Ett par dagar i Kosovo...

[sveahk]

fortsättning från tredje sidan...

Näststörsta staden i Kosovo, Prizren, men med avstånd den första om vi ser till bevarad karaktär och attraktivitet. Med ett riktigt centrum och den gamla fästningen på höjden ovanför...

...och den gamla bron över Lumbardhi-floden.

Men i mycket annat är den fångad i samma globala kommersaktivitet som över allt annars...

...och även ungdomarna är förankrade i de västländska mönstren...och varför inte? Säkert svårt att hålla sig undan...enda skillnaden, som ses på bilden...

...är att gatans skoputsare ser till att Adidas-kängorna har den rätta vita färgen .

Oj, de tyckte inte om att jag tog det kortet...

Men den 17 mars 2004 förändrade Prizren sitt utseende. Vandaliserande albaner drog genom gatorna. Serbiska kloster och kyrkor förstördes, och den serbiska stadsdelen Podkalaja öster om gamla stan brändes ned. Tusentals serber flydde och har ännu inte kommit tillbaka. Husen står fortfarande utbrända och tomma...

forts.

[sveahk]

I den tyska resehandboken som jag hade med mig, beskrivs Prizren som multietnisk och multikulturell...

Nåja, men å andra sidan stod det också annat strunt i den boken - författaren önskade förmodligen bli hjärtligt välkommen även vid nästa besök i Kosovo.

Multikulturell, ja, varför inte, om man glömmer vissa saker. Tittar vi nämligen på det religiösa kulturarvet, så hittar vi faktiskt de tre huvudreligionernas tempel nästan rygg vid rygg...

Sinan-Pascha-Moskéen, byggdes 1615 med stenar från ett av osmanerna förstört kloster. Högsta minareten på Balkan lär den ha - härliga tak- och väggmålningar...

Den katolska kyrkan (dit i synnerhet de tyska KFOR-soldaterna går). Också vackert utstafferad...

med nationalhelgonet Mor Teresa (clown-näsan var inte så menad...tro inte det, nej...)

...och så den serbisk-orthodoxa kyrkan. Jodå, den står där - starkt förstörd i 2004, nu under 24 timmars bevakning och en hjärtligt välkomnande skylt utanför kyrkoporten...

Fotografering förbjuden, så det blev till att smyga till en bild...fy där...

Freskerna är totalt förstörda, enligt uppgift ska det komma nya, men endast Gud i Himlen vet när...än så länge är man glad att kyrkan på nåder får existera...

Så, multikulturell, nåja...

forts.

[sveahk]

Nej, staden är befolkad av framför allt kosovaner - både levande och döda...

Komadant Remzi Ademaj, som trots ordentlig puffra i bältet fick lämna det jordiska 1998.

En som överlevde...

...och en hel del som knappt minns krigsåren, och i avsaknad av arbete ägnar sig åt annat.

I förgrunden ytterligare en som 1998 bet i gräset, Ismet Jashari Kumanova.

Kosova Republike! At Home We feel Like a Tourist - hmmm, ingen pjåkig sats...dyker tidvis och allt emellanåt upp vid de årliga Sverige-besöken !

DSC03294.jpg (822.4 KiB) Visad 1035 gånger

En typisk gatubild...stillastående män - och kvinnor på väg...

forts.

[sveahk]

Drömmen (?) om att gifta sig...

...och få barn...

Innan vi lämnar Prizren, besöker vi "huset" där det hela började. 1878 bildades en etnisk albanisk rörelse här i staden, i första hand för att kulturellt avkapsla sig från det osmanska riket, senare för att uppnå självständighet. Albanska förbundet, eller, som det är mer känt som - Prizrenligan.

Det huset med innehåll fick stå kvar länge, tills Milosevic och hans mannar mosade sönder hela rasket 1999...

...och idag står en kopia av det gamla huset på samma plats.

En slurk vatten...

...och vi är på väg norrut igen...

forts.

[Krook]

Det här är den tråd jag uppskattat mest på hela Skalman. Helt fantastiskt bra sveahk.

[2Sharp]

Det här är den tråd jag uppskattat mest på hela Skalman. Helt fantastiskt bra sveahk.

Instämmer, denna och varjags pistoltråd är bland det bästa jag har läst!

[Sarvi]

Håller med, mycket givande, framförallt att få se hur mycket (eller lite) som hänt i provinsen sedan kriget.

