Den urnordiska sammanhållna eliten och dess språk

Diskussioner kring händelser under nordisk forntid & vikingatid. Värd: Ralf Palmgren
Användarvisningsbild
ERland
Medlem
Inlägg: 370
Blev medlem: 01 mar 2012 00:11

Den urnordiska sammanhållna eliten och dess språk

Inläggav ERland » 29 maj 2016 22:42

För 1000 år sedan talade man samma språk i hela Norden. Sedan dess har de nordiska språken divergerat och blivit svenska, danska, norska, isländska och färöiska). De nordiska språken tillhör den germanska grenen av den indoeuropeiska språkfamiljen. Man anser att de indoeuropeiska språken kom till Central-, Väst- och Nordeuropa för 4000-6000 år sedan. De som bodde i Europa före detta talade inte något indoeuropeiskt språk. Indoeuropeerna kom kanske i flera vågor men det såvitt jag vet känner man inte till någon större invandringsvåg till Norden under senaste 3000 åren.

Men Norden är ett stort område och jag tycker det är märkligt att man ännu för 1000 år sedan talade samma språk i hela Norden. Eftersom språken divergerat såpass mycket som de ändå gjort under de senaste 1000 åren (särskilt är ju isländskan och, tror jag, färöiskan, inte begripliga för oss övriga nordbor), hur kan man då förklara att man under minst 2000 år (från 1000 f.kr. till 1000 e.kr) talade i stort sett samma språk i hela Norden? Varför splittrades inte det nordiska språket upp i flera språk långt dessförinnan?

Jag ska här framlägga vad jag tror om detta. Det är bara spekulationer, byggda på viss allmänbildning. Jag vet att det finns många här som har mycket större kunskaper än jag, och ni får gärna rätta mig om jag är helt ute och cyklar :)

När man säger att man talade samma språk i hela Norden för 1000 år sedan så vet vi bara att det gäller det språk som finns bevarat i runinskrifter och kanske lite annat. Men det är inte säkert att alla människor i Norden talade det språk som återfinns på runinskrifter, och nu menar jag inte t.ex. finsk- och samisktalande personer, utan personer som talade något germanskt eller åtminstone indoeuropeiskt språk, som dock aldrig kom att bevaras i skrift. Det var förstås bara eliten i samhället som använde sig av runskrift och annan skrift.

Jag tror att det urnordiska språk som finns representerat på runstenar för 1000 år sedan och tidigare, talades framför allt av den elit som använde runskrift. Det kan ha funnits grupper av indoeuropeisktalande personer i Norden vilkas språk skilde sig ganska mycket från denna elits.
Det framgår också ganska tydligt av våra källor att det under många århundraden fanns nära kontakter mellan eliterna i olika delar av Norden, framför allt kring Oslofjorden, i Sönderjylland och i Mälardalen. Vi har Jordanes' uppgift att svearna (suehans) och danerna har samma ursprung, vi har Snorres uppgift att de norska kungarna härstammade från Ynlingaätten, vi har de svenska kungarna Olof och Gnupa i Sönderjylland på 900-talet, vi har Knut den store som härskade över Danmark, Norge och England och kanske också Sverige, m.m. m.m. och jag har inte läst Saxo men jag kan mycket väl tänka mig att han också talar om kontakter av denna typ, med danska härskare som de mest framträdande. Visst är många av dessa källor högst osäkra, men jag tror inte man kan förneka att det fanns nära kontakter mellan eliterna i centrala nordiska kustområden: man handlade med varandra, förde krig mot varandra och erövrade varandra, och man gifte in sig i varandras familjer. Nog ger väl arkeologin också stöd åt en sådan bild?

Jag tror alltså att det fanns en sådan ganska sammanhållen elit spridd på ett antal nyckelpositioner i Norden (Oslofjorden, Sönderjylland, Mälardalen), som fortlevde i många hundra år, och att tack vare att den höll ihop, trots att den var geografiskt spridd, så talade den också ett gemensamt språk. Detta språk var specifikt för denna sammanhållna elit, och deras närmaste omgivning, och det kan ha skilt sig från övriga germanska och indoeuropeiska dialekter i olika delar av Norden. Detta språk kan alltså betraktas som en sociolekt. Eftersom eliten var såpass sammanhållen, kunde språkliga förändringar sprida sig över hela elitens utbredningsområde. Därför kunde detta språk hållas ihop under många hundra år, kanske tusentals år. Det är denna sociolekt vi kallar "urnordiska".

