Bodde Grendel på Mön?

[Hexmaster]

Starkodder, känner du till Olof Rudbeck?

[Starkodder]

Det är lugnt, jag vet precis vad du menar. Har aldrig bevisat nått, endast funderat..... tanken är fri.

[Starkodder]

Egentligen lite off topic, men jag chansar...
Apropå eventuella lämningar från herulerna i Skåne (förutom erilar-inskriptionerna):

http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/s ... overview=0

Skåne
Kommun Ystad
Landskap Skåne
Socken Hörup
Koordinater (N/E) 6144249 / 442078 (SWEREF 99 TM)
Koordinater (x/y) 6147042 / 1391093 (RT-90 2,5 gon V)
Koordinater (lat/long) N 55° 26' 27,61", E 14° 5' 3,96" (WGS84)


1) Gravfält, uppgift om. Okänd utsträckning. Enligt en teckningav Hilfeling (1790-tal), skall på Tornabackens S sida ha legattt gravfält bestående av 1 hög och 3 (möjligen 6) resta stenar(kullfallna).Mellan ett par av de resta (kullfallna) stenarna uppger sammakälla att ett skattfynd gjordes år 1779. Skatten bestod av enstor guldkeja med vidhängande amulett, åtskilliga bysantinskamynt (Leo, Julius, Nepos, Zenon, och Anastasius) samt andra småguldbitar. Föremålen skall ha legat kringspridda bland brändaben och aska. Den till kedjan hörande amuletten som var pryddmed ett upphöjt ansikte och någon omskrift blev nedsmält av enguldsmed i Ystad. Sju st av mynten inlöstes av Hilfeling.1987 kunde inget iakttas på platsen. Rester av gravar kan dockfinnas under mark, varför området bör bevakas.

Är detta en grav från en herul? Och det var nog inte vem som helst. Stämmer rätt bra tidmässigt med mynten. Synd att "omskriften" inte bevarades.

Inte alltför långt från Järrestad och "Jarlens gård":
http://www.ts.skane.se/fakta/jarl-i-jar ... ha_section

[Starkodder]

Angående delar av tidigare inlägg:

Man kan undra varför Hugleik, tillsammans med av den återvändande Beowulf värvade daner, angrep frankerna. Hade de något otalt med varandra? Svaret på den frågan kanske kan vara det brev som Teoderik den store skickade till thüringarna, herulerna och varnerna ca år 510. I brevet föreslås gemensamma åtgärder mot de expansiva frankerna. Även om detta brev skickades till kontinentens heruler, kanske budskapet följde med norrut och inspirerade till expeditionen. (OBS, är lite osäker på detaljerna kring brevet, men har för mig jag har läst om detta.) Kanske götarna också kände sig speciellt befryndade med goterna? När Hugleik hade ryggen fri, togs saken upp av de alltid stridsvilliga herulerna. Efter nederlaget och Hugleiks död ”simmade” Beowulf åter hem, kanske något klokare.

Hittade referensen angående Teoderiks brev i Ellegårds herulerartikel sidan 23:
http://www.scribd.com/doc/37741684/Alva ... ard-Heruli

[Odinkarr]

varför Hugleik, tillsammans med av den återvändande Beowulf värvade daner, angrep frankerna

For at forstå samtiden i begyndelsen af 500 tallet e.Kr., må vi se på de interne kivsmål vi har i 2-400 tallet e.Kr.

De frankiske ætter opstår fra Sigmundr Völsungsson's linje, dvs. Völsunga-ætten.

År 241 e.Kr. er første romerske henvisning Frankerne. Det er umiddelbart før dette tidsrum de bryder med Skilfinga-ætten, og drager mod syd fra Østersøens bred til ”Frakkland”, der sikkert er landskabet omkring Frankfurt ved Oder-floden.

Så vidt jeg kan se kan vi også sige at Völsunga-ætten's odelsjord nord for Ejder-strømmen var omkring Bralund, Vadsbro, Södermanland.

