Gotlands historie

[Notarius]

I flere tråde har Gotland været kort omtalt, og det samme gælder forfatterne Dick Wase og Tore Gannholm, som begge har været omdiskuteret. Imidlertid sidder jeg med Gannholms bog 'Gotland - the Pearl of the Baltic Sea'. Jeg er ikke helt blank på historie, når det gælder Østersøen, Øland og Bornholm, og jeg tilføjer, at samme slogan - 'Østersøens Perle' - bruges om Bornholm.
Inden jeg skriver ret meget mere om Gannholms bog, efterlyser jeg andre, der rent faktisk har læst den / set den igennem. Der er langt mere at fortælle om Gotland, end man kan læse i wiki og andre steder, og jeg vil senere omtale nogle forhold, som jeg ved lidt om fra andre kilder.

N

[Notarius]

Der er fundet mange arabiske og romerske mønter på Gotland.
*
http://www.gotland-fieldschool.com/blog ... nd-on.html
*
http://www.archaeology.su.se/polopoly_f ... 20mynt.pdf
*
Vender tilbage senere.

N

[Notarius]

De såkaldte opstandelsesæg (resurrection eggs), der indgår i den russiske ortodokse kirkes liv/ritualer, er fundet i Sverige (2, i Sigtuna) og på Gotland (3 i Alva, Rone og Fröjel).
*
http://www.himlenarhar.se/foremal/resur ... g/?lang=en
*
Gannholm gør opmærksom på, at der kun er 150 km fra Gotland til Kurlands kyst.

[Troels]

Jeg har læst bogen, men det er nok 15 år siden, så det er begrænset, hvad jeg husker. Jeg blev dog meget klogere på Gotlands særlige forhold af at læse den - især når jeg havde i baghovedet, at Tore er glødende lokalpatriot - som mange svenske lokalhistorikere, der har følt, at de er blevet trådt under fode af Stockholm/Uppsala.

[Valdemar Sappi]

Gammal tråd som tar upp Tore Gannholm: viewtopic.php?t=3612

[Notarius]

OBS, der er tale om en ny bog på 400 sider fra 2013. Ja, Tore Gannholm er lokalpatriotisk at læse. Hans henvisninger er dels i teksten, dels til egne noter, og der er en omfattende litteraturliste. Er ved at se på forhold og tidspunkter af speciel interesse og søger bekræftelse i andre kilder (som altid).

N

[Notarius]

Når vi ser på mønter fra romertiden og fra kalifatet, er langt de fleste i (det nuværende) Sverige fundet på Gotland, hvordan det er på Øland, ved jeg ikke, men der er gjort langt flere fund på Bornholm end i (resten af) Danmark. Gannholm skriver en del om fund med relation til Rusland og Kurland, hvilket man selv kan finde mere om andre steder. På det angivne link ses hånlige bemærkninger om Gotland, muligvis fra en person, der er lige så fanatisk om sit eget område og historieopfattelse, som nogle Væstre Gøtlændere har været. Gotland har haft stor betydning som kontaktsted og handelsplads gennem mange år som selvstændig ø - det er ikke noget TG har opfundet.
På det nævnte link fra Sappi før ses henvisning til en anden side om Gotland, men siden findes ikke mere. Er interesseret i nyere og gode links om Gotland før 1200.

N

[Notarius]

http://www.himlenarhar.se/foremal/uppstandelseagg/

På ovenstående link kan man læse om de førnævnte opstandelsesæg (resurrection eggs), at de vidner om tætte kontakter til den russisk-ortodokse kirke, et emne jeg tidligere forsøgte mig med i en anden tråd, fordi jeg har søgt forklaring - eller bud på en forklaring - af det bemærkelsesværdige i, at en del svenske rundkirker mangler et selvstændigt kor, altså bygningsdelen mellem skib og apsis. Mange svenske kirker er ret specielle i forhold til de danske, men der er naturligvis også påvirkning udefra.

N

[Notarius]

En tanke - Saxo brugte en uforholdsmæssig del af sin krønike på sin egen samtid - dermed på Absalon og Valdemar m.fl. Nu husker jeg ikke hvor stor en del men det er vist mellem en tredjedel og en fjerdedel (?). Alligevel udelod han det meste af, hvad han må have vidst om kontakterne mod øst, herunder til Kiev, Novgorod samt væringer (varæger) m.m. En væsentlig grund til at undersøge, hvad man kan få fat i om den tid.

N

[Troels]

Min udgave af bogen er fra 1996 på tysk.

Absalon skrev generelt ikke meget om sine omgivelser, men kun om den politiske historie, som de danske konger havde været involveret i. Hans antipati var rettet mod tyskerne og næppe mod russerne, hvor Valdemars dronning kom fra.

