Samernas ursprung - 2
Antropologi forts.
Är samerna mongolider till ursprunget?
The ... assumption that all of the Uralic-speaking people are at least partially "Mongoloid" has its origin in Friedrich Blumenbach’s 200-year-old claim that two Saami (Lapp) skulls and one Finnish skull resembled one Mongol skull. The Mongoloid affinity of the Finno-Ugrians was accepted as scientific truth by those who had actually never seen the people in question because Blumenbach was a prominent scientist of his time and the linguists were looking for the Uralic homeland to be somewhere in the east ... (Niskanen, Markku, The Origin of the Baltic-Finns from the Physical Anthropological Point of View, The Mankind Quarterly Vol XLIII No 2, 2002)
Mot detta antagande, som kom att bli vanligt i antropologiska kretsar under inflytande av den framväxande rasbiologin, riktades det dock tidigt kritik. Den framstående österrikiske antropologen Rudolf Pöch skrev t.ex i
Ein Lappenschädel aus Muonivaara (Anatomischen Museum in Wien, 1919)
Der vorliegende Lappenschädel und eine Reihe der von G. v. Düben abgebildeten und gemessenen Lappenschädel stellen einen wohlumschriebenen Rassentypus vor. Unter welcher der jetzt lebenden Menschenrassen wäre er nun einzureihen? Die langköpfige mongolische Gruppe, die Eskimo und ihre Verwandten mit ihren langen, hohen und grobknochigen Schädel, den dachförmig gegeneinander geneigten Scheitelbeinen und dem mächtigen Unterkiefer, steht sogar im vollen Gegensatz zum Lappen. Aber auch mit kurzköpfigen mongolischen Gruppen findet sich keine ausgesprochene Übereinstimmung. Die dorthin gehörigen Schädelformen sind meistens hoch, die Lappenschädel dagegen sind niedrig. Auch der Gesichtsschädel der Lappen zeigt keine mongolischen Merkmale ... Wenn auch die Jochbogen etwas ausladen, so kann man doch nicht sagen, dass der mediale Teil des Jochbeines ausgesprochen frontal verläuft und sich an der Umbiegungsstelle zu dem lateralen Teil scharf abknickt, wie es für die horizontale Profilierung des Mongolenschädels charakteristisch ist. Auch die recht kleinen Schläfenmuskelfelder sind nicht mongolisch.
Pöch kunde inte finna att samiska kranier uppvisar mongolida drag. Nutida antropologer kan det heller inte.
Ett mongolidhetsindex
Den estniska antropologen Karin Mark konstruerade ett "Mongolidheitsindex" för att "fastställa" hur stort det mongolida inslaget är hos olika finsk-ugrisktalande folk (
Zur Herkunft der finnisch-ugrischen Völker vom Standpunkt der Anthropologie, Verlag Eesti Raamat, 1970).
Mark utgår från det hon kallar "primära kännetecken" (
primäre Merkmale).
Zu solchen Merkmalen von hohem diagnostischen Wert gehören namentlich einige morphologische Merkmale des Gesichts, wie der Bartwuchs, das Horizontalprofil des Gesichts, die Wangenbeingegend, die Stellung der Lidspalte, die Häufigkeit des Epicanthus, das Horizontalprofil der Nasenwurzel und das Profil der Integumental-Oberlippe.
Varför just dessa kännetecken (som enbart hänför sig till ansiktet) skulle vara primära, förklarar inte Mark.
"Sekundära kännetecken" är enligt Mark pigmenteringsegenskaper (ögon-, hår- och hudfärg), kroppslängd, huvudform (bredd, längd, höjd ...) m.m. Varför? Inte heller detta förklarar Mark.
Att Mark har problem med indexet framgår tydligt.
Es ist zu beachten, dass die primären Merkmale zum grossen Teil nicht messbar, sondern deskriptiv sind. Die Sachlage wird dadurch erschwert, dass die Angaben der verschiedenen Verfasser nicht allemal untereinander vergleichbar sind.
De primära kännetecknen är "till stor del inte mätbara"!! De uppgifter som olika forskare lämnat "är inte alla gånger jämförbara med varandra"!
