Olaus Magnus nordiska mytologi

[Dag den vise]

Igår läste jag lite i Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Den gav dock mig en helt ny version av den nordiska mytologin. Förvisso nämns här några kända namn, till exempel Tor, Oden, Frigg/Freja och Frö (Frej) men de beskrivs på ett sätt som jag inte känner igen från vad jag vet om den nordiska mytologin. Tor (och inte Oden) beskrivs bland annat som en övergud och avbildas på en tron omgiven av stjärnor och till synes utan Mjölner, Oden beskrivs som under Tor och bär en har ett svärd i handen (och inte ett spjut) och visar inga tecken på enögdhet och Frigg/Freja bär vapen?! Det sista ser väldigt konstigt ut i mina ögon då jag inte kan påminna mig om att någon av asynjorna i den nordiska mytologin någon gång bär vapen (möjligen med undantag för Skade, vinterjaktens gudinna, och valkyriorna, men Skade är egentligen inte en asynja utan en jättinna och valkyriorna hade veterligen inte gudinnestatus). Dessutom avbildas här älvor som satyrer, vilket blir ännu konstigare eftersom att satyrer ju är manliga skogsväsen som har horn och rävsvans, medans älvor är kvinnliga väsen som ser ut som dimartade människokvinnor. Så jag undrar nu om jag har fått helt fel bild av den nordiska mytologin tills nu eller om Olaus Magnus bara var helt ute och cyklade?

[cats]

Olaus Magnus skall man förstå i sin kontext. Han skrev i exil för en Europeisk publik i syfte att väcka intresset för en region som han tyckte hade förbisetts.

Hans fantasi var det definitivt inte något fel på. Mytologin blev uppblandad av antikens mytologiska figurer och nordisk mytologi.

[Dag den vise]

Jag har en teori om namnet Starkater (som är namnet på en fornsvensk krigare hos Olaus Magnus). Min teori är att det är en latinifiering (eventuellt en språklig förvridning) av namnet Styråke (eller Styriaki, som det hette på runsvenska) som det bevisligen fanns folk som hette (bevis http://wadbring.com/historia/sidor/kaellby.htm ). Så allt i Olaus Magnus "historien om de nordiska folken" behöver alltså i alla fall inte vara helt taget ur luften (som jag tidigare tänkte mig att det var), även om nog väldigt mycket i den är det.

[Jurgen Wullenwever]

Jag har en teori om namnet Starkater (som är namnet på en fornsvensk krigare hos Olaus Magnus). Min teori är att det är en latinifiering (eventuellt en språklig förvridning) av namnet Styråke (eller Styriaki,

Har du något tungt vägande skäl för att det alltså inte skulle röra sig om namnet Starkad/Starkadhr/Starkadher?

[Dag den vise]

Jag har en teori om namnet Starkater (som är namnet på en fornsvensk krigare hos Olaus Magnus). Min teori är att det är en latinifiering (eventuellt en språklig förvridning) av namnet Styråke (eller Styriaki,

Har du något tungt vägande skäl för att det alltså inte skulle röra sig om namnet Starkad/Starkadhr/Starkadher?

Oj, fanns det ett sådant likt namn också. Tja, då är det nog det som är Starkaters rot.

[Dag den vise]

Jag har en teori om namnet Starkater (som är namnet på en fornsvensk krigare hos Olaus Magnus). Min teori är att det är en latinifiering (eventuellt en språklig förvridning) av namnet Styråke (eller Styriaki,

Har du något tungt vägande skäl för att det alltså inte skulle röra sig om namnet Starkad/Starkadhr/Starkadher?

Oj, fanns det ett sådant likt namn också. Tja, då är det nog det som är Starkaters rot.

Något som verkligen tyder på att denna tolkning är den rätta är det faktum att tyrrunan ibland inte bara används för t utan ibland även för d. Och då det i en illustration till Olaus Magnus faktiskt står Starkater med runor (för tydligen kunde Olaus Magnus skriva med runor), är det en klar möjlighet att namnet ska utläsas Starkader.

[hasse lindquist]

Kan det inte vara en variant av sagohjälten Starkodders namn?

[Dag den vise]

Jag är rädd att jag inte kände till historierna om Starkads/Starkodder äventyr innan jag hörde dig, lindquist, nämna dem, men efter att ha läst lite om dem på wikipediasidan om honom vet jag nu att det verkligen har funnits svenska sagor om en jätte med ett namn likande Starkater. Tack så mycket för det!

[Dag den vise]

Dessutom avbildas här älvor som satyrer, vilket blir ännu konstigare eftersom att satyrer ju är manliga skogsväsen som har horn och rävsvans, medans älvor är kvinnliga väsen som ser ut som dimartade människokvinnor.

I förkristen tid beskrevs alverna och älvorna dock som lysande (i betydelsen att de bokstavligen gav ifrån sig ljus) och att de förvisso inte var gudar, men ändå på en nivå mellan människa och gud. Med detta i tanken blir framställandet av dem som satyrer hos Olaus Magnus ännu mera felaktigt.