"Stort fornfynd i Gamla Uppsala"

[Jens Yde]

Ved forårsjævndøgn var og er der stor tam-tam hos de asatroende. På hvilket tidspunkt af døgnet begynder festen?

Hvis vi følger ideen om, at den lange række af stolper i Uppsala og den store stensætning i Jelling er lagt således, at de peger i retning af Ursa Minor/Lille Bjørn/Den lille Karlsvogns yderste stjerne omkring forårsjævndøgn, så skal festen begynde om aftenen, så vidt jeg kan se.

Af vedføjede søgemaskine ses, at Ursa Minor vendte mod øst ved solnedgang i Uppsala omkring den 20. marts i årene 400-500. (Som bruger af stjernekortet skal man være opmærksom på, at vest er til højre og øst er til venstre på kortet, idet kortene tænkes holdt op over hovedet på stjernebeskueren, som står med fødderne vendt mod syd).
http://www.fourmilab.ch/cgi-bin/Yoursky

Hvis man står ved gravhøjene og stolperne i Uppsala, hvor går solen så ned ved forårsjævndøgn? Var og er der et særligt kendetegn i landskabet i vest? (Eller begyndte festen ved solopgang? Eller ved man det ikke?)

[Jens Yde]

Ved forårsjævndøgn var og er der stor tam-tam hos de asatroende. På hvilket tidspunkt af døgnet begynder festen?

Svaret er formentlig: Festen blev forbundet med forår og lys, herunder daggry, dagens begyndelse. Således må hypotesen om, at Lille Bjørn og solnedgangen har noget med stolperækkens retning at gøre, være tæt på at være forkastet.

http://en.wikipedia.org/wiki/%C4%92ostre

I stedet kan man studere en sgu-video, der viser, hvordan Sverige og Uppsala har hævet sig ud af havet siden istiden. Der var en betydelig "fjord" ved Uppsala for 2000 år siden.

http://www.sgu.se/sgu/sv/geologi/jordtacket/filmer.html

[stenen2]

Trä ruttnar om det finns syre. I tex lera eller mossar/myr finns inget syre och då stannar förmultningsprocessen.

Riktigt.
Trä bevaras i vatten nästan hur länge som helst tänk Regalskeppet Wasa eller träpålarna utanför Birka. En myr, mosse eller ett träsk kan fungera på samma sätt, många gånger ännu bättre. Men föremål i lerjordar gör det inte, där måste träföremålet alltid legat under grundvattennivån. Lera kan torka ut, även om den suger vatten rätt bra.

Detta är ett reellt problem för många äldre byggnader då de många gånger står på träpålar i sjönära miljö, sänks grundvattennivån så börjar förruttnelsen av träpålarna och husen sjunker ned/sätter sig. Var ett gigantprojekt för några decennium sedan då denna skulle höjas för Gamla Stan i Stockholm istället för att alla husen måste ompålas. Man är därför väldigt restriktiv med sådant som sänker denna nivå nuförtiden i Sverige.

Samma problem, fast tvärt om, kan hända ett hus byggt på lerjord utan pålning. Det sjunker sakta men säker nedåt av tidens gång och tyngdkraften. Kapillärkraften i leran gör att vid en viss nivå så börjar fukt/vatten tränga in i byggnadens grund och det blir fuktproblem. Ni/vi som ägt gamla villor i sådana områden vet vad det kan kosta.

Vatten och trä, inget enkelt ämnesområde. Mötet är ibland bra, ibland riktigt dåligt och ibland katastrof.

Så stoppa inte ner 100 obehandlade trästolpar på Uppsalaslätten och tro att de ska överleva i hundra år. Tar inte vatten dem så tar luften/vinden eller lerjorden dem. Anläggningen måste därför inte varit "kortsynt". Troligen monument som får förväntad efterföljare av resarna. De blev/var höga (r).

[Hugsvala]

I torsdags sände Vetenskapsradion Historia ett inslag om pålraden i Gamla Uppsala. Framkom väl inget sensationellt nytt vad jag förstår, men intressant i vilket fall:

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/30 ... gramid=407

Det var förra årets arkeologiska sensation – fyndet av en kilometerlång spikrak pålrad i det mytomspunna Gamla Uppsala. Vetenskapsradion Historia samlar fyra experter för att reda ut vad det egentligen är arkeologerna tror sig ha hittat.
– Vi jobbar efter två huvudteser, berättar arkeologen Jonas Wikborg. Dels kan pålarna ha markerat en processionsväg eller så fungerade de som en rituell avgränsning av det mycket speciella område som Gamla Uppsala utgjorde.

Kanske var det till och med så att raden av omkring 8 meter höga tallpålar hjälpte till att skapa de myter om platsen som Adam av Bremen, 500 år senare, skulle berätta om. Religionshistorikern Olof Sundqvist och arkeologen Peter Bratt menar att den styrande dynastin i Gamla Uppsala använde religionen för att stärka sin legitimitet, och där kan en mäktig allé av pålar hjälpt till att imponera på omvärlden. Kanske har man också utfört offer och ätit rituella hästmåltider vid pålarna, vilket benfynden på platsen skvallrar om.

Tony Björk, som grävt en liknande pålrad i Degeberga i östra Skåne, hävdar å andra sidan att det kanske kan röra sig om ett skrytbygge.

– Genom att uppföra sådana här monument visade man för omvärlden att man hade makt att kontrollera mängder av människor, och få dem att utföra ett krävande arbete, säger han.

[Stefan Lundgren]

På radion sade en av arkeologerna att dom kommer att göra en mera noggrann analys av några aspekter.

Stefan

[a81]

Kanske var det till och med så att raden av omkring 8 meter höga tallpålar hjälpte till att skapa de myter om platsen som Adam av Bremen, 500 år senare, skulle berätta om.

Suck... Så typiskt nutida svenska historiker... Man är ultrakällkritisk när det gäller hur Adam av Bremen med all sannolikhet fick sina uppgifter (direkt från danske kungen Sven Estridsson som i sin ungdom befann sig hos den svenske kungen), men spekulerar gärna fritt 1 000-1 500 år i efterhand. Varför skulle Adam av Bremen skriva om ett då 500 år gammalt monument som antagligen sedan länge var försvunnet på 1000-talet, när han uppenbarligen hade förstahandsinformation om Gamla Uppsala från Sven Estridsson?!

[Stefan Lundgren]

Nu har denna tråd legat i träda några månader nu, börjar nog bli intresserad hur det går och skall titta lite närmare på det.
Intressant!!!

Stefan