Herulernas återkomst till Skandinavien?

[arc3371]

Har man hittat några arkeologiska fynd som visar på en Herulisk återkomst till Skandinavien eller är det helt baserat på skriftliga källor? Finns det några klara bevis på att de slog sig ner i Blekinge?

[Dûrion Annûndil]

Det finns väl inga klara heruliska fynd inom arkeologi över huvud taget. Därför blir det väl svårt att visa att heruler skulle dykt upp någonstans. Det är alltså bara tolkningar ur skriftliga källor, typ Jordanes.

[Starkodder]

Jag har aldrig riktigt fattat hur man länkar herulerna med Blekinge. Handlar det bara om runstenarna där eller mer? Kanske kan de förknippas med erilar-inskrifterna, dvs i västra Skandinavien.

[Lejonmod]

Jag har för mig Mats G. Larsson skrev något om västkusten, ett område med fler fornborgar och andra arvsregler än omgivande folk. Om jag har rätt så drog han slutsattsen att det var heruler.
Om forskare har så lösa grunder när de placerar herulerna någonstans så...

[Ralf Palmgren]

Den östromerske historieskrivaren Prokopios från Caesarea var verksam i medlet av 500-talet. Han skrev på grekiska. Hans ursprungliga grekiska text och en engelsk översättning finns i källpublikationen History of the Wars. Den har utgivits av Loeb Classical Library i Cambridge, Mass. och London år 1979. Den utgavs ursprungligen år 1914. Här berättar Prokopios om de för honom samtida herulerna. Han berättar bland annat att herulerna led ett stort nederlag mot langobarderna i början av 500-talet. Efter det skall några heruler ha farit mot norr. De skall då ha färdats genom danernas land och över havet till Thoule. Forskare har funderat på vad Thoule var för ett område. Det är dock omöjligt från Prokopios text att bestämma var detta Thoule skall ha varit beläget. Det har bland annat tänkts att betyda något område i nuförtida Sverige. I samband med spekulationerna har det även föreslagits Blekinge.

Den gotiske historieskrivaren Jordanes var verksam i Konstantinopel i medlet av 500-talet. Han skrev verket De origine actibusque getarum på latin. Jordanes verk Getica. Om goternas ursprung och bedrifter innehåller både den latinska ursprungliga texten och en svensk översättning av Andreas Nordin. Den utgavs på bokförlaget Atlantis i Stockholm år 1997. Jordanes berättar om de olika folken som befinner sig i Scandza. I svensk översättning:

Suetidi är kända för att vara resligare än övriga inom detta folk, fastän även danerna, som är av samma ursprung som Suetidi, har förmått att från sina egendomar fördriva herulerna, vilka gör anspråk på att anses vara resligare än alla andra stammar i Scandia.

[Örjan]

Den östromerske historieskrivaren Prokopios från Caesarea var verksam i medlet av 500-talet. Han skrev på grekiska. Hans ursprungliga grekiska text och en engelsk översättning finns i källpublikationen History of the Wars. Den har utgivits av Loeb Classical Library i Cambridge, Mass. och London år 1979. Den utgavs ursprungligen år 1914. Här berättar Prokopios om de för honom samtida herulerna. Han berättar bland annat att herulerna led ett stort nederlag mot langobarderna i början av 500-talet. Efter det skall några heruler ha farit mot norr. De skall då ha färdats genom danernas land och över havet till Thoule. Forskare har funderat på vad Thoule var för ett område. Det är dock omöjligt från Prokopios text att bestämma var detta Thoule skall ha varit beläget. Det har bland annat tänkts att betyda något område i nuförtida Sverige. I samband med spekulationerna har det även föreslagits Blekinge.

