Hur var det nu...det där med Iran...och Turkiet?

[sveahk]

På vägen till Yazd hamnade vi i Abarkuh, ett mindre kaff med stora utgrävningar, men framför allt känt för detta träd...

...en av Irans största nationalsymboler, cypressen. Denna är den äldsta, cirka 4.000 år gammal, kallad Zoroaster- eller Zarathustra-cypressen, det näst äldsta trädet i världen (det äldsta är ett pinetree i Nevada).

När araberna kom till Persien blev det vissa problem. För Islam var och är palmen den högsta vegetativa symbolen. Så, under den muslimska högtiden Ashura ( ni vet, självplågardagen med kedjor och sån't...) bars och bärs i exempelvis Yazd en gigantisk träbyggd struktur i form av en cypress...

...men just under Ashura-dagarna här kallar man denna symbol...Nakhl, som, just det, betyder palm...! Ett flexibelt folk, perserna/iranerna, och det är enligt min mening, tills dags dato så...
http://www.rozanehmagazine.com/allartic ... ypress.htm

Lite människor att lätta upp historien/historian...Som så många andra länder där pengarna oftast inte räcker till, är iranerna ett mopedåkande folk. Allt transporteras, i höjden och bredden, men framför allt sig själv och familjen...

forts.

[sveahk]

Masjed-e Jameh - en moské i Yazd, gammal som gatan, och som de flesta moskéerna i Iran med underbart färgade keramikplattor, ornamentik i högstform. Grundton framför allt blått. På tredje bilden, "gardoneh mehr", swastika-symbolen, urgammal som vi alla vet...

Alla moskéerna som vi besökte i Iran var för övrigt alla öppna, till en viss del även under gudstjänsten (om det nu heter så i Islam...).

Amir Chakhmaq Complex - en moské med multifunktion. Karavanserai, badhus och shoppingcenter - varuhus för evigheten . Under Iran-irakiska kriget (mer om det senare i denna tråd, stay tuned...) och senare under krigen i Irak och Afghanistan, kamperade flyktingar från Irak och Afghanistan just här i Yazd på platsen framför moskéen.

forts.

[sveahk]

Det är slutet av juni, dagarna dallrar hett med fyrtio-gradiga temperaturer. Det betyder att kvällarna är arbetstid för många...

...som här i en liten livsmedelsaffär...

...en glad och trevlig fiolbyggare, inte ett helt vanligt jobb i Iran...

...snickaren som upprätthåller gamla traditioner...

...i ett café har ägaren just fångat en duva...vad som händer med den vill vi inte veta!

Den här kar'n var världsberömd i Yazd, började med någonting som blev mäkta uppskattat av alla människorna, och är så än idag. Nå, vad tror ni att han sysslade med...? Upplösning i morgon - eller så...

Hans K

[Battler]

Vill passa på att tacka för ett intressant resereportage med fina bilder

[Hexmaster]

Han på bilden, är det RK..?

(Saknar f.ö. en gilla-knapp. Härlig rapportering!)

[Hans]

Återigen stort tack för underbar läsning.

MVH

Hans

[sveahk]

Jag tackar för de uppmuntrande orden - en vänlig knuff i rätt riktning ökar alltid motivationen !
...och med Hans hjälp fick jag ordning på video-laddningen - här lite "live" bilder på vad som händer i Zurkaneh-gropen...


Han, mannen utan namn i föregående post, han som ser ut som en ärkebov i en tidig Chaplin-stumfilm, var yrkesvis långt ifrån det skurkaktiga. Det är Haj Khalifeh som för snart hundra år sedan öppnade en firma med traditionella sötsaker och kaffe-tilltugg, här i Yazd - och den florerar med mycket gott, gott och gott...!

Tidigt på morgonen är vi redan på väg innan hettan träffar för starkt, men först måste vi tanka - diesel. Inte helt enkelt, men inte heller ett stort problem. Personbilarna i Iran rullar på bensin, lastbilar och bussar på diesel och varje chaufför har en viss tilldelning av den varan som markeras på ett kort - som de emellertid utan undantag gärna delar med sig till oss - för cash naturligtvis.

Bensinmackar finns det lite överallt, diesel-dito färre. Så, när bensinnålen långsamt närmar sig noll, gäller det att spana in en lastbil-församling vid horisonten, smyga in emellan monstren och fråga efter någon villig diesel-"givare". Soppans kvalitet? Inte överväldigande - morgonstarten är alltid förbunden med lite prutt-prutt innan bilen fått upp ångan och färderna upp över de talrika bergen går i slow-motion...

forts.

[sveahk]

På vägen till Isfahan hamnar vi Meybod, en om möjligt ännu äldre adobe-stad än Yazd, där vi träffar på två för oss intressanta ställen...