Som katolik har han næppe haft meget til overs for den ortodokse kirke, men diskussionen om den kirke florerer flittigt på flere svenske lister, da man ikke er besværet af nævneværdige kilder herom.

[Valdemar Sappi]

Gannholm har förmodligen ett och annat guldkorn i det han skriver. Men det jag läst hittills lockar inte till fördjupad läsning.
Skulle jag påstå att Visby och Lübeck är två tvillingstäder styrda av samma släktgrupper, då skulle han kanske dra kniv.

Kan inte särskilt mycket om gutarnas äldre historia själv, så tips på läsning är välkommet.
Men hävdar fortfarande att Dick Wases arbeten är överlägset allt jag hittills läst.

Själv kommer jag ut med Eldskytten 20/2. Både en deckare och boken om vad som hände sommaren 1361, då när Valdemar Atterdag erövrade Gotland.
Boken släpps på Medeltidsveckans halvvägsgille som hålls på Medeltidsmuseet 20/2.
Olika möjliga tolkningar av skeendet försöker jag tydliggöra genom olika personers upplevelser.
Boken sträcker sig ända från avrättningen av råd och borgmästare 1342, till Albrechts erövring av Sverige.

Jag har roat mig med att låna verkliga personer till mina karaktärer för det mesta. De flesta levde faktiskt då, och hade just de släktrelationer som beskrivs i boken. Kanske kan roa en och annan läsare här.

Baksidestext:

Allt går fel för den motvillige mördaren. Ändå försvinner liket spårlöst. Ingen förstår ens att ett mord har skett.
Visbys stadsfogde Botulf Kattlund råkar slå ner en mäktig man en allt för våt kväll på krogen i Lübeck. Det kungliga sändebudet Bo Jonsson Grip. Slokörat skickas han hem till Visby, räknar med avsked.
På vägen hem träffar Botulf på ett ilandflutet lik. En drunknad sjöman? Inte heller den här gången inser någon att ett mord har skett. Inte till en början …
När Botulf står inför Visbys borgmästare får han till sin stora förvåning inte avsked, utan blir befordrad.
Nu börjar en dramatisk mördarjakt. Den döde i havet visar sig vara en eldskytt, denna tids namn på de som skjuter med den eldsprutande nymodigheten: stångbössan.
Att Valdemar Atterdag mitt i mordutredningen invaderar Gotland gör inte precis Botulf Kattlunds och Jacob Knarres mordutredning enklare.

PS: Har låtit Bo Jonsson slippa sin trasiga axel i min bok. Vet inte hur väldokumenterad den egentligen är. Kanske mest bara smutskastning?

[Valdemar Sappi]

Intressant tycker jag det är att fundera på när och hur pesten kom till Novgorod (även om även det sker under en senare tid än denna tråd behandlar). Jag har förstått det som så att pesten når dit samtidigt, både från väster och från sydöst.
Något som jag tycker är märkligt då avståndet fågelvägen till den plats vid svarta havet där pesten först är känd, är mycket kortare från sydöst.

Eller sagt på annat sätt:
Bör vi inte uppfatta det som så att Novgorod har MINST lika täta band mot Norden som mot Kiev i äldre tid? Tycker det är lite symboliskt att Alexander Nevski får hjälp av de hedniska furstarna i Storlitauen, mot Magnus Eriksson. Och att en litauisk fursteson sedan blir hedersfurste i Pleskov. Som tack för hjälpen (eller blandar jag ihop det hela lite nu?)
De täta banden mot väster är i varje fall för mig en självklarhet. Utifrån den blir jag mest förvånad om någon tycker det är underligt att tidiga svenska kyrkor tycks vara östinfluerade. Lever med uppfattningen att det inte fanns någon tydlig uppdelning mellan öst- och västkyrka här i norden i äldre tid. Är däremot så okunnig om 1100- och 1200-talets kyrkostrider att jag inte har någon uppfattning om när och varför gränsdragningen fick större betydelse. Har bara gissat att det skedde under 1100-talet. Tyckt att det är ganska typiskt att danskarna blir räddade av en son till den siste hedniske fursten på Rygen, när de håller på att bli slaktade i Estland (då när danebrogen kommer farande).Obs att även denne son ser sig som hedning, och ändå strider i öst mot 'hedningarna'.

En av mina fördomar fick jag vederlagd nyligen. Fick lära mig att svenskarna kom till Estland/södra sidan av finska viken, senare än danskarna (eftre tyskeslakten). Trodde de var tidigare. Många tycks dessutom ha varit från Blekinge, inte från Roslagen. Men till Nyens/St Petersburg kom de tidigt.