Det kan tilläggas att Prokopios även nämner att herulerna bosatte sig bredvid en folkrik stam vid namn Gautoi

Hela textavsnittet (bok 7, kapitel 15) med mina rödmarkeringar lyder i engelsk översättning så här:

When the Eruli, being defeated by the Lombards in the above-mentioned battle, migrated from their ancestral homes, some of them, as has been told by me above, made their home in the country of Illyricum, but the rest were averse to crossing the Ister River, but settled at the very extremity of the world; at any rate, these men, led by many of the royal blood, traversed all the nations of the Sclaveni one after the other, and after next crossing a large tract of barren country, they came to the Varni, as they are called. After these they passed by the nations of the Dani, without suffering violence at the hands of the barbarians there. Coming thence to the ocean, they took to the sea, and putting in at Thule, remained there on the island.

Now Thule is exceedingly large; for it is more than ten times greater than Britain. And it lies far distant from it toward the north. On this island the land is for the most part barren, but in the inhabited country thirteen very numerous nations are settled; and there are kings over each nation. In that place a very wonderful thing takes place each year. For the sun at the time of the summer solstice never sets for forty days, but appears constantly during this whole time above the earth. But not less than six months later, at about the time of the winter solstice, the sun is never seen on this island for forty days, but never-ending night envelops it; and as a result of this dejection holds the people there during this whole time, because they are unable by any means to mingle with one another during this interval. And although I was eager to go to this island and become an eye-witness of the things I have told, no opportunity ever presented itself. However, I made enquiry from those who come to us from the island as to how in the world they are able to reckon the length of the days, since the sun never rises nor sets there at the appointed times. And they gave me an account which is true and trustworthy. For they said that the sun during those forty days does not indeed set just as has been stated, but is visible to the people there at one time toward the east, and again toward the west. Whenever, therefore, on its return, it reaches the same place on the horizon where they had previously been accustomed to see it rise, they reckon in this way that one day and night have passed. When, however, the time of the nights arrives, they always take note of the courses of the moon and stars and thus reckon the measure of the days. And when a time amounting to thirty-five days has passed in this long night, certain men are sent to the summits of the mountains—for this is the custom among them—and when they are able from that point barely to see the sun, they bring back word to the people below that within five days the sun will shine upon them. And the whole population celebrates a festival at the good news, and that too in the darkness. And this is the greatest festival which the natives of Thule have; for, I imagine, these islanders always become terrified, although they see the same thing happen every year, fearing that the sun may at some time fail them entirely.

But among the barbarians who are settled in Thule, one nation only, who are called the Scrithiphini, live a kind of life akin to that of the beasts. For they neither wear garments of cloth nor do they walk with shoes on their feet, nor do they drink wine nor derive anything edible from the earth. For they neither till the land themselves, nor do their women work it for them, but the women regularly join the men in hunting, which is their only pursuit. For the forests, which are exceedingly large, produce for them a great abundance of wild beasts and other animals, as do also the mountains which rise there. And they feed exclusively upon the flesh of the wild beasts slain by them, and clothe themselves in their skins, and since they have neither flax nor any implement with which to sew, they fasten these skins together by the sinews of the animals, and in this way manage to cover the whole body. And indeed not even their infants are nursed in the same way as among the rest of mankind. For the children of the Scrithiphini do not feed upon the milk of women nor do they touch their mother's breast, but they are nourished upon the marrow of the animals killed in the hunt, and upon this alone. Now as soon as a woman gives birth to a child, she throws it into a skin and straightway hangs it to a tree, and after putting marrow into its mouth she immediately sets out with her husband for the customary hunt. For they do everything in common and likewise engage in this pursuit together. So much for the daily life of these barbarians.

But all the other inhabitants of Thule, practically speaking, do not differ very much from the rest of men, but they reverence in great numbers gods and demons both of the heavens and of the air, of the earth and of the sea, and sundry other demons which are said to be in the waters of springs and rivers. And they incessantly offer up all kinds of sacrifices, and make oblations to the dead, but the noblest of sacrifices, in their eyes, is the first human being whom they have taken captive in war; for they sacrifice him to Ares, whom they regard as the greatest god. And the manner in which they offer up the captive is not by sacrificing him on an altar only, but also by hanging him to a tree, or throwing him among thorns, or killing him by some of the other most cruel forms of death. Thus, then, do the inhabitants of Thule live. And one of their most numerous nations is the Gauti, and it was next to them that the incoming Eruli settled at the time in question.

