Vad hände på 500-talet ? Hemvändare ?

[History freak]

Hemvändare (kan ha varit Herulerna) kom ju enl, källlor ursprungligen från Norden och blev legosoldater hos romarna sannolikt så långt tillbaka som vid Kr.f. De var också sjökrigare. Det förefaller nu som om det var vanligt att krigare från Norden redan för 2000 år sedan for ner till Romarriket och en period blev legosoldater. När de sedan återvände hade de kunskaper med sig om det utvecklade romarriket och från Svartahavsområdet. De hade också med sig väldigt många föremål från dessa områden som vi återfinner vid arkeologiska utgrävningar. Naturligt kan också en del föremål ha varit handelsvaror men i så fall bevisar det ytterligare att handelskontakter funnits under oerhört lång tid.

När hemvändarna återvände efter romarrikets sammanbrott i slutet av 400-talet, under början av 500-talet återvandrade alltså ett stort stridsvant folk med den tidens yppersta kunskaper, även förbättrade kunskaper i seglingskonsten.. De flesta landade sannolkt i i Sverige. Hur kan ett sådant folk ha påverkat utvecklingen i vårt land ? Notera de enorma guldfynden i Västergötland från denna tid och att Mälardalen tycks ha utvecklats till ett maktcentrum och sjökrigarnas hemvist i vårt land. Detta är ett spännande område att forska vidare i för att kunna förklara det uppenbara uppsving vi kan skönja i början av 500-talet. Den otroliga förändringen i gravskick från flatmarksgravar på bygdegravfält till monumentala högbegravningar är remarkabel.

Prokopios och Snorre berättar båda om ett hemvändande folk. Kanske beskrev de samma händelse ?

[Varulv]

Det har vært diskutert i VGD Historie for en tid siden da det kom fram at det er genetiske spor i den skandinaviske befolkningen som ikke hørt til det normalt, 5 % har gener fra Y-haplogruppe Q som nedstammet fra Sentral-Asia.

http://vgd.no/samfunn/historie/tema/175 ... kingtiden/

http://vgd.no/samfunn/historie/tema/178 ... -fra-asia/

Er av den troen at innvandringsfolket i haplougruppen Q ikke oppsto av selve Hunnerriket i Attilas tid, men de to hunnerklaner, kutrigur-bulgarene og utigur-bulgarene som var styrt av hver deres hunnerkonge i et lokalt rike nord for Krim-halvøya, akkurat der Snorre mente æsene og deres høvding Odin hadde deres hjemsted ifølge hans Heimskringla. Samtidig holdt det germanske folket herulerne til ved munningen av Don i midten av 200-tallet.

Overgangen til merovingertiden var meget dramatisk, noe som kom fram av det arkeologiske funnmaterialet som oppdaget en voldsom nedgangstid og radikale endringer forandringer i gravskikk og annet i den første halvdelen av 500-tallet og endog inn i det neste århundret. Ved år 536 hadde det vært svekket sollys på den nordlige halvkule ifølge en beskrivning av bysantineren Prokopius, med drastiske følger for klimaet som rammet folk i karrige landskap og bare noen få år senere kom "den justinianske pesten" til det europeiske kontinentet.

https://en.wikipedia.org/wiki/Extreme_w ... 2%80%93536

https://en.wikipedia.org/wiki/Plague_of_Justinian

Ved 550-årene hadde det europeiske kontinentet gjennomgått to alvorlige naturkatastrofer i bare en generasjon, som kan ha hatt senvirkninger for de neste to århundrer, og det er en sterk mulighet at det skandinaviske folket kan ha blitt sterkt desimert i 536 til 555. Samtidig hadde den bysantinske keiseren Justinian reaktiverte Øst-Romerriket og begynte å gjenvinne det tapte etter kollapset av Vest-Romerriket og utkantområdene i hans regjeringstid 527-565. Krim-halvøya var under keiserens kontroll, og han hadde endog vunnet kontrollen over store deler av østkysten på Svartehavet ikke langt fra der bulgarkhanene holdt til. Snorre mente Odin dro fordi han var truet av romerske generaler.

