Betydelsen hos ordet viking

[Christer Samuelsson]

Hejsan, jag såg på en dokumentär från National Gepgraphic som hette "the secrets of the viking warriors" ,eller liknande,
som var relativt nyproducerad. Och där hävdade en professor att ordet Viking härstammar från ett gammalt engelskt ord för "pirat" eller "sjörövare". Vad jag vet är det ingen bekräftad teori, utan jag har till och med för mig att det är en äldre nästintill icke användbar teori. (fråg amig inte vad jag baserar detta på nu :p) Så, frågan är. hur aktuellt är det med viking=sjörövare. Går det att hävda i en dokumentär som sänds över hela världen at det var så?

Man hävdar att det är så. Det är bara att konstatera. Även om vi klart kunde fastlägga varifrån ordet viking stammar och kommer, så skulle vi inte bli så mycket klokare för det. Det finns ohyggligt obegåvade utläggningar om varifrån just detta ord kommer. Jag måste säja att jag själv fascineras av att man kan lägga ner så mycken möda på just denna sak.
Att det socialrelaterat funnits en sorts människor i Skandinavien som men gång kallat sej Vikingar, behöver man inte tvivla på, men denna vurm att söka härleda själva begreppet, är alldeles märkligt och obegripligt.
Hälsningar
Christer Samuelsson.

[Widsith]

Just wicinga kynn 'vikingarnas ätt' tyder starkt på att vikingarna ursprungligen var ett folk och inte en sysselsättning.

Jag undrar om betydelsen av cynn så entydigt skulle vara "släktingar, familj". I modern engelska har ordet överlevt som kin, vilket mer står för "sort, natur". Betänk även det engelska ordet kind. Man kan kalla t ex en subkultur som punkarna för kin, vilket inte behöver betyda att de på något sätt är släkt med varandra eller delar gemensamma sociala drag med varandra förutom just klädvanor.
Om någon till äventyrs 500 år från nu skulle i en gammal krönika eller ett poem hitta uttrycket punkinga cynn skulle det ju vara rätt märkligt för oss att tänka oss dessa framtida historiker tolka det som att de mytiska punkarna var ett särskilt folkslag...

Att det socialrelaterat funnits en sorts människor i Skandinavien som men gång kallat sej Vikingar, behöver man inte tvivla på, men denna vurm att söka härleda själva begreppet, är alldeles märkligt och obegripligt.

Jag vet inte om det finns några källor i vilka dessa vikingar kallar sig själva så? Är inte alltid omnämnandet indirekt?

Jag har sagt följande en gång förut, men det kan tåla att upprepas, att omnämnandet av "vikingar" eller "vikingafärder" inte skall tolkas som att detta ägt rum inom samma tidsavsnitt. Jag tror själv att uttrycket "viking" har varit föremål för utveckling, och att det dessutom använts olika på olika platser. Att "fara i viking" tror jag är ett uttryck från ca år 1000, och lika skilt i betydelse från benämningen "wicinga cynn" som exempelvis det moderna uttrycket "punkigt" är från benämningen "punkare" eller från det ursprungliga "punk". Att "fara i viking" skulle alltså inte behöva ha att göra med alla de sociala kännetecken som från början definierade vem som kunde kallas för "viking".

[Probstner]

Jag undrar om betydelsen av cynn så entydigt skulle vara "släktingar, familj". I modern engelska har ordet överlevt som kin, vilket mer står för "sort, natur". Betänk även det engelska ordet kind. Man kan kalla t ex en subkultur som punkarna för kin, vilket inte behöver betyda att de på något sätt är släkt med varandra eller delar gemensamma sociala drag med varandra förutom just klädvanor.

Eller jfr m svenskans kynne / Probstner

[Christer Samuelsson]

Att det socialrelaterat funnits en sorts människor i Skandinavien som men gång kallat sej Vikingar, behöver man inte tvivla på, men denna vurm att söka härleda själva begreppet, är alldeles märkligt och obegripligt.

Widsith

Jag vet inte om det finns några källor i vilka dessa vikingar kallar sig själva så? Är inte alltid omnämnandet indirekt?