[sveahk]

Tackar så hjärtligt för de vänliga orden - och hoppas att våra "Kosovo-krigare" möjligtvis har ett och annat ord/intryck att tillägga, när min resa i april 2012 nu närmar sig sitt slut...

Tills i augusti 2012 låg här österrikiska KFOR-enheter, i Camp Casablanca, strax norr om Prizren. Nu "övergiven" till områdets kommunala förvaltning - man planerar industri, skolor, sportcentrum...som sagt, man planerar...

Ja, och så kommer vi till orten som gjorde att Kosovo-historien fick sin dramatiska vändning...

Under hela nittio-talet hörde vi om förföljelser i den serbiska provinsen Kosovo, flyktingströmmar, bort från död och förintelse. Framför allt serbiska övergrepp, men efter 1996 också genom den albanska paramilitära organisationen UÇK.

För att de s.k. stormakterna skulle handla var bevisen för få och osäkra - tills massakern i Račak...januari 1999...

Över 40 kosovo-albaner dödades av serbisk militär. Exakt hur är tills dags dato inte klart fastställt - men OSZE-chefen, amerikanen William Walker, var snabbt på platsen för att besiktiga eländet, och yttrade på den första press-konferensen att massakern var en "unspeakable atrocity" och "a crime very much against humanity".

Och det räckte. Bill Clinton i februari: "...if somebody comes after innocent civilians and tries to kill them en masse because of their race, their ethnic background or their religion, and it's within our power to stop it, we will stop it."

24 mars 1999 började NATO sina bombningar som sedan fortsatte under två och en halv månad.

Vi är i Račak. En ordentligt tilltagen kyrkogård och minnesplats...

...inte helt olik vad vi idag ser i Frankrike och Belgien, 100 år senare...men här i Kosovo finns inga tavlor och plaketter med förlåtelse eller "aldrig mer krig"...

Kanske om hundra år...?

Ja, det var det. Resan var slut, en inte helt enkel resa - knivar i öppna sår, förtvivlan och letargi, korruption naturligtvis. Men även, som överallt, unga människor, studenter och andra, som kämpar emot, med ord och förhoppningar - så gott det går...

Hoppas vi att de, som tysken säger "die Kurve kriegen" ...

Hans K

[2Sharp]

Jag vet inte vad jag skall tillägga, soldatperspektivet från det dagliga jobbet handlar ju främst om att inte krocka och att lösa ut uggiften för dagen, samt att hantera rutinmässig tristess

Men om jag försöker så bekräftar din utsökta tråd min känsla av dels hopp för Kosovo där de unga står för nytänkande och med en större mängd yttre influenser där jag hoppas att de, delvis, historiska motsättningarna vattnas ut. Något som inte har varit möjligt tidigare då landet varit mer slutet.
Samtidigt hyser jag en oro att tålamodet inte räcker, jag befann mig i Kosovo innan, under och efter självständigheten, kraftigt förenklat trodde"alla" att nu skulle Kosovo blomstra, utländska investerare skulle rusa till. I verkligheten blir det ju inte så, förändringen måste ske inifrån, det tar lång tid.

Min oro är att tålamodet inte räcker till och att skulden lite flyktigt läggs på forna fiender så är karusellen igång igen.

Med risk för att sticka ut hakan så är min uppfattning att man som Svensk, uppvuxen i ett tryggt land utan nationell samtida konflikthistoria har svårt att förstå det känslomässiga perspektivet av krig och konflikt på hemmaplan, eller av att ha en nationsgranne med påtaglig och färsk historia av krig.
Den rationelle Svensken ser ju de negativa aspekterna av kriget, men har ingen känslomässig koppling eller förståelse.

Jag tycker att jag efter att ha tillbringat flera år på Balkan, Kosovo och Bosnien, fått en förnimmelse av det känslomässiga perspektivet. Men jag vill inte göra anspråk på att förstå hur det är att växa upp i ett land/provins där konflikten, och dess historia, finns från och med födseln.

Ibland känns Kosovo så extremt annorlunda och avlägset, men det är 1.5 h flygresa, jag möter folk från Kosovo varje vecka, om inte dagligen här hemma.
Så nära, i Europa, men ibland så fruktansvärt långt borta. Jag hoppas att det i framtiden allt oftare ligger oss väldigt nära.

Lagom oklart? Sannolikt....

[tryggve]

Bra tråd, och kloka ord från 2Sharp också.

[Amund]

Bra tråd, och kloka ord från 2Sharp också.