Herulerne var et tributtfolk i Hunnerriket siden ca. 375 etter det østgotiske kongedømmet ble ødelagt, og var sist nevnt i midten av 500-tallet, selv om Prokopius mente dette folket skulle ha dratt tilbake til Skandinavia og sluttet seg til et folk kalt gautoi - gøterne. Det skulle ha hendt etter et nederlag mot lombardene i begynnelsen på 500-tallet.

[History freak]

Mycket talar för att en stor förändring och en ny kultur infördes i början av 500-talet i sveariket Vad det kulturinfluenser från södra Europa och Svartahavsområdet som var anledningen ? Eller var det ett återvändande folk från sydöst som stod för förändringen. Prokopios och Snorre talar båda om ett hemvändande folk som kan ha varit Herulerna. Herulerna var ett folk som utvandrat från Norden i början av vår tideräkning och som livnärt sig som legosaoldater i den romerska armén. De bosatte sig i Ungerrn vid slutet av 400-talet, men drevs därifrån av Langobarderna de första åren av 500-talet.

Vare sig det var Herulerna som var det hemvändande folket eller ett annat folk så tycks de ha återvänt i början av 500-talet. Prokopios berättar om detta. Snorre berättar om Asia-folket som uppenbarligen kom från Svartahavsområdet och vandrade genom norra europa och genom Danmark och vidare till det dåtida svaeariket. Med sin ledare Oden stannade de slutligen i Fornsigtuna (Signhildsberg).

Därefter blev uppenbarligen Gamla Uppsala en central plats för religion, maktutövning och militär styrka. Stora förändringar skedde under c.a 100 år mellan c:a 550 och 650 e.kr. Vi kan se följande belägg för detta:

* Genforskning visar at 5% av befolkningen i Norge og Sverige har gener som stämmer med Centralasien/Svartahavsområdet. Det handlar om Y-haplogrupp Q som tros spridas därfrån i det femte århundradet.

* Under denna period tycks det ske en kulturell vändpunkt i Sverige, vilket stärker hypotesen att det har skett en påverkan utifrån.

* De fantastiska storhögarna i Gamla Uppsala byggdes och liknande högar byggdes även på många andra platser i riket. Gravskicker övergick från bygdegravfält med flatmarksgravar till monumentala högar byggda av jord och torv ovanpå en central stenpackning.

* Fyndmaterialet i högarna var så fantastiskt och skiljde sig så mycket från det gamla gravskicket att kulturinfluenser utifrån sannolikt är förklaringen.

* Båtgravar med fantastiska gravgåvor blev från denna tid vanliga även i vårt land.

* Tänkvärt är att den annars allenarådande djurornamentiken i stort sett helt saknas i dessa gravar. Vad djurornamentiken den stil som användes av den gamla befolkningen ? Var den nya stilen införd av hemvändarna ?

* Spiralen återinfördes som en stark symbol. Kanske skydd mot onda andar ? Uppsalen i Gamla Uppsala var fylld av spiraler.

* Detta var en mycker orolig tid och fornborgar byggdes överallt i det dåtida Sverige. Men inlandet i Uppland har inga fornborgar vid denna tid. Var området så starkt försvarat att det inte behövdes ?

* Var det en ny härskarklass som invandrade ?

* Blev deras centralplats Gamla Uppsala ?

* Vissa spekulerar i om hunnerna var inblandade. Det anses av dessa att vissa höggravar var hunnergravar.

Nu fick ni lite att fundera på !

[Varulv]

I Norge er det påviste at det ikke hendt et øyeblikkelig oppbrudd, noe som kom av ulike arkeologiske funnopphoping på forskjellige regioner over hele landet fra 450 e.Kr til 600 e.Kr. Istedenfor er det klare tegn om at det var en langvarig endringsprosess som hadde pågått i minst et par generasjoner eller mer (30 år per generasjon), og at det var ikke så voldsomme nedgangstendenser innenfor en meget kort tidsperiode. Indre Øst-Norge der innsjøen Mjøsa ligger opplevde en oppgangstid som vist seg å være meget kortvarig, kun ca. 540 til 600 e.Kr. Det som er meget interessant, er at Åkerkulturen i Opplandene (datidens betegnelse på indre Øst-Norge) skal være knyttet til den uppsvenske disekulturen som hadde sin kjerne i Uppland.

