Arkeologiska bevis för Ynglingasagan?

[ERland]

Jag har fått Snorre Sturlassons konungasagor i gåva, en gammal svensk upplaga i tre band från 1919 och framåt, utgiven av Gleerups förlag i Lund.

I inledningen, s. XXXV ff. hävdar dess författare, som torde vara identisk med översättaren, Emil Olson, professor i Lund, att den då nya kritiska historieforskningen gått för långt när man avfärdat Snorres berättelser om Ynglingaätten som rena sagor. Han hävdar att svenska och norska forskare med hjälp av arkeologi visat att

- Ynglingasagans kungar ända ner till Domalde har med största sannolikhet existerat och deras regeringstider kan bestämmas ungefärligt.

- Det är även högst sannolikt att den norska kungaätten med Harald Hårfagre verkligen härstammade från Uppsalaätten via Olof Trätälja.

Och han hävdar också att:

- Asarnas invandring till Norden under Oden kan återspegla an verklig invandring som sammanfaller med en mäktig kulturström som gick från Svarta havet till Norden ca 200-350 e.Kr. som bl.a. förde kännedomen om runorna till Norden.

Jag har aldrig hört talas om några av dessa arkeologiska bevis, och man kan förvisso inte läsa något om allt detta i moderna historieböcker. Jag antar därför att dessa "arkeologiska bevis" grundligt fått på pälsen av senare tiders forskare.

Någon som vet något mer om detta?

[Karsten Krambs]

Du berører et meget omdiskuteret emne, der med mellemrum har været under behandling af forskellige forskere.

Det genealogiske digt "Ynglingatal", der er et digt af skjalden "þjóðólf ór Hvini" menes at være fra ca. år 900. Digtet udgør en række kongelige nekrologer, som spænder over 27 generationer, hvoraf 21 led har svensk tilknytning og de sidste 6 led relaterer sig til Vestfold i Norge.

Kan man stole på "Ynglingatal" og er digtet virkelig fra ca. år 900? Nyere tids forskere har følgende -

Olof Sundqvist mener om Snorri Sturluson, at det er utænkeligt at denne skulle have fabuleret om den nordiske mytologi og historie, grundet hans virke som lovsigemand samt hele hans kulturelle opvækst og det faktum, at man kunne sin historie på Island. En af Snorris vigtigste kilder var nemlig den norske konge Harald Hårfagers skjald - þjóðólf ór Hvini - hvis digt "Ynglingatal" gengives i den del af Snorris kongesagaer, der kaldes for Ynglingasagaen.

Claus Krag mener at digtet er en rekonstruktion fra 1100-tallet - og Christopher D. Sapp finder at "Ynglingatal" sprogligt passer ind i en ældre periode, selv om denne periode snarere er 900-tallet end 800-tallet.

Den sidste der skal nævnes er Olof Sundqvist. Hans analyse bygger en hel del på "Ynglingatal", som han mener indeholder tydelige østnordiske traditioner. Det gælder metaforer, stednavne og personnavne i digtet. Sundqvist anser, at þjóðólf ór Hvini overtog en aktiv poetisk svensk tradition fra 800-tallet, på det tidspunkt han skabte sit digt.

Kilder gennem tiden
* Snorre Sturlessöns historieskrivning 1873; Om Ynglingatal, i Norsk Historisk tidsskrift III 1873; Kritiske bidrag til vikingetidens historie 1878; Ynglingatal i Arkiv för nordisk filologi XV 1899.
* De senaste undersökningarna rörande ynglingasagan af Henrik Schück, (Svensk) Historisk tidskrift 1895:1, s. 76-77.
* Studier över Ynglingatal af Walter Åkerlund, Lund 1939; Åkerlund konkluderede at digtet faktisk var gammelt;
* En oversigt og sammenfatning af forskningen omkring Ynglingatal genfindes i Hallvard Magerøys, Ynglingatal, i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid 20 Malmö 1976, s. 362-63.
* Ynglingatal og Yndlingasaga. En studie i historiske kilder. Studia humaniora 2. Oslo: Universitetsforlaget 1991 af Claus Krag s. 235.
* Freyr's offspring: Rulers and religion in ancient Svea society (Historia Religionum" nr. 21. Uppsala Universitet, 2002) af religionshistorikeren Olof Sundqvist.
* Dating Ynglingatal. Chronological Metrical Developments in Kviduhattr af filologen Christopher D. Sapp, Skandinavistik 2002:2, s. 85-98.

