Odinkarr skrev:
Der er derfor næppe tvivl om at i 800 tallet har det gamle Svearige store problemer, og de store usikkerheder om kongerækken i dette tidsrum er klare tegn på uroligheder, borgerkrig og manglende styring (helt det samme er tilfældet i de danske landskaber i slutningen af 800 tallet, men det er en anden sag).
I kan naturligvis alle sammen det angreb på Søborg og Apulia i Kurland som Kong Olef (Olaf I.) foretager år 854 e.Kr. netop for at vise at han kan gøre det lige så godt, og lidt bedre, end hans fjende de danske.
Man er nødsagen at have helt styr på tid og sted hvis man skal tale om dominans eller mangel på samme.
mvh
Flemming
Det var bra att du nämnde något om Danmark i slutet av 800-talet. Det var det jag anspelade på när jag skrev om Birka. Jag menade att man kan tänka sig att fynden i Birka blir östliga under samma tid som vi finner denna transition i Danmark, där man tydligt kan se att maktcentrum förflyttas.
Det mesta tyder på att Mälardalen hade problem inte bara under 800-talet. Det styrdes av "utlänningar" tämligen ofta. Den situation vi finner i början av 1000-talet är talande. Kungarna är götiska och verkar bygga sin makt på kontroll över slättland, och när de inte är götiska verkar det som att de är danska. Det är bara att läsa Löfvings och andras skrifter för att förstå. Orsaken till detta står troligen att finna i att det i Mälardalen inte fanns folk nog. Man tror att det bara i Västergötland fanns åtminstone lika många som i Uppland, Västmanland och Södermanland. Skapar man sedan allianser mellan götar och danskar förstår man lätt att det var helt meningslöst för någon makt i Mälardalen att försöka streta emot.
Vad man måste förstå här är att Sverige överlevde, inte beroende på faktisk makt, utan beroende på att etniciteten var så inrotad att de styrande fortsatte att hålla fast vid den. Men om man vill uttrycka det polemiskt som Olof Trätälja vill göra, så är det faktiskt så att Sverige förlorade den lokala matchen i divison tre och att laget lades ned för ca. 1000 år sedan.
Vad som kvarstår, om man ändå vill vurma för Sverige, är att man måste inse att man inte kan utgå ifrån en provinsiell attityd. För fakta sparkar, och fakta säger att de som härskade i Sverige under mycket lång tid mestadels inte hade sina rötter i Mälardalen. Resultatet av det är att det etniska begreppet förändrades. När vi kommer in i 1200-talet finner vi i isländska sagor att götar också kan vara svear - läs exempelvis Håkon Håkonssons saga. Det var en process som kanske började någon gång runt år 800.
Detta med maktcentrum som förflyttas är inget konstigt, och om man inte är en total sveakramare kan man lyfta blicken mot grannländerna. Exemplen därifrån visar alla att makt var något bräckligt och att en släkt och ett område sällan klarade av att dominera under en längre tid. Om man till exempel betraktar Englands historia finner man där att det kanske fanns 5-6 olika småriken vilka turades om att vara det mäktigaste. Dessutom fanns det inom varje rike ett flertal släkter vilka tävlade om makten. I förbigående kan det sägas att när de var duktiga på att tävla, och bytte av varandra ofta, så var riket vanligen helt kraftlöst.
Det är utifrån sådana allmänna fakta man måste närma sig problemet med Sveriges tidiga historia. Antingen säger man att Sverige var ett fullständigt unikt land där bossarna styrde från samma plats under mer än 1000 år, eller så säger man att Sverige nog var som de flesta andra länder. Den vise säger att det är dags att sluta drömma. Barndomens tennfigurer och äventyrslustans roddningar har inget med historien att göra.
Vad man alldeles särskilt måste lägga märke till här är att man måste behandla olika landsändar som subjekt, och inte utgå från en torftig dynamisk version av det gamla där ett Svearike har växt från Mälardalen och utåt. Om inte annat så måste man förstå att det är ett grundkrav i all historia. Vi måste helt enkelt till sist beskriva vad folk tyckte där och då, och inte vad vi tycker nu. Man kan bara peka på Västergötland som enligt thegnstenarna var Danmarks viktigaste landskap. (Jag skriver landskap även om jag vet att man kan fundera över vad det ordet betyder. Och om ni undrar kan jag tala om att kultursnubbe och jag redan har debatterat sådana saker under lång tid, åtminstone om jag gissar rätt om vem kultursnubbe är
) Det här är en angreppspunkt som jag hoppas att Rus och andra kan ta till sig. Deras känslomässiga utgångspunkt är nämligen inte unik. Människor hade känslor även för längesedan, och man kanske skulle försöka sätta sig in i vad krigare från Västergötland och andra tyckte om sin egen position i livet. Dessa människor manifesterade tydligt sin makt genom att visa att de hade varit delaktiga i kuvandet av England. Här vill jag också nämna att även "främmande" folk måste accepteras som subjekt. Samerna har sin historia, t. ex. och det är lite tråkigt att Samequeen blev utsparkad. Skåningarna har också sin, och i ljuset av vad som skapade det medeltida Sverige är det ju möjligt att skåningarna var viktigare än de som bodde i Mälardalen, eftersom de verkar ha varit delaktiga i den allians som skapade det kristna Sverige.
Flemming, du skriver att man måste ha full styr på tid och plats för att säga något om dominans eller brist på dominans, men det måste man inte. Orsaken till det är att det okända påverkas av det vi vet. Det bästa är naturligtvis om vi faktiskt vet något exakt om den tid man talar om, men låt mig förklara. Anta att man gör en gryta om aftonen, när man går och lägger sig har man konstaterat att bitarna lydigt nog simma runt i den. Vad ska man då tänka när man finner samma bitar i grytan om morgonen? Har de legat där hela natten, eller har de varit ute på rackartyg? Att fundera över sådant är att närma sig en förståelse över heuristik som ett instrument för att förstå äldre tider.
Resultatet av en sådan förståelse är att vi måste anta att dessa danskar hade mycket att säga till om i Sverige även under de tider då vi inte har några fakta.
(Jag ska säga här inom parentes också som ett svar till kultursnubbes inlägg för några dagar sedan att vi inte måste definiera danskar helt och hållet. Det går i sammanhanget bra att hävda att det var makt utgående ifrån det område som skulle komma att bli det medeltida Danmark och sedan inte närmare gå in på just vad vi menar. Vill man göra det så är det naturligtvis ok, men lite av en annan fråga. Vad som är uppenbart a priori är att "dansk" makt kunde komma från olika håll. Vi har ju diverse olika centrum där.)
Inget av det här hindrar att folk från Mälardalen har rott på ryska floder eller att det en gång fanns ett rike med maktbas runt Mälaren. Det enda man behöver förstå är att tiderna förändras och att berättelsen om vad som verkligen hände förändras med dem.
