I Husförhörslängderna i kyrkoböckerna så kunde man läsa att en person har blivit stämplat som "idiot". Det var nog att det var lättare för prästen att skriva så om en person som inte kunde lära sig nånting. Ordet "dyslektiker" var nog inte på "tråden" under 1800-talet" eller om personen var dumdristigt på ett annat sätt.
Numera är ordet tyvärr mer vardaglig än det var förr.
KÄRRING
De tre första bokstäverna i ordet är "kär", förr i tiden så kallades ofta mannen sin hustru för "kärring". Han kunde säga exempelvis, "Kom hit, kärring" utan att hon brydde sig om det. Numera får man en utskällning om man skulle råka säga så till en exempelvis kvinna. Om hon har humor så kan hon nog får för sig att man "kära" till henne.
För några år sedan hörde jag en sketch om svordomar. Det var en man o kvinna som sa okvämligheter till varandra.
DÅRE
Det ordet har också fått en liten annan betydelse nu än vad det syftade på förr i tiden. I "Summariska folkmängdsrapporter" och Mortalitetsrapporter så kan man läsa om hur många som var placerade på olika hospitaler, dårhus och andra inrättningar i socknarna/städerna. En person som var dåraktigt förr, hade ofta en psykiskt sjukdom. Nu är "dåre" mer allmänt ordspråk.