On the present occasion, therefore, the Eruli who dwelt among the Romans, after the murder of their king had been perpetrated by them, sent some of their notables to the island of Thule to search out and bring back whomsoever they were able to find there of the royal blood. And when these men reached the island, they found many there of the royal blood, but they selected the one man who pleased them most and set out with him on the return journey. But this man fell sick and died when he had come to the country of the Dani. These men therefore went a second time to the island and secured another man, Datius by name. And he was followed by his brother Aordus and two hundred youths of the Eruli in Thule. But since much time passed while they were absent on this journey, it occurred to the Eruli in the neighbourhood of Singidunum that they were not consulting their own interests in importing a leader from Thule against the wishes of the Emperor Justinian. They therefore sent envoys to Byzantium, begging the emperor to send them a ruler of his own choice. And he straightway sent them one of the Eruli who had long been sojourning in Byzantium, Suartuas by name. At first the Eruli welcomed him and did obeisance to him and rendered the customary obedience to his commands; but not many days later a messenger arrived with the tidings that the men from the island of Thule were near at hand. And Suartuas commanded them to go out to meet those men, his intention being to destroy them, and the Eruli, approving his purpose, immediately went with him. But when the two forces were one day's journey distant from each other, the king's men all abandoned him at night and went over of their own accord to the newcomers, while he himself took to flight and set out unattended for Byzantium. There upon the emperor earnestly undertook with all his power to restore him to his office, and the Eruli, fearing the power of the Romans, decided to submit themselves to the Gepaedes. This, then, was the cause of the revolt of the Eruli

http://www.gutenberg.org/files/20298/20 ... 0298-h.htm

[Starkodder]

Jo, har läst allt det där...Värends och Blekinges arvsregler har antagits haft romersk förebild, men kan därför även ha med goter eller langobarder att göra. Att utifrån texterna lista ut mer exakt var herulerna hamnade på 500-talet är inte lätt. Thule betyder väl hela den Skandinaviska halvön. Att de till en början hamnade hos götarna är väl troligt utifrån texten. För egen del håller jag på att de kom ifrån Norge och att åtminstone en del hamnade där när de kom hem igen. Enda indicier är kanske erilar-inkrifterna, erling-namnen, samt titeln jarl.

Beowulf som herul är intressant, och man kan spinna vidare på idén, både mot Norge (som Bodvar Bjarke) och mot Byzans (genom Bitterwulfs son Ditlev i Thidrekssaga, troligen den Datius som omnämns av Prokopios). Att jämföra Thidrekssaga med Prokopios ger faktiskt en del öppningar...

[Örjan]

Jag har för mig Mats G. Larsson skrev något om västkusten, ett område med fler fornborgar och andra arvsregler än omgivande folk. Om jag har rätt så drog han slutsattsen att det var heruler.
Om forskare har så lösa grunder när de placerar herulerna någonstans så...

Det där med arvsregler kommer inte ifrån honom utan från en betydligt äldre historiker från Småland som ville placera herulerna i Värend. Mats G. Larsson vill placera herulerna i Bohuslän eftersom Prokopios nämner att de bosatte sig bredvid götarna. Dessutom utgår Larsson från att området borde ha varit bebott innan herulerna kom dit och dessa rimligen gjorde motstånd mot inkräktarna, vilket enligt honom då skulle förklara den stora mängden fornborgar i området. Sedan tar han även upp att forskare har velat se de isländska sagornas benämningar på området och dess invånare (Alfheim och alfar) som något som uppstått i en romersk-germansk miljö. Jag har dock ingen aning om hur de har argumenterat för det sistnämnda och att det finns många fornborgar i Bohuslän kan väl också förklaras med att terrängen är väldigt gynnsam för att anlägga sådana i det landskapet.