Man darf aber nicht ausser acht lassen, dass die prozentuelle Bestimmung der mongoliden Elemente, die zwar festere Anhaltspunkte bietet als die subjektive Beobachtung des Forschers, bloss zu einer vorläufigen Orientierung dienen kann.
De uppgivna indexvärdena "kan tillsvidare blott tjäna som en orientering"!
Enligt Marks mongolidhetsindex kan de finsk-ugriska folken i Finland och (dåvarande) Sovjetunionen räknas som europida (<20% mongolida drag) med undantag av samerna i norra Finland och på Kolahalvön. Men indexet innehåller alltför mycket av subjektiva 'mätvärden' för att kunna tas på allvar.
Ist aber der mongolide Einschlag der Finno-Ugrier schwach (wie bei einem Teil der Ostseefinnen, der Komi und der Ersa-Mordwinen), so kommt dunklere Pigmentation im Vergleich zu vollkommen europiden Gruppen überhaupt nicht in Frage, vielmehr ist das Gegenteil der Fall. Es ist bemerkenswert, dass einige Gruppen in Ostfinnland, bei denen gewisse mongolide Züge nicht zu leugnen sind, sich unter den von der Verfasserin untersuchten Gruppen als die helläugigsten und blondesten erwiesen.
Wahrscheinlich erfolgte die Depigmentation in Osteuropa in bereits vermischten Gruppen, die aus sehr ferner Vorzeit einige mongolide Elemente behalten hatten.
Mark är förvånad över att finnougrierna är så ljuspigmenterade i förhållande till andra ("fullkomligt europida") européer, trots att de enligt henne har vissa mongolida drag. I östra Finland påträffade hon de mest ljuspigmenterade (ljusögda och blonda) individerna (grupperna), som hon har haft möjlighet att undersöka. I Kiuruvesi, i norra Savo (sv. Savolax), fann Mark och finska antropologer inga mörkögda (brunögda) och endast 8.5% mörkhåriga i den grupp män de undersökte (100 individer i åldern 20-60 år).
I norra Savo har man funnit den högsta förekomsten i Finland av den Y-kromosomala haplogruppen
N3, 78.5% (Lappalainen, Tuuli m.fl,
Regional differences among the Finns: A Y-chromosomal perspective, Gene 19, 2006), en extremt hög frekvens.
I östra (fr.a sydöstra) och centrala Finland, och i några finsk-ugriskspråkiga områden i Ryssland (som Ingermanland), finner man de mest ljuspigmenterade människorna (befolkningarna) i världen. På de åländska öarna (med undantag av Kökar) och mycket lokalt i Sverige (som t.ex i sydöstra Västerbotten) förekommer 'ljusa' pigmenteringsegenskaper i frekvenser som närmar sig de man finner i de nämnda finsk-ugriskspråkiga områdena.
Mark finner det "sannolikt" att en depigmentering skett tidigt i Östeuropa i redan blandade grupper (europider/mongolider). Men varför skulle mongolida pigmenteringsegenskaper ha selekterats bort? Mongolider i norra Sibirien har en 'mörkare' hud än nordliga europider, utan att detta visat sig medföra brist på vitamin
D3. En möjlig förklaring är den högre förekomsten hos mongolida folk av
1F-varianten av serumproteinet
GC (
GC*1F), som på ett effektivare sätt än andra varianter omhandhar transporten av D3 från den del av huden där vitaminet bildas till olika "target tissues" (Kamboh, M. Ilyas & Ferrell, Robert E.,
Ethnic variation in vitamin D-binding protein (GC): a review of isoelectric focusing studies in human populations, Human Genetics 72, 1986).
Ljus ögon- och hårfärg har inte uppkommit hos nordmongolida folk, vilket sannolikt beror på att gener som möjliggör detta saknas och att urvalstrycket är lågt eller inte existerande.
Vad det gäller 'mörka' pigmenteringsegenskaper är det viktigt att påpeka att dessa förekommer hos flertalet europider. Samernas pigmenteringsegenskaper återkommer jag till i ett senare inlägg.