Dette interne kivsmål fortsættes i mange slægtled og i årene 434-446 e.Kr. er striden mellem Kong Gjúki’s søn Gunnarr Gjúkason og Sigmundr Völsungsson’s søn Sigurð over Brynhildi Buðladóttur (Brynhild Budladatter), dvs. mellem Völsunga-ætten, Buðlunga-ætten og Gjúkunga-ætten.

De absolut tre dominerende ætter nord for Ejder-strømmen i 400 tallet e.Kr. er Scyldinga (Skjoldunge)-ætten med kontrol om Sjælland /Skåne (kongsgård Ringsted /Lejre); Gjúkunga-ætten (Gjúkungs) med kontrol over dele af Jylland og Fyn, samt Sigar's Ylfinga (Wilfingum, Wuffinga)-æt med kontrol over dele af Sjælland fra Sigersted, samt Östergötland.

Ylfinga (Wilfingum, Wuffinga)-ætten udvider sin odelsjord til også at inkludere Sønderjylland i slutningen af 400 tallet, og ender op med at udvandre til Øst-Anglen ca. år 497 e.Kr.

Drabet af "Hugleik / Hygelac / Hygelác / Hygelae / Higelac / Hugletus / Hhlochilaicus" (Scyldinga-æt nr. 18, ca. 497-521) i Friesland af Frankerne år 521 e.Kr. (Beowulf 1202-5, 2355-59) og Gregory af Tour’s ”Historiae Francorum” (kap. III.3) er en fortsættelse af en urgammel strid ætterne imellem.

mvh

Flemming

[Starkodder]

Hm, jag trodde att frankerna var ett konglomerat av olika stammar öster om Rhen, som vandrade västerut.

Var placerar du herulerna, Odinkarr?

[Odinkarr]

Var placerar du herulerna

Jeg behandler forståelsen for de ætter der af sydlige folkeslag blev kendt som "”Herulorum, Herolia, Heruli” i mit afsnit "ErilaR – Eruli – Eorl - Jarl":

http://www.verasir.dk/show.php?file=chap5-2.html#toc66


I mit underafsnit "Udedanskernes hjemvenden" behandler jeg rejsebeskrivelsen gengivet af Procopius: ”De Bello Gothico” (VI: XIV-XV). Rejsen til Skandinavien for at hente konge og ungersvende finder sted år 494/7-512 e.Kr., dvs. nøjagtigt mod afslutningen af de store udvandringer fra Skandinavien, særligt til de nye kongeriger i Britannien. Det ser ud til at konge og 200 ungersvende hentes ud af Götaland medens Flavius Petrus Sabbatius Iustinianus er kejser i Byzans år 527-565 e.Kr.

Jeg har ikke overvejet dette tidligere, men timingen med Hygelác's død år 521 e.Kr. gør at man sagtens kan overveje om der her er en sammenhæng med at det lykkedes at hive så mange af vore unge med på en udvandring, med alle de uroligheder det medfører.

Vi ved at de Jarler (Eruli), der efter nederlaget til Longobarderne, må vandre videre, gjorde dette til den romerske skraldespand for indvandrere kaldet "Illyrien" - nogenlunde Jugoslavien.

De frankiske ætter, som jeg behandler i afsnittet "Froncum - Franken":

http://www.verasir.dk/show.php?file=cha ... tml#toc234

er ganske rigtigt noget roderi af sammenlagte ætter fra forskellige folkeslag når vi kommer frem til 400 tallet. Derfor kalder jeg også dette tidsrum for "Franker-føderationen", også fordi ætterne er underlagt Det Vestlige Romerrige som ”foederati” (dvs. ”romersk lydstat uden statsborgerskab”).

Frankerne har enorme problemer med at få odelsjord og rejser Europa rundt i flere hundrede år for så at ende op med at mønte guldskillinger år 500-675 e.Kr. i Wic/Vic Pontio (Broen ved Vigen) ved Etaples, 27 km syd for Boulogne. Dette er normalt et tegn på at odelsjorden er arvelig og kan forsvares.

mvh

Flemming

[Starkodder]

I mit underafsnit "Udedanskernes hjemvenden" behandler jeg rejsebeskrivelsen gengivet af Procopius: ”De Bello Gothico” (VI: XIV-XV). Rejsen til Skandinavien for at hente konge og ungersvende finder sted år 494/7-512 e.Kr., dvs. nøjagtigt mod afslutningen af de store udvandringer fra Skandinavien, særligt til de nye kongeriger i Britannien. Det ser ud til at konge og 200 ungersvende hentes ud af Götaland medens Flavius Petrus Sabbatius Iustinianus er kejser i Byzans år 527-565 e.Kr.