[Starkodder]

Om jag inte minns helt fel, finns det sex svenska erilar-inskrifter. Två från Skåne, en från Halland, en från Västergötland och en från Värmland. Kanske speglar det områdena som herulerna rörde sig i? Och har också för mig att brakteatern från Trollhättan har delvis samma text som Järsbergsstenen i Värmland, såsom beteckningen e(i)r(u)ilar och personnamnet(?) Ubar.

Kan också nämna att personnamnet Sawilagar finns på en skånsk erilar-inskrift och Vivilas på en norsk. Och samma namntyper finns med i Hrolf Krakes saga, som Sävil jarl och Vifill. En annan (samme?) Vifill är omnämnd i samband med Adils farbror och motståndare Ale i slaget på Vänerns is. Att döma av texten i Kalfsvisa kan namnen Vesteinn, Vifill, Meintjof och Morgin vara krigare knutna till just Ale. Norska heruler, som ställt sig i tjänst hos sveakungen? Vestein är ju också omnämnd i Beowulf, som Ales man. Och det kan kanske förklara benämningen "Ale den oppländske", således Adils företrädare, som anlitat sig av krigare från norska Opplanden.

Ja, lite spekulationer.

http://en.wikipedia.org/wiki/Battle_on_ ... ake_Vänern

[JacquesMerde]

Heruler är en gotisk folkgrupp och ett annat namn är virdar och vender och dess område är Värend ska komma av vender virdar. Sen om det är korrekt eller ej, må de lärda åter tvista om.
Dock borde vi i Skandinavien ses som östgermaner och inte nordgermaner.
Isländskan är ju ej olik gotiska och ser vi på var goternas äldsta boplats så är det i norra polen och norra Tyskland, framför allt kring Wislas mynning. Folk på den tiden färdades hellre via sjön eller land och att inte Skåneland, Småland och även Gotland fick besök finner jag osannolikt och ingen kan hävda motsatsen heller.
Vatten förband folk, medan skog och ödemark skiljde folk åt.

Jordanes som var got och kom från ön Skantza, vilket anses vara Bornholm, dvs en del av Skåneland, och att vi enligt y-haploid (Y-kromonen) är olika tyskar, österrikare, men däremot mer lika kroater, som just finns i Dalmatien, där visigoternas rike fanns och att vårt ursprungliga språk, urskånskan/urskandinaviskan, de facto har en likheter med gotiskan.

Ser man sen på t ex de tre högarna utanför Uppsala så är de mest sannolikt gotiska gravar, eftersom de saknar vapen, precis som gotiska gravar, annars är det folk inspirerade av goter eller influerade av dem som anlagt gravarna. Dock var området tämligen tomt på folk. Detsamma gäller Gotland som också säkert fick en del som seglade upp från områden i nuvarande norra Polen/Tyskland, säkert både före och i samband med hunnernas intåg i Europa.

[arc3371]

Intressant diskussion men jag förstår inte varför Herulerna skulle vara Goter? De skriftliga källorna verkar alltid skilja de två åt

[Starkodder]

Heruler är en gotisk folkgrupp och ett annat namn är virdar och vender och dess område är Värend ska komma av vender virdar. Sen om det är korrekt eller ej, må de lärda åter tvista om.
Dock borde vi i Skandinavien ses som östgermaner och inte nordgermaner.
Isländskan är ju ej olik gotiska och ser vi på var goternas äldsta boplats så är det i norra polen och norra Tyskland, framför allt kring Wislas mynning. Folk på den tiden färdades hellre via sjön eller land och att inte Skåneland, Småland och även Gotland fick besök finner jag osannolikt och ingen kan hävda motsatsen heller.
Vatten förband folk, medan skog och ödemark skiljde folk åt.

Jordanes som var got och kom från ön Skantza, vilket anses vara Bornholm, dvs en del av Skåneland, och att vi enligt y-haploid (Y-kromonen) är olika tyskar, österrikare, men däremot mer lika kroater, som just finns i Dalmatien, där visigoternas rike fanns och att vårt ursprungliga språk, urskånskan/urskandinaviskan, de facto har en likheter med gotiskan.