[Karsten Krambs]

Jag har aldrig hört talas om några av dessa arkeologiska bevis, och man kan förvisso inte läsa något om allt detta i moderna historieböcker. Jag antar därför att dessa "arkeologiska bevis" grundligt fått på pälsen av senare tiders forskare. Någon som vet något mer om detta?

Kilde: Alexandra Pesch - Brunaold, haugsold, kirkjuold: Untersuchungen zu den archäologisch überprüfbaren Aussagen in der “Heimskringla” des Snorri Sturluson.
Texte und Untersuchungen zur Germanistik und Skandinavistik 35. Frankfurt am Main: Peter Lang, 1996. 231 sider.

Uddrag fra Rezensionen:
Denne bog, skrevet af en tysk forsker, er et udpræget tværfagligt arbejde. Udgangspunktet er Snorris kongesagaer, især den del heraf, som omhandler den skriftløse tid i Norden. Heimskringlas fremstilling sammenholdes derpå med, hvad de arkæologiske efterladenskaber kan oplyse om tilsvarende forhold. [ . .]

Bogens længste og vigtigste del er afsnittet begyndende med ynglingerne og strækkende sig frem til Harald Hårfager. I
de seneste år har der vist sig betydelig interesse for ynglingerne - den tidligste nordiske gude- og fyrsteslægt. Klaus Krag har givet os en dybde borende analyse af ynglingetraditionen, medens Heinz Klingenberg har foretaget en spændende kulturhistorisk syntese af dette materiale ud fra en europæisk synsvinkel.

http://www.google.dk/url?sa=t&rct=j&q=& ... nWJeJczCxA

[ERland]

Vad jag var ute efter var vilka arkeologiska belägg som avses i inledningen från 1919. Tyvärr går författaren till inledningen inte in på det.

[Karsten Krambs]

Vad jag var ute efter var vilka arkeologiska belägg som avses i inledningen från 1919. Tyvärr går författaren till inledningen inte in på det.

Tja, det er nok ikke nemt med så gammelt et oplag. De fleste af mine eksempler er af nyere dato. Det er muligt du antikvarisk kan finde kritiske bidrag til dette oplag?

[Karsten Krambs]

Och han hävdar också att:
- Asarnas invandring till Norden under Oden kan återspegla an verklig invandring som sammanfaller med en mäktig kulturström som gick från Svarta havet till Norden ca 200-350 e.Kr. som bl.a. förde kännedomen om runorna till Norden.

Med vort nutidige kendskabsniveau vil det nok være problematisk at føre bevis for denne påstand.

I Meldorf, Dithmarschen er der fundet en fibula dateret til perioden ca. 50-100 e.Kr. Med punktteknik er der påført en inskription med fire tegn, der vurderes som proto-runer, runer (eller latinske bogstaver?). En translitteration af teksten kan enten være »iþih« eller »hiwi«. Et andet eksempel er en inskription på et potteskår fra Osterrönfeld i Rendsburg (51-100 e.Kr.) ligeledes i Slesvig-Holsten, hvor translitterationen kan læses som »r-w«. Begge fund er et klart bevis på, at et vist niveau af læsefærdighed opstod i Nordtyskland i løbet af det første århundrede efter Kristi fødsel.

Der er i Danmark fundet 26 urnordiske runeinskriptioner i perioden 160-750 e.Kr. Ældste runeindskrift er fundet på en kam som våbenoffer i Vimose. Translitterationen kan læses som »harja« og dateres til B2/C1a (160 f.Kr.).