I trakten av Vång i Blekinge har ett större antal guldfigurer, tillsammans med en hel del delar av statyetter och en massa annat som utmärker ett forntida maktcentrum, grävts fram. Det ska bli intressant att följa den här utgrävningen.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/guldg ... 728360.svd
Guldfigurerna i Blekinge
Re: Guldfigurerna i Blekinge
En silverskatt från 1865 kan ha haft sitt ursprung i Vång.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/fyndpl ... ingaskatt/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/fyndpl ... ingaskatt/
Re: Guldfigurerna i Blekinge
Man måste väl fundera varför (relativt) enkla guldfigurer och brakteater gjordes, och varföre de hamnade i marken så (förhållandevis) ofta? På vissa platser i alla fall. Rimligen nån form av offer då? I så fall verkar det väl vara ”specialgjorda” saker just för detta syfte. Kan det vara så att man tidigare, och kanske även fortsättningsvis vid Väldigt Speciella Tillfällen, hade offrat ”riktiga” föremål; vapen och annat från exempelvis en besegrad fiende? Men sedan, kanske när tiderna blivit sämre, reagerade nån makthavare och tyckte ”..nää, det är väl onödigt att gräva ner eller slänga i sjön så värdefulla och användbara grejer” att man då gjorde dessa ”offerföremål” för att kunna behålla mer värdefulla saker. Ungefär som om kastandet av mynt i, typ, Fontana Di Trevi i dåliga tider framstod som så dumt att man skulle gjuta aluminiummynt idag att slänga i i stället om detta förfarande haft en mer rituell betydelse ”på riktigt” s a s. Vad tror ni?
-
- Medlem
- Inlägg: 792
- Blev medlem: 20 oktober 2013, 23:55
Re: Guldfigurerna i Blekinge
De är ju helt klart inspirerade av Romarriket och uppkomsten av i alla fall brakteater på 400-talet sammanfaller ju med uppkomsten av en ny samhällselit. Samtidigt började Odenkulten växa sig mycket stark i Norden. Så det kan handla om offer och/eller statussymboler. Arkeologen Kent Andersson menar i boken I skuggan av Rom att det är Oden som är avbildad på dessa medaljonger, trots att de ofta rör sig av direkta kopior av romerska kejsare. Han nämner medaljonger där den avbildade mannen är enögd, precis som Oden, bl.a. en från kungagraven i Högom. Många är försedda med runor, vilket enligt Andersson bekräftar Odenteorin.Gamle G skrev:Man måste väl fundera varför (relativt) enkla guldfigurer och brakteater gjordes, och varföre de hamnade i marken så (förhållandevis) ofta? På vissa platser i alla fall. Rimligen nån form av offer då? I så fall verkar det väl vara ”specialgjorda” saker just för detta syfte. Kan det vara så att man tidigare, och kanske även fortsättningsvis vid Väldigt Speciella Tillfällen, hade offrat ”riktiga” föremål; vapen och annat från exempelvis en besegrad fiende? Men sedan, kanske när tiderna blivit sämre, reagerade nån makthavare och tyckte ”..nää, det är väl onödigt att gräva ner eller slänga i sjön så värdefulla och användbara grejer” att man då gjorde dessa ”offerföremål” för att kunna behålla mer värdefulla saker. Ungefär som om kastandet av mynt i, typ, Fontana Di Trevi i dåliga tider framstod som så dumt att man skulle gjuta aluminiummynt idag att slänga i i stället om detta förfarande haft en mer rituell betydelse ”på riktigt” s a s. Vad tror ni?
Jag vill för övrigt passa på att så ett slag för just den boken, I skuggan av Rom, som visar på vilken enorm betydelse Rom hade för utvecklingen i Norden under Järnåldern. Mycket läsvärd!
Re: Guldfigurerna i Blekinge
fta? På vissa platser i alla fall. Rimligen nån form av offer då? I så fall verkar det väl vara ”specialgjorda” saker just för detta syfte. Kan det vara så att man tidigare, och kanske även fortsättningsvis vid Väldigt Speciella Tillfällen, hade offrat ”riktiga” föremål; vapen och annat f........................
aashi