritidsseglare**. Ordval och grammatik möjliggör helt klart denna tolkning men det är inte vad Pompeius (via Plutarchos) menade.
Skall man sammanfatta kan man säga att "vivere militare est" är en mening med (minst) två olika filosofiska tolkningsmöjligheter och "navigare necesse est" är en mening med en filosofisk och en konkret betydelse.
* Jag precis som hexmaster reagerade på "necessum". Instinktivt utgick jag från att den var felaktig men en koll i lexikon lister den som en arkaisk form av necesse och alltså korrekt låt vara rejält gammalmodig (dvs tidigare än Caesar, Cicero och mer i stil med Cato dä. och Plautus). Nyfiken som man är frågar man sig om detta var ett medvetet val av Stefan eller en slump. Plutarchos som föddes hundra år efter Caesars död skulle nog aldrig använda necessum.
**
Ingen riktig romare skulle segla för nöjes skull. Cato dä sa t.ex enligt Plutarchos att han bara ångrade tre saker; att han anförtrott en hemlighet åt en kvinna, att han låtit en dag gå utan att utföra något av värde och att han en gång färdats till sjöss när han kunde tagit landvägen.
Betydelsemässigt så är ursprunget till "Navigare necesse* est" så som det så som det framställs av Plutarchos inte ett filosofiskt uttalande utan gäller en specifik situation. Situationen är Pompeius yttrande till en piratjägarflotta som tvekar att kasta loss (kanske av oro för storm, kommer inte ihåg exakt). Senare, jag misstänker inte förrän i modern tid har detta tolkats som en livstilsförklaring av främst, inbillar jag mig, fritidsseglare**. Ordval och grammatik möjliggör helt klart denna tolkning men det är inte vad Pompeius (via Plutarchos) menade.
Skall man sammanfatta kan man säga att "vivere militare est" är en mening med (minst) två olika filosofiska tolkningsmöjligheter och "navigare necesse est" är en mening med en filosofisk och en konkret betydelse.
* Jag precis som hexmaster reagerade på "necessum". Instinktivt utgick jag från att den var felaktig men en koll i lexikon lister den som en arkaisk form av necesse och alltså korrekt låt vara rejält gammalmodig (dvs tidigare än Caesar, Cicero och mer i stil med Cato dä. och Plautus). Nyfiken som man är frågar man sig om detta var ett medvetet val av Stefan eller en slump. Plutarchos som föddes hundra år efter Caesars död skulle nog aldrig använda necessum.
**
Ingen riktig romare skulle segla för nöjes skull. Cato dä sa t.ex enligt Plutarchos att han bara ångrade tre saker; att han anförtrott en hemlighet åt en kvinna, att han låtit en dag gå utan att utföra något av värde och att han en gång färdats till sjöss när han kunde tagit landvägen. Tack Kreuz för den kunniga och trevliga redovisningen.
Nej, jag hade ingen handfast avsikt med grammatiken, jag är ingen latinare. Skrev bara det jag kom ihåg väl vetandes att alla läsarna skulle veta precis vilket citat jag hänsyftar till. Inget grammatikaliskt finlir alltså.
Tanken med tanken vore väl inte nödvändigtvis att njuta av seglingen, utan dra nytta av den, inse att seglingen ÄR nödvändigt här i livet. Så t.ex. vet vi ju att Roms befolkning i långa perioder levde utav skepp fulla med säd som anlöpte Ostia. Liksom att romarna, ett icke sjöfarande folk, rätt snabbt smällde upp en aktningsvärd krigsflotta som kunde hålla den karthagisiska krigsflottan i schack.
Nej, jag hade ingen handfast avsikt med grammatiken, jag är ingen latinare. Skrev bara det jag kom ihåg väl vetandes att alla läsarna skulle veta precis vilket citat jag hänsyftar till. Inget grammatikaliskt finlir alltså.
Tanken med tanken vore väl inte nödvändigtvis att njuta av seglingen, utan dra nytta av den, inse att seglingen ÄR nödvändigt här i livet. Så t.ex. vet vi ju att Roms befolkning i långa perioder levde utav skepp fulla med säd som anlöpte Ostia. Liksom att romarna, ett icke sjöfarande folk, rätt snabbt smällde upp en aktningsvärd krigsflotta som kunde hålla den karthagisiska krigsflottan i schack.