Men det er ufravikelige faktum om at det var en befolkningsnedgang i Norge ved år 600, ettersom arkeologiske spor tyder på et sammenbrudd i den sosiale strukturen som etter Svartedauden i 1300-tallet. Det var først fra cirka 650 e.Kr man så spor som tyder på store sosiale forskjeller og deretter et makthierarki som forutså et høyere organisasjonsnivå. Et typisk kjennetegn på dette er skalaen på folkemobilisering for prosjekter som storhaug. I merovingertidens første århundre, 550-650, var det funnet stort sett flatmarksgraver - dvs. gravlegging uten haug, i visse tilfeller var naturlige haug benyttet som gravmonument. Et merkelig fenomen var at dødehus var reist over de gravlagte i deler av Vestlandet, som kan ha blitt hastig erstattet med båtgrav, den eldste er datert til 575 +/- 80 år. Båtene i Norge var fram til etter år 650 små og alminnelige bruksbåter, de største på mellom 5 og 10 meter. Den første skipbegravelse var datert til en ubestemt periode på mellom 680 og 770 e.Kr - Storhaugskipet fra Karmøy, Rogaland.

De fleste storhaugene i Norge er aktuelt fra før 550-650 perioden, de fleste fra Folkevandringstiden (400-550) og Merovingertiden (550-800) med Raknehaugen i Ullensaker i Akershus som den største med 95 meter i tverrmål og 15 meter i høyde. Man antar at mellom 450 og 600 mann hadde brukt hele sommeren i ett eneste år på å hugge ned og samle over 25,000 furustokker og flyttet enorme mengder jord. Som andre storhauger fra tiden før 550 har det vist seg at disse var monumenter fremfor gravanlegg med rike gravgods, da man stort sett fant enkelte grav med lite gravgods, som branngrav. Raknehaugen var anlagt i perioden 528 til 546 e.Kr, og Jellhaugen ved Halden i Østfold som er 90 meter i tverrmål og 7-8 meter høyt (Raknehaugen og Jellhaugen var trolig litt høyere) skal ha blitt datert til 426-598 e.Kr, som var gjenbrukt i ca. 692 til 892 e.Kr (trolig da Jellhaugen var oppbrutt og plyndret). De to meget store storhauger var altså fra tiden før år 550. Man antar at storhaugene var Norges svar på pyramidene fra antikke Egypt som storslåtte monumenter for etablerte politiske enheter som småriker.

Norge var allerede et rikt og velorganisert nordmannsvelde oppdelt i en rekke økonomiske og politiske sentre, men så kom "krakket" som fulgt til et halt som vedvarte i hundre år, selv om det var meget store regionale variasjoner som sett med Åkerkulturen i Opplandene. Jordanes med hans verk Getica i ca. 550 røpet at det allerede fantes nationes - dvs. folk organiserte i riksdannelser - og mange fylker i dag som har historiske navn, med endelser på -land, -rike og -mork/mark. Det beviste at det allerede var en geografiorganisatorisk ordning som ikke har blitt endret helt til våre dager, som kan ha politisk-organisatorisk forstand.

Men tribalisering i Skandinavia er ikke så framvoksende som i andre verdensdeler i den germanske verdensanskuelsen, ettersom politiske konsolidering var basert på et sosialt hierarki og allianseoppbygging fra gammelt av, allerede for to tusen år siden ble det nedskrevet av Tacitus at det politiske systemet for en germansk riksdannelse forutså sosiale felleskap fremfor stammeidentitet. Germanerne valgte sine konger på grunnlag av deres høy byrd som var viktig for deres rolle som religiøse og politiske frontfigur, men at man hadde stormannsråd som ivaretok den politiske makten, oppstilt med stormenn av høy byrd - og sist hærkonger. Dette åpnet vegen mot en fellessolidarisk riksdannelse på tvers av etniske og territoriale tilhørighet. Når et germansk folk var truet, valgte stormannsrådet en kindins ut fra tapperhet (ex virtute) fremfor høy byrd og fra dyktighet. Den tradisjonelle kongen med sin byrd var folkekonge/stammekonge, thiudans - som den romerske keiseren som var av germanerne omtalt som Romerrikets thiudans. Mennene i stormannsrådet kunne være reiks, dvs. rikmenn eller lederne for riker med egne etnisk eller kulturelle identitet, som oppbygde deres makt gjennom sosiale og politiske alliansenettverk. Ætten var fremdeles viktig, men innenfor rettsordenen og det sosiale hierarkiet.

