Segel på nordiska båtar

[History freak]

Jag har alltid förundrat mig över att segel anses ha kommit i bruk tidigast under Vendeltid. Visserligen har man inte funnit belägg för segel i det arkeologiska materialet tidigare, men segel hade ju brukats i minst 1500 år i Medelhavet vid Vendeltid. Handelskontakter med detta område har ju bevisligen funnits redan under romartiden, men förmodligen mycket tidigare. Rimligen har segel använts även i norden senast under romartiden.

Människan är ju ett intelligent och uppfinningsrikt djur och redan på stenåldern förstod man säkert att en buske eller skinnbit på båten hjälpte till i medvind. Vi människor är ju både intelligenta och bekväma av oss så någon form av segel fanns nog mycket tidigt som sedan steg för steg utvecklades till avancerade segelskepp.

Vad tror ni ?

Betr gamla skepp så arrangeras en vikinga- och medeltida marknad på sjöhistoriska museet i Stockholm i helgen. Då visas ett antal rekonstruktioner av vikingatida och medeltida skepp.

[Markus Holst]

Det är möjligt att du har rätt. Det enda vi vet i ämnet är ju att vi inte vet.

[History freak]

Man kan nog inte säga att vi ingenting vet. Detta är ju ett diskussionsforum som om det fungerar väl kan samla mycket vetande på en plats. Så låt oss slå våra förhoppningsvis kloka huvuden ihop och fundera på vad vi vet och vad som förfaller rimligt.

Vad vi vet är ju att den utvecklade seglingskonsten har funnits i Medelhavsområdet i minst tre kanske fyra tusen år. Långväga handel förekom ju redan på bronsåldern.Är det då rimligt att vi nordbor bara fattat seglets betydelse i 1500 år ? Att vi inte funnit segelskepp äldre än 1500 år i norden är inget bevis för att vi inte hade segelskepp tidigare. Segelskepp var byggda i trä som inte bevaras särskilt länge.

[Varulv]

Det er allerede en tråd om emnet fra før annetsteds.

Mye tyder på at skandinaviske beboere var kjent med seileffekten fra det siste århundret f.kr da man hadde dokumenterte bevis på seilføring i den engelske kanalen og på det fransk-belgiske kystlandet mellom Biscayabukta og Nordsjøen. Det finnes visuelle bevis fra Norge om at romerske skip var sett i norske fjorder ved år 200 e.kr uten at datering er absolutt sikker. De var skildret med rigg og seil. Men det er ikke gjort et eneste arkeologisk funn helt fram til tidlig på 800-tallet da Osebergskipet (bygd ved år 800) var gravlagt, som antyder med rimelig sikkerhet på om det hadde vært rigg og seil på klinkbygde båter eller skip.

I dag er det mulig å se på de eldre og meste typiske farkoster med aner i vikingbåtene, at disse ikke var egnet for bruk av seil med kun råseil. Klinkbygging betyr en lett konstruksjon med lav tyngdepunkt, hovedsaks beregnet på roing fremfor annet, og selv i dag er klinkbygde robåter blant de fremste som rofarkoster. De var ikke originalt utformet for bruk av rigg og seil. Det er antydninger om at sakserne kan ha støttet på det antikke råseilet på de britiske øyene, og derfra skulle man se utviklingen av det norrøne råseilet som er essensielt forskjellig fra forgjengeren. Men det tok flere århundrer, og det er mulig at det skyldes naturlige hindrer som kulturelle og økonomiske mangler. En revurdering av de gotlandske skipsbildene man først trodde hadde sin begynnelse i 600-tallet, antyder minst et århundre senere i startfasen, de fleste fra tiden 800-900. Det viste seg også at rekonstruksjonsarbeidet for å rekonstruere vikingskipets seilføring kan ha vært på feil spor ved at man ikke innså faktumet om at seilet i Skandinavia var underlagt en uavbrutt evolusjon. Lav og brede seil later til å være logisk med tanke på at man vil bruke vindkreftene uten å krenge båten/skipet ned i vannet.

Det antikke råseilet i sammenligning med det norrøne seilet har en forskjellig oppbygging og betjeningsmetode samt mindre effektivitet, blant annet ved at man ikke kunne manøvrere ved hjelp av vindretningene - vinden var mere som hjelpemiddel fremfor fremdrift. Selv om de fleste vikingene unngikk å seile tett opp mot vinden eller å ha bidevind, og et langskip var så klart ikke velegnet, hadde man større kontroll og manøverevne i sammenligning. Seilmakerne hadde åpenbart lagt ned mye arbeid på å utforme et nytt seil for krevende seiling kanskje i et par århundrer før vikingskipets ankomsten, og alt tyder på at man slett ikke hadde perfeksjonerte seilføringen som arrogant trodde i våre dager, istedenfor var det ikke et halt i seilføringens utviklingen. Da Osebergskipet var sjøsatt, var dette skipet først og fremst et roskip utstyret med seil fremfor et rent seilfartøy.

Ikke engangs de antikke kulturene hadde gjennom århundrene vært så konservativ at de beholdte den samme teknikken innenfor seil som båt uten stadig oppgradering og improvisering samt eksperimentelle faser. Egypterne som var først ut, hadde i begynnelsen bare brukt busketrær som seil - og deretter hadde ulike varianter fram til man hadde det typiske råseilet som var brukt over hele Middelhavsområdet (som selv skulle bli til latinseilet i senere tid). Romerne anså ikke det under deres verdighet å improvisere det etablerte på deres kornskipene.

Det er en naturlov. Alt har en begynnelse og en slutt.