Inte sett detta vettigt beskrivet någonstans. Mycket jag läst har känts ytligt och mest bara som oreflekterad upprepning av andras sanningar. Läst mycket lite av analysförsök.
Tips på läsning? Så en nyfiket okunnig kan få lite skolning.
.

[Notarius]

Kan der her opnås konsensus om, hvor længe Gotland var selvstændigt - og hvornår det kom under svensk herredømme?

[Notarius]

Gotland
Gannholm skriver om den første gotlandske mønt og noterer, at Nils Ludvig Rasmusson havde påvist, at den var fra Gotland, hvilket er korrekt. Dernæst læser jeg en artikel fra Medieval Archaeology, hvori mønten også omtales.
Gannholms information er dermed tjekket i to kilder, men mit ærinde her er at vise lidt om patriotisk historieskrivning, for i MA skriver forfatteren således:
"In about AD 1140 an island off the Swedish coast initiated what was to become one of the most influential coinages of the medieval Baltic Sea area. Regardless of the mainland authorities, some group developed their own coins..."
Hvilke "mainland authorities"? For mig ser det ud til, at den stockholmske forfatter vil fortælle mig, at Sverige havde autoritet på Gotland i 1140. Men det er vist ikke rigtigt?

[Valdemar Sappi]

Jag kan inget mer om det här än vad jag uppfattar som ytligt allmängods.
Men utifrån Dick Wase såg det ut ungefär såhär:

Gutarna skall ha bistått Sigurd Hring i slaget på Bråvalla i början av 700-talet. Källa? ingen aning.
När Guta allting skickade Aiwar i Alva till Sveakungen har jag aldrig sett ett datum på. Men tycks handla om 800-talet. För den som det gjordes upp med verkar ha varit Erik Emundsson (dä ca 850-880).
Det som tycks oomtvistat är att gutarna då började betala 60 mark silver årligen, 20 från varje treding. Eller 10 från varje setting om man så vill. Och att de skulle ställa upp med ett skepp från varje setting (sex skepp) om fienden hotade. Med fienden menades hedningarna i öster, inte daner eller andra kristna. De friheter som tributen gav var fri handel genom finska viken till Novgorod, samt i Mälaren (svensk strand). Tributen hämtades i Dede hamn vid midsommartid. Då ordnade även kungen med blot.

Bloten gav hamnen nytt namn, Vi, som blev Vi by. Som blev till Vis by.

Efter Birkas förstörelse växte Vis by i betydelse och omfattning. Långhandeln gick österut och handlade mycket om silver. Men redan under slutet av 900-talet sinade silverhandeln. Gruvor öppnades i saxland istället.

Det första kristhovet på ön startades av Botger i Alebäck, men utan Alltingets lov. Så det brändes.
Botgers svärfar Likger blev ny landsdomare. Han rådde sin svärson att istället bygga hov i Vi, för att platsen var helig. Skulle därför få stå.
Platsen är den där St Per nu står (ca 1030).
Nästa kyrka som byggdes var St Clemens.

För att åskådliggöra Visbys nedgång måste vi gå över till nästa historiska period.

När mynträtten förlorades vet jag inte. Men i det fribrev som Valdemar ger Visby 1361 så bekräftas gutarnas mynträtt.
Som jag förstår det så var det inbördeskriget kring 1288 (maktkampen 1245-88) som gav svenske kungen ökat inflytande på Gotland.

En viktig detalj är att flera köpstäder ställt sig som garanter för att Visby inte skulle förolämpa sveakungen vid vite av 10 000 mark lödigt silver!!! Ofantligt mycket silver (2,2 ton).
Tributen höjdes. Först 28 kilo silver/år. Senare 43 kilo, efter Birger Magnussons förlust vid Lärbro.

Så om Sverige hade auktoritet på Gotland 1040? Visst hade de det, men man kan ändå rimligen hävda att Gotland var ett eget fritt land då. Varenda handelsstad betalade t.ex. tribut till dansken för rätten till den viktig handeln med sillen i Skåne. När Valdemar tog Skåne 1360 så låg koggarna i rad i Köpenhamn och väntade på att få köpa handelsrätten på sillen för 1000 mark var av Valdemar, redan innan borgen i Helsingborg fallit.

Som jag ser det upphörde Gotland som fritt land när tvångsborgarna byggdes. Då främst Visborg av Erik av Pommern.
Skattebrevet 10 maj 1412 ser jag som spiken i kistan. Efter en lång process med start 1288. Allt det som hände då (1289-1349) stärkte svenske kungens inflytande betydligt.
Fast det som beseglade Visbys öde var nog i mångt och mycket piratverksamheten under sena 1300-talet. Man skall inte glömma att även efter digerdöden och invasionen 1361 var Visby störst på Englandshandeln. Visbys nedgång anser jag sker lite senare än de flesta vill lägga den.