Ser man sen på t ex de tre högarna utanför Uppsala så är de mest sannolikt gotiska gravar, eftersom de saknar vapen, precis som gotiska gravar, annars är det folk inspirerade av goter eller influerade av dem som anlagt gravarna. Dock var området tämligen tomt på folk. Detsamma gäller Gotland som också säkert fick en del som seglade upp från områden i nuvarande norra Polen/Tyskland, säkert både före och i samband med hunnernas intåg i Europa.

Att heruler skulle vara vender har jag inte hört förut. Inte heller att vender=virdar. Bornholm= Skandza var också nytt.

Att Uppsala högar skulle vara gotiska strider väl mot gravläggningsseden? Brände goterna sina döda?

Åter till herulerna: håller för troligast att de kom från Norge. Således ett samlingsnamn för diverse stammar där, när de vara utomlands. Hemma behöll de sina stamnamn, typ tyler, agder osv. Vi har attacker in på romerskt område västerut på 280-talet, ungefär samtidigt österut vid Svarta havet. I väst slogs de tillbaka, så att inga återvände, enligt romerska källor.

Men problemet herulerna är inte lätt att lösa....

[JacquesMerde]

Intressant diskussion men jag förstår inte varför Herulerna skulle vara Goter? De skriftliga källorna verkar alltid skilja de två åt

Det är kanske så, men oavsett så anses herulerna vara östgermaner, även om det finns de som hävdar de är västslaver.
Dock finns inget som tyder på det senare.

[JacquesMerde]

Heruler är en gotisk folkgrupp och ett annat namn är virdar och vender och dess område är Värend ska komma av vender virdar. Sen om det är korrekt eller ej, må de lärda åter tvista om.
Dock borde vi i Skandinavien ses som östgermaner och inte nordgermaner.
Isländskan är ju ej olik gotiska och ser vi på var goternas äldsta boplats så är det i norra polen och norra Tyskland, framför allt kring Wislas mynning. Folk på den tiden färdades hellre via sjön eller land och att inte Skåneland, Småland och även Gotland fick besök finner jag osannolikt och ingen kan hävda motsatsen heller.
Vatten förband folk, medan skog och ödemark skiljde folk åt.

Jordanes som var got och kom från ön Skantza, vilket anses vara Bornholm, dvs en del av Skåneland, och att vi enligt y-haploid (Y-kromonen) är olika tyskar, österrikare, men däremot mer lika kroater, som just finns i Dalmatien, där visigoternas rike fanns och att vårt ursprungliga språk, urskånskan/urskandinaviskan, de facto har en likheter med gotiskan.

Ser man sen på t ex de tre högarna utanför Uppsala så är de mest sannolikt gotiska gravar, eftersom de saknar vapen, precis som gotiska gravar, annars är det folk inspirerade av goter eller influerade av dem som anlagt gravarna. Dock var området tämligen tomt på folk. Detsamma gäller Gotland som också säkert fick en del som seglade upp från områden i nuvarande norra Polen/Tyskland, säkert både före och i samband med hunnernas intåg i Europa.

Att heruler skulle vara vender har jag inte hört förut. Inte heller att vender=virdar. Bornholm= Skandza var också nytt.

Att Uppsala högar skulle vara gotiska strider väl mot gravläggningsseden? Brände goterna sina döda?

Åter till herulerna: håller för troligast att de kom från Norge. Således ett samlingsnamn för diverse stammar där, när de vara utomlands. Hemma behöll de sina stamnamn, typ tyler, agder osv. Vi har attacker in på romerskt område västerut på 280-talet, ungefär samtidigt österut vid Svarta havet. I väst slogs de tillbaka, så att inga återvände, enligt romerska källor.

Men problemet herulerna är inte lätt att lösa....

Vad gäller Uppsala högar så har det hävdats de är gotiska eller av ett folk som inspirerats av goter, de är begravda på liknande sätt som goterna gjorde. Det finns de som hävdar det är kvinnogravar med.
Dock vet man, att det inte är några kungagravar i något rike.