Jag tror alltså att det utöver denna "urnordiska" sociolekt kan ha funnits andra germanska och indoeuropeiska språk/dialekter/sociolekter i delar av Norden, som skilde sig en hel del från urnordiskan, och som kanske inte var begripliga för den urnordiska eliten, och vice versa. Sådana "obegripliga" dialekter finns ju än idag, t.ex. i delar av Dalarna. Trots detta var dessa språk/dialekter ändå germanska/indoeuropeiska och därmed besläktade med urnordiskan. När sedan den urnordiska eliten fick kontroll över allt större landområden, främst i inlandet, så spred sig deras sociolekt och blev alltmer dominerade, tills de konkurrerande språken/dialekterna försvann (eller kanske delvis levde kvar, som i Dalarna). Eftersom dessa språk ändå var besläktade med urnordiskan, gick det antagligen lättare att transformera dem till dialektala varianter av urnordiska än om de varit helt obesläktade, som finska och samiska, vilka ju inte försvann som språk.

När sedan nationalstaterna Danmark, Norge och Sverige uppkom hade härskarna behov av att distansera sig från varandra, även om kontakter mellan härskarna fortsatte och aldrig upphörde, och därför införde man på sikt egna skriftspråk som skilde sig från varandra, och dessa blev normerande för härskarna. Och detta ledde också till att språkliga förändringar i t.ex. Danmark inte spred sig till Sverige och vice versa. Därför kunde de nordiska språken utvecklas mer oberoende av varandra, men inte helt oberoende naturligtvis. Danskan, svenskan och norskan kom ändå att utvecklas relativt parallellt (här förtjänar norskan ett eget kapitel som jag inte går in på här), i motsats till isländskan som nästan inte utvecklades alls pga. medveten konservatism.
Och lokala dialekter kunde också på sikt inlemmas i riksspråken, särskilt sedan de flesta mer avlägset betraktade varianter försvunnit. Det var förmodligen inget större problem att omdefiniera skånska från en dansk till en svensk dialekt, eftersom danska och svenska ändå var såpass lika språk. Och i våra dagar med våra moderna kommunikationer håller ju dialekterna som bekant på att försvinna, vilket man förstås kan beklaga. :(

Tja, det är så jag tänker mig att det gått till. Men hur rätt, eller fel, har jag?

Användarvisningsbild
Karsten Krambs
Medlem
Inlägg: 1472
Blev medlem: 13 jul 2009 17:02
Ort: Danmark

Re: Den urnordiska sammanhållna eliten och dess språk

Inläggav Karsten Krambs » 30 maj 2016 14:08

På et tidspunkt formulerede jeg efterfølgende tekst ud fra en række forskellige forskningskilder, til belysning af udviklingen i samfundet gennem tid. Hvordan ser det ud når vi sammenholder vore holdninger?

Samfundsændringer

Gennem jernalderen skete store forandringer i samfundet. Ingen tvivl om, at folket der dyrkede asatro og anvendte trekantede grave for kremering af de døde, kom til Skandinavien med kendskab til både landbrug og kvæghold. De havde erfaringsmæssigt lært, at husdyrhold medførte en stigning i sygdomme grundet bedre vilkår for orme og parasitter, der kunne trives i menneskenes affaldsbunker og depoter af afføring. I dag ved vi, at husdyrhold øgede hyppigheden af tuberkulose, miltbrand og plettyfus.

Enkelte forskere mener, at ligbrændingen skal ses som en konsekvens af stigende sygdomme ved et mere stationært liv og måske indførtes som en form for religiøs renselse.

I keltisk jernalder og delperioden 200-150 f.Kr. opstod i Mälardalen i Sverige gravpladser med nye gravformer baseret på ligbrænding. Gravtyperne tilhører kategorien af geometrisk formede gravmonumenter, hvor den triangulære grav skønnes at være en af de ældste fra ca. år 200 f.Kr. Der er her tale om et stabilt stammebaseret socialt samfund, hvor flere smågårde har ligget tæt på hinanden og at flere familier - måske i slægtskab - har været fælles om det trekantede monument.

Omkring Kristi fødsel opstod væsentlige ændringer i landbruget og mønstret for bosættelserne, og baggrunden må være en øget befolknings-størrelse i den laveste del af det sociale hierarki. Samtidig blev samfundet mere socialt opdelt og ustabilt, specielt ved udgangen af yngre romersk jernalder 200-400 e.Kr.

