Varför "skapades" bilden av vikingen?

[Christer Samuelsson]

Det är lite intressant i sammanhanget att Jomsvikingarnas grundare hette just Palna-Tóki.

Jo det finns många omnämda Toke. Adam av Bremen hävdar att Toke är mycket from och rik och han är även Jarl av Vinland. Vilket nog är ett avskrivningsfel, som någon munk gjort dej skyldig till.
Märkligt nog finns ett engelskt Egennamn från aktuell tidsperod "kartoki" villket rimligen borde vara ett mansnamn, eftersom kar går tillbaka på Carl vilket lär betyda fri man.

På wikipedan anser man följande om egenamnet Toke Tycho osv.

"Tyko (Tycko, Tycho m.fl.) är ett mansnamn. Namnets ursprung är lite oklar, men troligtvis är det en latinisering av det medeltida namnet Tyke (den danska och sydsvenska formen var Tyge), i sin tur sidoformer av namnet Toke ("tok"), som var ett vanligt vikinganamn. En annan förklaring är att det skulle komma från grekiskans ty'che - "lycka", eller att det skulle vara en kortform av Torkel (formerna tykir eller tyki)."

I Danmark anser man följande om detta:

Historiske navne i Danmark
I Danmark og i resten af Norden fandtes ingen for- og efternavne som vi kender det i dag, førend vi kommer hen imod middelalderen. Indtil da havde de fleste kun et enkelt navn, og af disse gamle navne har vi kendskab til omkring 200, som vi kender fra runeindskrifter, samt andre kilder såsom norsk og islandsk litteratur. Disse navne kunne være sammensatte navne, som blev dannet efter de egenskaber man ønskede barnet skulle have, såsom berømmelse, mod, våben mv – Eksempelvis ”Asger” (As – spyd), ”Rolf” (af Roulf; berømmelse – ulv), mv. Usammensatte ord var tidligere tilnavne, som gik hen og blev egentlige navne ”Ulv”, ”Bjørn”, ”Ørn” mv. Mange af de sammensatte navne blev meget lange, hvorved der blev dannet forkortelser af dem – det var i begyndelsen egentlige kælenavne til børnene, for at lette udtalen. Et særligt dansk fæmomen er forkortelser af ”Thor-” navnene, som blev til eksempelvis ”Toki”, ”Toli”, ”Tobbi” og ”Tova”.

Toki går således tillbaka på guden Tor, det är nog inte alldeles orimligt att även Toke gör det. Nu är inte jag någon språkman eller etymolog, så det vore intressant att ta del av en sådans tankar om denna sak.

Den danska texten finns här:
http://nordenvinden.dk/navne.php?bogstav=T&s=dk&k=1

Hälsningar
Christer Samuelsson.

Edit 7/11 05 kl 17.00

Historiska museet skriver: se http://www.historiska.se/learning/nomina/

Toke
Namnsdag

Förekomst
Ovanligt

Härledning
En sammandragning av det fornnordiska namnet Torkel som är bildat av 'gudanamnet Tor' och ordet kettil som betyder 'kittel', 'kittelhatt', 'hjälm'.

Äldsta belägg i Sverige
Runinskrift, 1000-tal, ex. på sten i Hällestad, Skåne. 'Eskil satte denna sten efter Toke, Gorms son, sin hulde herre. Han flydde icke vid Uppsala. Kämpar reste, efter sin broder, stenen på berget; den står fast med runor…'

Toke är med andra ord inte namn med nedsättande klang, såvitt jag förstår. Frågan är väl om Viking är det?
Jag antecknar att Vårt Historiska museum anser Viking vara ett mindre vanligt namn under aktuell tidsperiod.
Hälsningar Christer Samuelsson.

