Time Team och amatörarkeologer

[Widsith]

"Blocket" får ju även handla om arkeologi så jag plockar över den här från "Hjälpvetenskaper" och hoppas på lite fler kommentarer:

Efter att ha kikat på mitt nya favoritprogram, "Time Team", på Discovery, tittade jag lite grann på hur man ser på arkeologi på de brittiska öarna.
Jag hittade ett sällskap, "Council för Independent Archaeology", som just är i färd med att assistera arkeologerna med att hitta fornlämningar, men utan att förstöra något.

Deras hemsida: http://www.cix.co.uk/~archaeology/cia/

Metoden går ut på att med en s k resistivitetsmätare, som numera är så billig att vem som helst kan skaffa sig en, söka efter strukturer gömda under jord. Ingen grävning behövs, ingenting förstörs, och mätaren registrerar inte guld och andra metaller.

Skulle detta inte, förutsatt att lokala arkeologiska föreningar tilläts växa upp kring detta verksamhetsfält, bidra till att intressanta platser som det nu inte finns några medel att gräva ut blev verifierade och kanske mer prioriterade inför framtida arkeologisk projektering?

Finns det något intresse bland Skalmaniter för en sådan utveckling, och kanske att starta upp lokala arkeologiska föreningar?

[Leonidas]

Time Team är et av de bästa program jag sett. Det är lite samma känsla som man har för Antikrundan. Med en programledare som novis och en rad specialiserade experter. Jag har alltid undrat varför man inte kopierat programidén i Sverige. Antikrundan t.ex. är snodd från England.

[Gorm]

Reglerna för t ex avsökning med metalldetektor är mycket mer liberala i Storbritannien än här i Sverige. I regel kan du inte få tillstånd för att söka med metalldetektor i Sverigen och jag gissar att länsstyrelsen inte skulle lämna tillstånd för resistivitetsmätare heller. Däremot skulle det kunna vara ett bra komplement för utbildade arkeologer i deras arbete.

/Johan

[Widsith]

I regel kan du inte få tillstånd för att söka med metalldetektor i Sverigen och jag gissar att länsstyrelsen inte skulle lämna tillstånd för resistivitetsmätare heller.

Varför skulle det vara så? Jag gissar för min del att det inte finns minsta hinder för gemene man att använda resistivitetsmätare. Den som gör mätningen gör ju faktiskt inte det minsta ingrepp på landskapet, utan gör sina mätningar och presenterar sedan i förekommande fall intressanta resultat för det lokala museet eller RAÄ. Jordtorvorna ligger kvar, och mätaren visar inte på sådana föremål som skulle kunna leda till plundring.

Däremot skulle det kunna vara ett bra komplement för utbildade arkeologer i deras arbete.

Det skulle vara ett ännu bättre komplement för lokala arkeologiföreningar. Jag ser inte alls någon orsak till att bara arkeologer skulle få använda denna metod.

Tillägg:
Utdrag ur Lag (1988:950] om kulturminnen m.m.

18 § Apparat som kan användas för att på elektronisk väg spåra metallföremål under markytan (metallsökare) får inte användas om inte annat anges i 19 eller 20 §.
Metallsökare får inte heller medföras på fasta fornlämningar annat än vid färd på sådan väg som är upplåten för allmänheten, om inte annat anges i 19 eller 20 §. Lag (1991:474).

Och därmed faller inte resistivitetsmätaren under denna lag.

[Gorm]

Metalldetektor gör inte heller några ingrepp på fasta fornlämningar i sig. Den kan likväl användas i syftet att plundra. Men visst, om det går att använda resistivitetsmätaren till det som du säger utan att det missbrukas så skulle det vara intressant, jag är dock tveksam med tanke på det ökade problemet med plundring. Varför ge plundrarna ännu ett instrument att använda? Man kanske kunde utfärda någon sorts licens?

En utmärkt prospekteringsmetod är det hur som helst, om den fungerar som du säger.

/Johan

[Widsith]

Vad skulle man kunna plundra med en resistivitetsmätare?
Exempel på resultat från resistivitetsmätning:

[Gorm]

Flatmarksgravar?

[Widsith]

Då mätaren som sagt inte ger utslag för föremål som skulle kunna leda till plundring tycker jag det skulle vara ett utmärkt sätt att utöka de kända förekomsterna av denna gravtyp, som ju inte har några igenkänningstecken ovan markytan, med undantag för några väldigt sällsynta småstenar som kan sticka upp ovan jord. I Mälardalen finns inga flatmarksgravar, och i övrigt utgörs fynden för det mesta av aska, kol och benrester. Inget som direkt inbjuder till plundring.

Bortom flatmarksgravar kan man tänka sig användningsfält såsom geokartering av områden angränsande till eller bortom kända fornlämningar. Undersökningar av kända fornlämningsplatser är såväl här som i det "vilda" England uteslutande för RAÄ, National Heritage Trust m.fl. Men vidare undersökningar finns det sällan tid eller pengar till. Här skulle lokala arkeologiföreningar kunna spela en roll, anser jag. Mätaren kostar så mycket pengar att det faller sig naturligt att ett större sällskap sluter sig samman för inköpet, och naurligtvis skall man skaffa sig markägarens tillstånd inför en undersökning.