Instämmer med Tryggve!

Jag har aldrig ens varit på Balkan men minns mycket väl den unkna stämningen av misstänksamhet mot allt och alla på Nordirland under 80-talet i alla fall, man fick knappt ens köpa något utan handlaren blängde mest misstänksamt mot en, det gällde både Belfast, Londonderry och landsbygden.

Konflikterna på Balkan är ju många gånger värre på både höjden och bredden, religioner och etniska grupper som ställs mot varandra, man kan bara försöka inbilla sig hur det kan vara.

[sveahk]

Jag tackar Tryggve och Amund - och 2Sharp för hans personliga analys av situationen i Kosovo...

Det är gigantiska problem som måste lösas i detta fattiga land - att komma åt korruptionen som leder till den allomfattande kriminaliteten är säkert både det första och största steget att ta.

Att ungdomen därvid spelar huvudrollen är klar - sista kvällen träffade jag ett par studenter på deras stamlokus, "dit' e nat'"...

...en liten bokbar på en sidogata i Pristina. De kommenterade fritt (var mitt intryck) och framför allt gärna mina intryck av Kosovo under de senaste dagarna.

En studerade juridik som jag visst redan sagt, vad de andra gjorde var mer osäkert. I vilket fall, de som växer upp nu i Kosovo har inte en stor bukett med möjligheter. Söka sig till utlandet är något alla talar om, med eller utan kriminell bakgrund. Studera är hårt knäckebröd - kostar nerver, pengar och är allmänt osäkert. Hur ser det ut efter examen...?

Men trots all sk-t i bakfickan, så finns det tydligen en hel del som inte förlorat tron...på framtiden.

Snabbspolning, fram till april 2014...
...men hur kan man ompola de etniska/religiösa motsättningarna, när en sådan som den serbiska patriarken Irinej (i Belgrad) i dagarna i sitt påskbudskap ej förlorar många ord om kärlek och förlåtelse - utan temat är Kosovo, en "oskiljaktig del av Serbien", och att "kosovo-albanerna inte har någon existensrätt i den staten"...

Ett förhoppningsvis positivt tecken däremot, framtvingades under internationell medverkan(EU och USA) i gårdagens parlament i Pristina. En speciell tribunal ska tillsättas i Den Haag och Pristina för att söka och i bästa fall döma förmodade krigsförbrytare på den kosovo-albanska sidan (UCK) - däribland en hel del "krigshjältar" i regeringen, som landets president Hashim Thaci...

Man kan alltid hoppas...

Hans K

[varjag]

Den rationelle Svensken ser ju de negativa aspekterna av kriget, men har ingen känslomässig koppling eller förståelse

Kategorin jag tillhör. Njutit av bilderna, vinjetter till tänkande och tyckande de avslöjar. Och sveahks diskreta ordtolkningar!
Men allt detta - skedde ''långt långt borta'' för mig. Och - ja brydd me in't.... Då.

Men fått nya insikter, tackar igen!, Varjag

[sveahk]

Mer än två år sedan Kosovo-resan, och en bättring för landets innevånare ligger långt bortom den bergiga horisonten.

Korruptionen lamslår - en regering med 21 ministrar och 41 tillförordnade ministrar, ett rekord även för Balkan. Politiker som tar för sig i en stat som i en självservering. Enligt "Deutschen Gesellschaft für internationale Zusammenarbeit"(GIZ) lever över en tredjedel av Kosovos innevånare i yttersta fattigdom...vilket betyder att de dagligen har 1.50 Euro till förfogande! Vad är det i dag i svenska pengar, 15 kronor...?!

En stor och möjligtvis avgörande faktor till att under de senaste månaderna gissningsvis 30.000 lämnar Kosovo, för att över Belgrad (av alla städer...!) i första hand nå EU-gränsen till Ungern. Kraftigt påhejade av "Schlepperbanden" som tar deras sista sekiner och frikostigt sprider rykten om underlättade asylupptagningar i speciellt Frankrike och Tyskland...

Detta och mer därtill hittar vi i en artikel i dagens Tagesanzeiger (Schweiz). Plus en, om man så vill, hjärtskärande video från busstationen i Pristina.

http://www.tagesanzeiger.ch/ausland/eur ... y/17762763

Hans K

[varjag]

Tack för uppdateringen sveahk.

Länken ökade mitt tyska ordförråd - Schlepperbanden - alltså människosmugglarligor. Tvungen googla meningen -

mvh, Varjag