Det er hvorfor tribaliseringsnivået er det laveste i de germanskbefolkede deler av verden i dag som for to tusen år siden, og med et politisk system basert på sosiale og politiske makt som kunne åpne for utenforstående uten å ta hensyn til de territoriale og biologiske definisjoner, selv om man tidlig etablert en riksidentitet som styrket seg med dannelse av de tre skandinaviske kongedømmene. I urolige tider som så en militarisering og deretter større politisk skjevhet som leder til at de tradisjonelle kongene kunne tape terrenget i møte med de midlertidige hærkongene som kan få stormennenes støtte. De mange sagnene i Danmark og Norge som kan ha sin opprinnelse i tiden før år 800, tyder på at militær makt var blitt essensielt for kongeaspiranter som ønsket seg kongenavn og makt. En slags diktatorutvikling kan ha hendt i løpet av Jernalderen og fra Norge vet man om minst to konger som med militærmakt og plyndringsgods hadde tilranet seg kongenavn - Olav Tryggvasson og Olav Haraldsson fra 995 til 1030. Allerede i 200-tallet kan inspirasjonen ha kommet fra Romerriket som den gang hadde de såkalte "generalkeisere" hvor militære lederne gang på gang tilranet seg keiserverdigheten.

Så om det hendt et politisk og sosialt jordskjelv i midten av 500-tallet betyr det politiske systemet og de innbygde tendensene at utenforstående kan få avgjørende politiske makt basert på deres militære ferdigheter og dyktighet som lederskikkelse gjennom en overtagelse av datidens aristokratiets maktmonopolet. Man kan skape sitt egne kongerike gjennom sinnrike inngrep som ekteskapspakt, alliansepolitikk og utnyttelse av datidens systemet man deretter utskiftet med sin egne modell. Hvis eldre ætter enten var utryddet eller sterkt svekket, kan nye ætter overta ved å stige opp på samfunnsstigen. Det kan ikke ha hendt uten meget omfattende endringer og en ny maktkonsolidering som kan inspirerte fram en slik utskifting.

Ved år 650 hadde et helt nytt samfunn begynte å ta form for de neste hundre år.

[Valdemar Sappi]

Tack Varulv. Gillar din dialektiska historiesyn.

[History freak]

Tack Varulv. Gillar din dialektiska historiesyn.

Instämmer med Valdemar Sappi. En mycket intressant redogörelse om Norges historia under denna omvälvande tid. Det ser alltså ut som om även i Norge förändringar skedde även om det kanske inte blev en lika drastiskt förändring som i Mälardalen. Men att de flesta storhögarna byggdes 550-650 stämmer med utvecklingen i Mälardalen. Vad som är förvånade är storleken på några högar. Det måste ha varit en mycket stark centralmakt som kunde förmå folket till sådana gigantiska arbetsinsatser.

[Karsten Krambs]

Omkring Kristi fødsel opstod væsentlige ændringer i landbruget og mønstret for bosættelserne, og baggrunden må være en øget befolkningsstørrelse i den laveste del af det sociale hierarki. Samtidig blev samfundet mere socialt opdelt og ustabilt, specielt ved udgangen af yngre romersk jernalder 200-400 e.Kr.

Den opståede samfundsform kaldes heterarki dvs. høvdingedømmer, der byggede på princippet om en rangordning udtrykt ved forskellig social status - og sammenholdes sædvanligvis af personlige alliancer. Høvdingenes øgede magtapparat førte dog til en stadig rivalisering og uro. I denne periode opstod de første centralpladser.