Ett platthetsindex
Karin Marks mongolidhetsindex är till stor del ett "platthetsindex" (das Horizontalprofil des Gesichts, das Horizontalprofil der Nasenwurzel, das Profil der Integumental-Oberlippe ...)
Den finske antropologen Markku Niskanen har kalkylerat "'Mongol-indices' from four indices of facial flatness (DKI, NDI, SII, and SSI) computed from measurements of the facial skeleton" och sammanställt dessa i ett "Mongol-index" (
An Exploratory Craniometric Study of Northern and Central European Populations, Washington State University, 1994).
An examination of average Mongol-index values reveals that they increase toward the east. The inhabitants of the British Isles (12.9%) have the sharpest facial profiles and the Buryats (90.0%) of the Lake Baikal region have the flattest faces. The Volga-Finnic-speaking Mordvians (39.4%) and Austrians (32.4%) [= den alpina typen av europider!] have the flattest faces in Europe, but the Finns (25.4%) and the Saami (25.5%) are close to the European average (24.9%). The Ainu (52.0%) have the least amount of facial flatness among the Asians, although their faces are considerably flatter than those of European populations. Moderate facial flatness may be an ancient feature of inhabitants of the Pacific coast of Asia because the Polynesians originating from this region are not particularly flat-faced either. It appears that the extreme facial flatness of the classic Mongoloid people originated in the inland of northeastern Asia. (Niskanen, a.a, 2002)
En uralisk ras?
Att de uralisktalande folken till sitt ursprung utgör en blandning av europider och mongolider, en "uralisk" blandras, med samerna som "lapponid" underras, var länge ett vanligt antagande.
Antagandet byggde bl.a på föreställningen
... att det längre tillbaka i tiden hade existerat ett fåtal rena raser där individerna var mycket lika varandra, som genom folkomflyttningar kommit att blandas med varandra så att vi till sist fått den nuvarande situationen med många olika blandtyper. (Beckman, Lars, Arv och arvsrisker hos människan, Bokförlaget Prisma, 1983)
Dessa "rena" raser skulle ha utvecklats separat i olika delar av världen ur äldre människoarter (Homo erectus, Homo neanderthalensis ...). Det genetiska avståndet skulle således vara mycket stort.
Denna helt förlegade uppfattning (kallad
multiregionalism) har idag mycket svagt stöd inom antropologin, men är givetvis populär i rasistiska kretsar.
Nyare antropologiska studier
Den ryske antropologen Alexander Kozintsev har undersökt ett mycket stort antal kranier (7,396 individer) från olika delar i världen med avseende på förekomsten av 6 icke-metriska särdrag. Studien inkluderar även förhistoriska kranier (dock inga äldre än 6,000 år). Som analysmetod har Kozintsev använt
Principal Component Analysis (PCA) (
Ethnic epigenetics: A new approach, Homo Vol. 43/3, 1992).
Kozintsev skriver om den uraliska rasen
Some scholars maintained that the Uralian race resulted from a hybridization of Europoids and Mongoloids, while others, following Bunak (1965), believe it to be a remnant of an early stage of racial evolution. Our results introduce a new and crucial evidence in favour of the second view. ---
Presently, the best way to reconcile information from both PCs [Principal Components] is to suggest that, originally, Proto-Uralian was a language spoken by people belonging to an archaic race living somewhere near the Ural Mountains. After the divergence of this ancestral stock, some Uralian tribes moved to the west and some to the east. Subsequent mixture with Europeans and Siberians caused the differentiation along the Europo-Mongoloid vector, yet, some peculiarities of the parental group persisted.
Andra ryska antropologer som V.G. Moiseyev har kommit till liknande resultat (
Origins of Uralic-speaking populations: craniological evidence, Homo Vol. 52/3, 2002)
Data on 55 modern cranial samples representing Uralic and other Eurasian populations were subjected to canonical variate (CV) and principal component (PC) analysis for 6 nonmetric and 14 metric traits, respectively. While PC1 and CV1 reveal strong east-to-west gradients among the Uralians, PC2 and CV2 separate most of them from the remaining groups, suggesting that they have descended from an ancestral proto-Uralian population. The biologically "Uralic" features survive in modern Uralic groups despite the fact that the initial split was followed by a long period of hybridization with widely dissimilar people. Our results confirm that the ancestors of many Turkish-speaking groups as well as the Yukaghirs belonged to the proto-Uralic community.