Den opståede samfundsform - heterarki - dvs. høvdingedømmer, byggede på princippet om en rangordning udtrykt ved forskellig social status - og sammenholdes sædvanligvis af personlige alliancer. Høvdingenes øgede magtapparat førte dog til en stadig rivalisering og uro. I denne periode opstod de første centralpladser.

Med tiden udviklede eliten et mere hierarkisk system, hvorved der opstod behov for en differentiering mellem grupperne - også rent geografisk.

Ved overgangen mellem ældre og yngre jernalder omkring år 550 e.Kr. skete en bebyggelsesmæssig forandring og omstrukturering. Der er tale om, at nye magthierarkier etablerede sig og magten samler sig hos færre slægter i småriger. I denne periode opstod lokale kaldenavne som svear, göter og daner for stammegrupperingerne, der senere dannede grundlag for termer som Sviþjóð, Gotþjóð og Danaþjóð. Nævnte elites kulturelle fremtoning genfindes i det rige og internationalt prægede gravmateriale, specielt fra områderne Valsgärde, Vendel, Borre og Karmøy.

I 800- og 900-tallet ser vi stadig nævnte stammegrupperinger opererer i fællesskab på utallige togter til den frankiske og angelsaksiske verden - og indenfor nordisk kunsthåndværkerstil bekræfter de forskellige stilarters variation og spredning, at interaktionen mellem stammefraktionerne stadig var intakt.

Teksten er fra et afsnit i denne artikel:

Link: https://www.academia.edu/10706393/Oprindelse_og_udbredelse_af_trekantede_grave_Origin_and_dissemination_of_triangular_graves_

Användarvisningsbild
Karsten Krambs
Medlem
Inlägg: 1472
Blev medlem: 13 jul 2009 17:02
Ort: Danmark

Re: Den urnordiska sammanhållna eliten och dess språk

Inläggav Karsten Krambs » 30 maj 2016 14:50

ERland skrev:Jag tror att det urnordiska språk som finns representerat på runstenar för 1000 år sedan och tidigare, talades framför allt av den elit som använde runskrift.

Jeg har et kort der viser placeringen af runesten i urnordisk. Se på de tidligste runesten U1 fra perioden 160-375/400 e.Kr. og se videre på U2, U3 og U4. Det viser lidt om spredningen af de ældste 'nordiske' slægter.

http://www.vikingetidenskonger.dk/wp-content/uploads/Runesten_600_10.jpg - Klik på kortet for at forstørre/formindske.

Der er i Danmark fundet 26 urnordiske runeinskriptioner i perioden 160-750 e.Kr. Ældste runeindskrift er fundet på en kam som våbenoffer i Vimose. Translitterationen kan læses som »harja« og dateres til B2/C1a (160 f.Kr.). En anden meget stor gruppe af inskriptioner kan kategoriseres til perioden C1b (210/20-250/60 e.Kr.). En væsentlig del af fundene skyldtes mosefund.

Runer på brakteater dateres til D2a (460/70-530/40). Enkelte danske indskrifter er desuden fundet i tidsrummet 460/70-750 e.Kr.

Användarvisningsbild
Karsten Krambs
Medlem
Inlägg: 1472
Blev medlem: 13 jul 2009 17:02
Ort: Danmark

Re: Den urnordiska sammanhållna eliten och dess språk

Inläggav Karsten Krambs » 30 maj 2016 15:58

Karsten Krambs skrev:Ældste runeindskrift er fundet på en kam som våbenoffer i Vimose.

Fra perioden C1b (200-250 e.kr.) har man gennem studier af våbendeponeringer i bl.a. Illerup Ådal og Vimose konstateret, at flere deponeringer kronologisk er sammenfaldende. Ved hjælp af krigernes kamme kan oprindelsesområdet indkredses, da der er regionale forskelle i Skandinavien på kamtyperne. I det danske område blev kammene for 1800 år siden udelukkende fremstillet af kronhjortetak, mens der på den skandinaviske halvø samtidig blev anvendt tak fra elsdyr og eventuelt rensdyr. Elgens tak har langt større dimensioner end kronhjortens, der derfor muliggør at kammene kan udskæres i et lag mens kamme af kronhjortetak sammensættes af en række tandstykker sammenholdt af skinner, således at kammene består af tre lag.