[Widsith]

Innan vi tokförklarar vår Vikinganswerlady, så får vi väl titta på hennes källa, Cleasby, R., Vigfusson, G. An Icelandic-English Dictionary, först utgiven 1874, andra utgåvan 1957 Oxford University Press. Där står på sida 638:

Tóki, a, m., prop, a simpleton (Swed. toket= silly, idiotic); hence a pr. name, freq. in old Dan., whence mod. Dan. Tyge, and Latinised Tycho (Tycho Brahe); the name is connected with the ancient tale of the master-archer Tóki (the Norse form of the Tell legend in Switzerland), told in Saxo and partly in the Icel. Jómsv. S. (Pálna-tóki), an Indo-Germanic legend.

I Oxford anser man tydligen så att Tóki (obs. uttalet) betyder fånig och idiot.

Vad din danska sida eller Historiska museets frågeformulär har som källa vet jag inte. Det är möjligt att det på dessa sidor är fråga om sköntolkning. Det är skada att man inte i något fall redovisar sina källor.

Om víking säger Cleasby-Vigfusson:

víking, f. a freebooting voyage, piracy; see vikingr. In heathen days it was usual for young men of distinction, before settling down, to make a warlike expedition to foreign parts, this voyage was called 'viking,' and was part of a man's education like the grand tour in modern times; hence the saying in the old Saga, -- 'when I was young and on my voyage (viking), but now í am old and decrepit;' so a son begs his father to give him a 'langskip,' that he may set out on a 'viking,' cp. the scene of the young Egil and his mother Bera, and the reference Fms. i. 69; see B. The custom was common among Teutonic tribes, and is mentioned by Caesar B. G. vi. ch. 23 (latrociuia nullam habent infumiam, quae extra fines cujusque civitatis fiunt, sqq.), only there it is a foray on land;

Vi gör väl som Cleasby-Vigfusson säger och tittar på víkingr:

víkingr, in. a freebooter, rover, pirate, but in the Icel. Sagas used specially of the bands of Scandinavian warriors, who during the 9th and 10th centuries harried the British Isles and Normandy: the word is peculiarly Norse, for although it occurs in A. S. in the poem Byrnoth (six or seven times), it is there evidently to be regarded as a Norse word; and prob. so too in the poem 'Exodus,' in the words rondas baerum sae-wicingas, over saltne mere; lastly, in 'Widsith' as the name of a people, and Lidvicingas (= Lidungar? q. v.) The word 'vikingr' is thought to be derived from vik (a bay] , from their haunting the bays, creeks, and fjords; -- or it means 'the men from the fjords,' the coincidence that the old Irish called the Norsemen 'Lochlannoch.' and Norway 'Lochlan,' is curious.

Den gode Tóki víkingr var således en fånig pirat, eller möjligen en idiotisk rövare. Detta med stöd av de sakkunniga i Oxford...

[Christer Samuelsson]

Beträffande Historiska museets "frågeformulär" Nomina:

Om Nomina
Namndatabasen Nomina är en av de äldsta tjänsterna på Historiska museets webbplats. Den skapades ursprungligen som ett av flera pedagogiska material i anslutning till utställningen "Den svenska historien" som visades på Historiska museet 1993-1994. Tjänsten har levt kvar och är en av de mest välbesökta delarna av museets webbplats.

Under 2005 har innehållet i Nomina setts över och tjänsten har fått ett nytt utseende. Idag finns här cirka 4 200 förnamn som man kan söka på.

Innehållet i Nomina har tagits fram av Anita Larsdotter, 1993 och 2005.

De sakunniga i Oxford är förvisso inte skandinaver, att dessa skulle vara mer sakunniga beträffande det skandinaviska namnskicket under vikingatid än Historiska museets Anita Larsdotter tycker jag är en djärv teori. I synnerhet då man gör det år 1874.
Jag ser att du misstänker hon "förskönat" sin tolkning av Toki. Den goda damen ska väl kunna få tala för sej själv, inför något sådant.

Jag ämnar maila henne och tänker citera ditt inlägg, om du inte misstycker.

Hälsningar
Christer Samuelsson.

[Widsith]

Jag ämnar maila henne och tänker citera ditt inlägg, om du inte misstycker.

Tvärtom, jag vill mycket gärna veta vilka språkvetenskapliga belägg hon har för sin tolkning.