Dessutom skulle detta vara ett utmärkt sätt att utöka kunskapen om lämningarna efter den period som våra svenska arkeologer verkar sky som pesten: den historiska arkeologin, dvs den period från vilken det finns skrivna källor.

Med en mängd glada entusiaster beväpnade med denna faktiskt fungerande "slagruta" skulle vi kunna väsentligt utöka vår kunskap om den nordiska historien, och då inte bara om den period som ligger tusentals år tillbaka.

Mätaren i sig gör två saker: den talar om var det finns ansamling av sten, och var det finns ansamling av väta, dvs diken. Sten visas som mörka partier på mätningen, och diken som ljusa. Det är vad den mäter. Det finns inte en chans att den skulle kunna användas för plundring.

Jag kanske skall tillägga att bilden ovan är inverterad.

[Gorm]

Det låter onekerligen intressant så länge det inte missbrukas, som sagt. Nu när det inte inventeras systematiskt längre (förutom av skog & historia) så skulle ju detta vara ett komplement. Skulle vara intressant att höra vad RAÄ eller Länsstyrelsen anser om det hela.

Vidare så finns det visst flatmarksgravar i Mälardalen, har bl a sett dylika från folkvandringstid.

[sibiriska tigern]

Jag tycker man ska vara förskiktig med att göra det "normalt" att se folk gå omkring och leta med radiologiska verktyg. Men det är ändå ett intressant alternativ. Man kan ju utforma det under "särskilda former" och att dessa detaljplaneras.

Å andra sidan är ju detta RAÄ/länsantikvariens jobb vad jag förstår. Säg bara att ni har hitttat borg-liknande struktur eller vad det nu kan vara, i ett område >100 kvm så kommer dem som ett spjut med vitbilen.

[Widsith]

Det låter onekerligen intressant så länge det inte missbrukas, som sagt.

På vad sätt då, som sagt?

Skulle vara intressant att höra vad RAÄ eller Länsstyrelsen anser om det hela.

I och med att resistivitetsmätare ej omfattas av Lag om kulturminnen så har RAÄ och Länsstyrelsen inget att säga.

Å andra sidan är ju detta RAÄ/länsantikvariens jobb vad jag förstår.

Nej, det finns inget som säger att det bara är RAÄ/länsantikvariens jobb.

Jag tycker man ska vara förskiktig med att göra det "normalt" att se folk gå omkring och leta med radiologiska verktyg.

Återigen, Lag om kulturminnen är tydlig, metallsökare får inte användas utan särskilt tillstånd, men radiologiska verktyg ö h t finns det ingen restriktion mot att använda för envar.

[Franq]

Jag tror inte det är absurt svårt att få till stånd ett samarete med sitt lokala länsmusemum om man jobbar på det.

Dom har ofta flera områden dom vill gräva ut eller åtminstonde få tid att titta på, men har häcken full med ett annat område eftersom nån vildhjärna fick för sig att bygga en väg över "den där mossen där det hittades så mycket järnåldersfynd" eller whatever.

Så om man går in till dom och stämmer möte, föreslår att dom pekar ut områden i början. Och att man kommer in och redovisar sina resultat efteråt, då blir man ju mer som en gratisarbetare och med tiden kan dom antagligen mycket väl släppa friare händer till ex en respekterad historisk förening.

Men det är känliga ämnen det här, så att bara kliva ut i skogen och leta skattjakt är som sagt antagligen inte särskilt populärt.

[Gorm]

Kulturminneslagen har ändrats förr, som det ser ut nu så verkar det ju dock fritt fram eftersom lagen inte säger något om prospektering med georadar mm. Ärligt talat vet jag inte hur ett dylikt mätinstrument skulle kunna missbrukas med skurkarna brukar vara uppfinningsrika så det kanske kan vara värt att ha det i åtanke åtminstone.

När jag skriver att jag undrar vad RAÄ/LS anser om det hela betyder det just det; "Vilken åsikt har RAÄ/LS ang användning av markradar av privatpersoner?" Inte om de kan besluta för eller emot.

Vidare skulle det behövas en uppföljning för att kunna reigstrera de nya fornlämningarna i rikets nät så att det skulle kunna användas med t ex GIS vilket kan vara resurskrävande men nyttigt. Ett till problem är att de bilder man får fram med sådana instrument ofta är otydliga och det kan behövas annan expertis för att tolka dem, ofta behövs det göras en mindre undersökning för att man skall veta säkert.

[Widsith]

Bra förslag från dig, Franq, och det kan mycket väl vara så att detta är ett bra sätt att i Sverige etablera ett samarbete mellan fackfolket och lokala föreningar. Bara med den anmärkningen från mig, att det faktiskt inte finns något i lag som reglerar användningen av resistivitetsmätare.

Markradar och resistivitetsmätare är två olika saker, förresten.

Ett till problem är att de bilder man får fram med sådana instrument ofta är otydliga och det kan behövas annan expertis för att tolka dem, ofta behövs det göras en mindre undersökning för att man skall veta säkert.

Absolut. Men ändå, steget från absolut okunskap till suddig bild är stort. Och i de datorprogram man använder för att behandla data finns det många möjligheter att filtrera resultatet. Resistivitetsmätning ger ändå alltid en ganska okomplicerad bild: murar eller diken, inget annat.