Flere hundrede samtidige gravfund fra Jylland og øerne rummer kun trelagskamme, men da der i Illerup er et stort antal etlagskamme, kan Illerup materialet ikke stamme herfra. Tilbage som muligt oprindelsesområde er kun den skandinaviske halvø. Yderligere er det endda muligt ved hjælp af andre karakteristika at udelukke det sydlige Sverige. De tætteste paralleller til Illerup materialet findes i det nuværende Vestsverige og i Norge. To helt specielle kamme kan på baggrund af en særlig rygkonstruktion og ornamentik spores til Tryti ved Sognefjorden i Norge. Kammene menes at været lavet af samme håndværker.

Användarvisningsbild
ERland
Medlem
Inlägg: 370
Blev medlem: 01 mar 2012 00:11

Re: Den urnordiska sammanhållna eliten och dess språk

Inläggav ERland » 30 maj 2016 22:18

Tack för dina inlägg Karsten, ska läsa dem mer noggrant... Kartan med runstenar m.m. var särskilt intressant.

Användarvisningsbild
Odinkarr
Medlem
Inlägg: 660
Blev medlem: 16 jan 2007 13:44
Ort: Bøtø Nor, Falster

Re: Den urnordiska sammanhållna eliten och dess språk

Inläggav Odinkarr » 01 jun 2016 04:10

När man säger att man talade samma språk i hela Norden för 1000 år sedan så vet vi bara att det gäller det språk som finns bevarat i runinskrifter och kanske lite annat. Men det är inte säkert att alla människor i Norden talade det språk som återfinns på runinskrifter

Det er Snorre der fortæller os, jeg erindrer ikke lige nu hvor, at vi havde fællesprog i alle tilfælde frem til ca. 800 tallet.

Vi har en række fine kilder vi kan vise:

Widsith-digtet fra 600 tallet (oldengelsk)
Beowulf-kvadet fra 700 tallet (oldengelsk)
De longobardiske lovkoder fra 600 tallet (longobardisk)
Runeindskrifter på guldskillinger og bautasten fra DK, N og S fra ca år 40-600 tallet

Man behøver ikke at være sprogforsker for at se at vi har kunnet tale sammen. En dansk/norsk talende kan nemt læse Widsith-digtet, Beowulf-kvadet og de longobardiske lovkoder - hvor en nutidig engelsktalende finder dette meget vanskeligt og skal bruge ordbog.

Et af de kærneområder hvor jeg mener runeforskningen tager fejl er at man ikke anerkender at der er dialektforskelle i brugen af Ældre Furthark i stavning og grammatik (den vis runer er rejst på), afhængig af landskab i Skandinavien. En af de vis man kan efterprøve dette på er bl.a. ved at efterse *sowilu-runen (lydværdi S). Der er klar forskel på hvor mange ”tænder” (zig-zag knæk) der bruges i danske og norske landskaber. Dette viser et fællessprog, men med regionale forskelle.

Det er af samme år at angelsaksiske runer udvikler sig på en anden vis end Yngre Futhark i de nye kongeriger i Britannien. Det er regionale behov for flere lydværdier med blandingen af oldsaksiske ætter, angelske ætter, og andre dansk-norske ætter, der fremtvinger dette behov.

Det værende sagt, er jeg også helt enig i at der har været små folkeslag tilbage i Skandinavien i 5-600 tallet, der ikke nødvendigvis har talt hverken norrænt mál eller dönsk tunga, og vi ved jo ej heller hvori forskellen på de to tungesmål bestod.

Snorre skriver i Snorre Edda at det sprog han skriver på "er á danska tungu hafa mælt".

Ja, vi ved end ikke hvilket mål de mange jyske ætter i Jylland og Gøtaland talte. Vi kan se på dialekten i dag at der må have været forskelle, som der var i lovkoderne, men næppe mere end dialektforskelle tror jeg.

mvh

Flemming

Gamle G
Medlem
Inlägg: 28
Blev medlem: 25 jun 2013 05:07

Re: Den urnordiska sammanhållna eliten och dess språk

Inläggav Gamle G » 01 jun 2016 07:54

Intressanta funderingar. Och det känns ju lite bakvänt om folk i det på t ex bronsåldern ännu mer glesbefolkade norden skulle haft ”mer homogenare” språk än vad man senare hade på t ex vikingatiden, med större befolkning och större rörlighet genom ”vikingatåg” och landerövringar.
Eller? Det finns ju hypoteser, som även dykt upp på detta forum, om att folken på just bronsåldern inte alls enbart levde i isolerade byar mitt i skogen (typ), utan att kontakterna –även ”fjärran”- var mer omfattande och längre än man tidigare trott. Ibland kanske rentav i större ”imperium”. Hur det än exakt ligger till med det kan man väl ändå anta att sådana saker påverkade hur språken utvecklades, inte bara i norden utan även i hela europa.