Jag trodde att det var i följande ordning:

1. Herulernas nederlag mot langobarderna ca år 500.
2. Resterande heruler vandrar först söderut ner till trakten av nuvarande Belgrad.
3. Därefter vandrar en del ca år 512 norrut till Norden.
4. De som blev kvar hämtar ca år 545 en ny kung från den norra grenen (Datius o co inkl 200 krigare).

[Starkodder]

Apropå eventuella herulers/"hunners" anländande till Kungsbackafjorden i början på 500-talet. Det har tydligen gjorts ett fynd av en erilar-brakteat i närheten.

http://www.wadbring.com/historia/sidor/hunehals.htm

Om Hunehals tidigaste historia visste Chytræus Vejanus att förtälja om i sin Monumenta Scanensium år 1598 - vad som är sant och vad som är dikt är dock tämligen svårt att säga:

"Hunehals' fästning, som beskrifves såsom mycket fast och stark, skall vara anlagd af qvarlefvor af hunnerna, hvilka, sedan de i främmande land tappert krigat, omsider, drifna af kärlek till fäderneslandet, återvändt och här nedsatt sig. Men som de gjorde landets invånare stor skada, har konungen som oftast sökt intaga fästet, men fåfängt.

Ändtligen har drotset Håkan öfvervunnit besättningen genom krigslist, i det han lät ett fartyg, lastadt med öl, uppå hvilket han hade sitt krigsfolk förklädt till sjömän, stranda i närheten af borgen, hvars besättning kallades till hjelp att berga lasten. De som voro på borgen kommo då obeväpnade ut, drucko sig rusiga och blefvo ihjelslagna, hvarefter Håkan och hans folk besatte borgen, öfver hvilken sedan Håkan blef kommendant, jemte höfding öfver Halland".

Att läget för Hunehals vore förträffligt för en fornborg råder det inget tvivel om där klippan ligger längst in i Kungsbackafjorden och med vattenvägarna Rolfsån och Kungsbackaån/Lindomeån inom synhåll - se denna karta. I väster ligger Onsala - Odens sal.

Kan också nämna det s k frillesåssnittet/gällingeskäret från två närbelägna orter i norra Halland. Hunnerna hade tydligen för vana att skära sig i ansiktet på ungefär samma sätt. Kan denna sedvänja ha först vidare till herulerna?

http://www.kungsbacka.se/sitetemplates/ ... inting=Yes

Under 1800-talet och en bit in på 1900-talet blev det sk frillesåsmärket känt över stora delar av landet. Enligt folktraditionen fanns en sedvänja att skära varandra med kniv i ansiktet. Man skar ett snitt från mungipan upp till ena örat och personen fick då ett fult ärr - frillesåsmärket. Detta var ett bevis på att man kom från trakten eller råkat i luven på frillesåsbor. Förr talade man även om "gällingeskäret".

[Hexmaster]

Märkvärdigt stilla i den här tråden. Ingen som ids gå i svaromål?

Kan också nämna det s k frillesåssnittet/gällingeskäret från två närbelägna orter i norra Halland. Hunnerna hade tydligen för vana att skära sig i ansiktet på ungefär samma sätt. Kan denna sedvänja ha först vidare till herulerna?

http://www.kungsbacka.se/sitetemplates/ ... inting=Yes

Under 1800-talet och en bit in på 1900-talet blev det sk frillesåsmärket känt över stora delar av landet. Enligt folktraditionen fanns en sedvänja att skära varandra med kniv i ansiktet. Man skar ett snitt från mungipan upp till ena örat och personen fick då ett fult ärr - frillesåsmärket. Detta var ett bevis på att man kom från trakten eller råkat i luven på frillesåsbor. Förr talade man även om "gällingeskäret".