I stadens Karavanserai låg det trehundra-åriga postkontoret som nu omvandlats till ett Postmuseum. Troligtvis utan större medel har man samlat ihop artifakter som har överlevt tidens och annans tand. Ja, se själva...

Vaxfigurer är legio och mycket populära i de iranska muséerna...

...vilket de, förutom oss, enda museibesökarna tyckte var helt cool!

Förr i tiden hade man tid att ta en och annan bild vid det månatliga postrånet

En tidig stämpelmaskin...

Karavanserai med vaxhästar, som förmodligen smälter först vid temperaturer över sextio grader...

forts.

[sveahk]

I Meybod hittade vi också denna kyrkogården...

...och ett tempel för de fallna "martyrerna" under Irak-iranska kriget. I varje stad och i varje by hängde vid huvudvägarna flaggor och fotoplakat av de som från den orten varit med och dött under just det kriget på åttio-talet. Här i Meybod fick de sitt symboliska vilorum inomhus. Mycket välordnat som synes...

Vi har anledning att återkomma till det kriget senare i tråden.

forts.

[sveahk]

Det här fotot skulle jag väl egentligen inte ha tagit, men hon var så vacker och andaktsfull i all sin enkelhet...ja, så jag kunde inte låta bli...

Vem månne det vara - en dotter eller kanske hustru till en krigare som aldrig kom hem...

forts.

[Hans]

Många intressanda bilder och betraktelser. Just bilderna på martyrerna vid infarterna jämförde jag med monumenten i franska byar, oftast vid kyrkan, på de stupade i världskrigen. Roligt att vi också fick se Gangnam style à la iranienne i gropen.

Apropå postkontor, hade ni några kontakter med ordningsväsendet?

MVH

Hans

[sveahk]

Apropå postkontor, hade ni några kontakter med ordningsväsendet?

MVH

Hans

Vi är på nedgång från bergen någonstans i iranska Kurdistan. För tillfället är jag vid ratten. Efter ett fasligt stånkande och pustande uppför går det nu flott nedför. Uppe i respektabla 130 km/h. Hastighetsbegränsning, 80 eller 110 eller något annat, svårt att säga, vägskyltar lysar oftast med sin frånvaro.

Då händer det, där framme, slutet av en långsträckning dyker en spade upp följd av arm och uniformerad människa. På spaden står det Stop...

Jag saktar in och stoppar. Två poliser, en vid ett radar-aggregat, den andra på väg till oss. Han säger något på farsi, jag svarar något på engelska. Den andra polisen kommer till hjälp: "No farsi?" - "No, sorry." - "Driver's license, please." Vilket gör att deras bistra anletsdrag går i riktning frågande anletsdrag. Engelskspråkiga svenskar i en bil registrerad i Oman...

I andanom ser de förmodligen skrivarbete och problem på polisstationen - ty körkortet ges tillbaka och med ett lätt höjt pekfinger skickas vi åter på vår väg med orden: "Not so fast driving in Iran..." ...och ett leende sprids över hans ansikte .

----------

Innan vi lämnar Meybod - två skyltar...

Nästa Isfahan...

forts.

[sveahk]

Det är fredag. Vi är i Isfahan, eller Esfahan som det heter här. Tredje största staden i Iran - ett gammalt persiskt ordspråk säger: "Esfahān nesf-e jahān ast" (Esfahan är halva världen). Det gällde möjligtvis en gång i tiden, idag gäller det mer dess biltrafik ! Som, om än otroligt, blev slagen med en hel del billängder i Teheran...jag överlåter gärna bilkörandet till den erfarnare delen av familjen... !

Den gigantiska och faktiskt vackra Naqsh-e-Jahan platsen är fylld av söndagslediga familjer...

...männen köper glass...

...medan damerna beundrar utsikten...

...och tillsammans åker man hästdroska runt platsen - som traditionen bjuder.

forts.

[sveahk]

Det var inte alltid lätt att besöka och komma in i muséer och gamla byggnader...

...men en utgång fanns det alltid...

forts.

[sveahk]

I Kakh-e Ali Qapu hamnade vi ändå till slut, ett trehundra-årigt palats byggt för Shah Abbas I. Plundrat och vanställt under årens lopp, senast 1979, är det ändock ett av många gamla byggnader i Iran som nu restaureras...eller repareras...eller rekonstrueras...eller...

Ytterst sevärt i detta palast är sjätte våningen som är ett musikrum - med tak och väggar i genombruten stuckatur som gör att musiken förlorar sitt eko i utsparningarna. Genialt och vackert...

...i ett annat rum ett av de få halvnakna uppenbarelserna i Iran. Maria med Jesus...?

forts.