Användarvisningsbild
Markus Holst
Stödjande medlem
Inlägg: 3104
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: Den urnordiska sammanhållna eliten och dess språk

Inläggav Markus Holst » 01 jun 2016 09:01

Jag vet inte hur fort dialekter uppstår, men på vikingatiden var ju det nordiska språket nyare än det är i dag varför väl dialekterna inte hade hunnit divergera så mycket än? Ett jämförande exempel där kan ju vara USA, där engelskan bara är några hundra år gammal och de dialektala skillnaderna är små. I England, där språket funnits betydligt längre är de dialektala skillnaderna betydligt större trots den mindre geografiska ytan.

Tyvärr kommer vi aldrig få veta hur snabbt det nordiska språket spred sig i våra länder och hur länge det gamla språket levde kvar. Vi kan ju i viss mån hävda att det nordiska språket aldrig tog över helt, eftersom samer, finnar m fl. behöll sina gamla språk.

Användarvisningsbild
Valdemar Sappi
Stödjande medlem
Inlägg: 1458
Blev medlem: 12 dec 2009 14:22

Re: Den urnordiska sammanhållna eliten och dess språk

Inläggav Valdemar Sappi » 01 jun 2016 10:05

hur länge det gamla språket levde kvar

Dialekter som uppstår ur ett rent opåverkat språk? Märklig tanke och knappast det du menar.
Hur uppstår helt olika språk från början? Om inte ur isolering från andra grupper? Är inte det så oändligt lång tillbaks i tiden från den tid vi har möjlighet studera, att just det blir ett meningslöst begrepp?
Allt pekar ju på mer omfattande interaktion med omgivningen under den tid vi känner till, än vi tidigare trott.

Ett exempel. Det udda I:et i bohuslänskan och i sönderjyskan. Vi hittar det i kustregioner i Norge och i andra kustregioner. Något jag uppfattar som ett tydligt inflytande från ett kustfolk. Så här är det väl hela tiden?

"Det gamla språket", fanns det ens? Var inte även det under ständig förändring?
Om det nu funnits. När då då?
"Eldskytten": http://eldskytten.se "Jag lyfter på min stormhatt i salut för din kringsyn och källkunskap beträffande östersjöväldet och det sena 1300-talet." Historieprofessor Nils Blomkvist.

Användarvisningsbild
Markus Holst
Stödjande medlem
Inlägg: 3104
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: Den urnordiska sammanhållna eliten och dess språk

Inläggav Markus Holst » 01 jun 2016 12:41

Jag avsåg det icke-indoeuropeiska språk som föregick nordiskan. Troligt är väl att det var ett finsk-ugriskt språk?

Wurner
Medlem
Inlägg: 49
Blev medlem: 07 apr 2015 10:21
Ort: Gbg

Re: Den urnordiska sammanhållna eliten och dess språk

Inläggav Wurner » 01 jun 2016 13:47

De uraliska språken, varav finska är ett, har vad jag förstått nått Europa ungefär samtidigt som de indoeuropeiska. Wikipedia håller med mig men källhänvisningen i deras artikel är för mig otydlig.

Edit: en annan Wikipedia-artikel som förklarar lite mer.

Användarvisningsbild
Markus Holst
Stödjande medlem
Inlägg: 3104
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: Den urnordiska sammanhållna eliten och dess språk

Inläggav Markus Holst » 01 jun 2016 18:12

Jaha. Då är plötsligt finsk-ugriska ett otroligt språk. Vad gissar vi då? Ett baskiskt derivat? fast det enda vi vet är väl egentligen att vi inget vet varför gissandet är överflödigt. tillbaka till ämnet.

koroshiya
Medlem
Inlägg: 1388
Blev medlem: 03 feb 2004 06:51
Ort: Göteborg

Re: Den urnordiska sammanhållna eliten och dess språk

Inläggav koroshiya » 01 jun 2016 23:29

ERland skrev:Men Norden är ett stort område och jag tycker det är märkligt att man ännu för 1000 år sedan talade samma språk i hela Norden. Eftersom språken divergerat såpass mycket som de ändå gjort under de senaste 1000 åren (särskilt är ju isländskan och, tror jag, färöiskan, inte begripliga för oss övriga nordbor), hur kan man då förklara att man under minst 2000 år (från 1000 f.kr. till 1000 e.kr) talade i stort sett samma språk i hela Norden? Varför splittrades inte det nordiska språket upp i flera språk långt dessförinnan?