Det där ser intressant ut -- tycker jag. Finns det en smul belägg för dessa halländska mensurärr? Från så mycket som 1800-talet, jag begär inga kopplingar till heruler eller hunner...

Gillar särskilt en upplysning uppfiskad på halvt klentrogen sida: "För att undvika att bli sedd med kniv i hand kunde man istället använda skarpslipade mynt i slagsmålen."
http://www.northseatrail.org/show_singl ... 95&lang=uk

[Starkodder]

Åter till Danmark och rövaren Ingram i Didrikssagan. Utdrag på danska ur

NORDISKE KÆMPE - HISTORIER EFTER ISLANDSKE HAANDSKRIFTER FORDANSKEDE VED

CARL CHRISTIAN RAFN.

ANDET BIND,

INDEHOLDENDE:

SAGAEN OM KoNG DlDRIK AF BERN OG
HANS KÆMPER, HVILKEN AF NOGLE
KALDES VILKINA-SAGA.

89. Heimer red nordpaa over Fjeldet i mange Dage ad ukjendte Veie, og var endnu ikke enig med sig selv, hvilken Manddoms Daad han skulde Oyc Da spurgte han til en Rover, ved Navn Ingram, der med sine tolv Kammerater opholdt sig i Falsterskov*) mellem Danmark og Saxland. Han var uenig med Hertugen af Saxland, og gjorde ham alt det Onde han formaaéde, og intet Men-' neske kunde ride i Fred gjennem Skoven. Han var saa stærk, at han ene gjerne kunde tage imod tolv Mænd. Heimer tog nu den Beslutning, at opsoge denne samme Ingram, og blev ved at ride, indtil han omsider fandt ham og hans Kammerater, og bod sig til at træde ind i deres Selskab. Det toge Roverne med Glæde imod, og han gik da i Samfund med dem.

90. Det traf sig nu engang t at endeel Mænd begave sig paa en Handelsreise fra Saxland til Danmark. De vare halvtredsindstyve raske Mænd i Folge, vel udrustede med skjonne Hjelme og skarpe Sværdej og om end deres Vei faldt over hiin Skov, saa troede de dog, at faa Mænd ikke skulde hindre dem Gjennemreisen. Men da Roverne bleve dem vaer, sagde Ingram: „SeerI, hvor der ride endeel Mænd. Ihvorvel de ere mange i Folge og vel udrustede med Vaaben, saa maa dog Mænd som vi, der ,villé erhverve sig Gods, ofte vove sig, hvor der er Overmagt for Haanden, og uvist er det, hvad Udfaldet bliver, for det er provet. I have jo for gjeldt for tappre Mænd , thi ville vi nu vove os mod disse Mænd, om de end have meget Mandskab; lader os derfor ile paa det raskeste af sted, og vise enhver især, hvad han formaaer i Mandhaftighed!" Ingram væbnede sig nu tilligemed sine Kammerater, og de fore imod hine. Men saasnart Kjobmændene bleve Fjender vaer, toge de vel og mandhaftig imod dem, sprang af Hestene, trak Sværdene ud og fældede Spydene, men Skjolde havde de ei at dække sig . med. Dejt blev dog Udfaldet paa Kampen, at Ingram og hans Mænd seirede, og holdt ei op, forend de havde dræbt disse halvtredsindstyve Mænd, og taget alle deres Eiendele og Vaaben; og da holdt de for at , have vel udfort deres Sag. De vare nu muntre og skiftede derpaa Godset, og holdt sig nu for storre og navnkundigere Mænd end tilforn. Vanskelig vilde de nu, saa mente de, finde deres Overmænd, hvo der end kom imod dem.