Adam av Bremen upplyser om följande "Dom kallar sej för Vikingar men vi kallar dom för Askomanner". Att man skulle kunna dra några kyrkopolitiska poänger på att nordborna kallar sej vikingar är knappast rimligt.
Adam påstår alltså att "dom kallar sej vikingar"!
Någon runsten rest av någon som själv påstår sig varit viking finns dock inte, däremot finns många stenar med egennamnet Viking på.

Widsith

Jag har sagt följande en gång förut, men det kan tåla att upprepas, att omnämnandet av "vikingar" eller "vikingafärder" inte skall tolkas som att detta ägt rum inom samma tidsavsnitt. Jag tror själv att uttrycket "viking" har varit föremål för utveckling, och att det dessutom använts olika på olika platser. Att "fara i viking" tror jag är ett uttryck från ca år 1000, och lika skilt i betydelse från benämningen "wicinga cynn" som exempelvis det moderna uttrycket "punkigt" är från benämningen "punkare" eller från det ursprungliga "punk". Att "fara i viking" skulle alltså inte behöva ha att göra med alla de sociala kännetecken som från början definierade vem som kunde kallas för "viking".

Jag noterar att du tror här och det är väl helt OK.
Hälsningar
Christer Samuelsson

[herulen]

Ordet viking är två ord, vik- och -ing. Ordet vik säger sig självt men ordet -ing betyder folk. Så vikingar betyder helt enkelt folket från vikarna. Det här namnet finns omnämda i bl.a. kyrkokrönikor på kontinenten, främst i det område i England som härjades av de vikingar från dagens Norge. Därför tror man att ordet inte uppfanns i Norden. Men vi ser dock att viking syftar på stridande nordbor och inte vanliga handelsmän. Och på flera runstenar i Östergötland, Västergötland, Norge och i Danmark så omnäms att personer gick ut i vikungi för att strida.

[Christer Samuelsson]

Ordet viking är två ord, vik- och -ing. Ordet vik säger sig självt men ordet -ing betyder folk. Så vikingar betyder helt enkelt folket från vikarna. Det här namnet finns omnämda i bl.a. kyrkokrönikor på kontinenten, främst i det område i England som härjades av de vikingar från dagens Norge. Därför tror man att ordet inte uppfanns i Norden. Men vi ser dock att viking syftar på stridande nordbor och inte vanliga handelsmän. Och på flera runstenar i Östergötland, Västergötland, Norge och i Danmark så omnäms att personer gick ut i vikungi för att strida.

För att strida?

Det är fullt möjligt att få en fråga där du ombeds hänvisa till de runstenar där den saken omnämns. Så är det på Skalman, det skall du nog betänka.
Mycket välkommen till Skalman och "Nordisk forntid och vikingatid"
God Jul
Christer Samuelsson.

[koroshiya]

Sporrad av vad skrivare skrev i i tråden om lidvikingar, tänkte jag att det kunde vara en bra idé att visa vad Bosworth/Toller skriver även om vikingar.

wícing, es; m. A pirate, sea-robber :-- Wícing (wigcing, v. l.) oððe scegðman pirata, Ælfc. Gr. 7; Zup. 24, 9.: pirata vel piraticus vel cilix, Wrt. Voc. i. 18, 59. Wícing oððe flotman pirata, 73, 74: archipirata, Hpt. Gl. 501, 35. Yldest wícing, Wrt. Voc. i. 18, 60. Philippus scipa gegaderode and wícingas wurdon, and sóna án .c. and eahtatig ceápscipa geféngon Philippus, ut pecuniam praedando repararet, piraticam adgressus est. Captas centum et septuaginta naves mercibus confertas disiraxit, Ors. 3, 7; Swt. 116, 3. Metellus fór on Belearis ðæt lond, and oferwan ða wícingas ðe on ðæt land hergedon Metellus Baleares insulas bello pervagatus edomuit, et piraticam infestationem compressit, 5, 5; Swt. 226, 23. ¶ in passages dealing with English affairs the word refers to the Northmen :-- Ðeáh þr&aelig-acute;la hwylc hláforde æthleápe and of cristendóme to wícinge weorðe (become a pirate, go over to the Danes), Wulfst. 162, 6. Hé stang wlancne wícing, Byrht. Th. 135, 56; By. 139. Ðá flotan, wícinga fela, 133, 60; By. 73: 134, 40; By. 97. Ðý geáre gegaderode ón hlóþ wícenga (-inga, v. l.), Chr. 879; Erl. 80, 28. Ðá métton hié .xvi. scipu wícenga (-inga, v. l.), 885; Erl. 82, 28. Gegaderode micel here hine of Eást-Englum, &aelig-acute;gðer ge ðæs landheres ge ðara wícinga ðe hié him tó fultume áspanen hæfdon, 921; Erl. 107, 15. Wearð wícingum wiþerleán ágifen, Byrht. Th. 135, 10; By. 116. Ðæt mynster æt Westbyrig wearð þurh yfele men and wícingas eall áwést (cf. bereáfode þurh Densce men, 446, 6), Chart. Th. 447, 8. [Icel. víkingr. Cf. O. Frs. witsing, wising.] v. s&aelig-acute;-, út-wícing.

Som ni ser översätter de ordet med pirat utan hänsyn till etnicitet eller annat. Därför kan man i Alfreds Orosius läsa att det fanns vikingar i medelhavet redan före kristi födelse. I sammanhanget kan det kanske även vara intressant att visa följande verb.

wícian; p. ode. I. to lodge, take up one's quarters, v. wíc, I:--Eallum ús leófre ys wíkian (hospitari) mid ðam yrþlinge þonne mid ðé; for ðam se yrþling sylþ ús hláf and drenc, Coll. Monast. Th. 31, 1. Án his manna wolde wícian æt ánes búndan húse, Chr. 1048; Erl. 177, 36. II. to camp, encamp, v. wíc, IV. (1) to stop in the course of an expedition or march :-- Hé ástyrede his fyrdwíc forð tó Iordanen and wícode þreó niht wið ða eá movit castra, veneruntque ad Jordanem, et morati sunt ibi tres dies, Jos. 3, 1: Elen. Kmbl. 130; El. 65. Hig fóron fram Sochoþ and wícodon æt Etham (castrametati sunt in Etham), Ex. 13, 20: 15, 27: Jos. 4, 19. Wícedon, Elen. Kmbl. 76; El. 38. Ðú cans eal ðis wésten and wásð hw&aelig-acute;r wé wícian magon tu nosti, in quibus locis per desertum castra ponere debeamus, Past. 41; Swt. 304, 16. Ðá hét ic míne fyrd restan and wícian ego jussi castra poni, Nar. 8, 26. Ðá com Eustachius mid his here tó ðam túne ... Wæs seó wunung þ&aelig-acute;r swýþe wynsum on tó wícenne, and his geteld w&aelig-acute;ron gehende hire wununge geslagene, Homl. Skt. ii. 30, 315. (1 a) of an object that moves :-- Nihtweard (the pillar of fire) nýde sceolde wícian ofer weredum, Cd. Th. 185, 3; Exod. 117. (2) to occupy a position for a time :-- Ðá wícode se cyng on neáweste ðare byrig ða hwíle ðe hié hiera corn gerypon, Chr. 896; Erl. 94, 5. Hé wícode ð&aelig-acute;r ða hwíle ðe man ða burg worhte, 913; Erl. 102, 6. Tó ð&aelig-acute;m monnum ðe on eásthealfe ðære é wícodon, 894; Erl. 92, 30. Seó eorþe tóbærst ð&aelig-acute;r ð&aelig-acute;r hí wícodon mid wífum and mid cyldum on heora geteldum, Homl. Skt. i. 13, 226. III. in case of travel by water, to land :-- Þyder hé cwæð ðæt man mihte geseglian on ánum mónðe, gyf man on niht wícode ... and ealle ða hwíle hé sceal seglian be lande, Ors. 1, 1; Swt. 19, 13. Ðá hí ofersegledon, hí cómon to Genesar and ðár wícedon cum transfretassent, peruenerunt in terram Gennesareth, et applicuerunt, Mk. Skt. 6, 53. [Wikien &yogh;e scullen here (wonieþ nou here, 2nd MS.), Laym. 18102.] v. ge-, ymb-wícian.

I boken "The Scandinavians : from the Vendel period to the tenth century : an ethnographic perspective" finns ett kapitel där man använder sig av betydelsen pirater.

[Jens Yde]

Der er mange forslag til, hvad viking betyder. Her er nogle stykker, som er oplistet hos Family Tree DNA, der prøver at se, om der kan udpeges én eller to haplogrupper, der særligt karakteriserer vikinger.

1. A Viking is a man from the Norwegian shire of Viken. In the old days these men were however called “Vikwarriors” and not “Vikings”.

2. A Viking is a man that lures with his ship in bays and waterways. From Old Norse “vik” (=bay).

3. A Viking is a man that lives in a military camp. From Anglo-Saxon “wic” (=camp).

4. A Viking is a man that “fights”. From Old Norse “vig” (=fight).

5. A Viking is a man that hunt seals. From Old Norse “wikan” (=seal).

6. A Viking is a man that lives in a town. From Latin “vicus” (=city, fortified town).

7. The most likely explanation is however that “a Viking is man that leaves his homeland”. From Gothic “vikjan” (=to defect, to stray).

[Jan Eskildsen]

Hvis ikke denne tråd er gået død, hvilke primære kilder fra den tid bruger betegnelsen "viking' ?

vh Jan

[Dan Koehl]

Hvis ikke denne tråd er gået død, hvilke primære kilder fra den tid bruger betegnelsen "viking' ?

vh Jan

Jan, de källor jag kännner till är:

700-1070

1. Widsith

Ic wæs mid Hunum Jag var med hunner
ond mid Hreðgotum, och med reidgoter,
mid Sweom ond mid Geatum med svear och med götar
ond mid Suþdenum. och med syddaner.
Mid Wenlum ic wæs ond mid Wærnum Med Wenlum var jag och med väringar.
ond mid wicingum. och med vikingar.

Observera att svar och götar och syddaner, inte avses vara samma sak?
-Ej heller wenlum, vikingar och väringar?

Att strofen ovan referar till 8 OLIKA grupper?

2. Adam av Bremens Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum:

Aurum ibi plurimum, quod raptu congeritur piratico. Ipsi enim piratae, quos illi Wichingos as appellant, nostri Ascomannos regi Danico tributum solvunt.

Översättning:

Det finns mycket guld där (på Själland), samlat genom sjöröveri. Dessa pirater, som invånarna kallar vikingar men vi kallar askomanner, betalar skatt till den danske kungen

.

+ ca 6 runstenar: en omtalar med hedrande ord en vikingaväktare, övriga använder ordet viking som egennnamn.

1300-1500

Isländska sagor; Jag föreslår framför allt läsning ur Snorre Sturlassons saga om Egil Skallagrimr:

Björn var farmaður mikill, var stundum í víking, en stundum í kaupferðum; Björn var hinn gervilegasti maður

1700-talet:

Ludvig Holberg (omtalar vikingar som pirater)

[Dan Koehl]

Jan, de källor jag kännner till är:

700-1070

1. Widsith

Ic wæs mid Hunum Jag var med hunner
ond mid Hreðgotum, och med reidgoter,
mid Sweom ond mid Geatum med svear och med götar
ond mid Suþdenum. och med syddaner.
Mid Wenlum ic wæs ond mid Wærnum Med Wenlum var jag och med väringar.
ond mid wicingum. och med vikingar.

Observera att svar och götar och syddaner, inte avses vara samma sak?
-Ej heller wenlum, vikingar och väringar?

Att strofen ovan referar till 8 OLIKA grupper?

2. Adam av Bremens Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum:

Aurum ibi plurimum, quod raptu congeritur piratico. Ipsi enim piratae, quos illi Wichingos as appellant, nostri Ascomannos regi Danico tributum solvunt.

Översättning:

Det finns mycket guld där (på Själland), samlat genom sjöröveri. Dessa pirater, som invånarna kallar vikingar men vi kallar askomanner, betalar skatt till den danske kungen

.

+ ca 6 runstenar: en omtalar med hedrande ord en vikingaväktare, övriga använder ordet viking som egennnamn.

1300-1500

Isländska sagor; Jag föreslår framför allt läsning ur Snorre Sturlassons saga om Egil Skallagrimr:

Björn var farmaður mikill, var stundum í víking, en stundum í kaupferðum; Björn var hinn gervilegasti maður

översatt:

Björn var en stor farman, som ibland var ute i viking, ibland på fredliga köpfärder.

1700-talet:

Ludvig Holberg (omtalar vikingar som pirater)

[Jan Eskildsen]

Mit svar er blevet væk, jeg forstår det ikke. Men det er interessant at flertallet skriver pirat, for Saxo brugte kun det ord pirati, som betyder sørøvere, men måske også kan forstås på anden måde.

[Dan Koehl]

Mit svar er blevet væk, jeg forstår det ikke. Men det er interessant at flertallet skriver pirat, for Saxo brugte kun det ord pirati, som betyder sørøvere, men måske også kan forstås på anden måde.

Intressant, exakt var skriver han det, kan du citera?

[Dan Koehl]

Mit svar er blevet væk, jeg forstår det ikke. Men det er interessant at flertallet skriver pirat, for Saxo brugte kun det ord pirati, som betyder sørøvere, men måske også kan forstås på anden måde.

Intressant, exakt var skriver han det, kan du citera?

Tyvärr Jan, så har du inte svarat. Om du vet exakt vad han skrev, och kan citera det, samt var han skrev det, så tror jag flera finner det intressant. I väntan på detta, medan jag googlade på Saxo, viking och prati, så hittade jag en oberoende källa till:

Wikipedia skriver på sidan om Oeselians (http://en.wikipedia.org/wiki/Oeselians):

The Oeselians along with Curonians were known in the Old Norse Icelandic Sagas and in Heimskringla as Víkingr frá Esthland (English: Estonian Vikings).[2][3][4][5] Their sailing vessels were called pirate ships by Henry of Livonia in his Latin chronicles from the beginning of the 13th century.

Källan som anges i wikipedia är "The chronicle of Henry of Livonia" se http://books.google.com/books?id=FmJnyTlis7oC&printsec

[Karsten Krambs]

wícing, [ . . . . ] Ðæt mynster æt Westbyrig wearð þurh yfele men and wícingas eall áwést (cf. bereáfode þurh Densce men, 446, 6), Chart. Th. 447, 8. [Icel. víkingr. Cf. O. Frs. witsing, wising.] v. s&aelig-acute;-, út-wícing.

En publikation med tema’et ”An Introduction to Old Frisian” af Rolf H. Bremmer, Jr. University of Leiden, indeholder en interessant gammel-frisisk tekst -

Citat: ”Therefter cas Magnus thine fifta kerre and alle Fresan an sinne kerre ien, that se nene hera fordera an here[ferd] ne volde folgia, than aster ti ther Wiser and wester ti ther Fle, up mittha flode and wth mittha ebba, truch that se thine ower wariad deis and nachtis with thine Nordkoning and thine wilda witzing and this ses flod mit tha fif wepnum: mit suerde, mit scilde, mit spada, and mit forca, and mit etkeres orda”.

»with thine Nordkoning and thine wilda witzing«

Forklaring: According to legend the Frisians formerly owed allegiance to the Danes. It is uncertain whether witzing here just means ‘pirate’, or more specifically ‘Viking’, cf. Fell (1986), der oversat til dansk lyder således -
Ifølge legenden, skyldte friserne tidligere loyalitet til danskerne. Det er usikkert, om ’witzing’ her blot betyder 'pirat', eller mere specifikt 'Viking'. Af glossary s. 219 - samme artikel - fremgår det, at -

»witzing, m. pirate; Viking; witzing acc.sg [OE wiċing]« dvs. begrebet witzing sammenholdes med det old-engelske wicing.

Ved en videre søgning på ordet witzing dukker et notat op af Eldar Heide, der er fyrstelektor i norrøn filologi ved LLE ved Universitetet i Bergen, med titlen ”Rus ‘eastern Viking’ and the víking ‘rower shifting’ etymology”.

Citat: “I also argued that Old Frisian forms like witzing indicate that a word “Viking” existed in the Frisian-English proto-language before the migration to England in the mid-5th century, because the palatalization of k before front vowels is that old”.

Et interessant notat med flere nye sammenhænge.

http://eldar-heide.net/Publikasjonar%20 ... viking.pdf