Tja, det är så jag tänker mig att det gått till. Men hur rätt, eller fel, har jag?


Jag har inga större kunskaper än du, men har läst en bok av en som heter Graeme Davis. Denne säger nästan att det var samma språk fram till 1200-talet, och inte bara i Norden.

Ett av hans argument är att orsaken till att man kan finna anglo-saxiska manuskript i Norditalien är för att de som bodde där kunde läsa dem.

Det du är inne på kan mycket väl stämma, men hur skall man mäta det ifall inget annat språk gör sig påmint?

Användarvisningsbild
Valdemar Sappi
Stödjande medlem
Inlägg: 1458
Blev medlem: 12 dec 2009 14:22

Re: Den urnordiska sammanhållna eliten och dess språk

Inläggav Valdemar Sappi » 02 jun 2016 08:55

Tror det ligger ett tankefel i att tro att det fanns ett enda sammanhållet språk. Eliten, de och mest bara de, hade ett sammanhållet språk.
Tankefel på samma sätt som att vandrande eliter ofta gjorts till vandrande folk.
Fast förmodligen var detta språk betydligt begripligare för de flesta än ett annat elitspråk i senare tid - latinet.
Hur vanligt folk pratade i olika regioner finns sällan kvar.
Lyssnade nyligen på en dialekt upp efter norrlandskusten som för mig var lika obegriplig som isländska. Vanlig fram till helt nyligen.
"Eldskytten": http://eldskytten.se "Jag lyfter på min stormhatt i salut för din kringsyn och källkunskap beträffande östersjöväldet och det sena 1300-talet." Historieprofessor Nils Blomkvist.

Användarvisningsbild
Karsten Krambs
Medlem
Inlägg: 1472
Blev medlem: 13 jul 2009 17:02
Ort: Danmark

Re: Den urnordiska sammanhållna eliten och dess språk

Inläggav Karsten Krambs » 02 jun 2016 16:01

ERland skrev:När man säger att man talade samma språk i hela Norden för 1000 år sedan så vet vi bara att det gäller det språk som finns bevarat i runinskrifter och kanske lite annat. Men det är inte säkert att alla människor i Norden talade det språk som återfinns på runinskrifter,

Jeg er ikke linquist men har studeret en række forskningsartikler om emnet.

Scholars’ periodisering

Proto-germansk (rekonstrueret sprog): fra ca. 500 f.Kr.(?) til 100/200 e.Kr. Alle de germanske sprog er udviklet fra proto-germansk. Udvikler sig til proto, -Nordgermansk, -Vestgermansk og -Østgermansk. Nogenlunde enighed om, at urgermansk (Proto-Germanic) udvikles i de nordtyske områder og sydlige Skandinavien.

Nord-, Vest-germansk (= urnordisk(?)): ca. 100/200-550 e.Kr. Regnes af mange forskere som fælles forstadium til både Nord- og Vest-germansk baseret på 'Ældre Fuþark' (runealfabet). Nord- og Vest-germansk er endvidere (muligvis) lig med urnordisk (Proto Norse), dvs. det ældste skandinaviske runesprog. Der er en særlig tydelig samhørighed mellem anglo-frisisk (Anglo-Frisian) og nordisk (Norse).

Der findes en alternativ gruppering:

Nordsø-germansk (ingvæonisk/Ingvaeonic): ca. 200-500 e.Kr. Ingvæonisk opfattes generelt som et dialektkontinuum fra Flandern og op langs Nordsøkysten til Jylland. Den frisiske del af dialektkontinuummet er blevet isoleret fra de øvrige dialekter på et tidspunkt og udvikler sig til Anglo-Frisian og Low German (Saxon). Anglo-Frisian deler sig igen til pre-proto eller Common-Frisian efterfulgt af en yderligere deling i pre-Old-English, estimeret periode ca. 400-475 AD.

North-Germanic: East Norse: Danish, Swedish, Norwegian, Gutnish or Gotlandic, West Norse: Icelandic, Faroese, Norn (Shetland, Orkney).
West-Germanic: English (Anglo-Saxon), Frisian (Anglo-Frisian), Dutch (Low Franconian), Low German (Ingvaeonic), High German (German).
East-Germanic: Gothic about 4th Century AD, Burgundian, Vandalic, Rugians.

Vi har her på Skalman en linquist <Ephraim> - der sikker langt bedre kan forklare os det nordiske sprogs udvikling og diversifikation.


Återgå till "Nordisk forntid & vikingatid"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster