Gallipoli nästan ett hundra år senare...

[sveahk]

"Män, jag befaller er inte att angripa. Jag befaller er att dö".

Legenden tillskriver det befälet den turkiska överstelöjtnanten Mustafa Kemal - sedermera med tillnamnet Atatürk, Turkarnas fader.

Det är den 25 april 1915. Runtom halvön Gallipoli försöker allierade krigsfartyg sedan över en månad utan större lycka att skjuta det omanska riket i sank. Nu är det dags för invasion.

På vår resa genom Iran och Turkiet (...och den historien hittar ni här. viewtopic.php?f=37&t=43392), så har vi nu nått den asiatiska slutpunkten, i detta fall den turkiska staden Çanakkale. Ett tuppfjät västerut...

...tvärs över Dardanellerna, ligger Gallipoli.

Sedan ett trettiotal år en nationalpark. Monument och krigskyrkogårdar påminner om den gången när "Europas sjuke man", som det Ottomanska imperiet kallades i början på 1900-talet, reste sig som Lazarus och slog tillbaka.

Färjan tar oss på ett tio-tal minuter över till Kilitbahir. En gigantisk soldat-silhuett...

...välkomnar med den turkiska poetens ord: "Halt resande. Jorden du beträder vittnade en gång om slutet på en era..." ...ungefär, ungefär...

forts

[sveahk]

Det fyrtio år gamla och enda hotellet på halvöns ägeiska sida, Hotel Kum, påminner om äldre svenska västkusthotell - lite vingliga med åren, inpyrda med havsdoft och rejält sandrivna, och en kvällsbyffé som bara till innehållet har ett osvenskt utseende...

Nåväl, nästa dag blir sträng. Vi träffar Bey A., vår engelsspråkiga guide - en ung man som inte bara känner sitt Gallipoli utan visar sig ha en hel del tankar om dagens Turkiet. Mer om det under resans gång. För övrigt blir det naturligtvis inte en heltäckande studie utan mer detaljer som har förmått intressera - historien om slaget förutsätter jag inte vara helt känd för alla men kan om intresse finns läsas om t.ex. här: http://en.wikipedia.org/wiki/Gallipoli_Campaign

Ja, Atatürk är så att säga allstädes närvarande på Gallipoli.

Han som var på rätt ort och vid rätt tidpunkt med sin 19. turkiska Division när soldater från Australien och Nya Zeeland i morgongryningen den 25 april stormade i land på den 600 meter långa stranden som senare kom att kallas ANZAC Cove.

Strandremsan...

...och strax ovanför väntade Johnny Turk.

Efter att ha åkt runt och sett Gallipolis västra kust kan man nog säga att gå i land just här, var utan tvivel bara ett av de många felsteg och olyckliga beslut som de allierade gjorde och fattade denna vår och denna sommar.

forts.

[sveahk]

Eländigt trångt var det, och i stort sett förblev ANZAC-trupperna här under hela kampanjen, de som inte överlevde - en evighet längre...

forts.

[sveahk]

Commonwealth War Graves Commission (CWGC) ser till samväldets gravplatser, i Gallipoli 31 till antalet, som till största delen har funnits här sedan första världskrigets slut. Mängder av besökare kommer framför allt från Australien och Nya Zeeland - i synnerhet sedan Peter Weirs Gallipoli-film från 1981, och ANZAC Day den 25 April är varje år utbokad. Till hundra-års minnet 2015 kommer, om jag förstått det rätt, Australien att lotta ut Gallipoli-platser...! Hur det nu ska gå till?

Man minns...

forts.

[sveahk]

Scenväxel...

Hur var det nu med skyttegravarna som enligt guideboken låg blott åtta meter från varandra? Jo, vi beger oss bort från stranden, brant uppåt, till Johston's Folly/Quinn's Post. Här var slutet på det allierade skyttegravssystemet som slingrade sig upp i höjden från stranden nere i väster.

Ett tio-tal meter längre upp grävde turkarna ner sig. På båda sidor cirka två meter djupt i förvirrande kringel-krokar - även i djupet under fiendens gravar.

Under åtta månader 24/7 ett exploderande helvete ...

Skyttegravarna idag har minskat i djup, låg vegetation har täckt många spår, men metallskrot och även bensplitter är här fortfarande en del av marken vi trampar på...efter att ha jordkratsat ett par minuter kan jag intyga att det stämmer...!

http://www.anzacsite.gov.au/2visiting/w ... stons.html
http://www.anzacsite.gov.au/2visiting/w ... uinns.html

forts.

[sveahk]

För ett par år sedan öppnades Tarihe Saygi Parki i Ecebeat på Gallipolis östra sida. Där visas, i något överdramatiserad men ändå realistisk form, hur det kunde ha sett ut uppe på "Bombasirti Case"...

forts.

[sveahk]

...och kvar blir...

forts.

[sveahk]

Ja, det var köbildning till himlen/paradiset när hjältarna/martyrerna på Gallipoli lämnade jordalivet - kvar blev jordens kvinnor med sitt slit och sin sorg...medan vissa av deras systrar i höjden fick arbeta överstunder...

Nå, vidare i texten. Jag skrev om det som krigsjorden under årens lopp har frilagt - i ett litet (av ett flertal små) museum på halvön är en del av "skrotet" utställt. Här några smakprov...

Fransk Kolonialhjälm från 1911.

Brittisk Bugle.

Shells från alla håll och kanter...

forts.

[sveahk]

En väl använd turkisk Sniper's Shield...

Två himmelska verktyg som överlevt...en turkisk koran...

...och en Bibel tillhörig en soldat från New Zealand.

forts.

[sveahk]

Turkisk officerspistol. Typ?

Brittisk Naval mine, hittad i Suvla-bukten.

Nej, de här vildsvinen är av senare datum - låg på en av småvägarna, färskt nyskjutna...

Tydligen även här en landsplåga. Enligt utsago ej så för hundra år sedan, i alla fall där vegetationen saknades vilket var lite varstans av bekanta skäl.

Mer problem hade soldaterna med de hygienska förhållanden och Black Flies, myggor som levde på döda och levande...och slog ut de levande. Man har räknat ut av alla 213.000 brittiska (samväldets) offer i Gallipoli, var 145.000 på ett eller annat sätt träffade av Tyfoidfeber, dysenteri och diarré...

Black Flies finns fortfarande, stucken fyra gånger , utan större, större, större...problem...

För övrigt, ormar var och är ett problem. Vid frågan om vi kunde vandra omkring i skyttegravarna, fick vi rekommendationen att vänta till vintern...!

forts.

[sveahk]

En större turkisk krigskyrkogård finns inte. Man märkte ganska sent att Gallipoli egentligen passar utomförträffligt som nationalsymbol - här föddes det moderna Turkiet, vi vann, äntligen - men det är först under de sista par årtionden som monument och minnesmärken har mejslats fram, gravstenar har fräschats upp för att skapa den vallfartsort för den turkiska turisten som Gallipoli är idag. Mycket är konservativ kitsch, mycket är ålderdomligt hjälteposerande, mycket har handskriften Erdogan...

Jag skrev redan tidigare att Atatürk fortfarande är allestädes närvarande. Bilder, skulpturer, texter, överallt i Turkiet och i synnerhet på Gallipoli-halvön. Men enligt utsago från flera håll försöker man från högre ort ändra på det. Den nuvarande premiärministern, konservativ och muslimsk, sägs försöka minska betydelsen av den sekulära "alkoholisten" Atatürk. Passar inte längre som nationalhjälte säger somliga - ja, utan att ramla alltför djupt ned i de politiska fallgroparna, det finns de som menar att högsta hönset i Turkiet eftersträvar just den positionen...

Innan alltför många protestrop höjs här i forumet...ovanstående dök faktiskt upp i mer än ett samtal med "folket" under vår resa i Turkiet.

Tillbaka till bilderna - lite turkiskt...

...och ibland kan det bli för mycket, då söker fru snabbaste vägen ut...

forts.

[sveahk]

...och det ofrånkomliga turisttramset...

forts.

[Martin Lundvall]

Tack så mycket. Intressant och fina bilder.

/Martin

[Battler]

Fina bilder från ett intressant resmål, tack för att du delar med dig.

[sveahk]

Tack för de orden - uppskattas, och gör att vi fortsätter med ytterligare ett par bilder !

Gallipoli och det angränsande asiatiska fastlandet har fått sitt egna modellbygge också i den tidigare nämnda orten Ecebeat. Flaggor markerar var man slogs och dog och begravdes. Skepp formade av metallplattor är markerade vid kusten, som t.ex. HMS Goliath som med en fräck manöver sänktes av den turkiska jagaren "Muâvenet-i Millîye " med tre torpeder i maj 1915.

http://en.wikipedia.org/wiki/HMS_Goliath_(1898)
http://en.wikipedia.org/wiki/Ottoman_de ... -i_Millîye

F/O Ali Riza lyckades den 30 november 1915 med sin Albatros AK1 skjuta ned en fransk Farman över Dardanellerna. Detta var tydligen den första turkiska flygsegern överhuvudtaget.

forts.