Med tiden udviklede eliten et mere hierarkisk system, hvorved der opstod behov for en differentiering mellem grupperne - også rent geografisk. Ved overgangen mellem ældre og yngre jernalder omkring år 550 e.Kr. skete en bebyggelsesmæssig forandring og omstrukturering. Der er tale om, at nye magthierarkier etablerede sig og magten samler sig hos færre slægter i småriger. I denne periode opstod lokale kaldenavne som svear, göter og daner for stammegrupperingerne, der senere dannede grundlag for termer som Sviþjóð, Gotþjóð og Danaþjóð. Nævnte elites kulturelle fremtoning genfindes i det rige og internationalt prægede gravmateriale, specielt fra områderne Valsgärde, Vendel, Borre og Karmøy.

I 800- og 900-tallet ser vi stadig nævnte stammegrupperinger opererer i fællesskab på utallige togter til den frankiske og angelsaksiske verden- og indenfor nordisk kunsthåndværkerstil bekræfter de forskellige stilarters variation og spredning, at interaktionen mellem stammefraktionerne stadig var intakt.

Ifølge sprogforskningen dannes perioden med ’Tidlig fællesnordisk’ ca. 500-750 e.Kr. hvilket ikke tyder på markant påvirkning af hjemvendte krigerhære i romersk tjeneste. Der er ingen tekster fundet skrevet i Old Roman Cursive og runeskriften synes at leve i bedste velgående. ’Oldnordisk’ menes dannet i perioden ca. 750-1300 e.Kr.

Men måske er der nogen sandhed i historikeren Cassiodorus fortælling fra 500-tallet om herulerne, der blev fortrængt af et folk der kom fra Sverige og kaldte sig danere. Men det er langt fra sikkert at fraktioner af herulere har kunnet påvirke den bestående samfundsorden.

[History freak]

Om det var så att hemvändarna kom från Skandinavien och hade täta kontakter med hemlandet, som källorna berättar, så förefaller det också troligt att ursprungsspråket hade bevarats och förnyats vid dessa kontakter. Söker man sin nya kung i det ursprungliga hemlandet så har man med stor sannolikhet haft dessa täta kontakter. Dessutom så var handeln mellan svartahavsområdet och Skandinavien omfattande.

[Karsten Krambs]

Om det var så att hemvändarna kom från Skandinavien och hade täta kontakter med hemlandet, som källorna berättar, så förefaller det också troligt att ursprungsspråket hade bevarats och förnyats vid dessa kontakter. Söker man sin nya kung i det ursprungliga hemlandet så har man med stor sannolikhet haft dessa kontakter. Dessutom så var handeln mellan svartahavsområdet och Skandinavien omfattande.

Ja, det var nok snarere handelen der var årsag til de mange prestigefyldte artefakter, der findes i gravmaterialet fra denne periode. Hvem der så var kontaktformidler véd vi af gode grunde ikke.

Hvis din teori om 'hjemvendere' skal holde, burde det romerske sprog så ikke have påvirket samfundet sammen med dine nævnte prestige artefakter fra gravmaterialet - samt nævnte nye gravtyper?

Omvæltningerne - som jeg har nævnt - kom ikke pludseligt men successivt over en lang periode.

[History freak]

Jag skrev: Det ser alltså ut som om även i Norge förändringar skedde även om det kanske inte blev en lika drastiskt förändring som i Mälardalen.
Jag menade alltså att förändringen tycks ha tagit längre tid.

Om det var så att hemvändarna kom från Skandinavien och hade täta kontakter med hemlandet, som källorna berättar, så förefaller det också troligt att det nordiska ursprungsspråket hade bevarats och förnyats vid dessa kontakter. Det tycks också ha varit vanligt att nordiska krigare reste ner till romarriket och en tid värvades som legosoldater och därefter reste hem. Hemvändarna behärskade alltså det nordiska språket. De hade mycket sannolikt också föremål med sig hem.

[Einar]

Har för mig jag läst om "gravövertagande" under denna period, ett tydligt övertagande av gravar där det nya gravskicket markant och avsiktligt tagit över gamla. Alltså rakt över en gammal grav.
Ska försöka kolla vart jag läste om detta men tror det var någon bok av Jonathan Lindström.
Om det är så, så är väl det kanske det starkaste beviset för att en ny kultur tog över ett område, tämligen snabbt(?).

[Karsten Krambs]

Det tycks också ha varit vanligt att nordiska krigare reste ner till romarriket och en tid värvades som legosoldater och därefter reste hem.