Markku Niskanen har i början av 90-talet gjort flera omfattande kraniometriska studier (bl.a av 20,000-30,000 år gamla kranier, Cro Magnon-människor), som han redovisar i sin doktorsavhandling (
a.a, 1994). Niskanen skriver senare i en artikel (
a.a, 2002)
The Baltic-Finns and, as a surprise to many people, also the Saami exhibit clearly North European phenotypes. Epicanthic eyefolds, flat faces, coarse straight hair, and other Mongoloid traits are not encountered among them more frequently than among other Europeans (Coon 1939, Brues 1977). Strong cheekbones and flaring zygomatic arches of many Finno-Ugrians, commonly and erroneously assumed to be Mongoloid features, are actually inherited from European Cro-Magnons (Coon 1939, Niskanen 1994...). These two "Paleo-European" features have survived especially well among the Finno-Ugrians of northern Europe because, as the archeological evidence presented by Zvelebil (1986) indicates, the subsistence transition from foraging to farming occurred more recently and with a lesser influx of immigrants in these marginal regions for agriculture than further south. ...
[The] craniometric analyses demonstrate that the Finns (and presumably other Baltic-Finns) and Saami (although they form their own subset within the European set) possess North European craniofacial configuration with more than average amount of Paleo-European (Cro-Magnoid) features. This finding indicates that the Baltic-Finns and Saami (as well as their Scandinavian neighbors) are indigenous people of northern Europe and not recent immigrants from elsewhere (Niskanen 1998).
Hos finsk-ugriska folk i norra Europa (men också i viss mån hos indoeuropeiska folk i Skandinavien och på de Brittiska Öarna) finner man i högre grad än hos andra europeiska folk
arkaiska drag. Niskanen kallar dessa drag "paleoeuropeiska", men kanske är det riktigare, sett ur ett euroasiatiskt perspektiv, att benämna dragen "gammaleuropida". Den arkaiska ras som Kozintsev och den ururaliska population som Moiseyev menar att deras forskningsresultat pekar på kan ha utgjort en gammaleuropid befolkning, vars ättlingar p.g.a (relativ) isolering har bevarat tidigeuropida (paleolitiska) drag i högre grad än vad andra europider gjort.
Att beakta är att Västasien utgjorde en del av det tidiga europida utbredningsområdet. Det europida "urhemmet", det område där de (första) europida särdragen utvecklades, har med stor sannolikhet legat i Sydvästasien.
Den mitokondriella superhaplogruppen
U, som förekommer i en ej obetydlig omfattning inom det europida spridningsområdet, men som är mycket sällsynt hos mongolider (och andra icke-europida folkgrupper), antas ha uppkommit i Sydvästasien. Haplogruppens ålder har beräknats till ~60,000 år. Undergruppen
U5 (beräknad ålder ~50,000 år) spreds med de första moderna människorna (Homo sapiens sapiens) som invandrade i Europa (se bl.a Oppenheimer, Stephen,
Out of Eden. The peopling of the world, Constable, 2003). Förekomsten av U är särskilt hög i norra Europa och i vissa delar av de Brittiska Öarna. De högsta frekvenserna finner man hos samer, >40% (>50% i Norge!) och hos finnar, >30%. Ur genetisk synvinkel är detta ett tydligt exempel på arkaiska drag, som man kan finna hos "utkantsbefolkningar".
Avslutningsvis
Antagandet att samerna skulle vara mongolider till ursprunget har idag mycket litet stöd inom antropologin, fr.a som den genetiska forskningen visat att detta är osannolikt. Detta utesluter inte att "mongolida" gener kan ha nått även samerna, men då i begränsad omfattning.
Mer om de genetiska forskningsresultaten i senare inlägg!
mvh/hitpil