......

g3. Da nu Ditlev kom hjem, og havde faaet et Skjold ved Siden," mærkede Faderen nok, at han vilde reise med, om han end ikke tillod ham det; han fremtog derfor gode Klæder og Vaaben til ham, og da han havde ifort sig dem, vare Alle enige i, at man vanskelig vilde finde hans Lige. Han gik derpaa til sin Hest og sprang med Raskhed paadens Ryg. De droge nu til Gildes, og den Tid de vare der, teede og opforte Ditlev sig vel, som om han ofte havde været til Gildes. Gildet stod paa i tre Dage, hvorefter Bitterulfs Kone og alle hans Mænd reiste hjem, men han selv drog med Sonnen til et andet Gilde syd i Falster. Deres Vei faldt over den for omtalte Skov.

g4. Da de nu vare komne etgodt Stykke frem i Skoven, kom de tolv Rovere," Ingram og Kammerater, imod dem. <<Nu tyktes det mig bedre," sagde Bitterulf til Sonnen, „at du havde været hjemme hos din Moder; thi jeg skulde slet ikke have frygtet for at tage imod disse tolv, om jeg end var ene j men det er jeg bange for, da du er saa ung, at jeg skal miste dig." „Mærker du," svarede Ditlev, ,<at jeg i nogen Maade bliver bange, om jeg end seer disse Mænd lige for mig ? Nu er det mit Raad, at vi begge stige af Hestene og stille os med Ryggene mod hinanden, og hvis jeg ikke tor værge mig mod disse Mænd, da kald mig aldrig din Son." Han sprang derpaa strax af Hesten og trak sit Sværd. Roverne talte nu imellem sig, og Heimer tog forst til Orde: „Her ride to Mænd, som have-sorte Hjelme j jeg venter at vi der træffe nogle Kæmper for os." Da svarede Ingram : „Fem af vore Mænd skulle ride til og dræbe dem og tage alt det Gods de have med sig!" Som sagt saa gjort, men Bitterulf og Ditlev værgede sig drabelig, og 1 deres Skifte var meget haardt, men Udfaldet blev, at de fem mkatte bide i Græsset, uden at enten Bitterulf eller Ditlev blev saaret. Dalngram saae dette, bod han alle Mand op; dog yttrende Frygt for, at det var for sildig. DablevKampenhed, men Bitterulf hug af alle Kræfter til Ingram i Hjelmen og klovede Hjelmen og Hovedet, Bugen og Brynjen, saa at hvert Stykke faldt til sin Side paa Jorden. Imidlertid dræbte Ditlev tre, og de lode ei af, forend alle Roverne vare faldne, paa Heimer alene nær. Da hug Heimer til Bitterulf af alle Kræfter i Hjelmen, saa at han strax faldt til Jorden, og vidste ikke til sig selv. Da Ditlev nu saae, at hans Fader var falden, blev han meget forbittret, og hug til Heimer i Hjelmen, saa at han faldt i Knæ. Han sprang dog strax op, lob til sin Hest, sprang paa den og red alt hvad han kunde hele Dagen, og var glad. ved at slippe med Livet dennesinde. Da sagde han det, som Mange siden have maattet sandej at intet Jern bæres ud af Essen, sin Herre saa huldt som Sporen. Den skjænkede ham dengang Livet som saa mange Andre for. og siden. Heimer rednuJDag og Nat og fortsatte Reisen uafbrudt, til han kom til Bern og forligte sig med Didrik. Men Bitterulf og Ditlev toge alt det Gods, som Roverne havde feiet, og denne Daad skaffede dem megen Berommelse. De reiste dernæst til Gildet og derfra hjem, hvor de forbleve en Stund.

[Odinkarr]

Den longobardiske Hundinga-æt og "Hund, Hun-" stednavne i Skandinavien.

Det er vigtigt hurtigt at få fastlagt at de mange stednavne vi finder rundt i Danmark og sydlige Sverige, hvori indgår "Hund-, Hun-", er ekko fra den longobardiske udbryderæt "Hundingum", som vi må opfatte som "Hundinga-[ætten]". Jeg har forsøgt at gengive udvandringen fra Danmark på et kort:




Så vidt jeg kan se har ætten sit oprindelige hjemstavn i det østlige Sønderjylland; med grænseskel i Hundevad, Vonsbæk sogn, Haderslev Herred. Et andet grænseskel har været Hundsbæk, ret vest for Læborg, samt Hundsbjerg Bæk i Gråsten Skovene. Fra vor generelle viden om Longobardernes udvandring fra Danmark kan vi sige at Hundinga-ætten må være påbegyndt sin udvandring før år 98 e.Kr., og at det sker som en del af første fase af vor kontrol over Skandinavien, der begynder ca. år 40-77 e.Kr.