Du bliver nok nødt til at uddybe denne påstand lidt. Er der en del af den fyldige antikke litteratur, der støtter din teori? - samt nyere litteratur og afhandlinger? Jeg mener ikke de romerske militærberetninger på noget tidspunkt fortæller om nordiske krigere?

[Valdemar Sappi]

Jag tror inte det finns något som helst stod för 'hemvändare'. Inte mer än som handelsmän som reser fram och tillbaks. Övertolkningar av de gamla folkvandringsteorierna ställer till det än i dag. Att det tycks stämma på den nyligen utgrävda rundborgen på Öland, där de döda och allt annat märkligt nog låg orörda, det är en annan sak. Att individer eller mindre grupper ur eliten rör sig fram och tillbaks kan knappast kallas för hemvändare. Tycker inte ordet tillför något alls i förståelsen av vad som verkligen hände. Ordet leder mest in tankarna i en allt för enkel bild av ett komplext skeende.

[Karsten Krambs]

I Norge er det påviste at det ikke hendt et øyeblikkelig oppbrudd, noe som kom av ulike arkeologiske funnopphoping på forskjellige regioner over hele landet fra 450 e.Kr til 600 e.Kr. Istedenfor er det klare tegn om at det var en langvarig endringsprosess som hadde pågått i minst et par generasjoner eller mer (30 år per generasjon), og at det var ikke så voldsomme nedgangstendenser innenfor en meget kort tidsperiode. Indre Øst-Norge der innsjøen Mjøsa ligger opplevde en oppgangstid som vist seg å være meget kortvarig, kun ca. 540 til 600 e.Kr. Det som er meget interessant, er at Åkerkulturen i Opplandene (datidens betegnelse på indre Øst-Norge) skal være knyttet til den uppsvenske disekulturen som hadde sin kjerne i Uppland.

Allerede i 1983 gennemførte Mats Widgren et studie af de første bosættelser i det østlige Östergötland med udgangs-punkt i stenstrengene som indhegninger. Ifølge Mats Widgren findes stenstrenge i indmark-udmark struktur i den nord-lige del af Mälardalen, i et øst-vestligt bælte i Östergötland, på Gotland, Öland og afgrænsede dele af Västmanland.

Undersøgelser af bosættelser i Kolnes, Jæren i Sydvestnorge afslører talrige små ny bosættelser i sammenhæng med, at kulturlandskabet fastlåses i en indmark-udmark struktur og adskilt af systemer af stenstrenge. Der konstateres et øget brug af sten som byggemateriale. Denne nye stabilitet udvikler sig fra omkring år 200 e.kr. og er karakteristisk for perioden frem til det 7. årh. - og adskiller sig markant fra de agrare norske systemer i førromersk jernalder.

Jeg er helt enig her - ændringerne kom over en meget lang periode. Læg mærke til den ens samfundsstruktur i dele af Sverige og Norge.

[History freak]

Jag tror inte det finns något som helst stod för 'hemvändare'. Inte mer än som handelsmän som reser fram och tillbaks. Övertolkningar av de gamla folkvandringsteorierna ställer till det än i dag. Att det tycks stämma på den nyligen utgrävda rundborgen på Öland, där de döda och allt annat märkligt nog låg orörda, det är en annan sak. Att individer eller mindre grupper ur eliten rör sig fram och tillbaks kan knappast kallas för hemvändare. Tycker inte ordet tillför något alls i förståelsen av vad som verkligen hände. Ordet leder mest in tankarna i en allt för enkel bild av ett komplext skeende.

Då förnekar du alla belägg och indicier ovan ? Prokopios och Snorre skrev båda om ett hemvändande folk. Vidare finns många källor från romarrriket som omtalar skandinaver som legosoldater. Dessa folk har uppenbarligen haft täta kontakter med Skandinavien. Det finns alltså mycket som talar för hypotesen om hemvändare, inte minst DNA-resultat på senare tid.

Sandby borg är verkligen ett svårförklarligt fenomen. Att befolkningen slogs ihjäl är inte konstigt, men att kropparna lämnades kvar orörda genom alla tider är milt sagt svårförklarligt. Det tycks ha varit tabú att beträda detta område efter slakten. Varför ?