Man vet en del om visigoterna och ostrogoterna, vars namn inte har med varken öst eller väst att göra utan ska betyda något i stil med ärevördiga, stolta eller så, men om dem från de äldsta platserna vid södra Östersjön, vet man föga och vart de kom ifrån än mindre.

Det hävdas att hettiterna skulle vara ursprunget till dem, från vissa.

Vad gäller Skandza eller Sakntza så kom Jordanes från ö i norr med namnet Skantza, som har ansetts vara Bornholm, som är en del av Skåneland och vars namn ska komma därav.

[Starkodder]

Heruler är en gotisk folkgrupp och ett annat namn är virdar och vender och dess område är Värend ska komma av vender virdar. Sen om det är korrekt eller ej, må de lärda åter tvista om.
Dock borde vi i Skandinavien ses som östgermaner och inte nordgermaner.
Isländskan är ju ej olik gotiska och ser vi på var goternas äldsta boplats så är det i norra polen och norra Tyskland, framför allt kring Wislas mynning. Folk på den tiden färdades hellre via sjön eller land och att inte Skåneland, Småland och även Gotland fick besök finner jag osannolikt och ingen kan hävda motsatsen heller.
Vatten förband folk, medan skog och ödemark skiljde folk åt.

Jordanes som var got och kom från ön Skantza, vilket anses vara Bornholm, dvs en del av Skåneland, och att vi enligt y-haploid (Y-kromonen) är olika tyskar, österrikare, men däremot mer lika kroater, som just finns i Dalmatien, där visigoternas rike fanns och att vårt ursprungliga språk, urskånskan/urskandinaviskan, de facto har en likheter med gotiskan.

Ser man sen på t ex de tre högarna utanför Uppsala så är de mest sannolikt gotiska gravar, eftersom de saknar vapen, precis som gotiska gravar, annars är det folk inspirerade av goter eller influerade av dem som anlagt gravarna. Dock var området tämligen tomt på folk. Detsamma gäller Gotland som också säkert fick en del som seglade upp från områden i nuvarande norra Polen/Tyskland, säkert både före och i samband med hunnernas intåg i Europa.

Att heruler skulle vara vender har jag inte hört förut. Inte heller att vender=virdar. Bornholm= Skandza var också nytt.

Att Uppsala högar skulle vara gotiska strider väl mot gravläggningsseden? Brände goterna sina döda?

Åter till herulerna: håller för troligast att de kom från Norge. Således ett samlingsnamn för diverse stammar där, när de vara utomlands. Hemma behöll de sina stamnamn, typ tyler, agder osv. Vi har attacker in på romerskt område västerut på 280-talet, ungefär samtidigt österut vid Svarta havet. I väst slogs de tillbaka, så att inga återvände, enligt romerska källor.

Men problemet herulerna är inte lätt att lösa....

Vad gäller Uppsala högar så har det hävdats de är gotiska eller av ett folk som inspirerats av goter, de är begravda på liknande sätt som goterna gjorde. Det finns de som hävdar det är kvinnogravar med.
Dock vet man, att det inte är några kungagravar i något rike.

Man vet en del om visigoterna och ostrogoterna, vars namn inte har med varken öst eller väst att göra utan ska betyda något i stil med ärevördiga, stolta eller så, men om dem från de äldsta platserna vid södra Östersjön, vet man föga och vart de kom ifrån än mindre.

Det hävdas att hettiterna skulle vara ursprunget till dem, från vissa.

Vad gäller Skandza eller Sakntza så kom Jordanes från ö i norr med namnet Skantza, som har ansetts vara Bornholm, som är en del av Skåneland och vars namn ska komma därav.

Hej, var är källan till att Uppsala högar skulle ha med goterna att göra? Om de begravda kallades för kungar eller hövdingar eller något annat spelar mindre roll. Knappast annat än den högsta eliten som begravdes i sådana storhögar.

Scandza hänsyftar troligen på Skåne/Skandinaviska halvön. Att exakt bestämma utbredningen eller vad som omfattas i begreppet går inte att göra med säkerhet. Vad jag vet har aldrig Bornholm kallats för Scandza, utan Burgundarholm i äldre tider.