Hundinga-ætten er vigtig fordi mange af vore interne kivsmål skyldes denne æt, og dens forgæves forsøg på at fastholde odelsjorden nord for Ejder-strømmen. Denne strid mellem hunden og ulven; mellem Hundinga-ætten og Ylfinga (Wilfingum, Wuffinga)-ætten om odelsjorden i Småland og Östergötland fortsætter helt frem til år 446 e.Kr., herunder træffet i Finnsburgh (Finn(i)sburh), Friesland år 446 e.Kr., hvor Helge Hundingsbane dræbte Kong Hunding fra Hundinga-ætten.

mvh

Flemming

[Starkodder]

Inte lätt det där med ortsnamn, eftersom den ursprungliga betydelsen/uttalet inte är det samma som dagens. Det finns fler orter på hun/hunn i Skåne. Om du vill leta ortnamn i Sverige förslår jag ortnamnssök på
http://www.lantmateriet.se/

Jag har för flera år sedan försökt hitta ortnamnslänkar dels mellan Österrike och Västergötland som kunde visa på herulerpåverkan, dels mellan Västergötland och Medelpad (där Högom ligger) för att visa på ev vidareflyttning. Mycket svårt!
Men tyckte att det låg något i det senare fallet. Nån gång ska jag försöka sammanställa detta.

Sen har vi ju härla/härling-orter i södra Sverige som kanske anknyter till herulerna.

För egen del har jag tyckt det lutar åt att herulerna först bosatte sig i södra Västergötland, på gränsen till Halland.

[Karsten Krambs]

Från NAA ang Elmelundekrigaren http://www.naa.dk/web-index-guests/html1989/317.html:

Elmelunde - en våbengrav fra yngre jernalder på Møn (Elmelunde - a weapon grave from the Late Iron Age on the island of Møn [Sjælland])

Jørgensen, Anne Nørgård. Simblegård*, 1989, pp 208-217. 4 figs, refs. Dan/Ger summ.

Publication of an inhumation in a stone cist with spatha, shield, pottery, and a dog, from shortly before 600 AD. (JS-J)

Lite mer om Elmlundekrigaren efter att ha läst artikeln:

Sammanfattning:

Graven låg under en större stenhäll ute på en åker
Graven grävdes upp av markägarens själv, men fornminnesansvarig tog hand om fynden
Graven låg i SV-NÖ riktning
Endast rester av skallen och lårben hittades i graven
Senare analyser visade på en trolig man som var ca 167 cm lång
Svärdet var i dåligt skick
Sköldbucklan har motsvarigheter i andra rika vapengravar från germansk järnålder, bl a Bornholm, Gotland och Mälardalen
Det stämplade mönstret på nitarna överenstämmer med Torgårdsgraven i Sör-Tröndelag i Norge
En hund av stor dansk ras fanns med i graven
Graven dateras till år 550-600

Kommentarer: Knappast en storvuxen person ens på den tiden. Tydligen inte heller en kvinnlig krigare, men kanske svårt att veta utifrån de magra skelettresterna? Troligen var inte detta jätten Grön, men kanske någon klenare efterföljare?

Her er et link til Torgårdsgraven -
http://www.vm.ntnu.no/torgaardsletta/?p=233

Hilsen Karsten

[Starkodder]

Tack för den länken. Ja, intressant med dessa förbindelser mellan olika stammar och länder. Det kan ju handla om gemensamt ursprung för sköldarna, kanske genom gemensamt släktskap.

Jag vill inte tjata om herulerna för mycket, men nog kan det vara intressant att det finns några erilar-inskriptioner även från Norge, vilket antyder slutstation för några av de invandrade krigarna från kontinenten? Och Beowulfs Breoca Bronding kanske är en av dessa...