[/iMats Larsson återger Prokopios (700 f Kr) i Färder till Sveriges födelse,2004 sid 57Och när någon av dem (herulerna)blir gammal och sjuk så får han inte längre leva bland dem utan måste be sina släktningar att döda honom så snabbt som möjligt. De placerar honom på ett bål och låter någon utanför släkten sticka ner honokm med en dolk. Så sätter de eld på bålet, och när allt brunnit ned samlar de ihop benen och begravar dem genast. Om han hade cen änka så måste hon följa med honom genom att hänga sig bredvid hans grav, förutsatt att hon sätter värde på ett gott rykte och ett ärofullt eftermäle. Annars räknas hon som ärelös under resten av sitt liv, och hennes mans ätt känner sig kränkt.
Jag har inte sett några arkeoliogiska bevis som styrker Prokopios berättelse. Är den helt tagen ur luften?
