Betydelsen hos ordet viking

[Henke]

Apropå namn på "Vik-" så har Bohuslän hetat "Viken" förr i tiden. Jag vet inte när eller hur det namnet försvann, men jag tror det användes åtminstone fram till 15-1600-talet någon gång.

Henrik

[Hexmaster]

Apropå namn på "Vik-" så har Bohuslän hetat "Viken" förr i tiden.

Precisering: Bohuslän samt den delen av södra Norge som vetter mot densamma. Tänker man sjöledes är det en nog så naturlig indelning.

Att det ligger nära till hans att vikingarna fått sitt namn efter Viken tycker jag är självklart, men det är tänkbart att min lokalpatriotism spelar mig ett spratt...

[Örjan]

Om det är Viken som har gett upphov till begreppet vikingar låter jag vara osagt, men dess invånare kallades för vikvärjar eller vikmän.

[frodeh]

Om det är Viken som har gett upphov till begreppet vikingar låter jag vara osagt, men dess invånare kallades för vikvärjar eller vikmän.

Ifølge min ordbok ble en mann fra Viken kalt Vikingr, og at dette er opprinnelsen til ordet viking er kanskje den mest utbredte oppfatningen. En mann fra fra Larvik eller Buvik ville bli kalt for en Larviking eller Buviking den dag i dag.

Og Viken som navn på regionen rundt Oslofjorden er fortsatt brukt i dagligtalen, men såvidt jeg vet er ikke dette brukt som administrativ inndeling lenger. Den siste administrative bruk av Viken som navnet på området rundt Oslofjorden forsvant under en av Forsvarets omorganiseringer på 90-tallet.

Fra mitt ståsted virker det mer sannsynlig enn de alternative forklaringer som er framlagt at ordet viking faktisk betyr mann fra Viken. Når det så over et kortere eller lengre tidsrom i Europa dukket opp en mengde plyndrere, sjørøvere og forsåvidt også erobrere som så ut som, talte som og hadde skikker som disse menn fra Viken som man av en eller annen grunn kjente til ute i Europa, så ble disse også vikinger. Dermed endret ordet betydning fra å være en ren angivelse av geografisk tilhørighet til i overveiende større grad å angi en modus operandi (nemlig sjørøveri, plyndring, leiesoldatvirksomhet etc). Dette er én forklaring som jeg per i dag er mer villig til å sette pengen mine på enn noen framlagte alternativer.

Frode

[Hexmaster]

Og Viken som navn på regionen rundt Oslofjorden er fortsatt brukt i dagligtalen, men såvidt jeg vet er ikke dette brukt som administrativ inndeling lenger. Den siste administrative bruk av Viken som navnet på området rundt Oslofjorden forsvant under en av Forsvarets omorganiseringer på 90-tallet.

På 1990-talet!? Häftigt! I Sverige används det definitivt inte i dagligt tal, utan tvärtom av den som vill stoltsera med sina kunskaper om forna ting; lite SCA-varning skulle man kunna säga. Roligt att det gamla namnet lever kvar på andra sidan gränsen.

[sternschild]

lite SCA-varning skulle man kunna säga.

Som i det här samanhanget skulle betyda ???

[Hexmaster]

lite SCA-varning skulle man kunna säga.

Som i det här samanhanget skulle betyda ???

Att den som använder benämningen "Viken" vet att det är ett begrepp som fallit ur bruk, och som därför antingen bara riktar sig till andra som är insatta, eller bifogar en förklaring av vad det rör sig om. Inte helt olikt SCA tycker jag, och inte menar jag nåt illa med det, bevare. Men nu blir det lite OT-varning däremot...

[Örjan]

Om det är Viken som har gett upphov till begreppet vikingar låter jag vara osagt, men dess invånare kallades för vikvärjar eller vikmän.

Ifølge min ordbok ble en mann fra Viken kalt Vikingr, og at dette er opprinnelsen til ordet viking er kanskje den mest utbredte oppfatningen. En mann fra fra Larvik eller Buvik ville bli kalt for en Larviking eller Buviking den dag i dag.

Ja, där ser man. Då är det skillnad på norska och svenska, i den svenska översättningen av Snorres Heimskringla benämns Vikens invånare som vikvärjar och i Nordisk familjebok stod det att de kallades för vikvärjar eller vikmän. Finns det någon som vet vad de kallades för under vikingatiden?

[Olof Ekström]

Helst skulle man ju vilja ha ordet använt i detta sammanhang och daterat före andra omnämnanden... Det betyder ... vad? 6-700-tal? Vilka är de äldsta omnämnandena av ordet, inklusive mansnamnet? Hur ser det ut i kontinentala källor, dateringsmässigt? (det känns som om vi har gjort det här tidigare?)

Någon annan får ta hand om runtextdatabassökningen den här gången

(Hämta den här).

frodeh, uppfattar jag det rätt, att den uppfattningen är etablerad i Norge?

[frodeh]

Helst skulle man ju vilja ha ordet använt i detta sammanhang och daterat före andra omnämnanden... Det betyder ... vad? 6-700-tal? Vilka är de äldsta omnämnandena av ordet, inklusive mansnamnet? Hur ser det ut i kontinentala källor, dateringsmässigt? (det känns som om vi har gjort det här tidigare?)

Någon annan får ta hand om runtextdatabassökningen den här gången

(Hämta den här).

frodeh, uppfattar jag det rätt, att den uppfattningen är etablerad i Norge?

Har feriert i nesten 14 dager, så dette er et sent svar: Jeg er ikke helt sikker på akkurat hva du spør om, men jeg kan si at ja, det er en etablert oppfatning at ordet VIKING sannsynligvis har med mennesker fra VIKEN å gjøre. Men det er også mye strid rundt temaet, og det er vel ingen historikere eller språkforskere som i dag vil satse sin yrksesmessige anseelse på å påstå at dette er sannheten. Jeg vet at mange mener at dette er den mest sannsynlige forklaringen i manges øyne.

Jeg fikk lyst til å prøve meg på denne runedatabasen, en meget interessant applikasjon forresten - meget prisverdig at noen sjeler har lagt ut dette til fritt innsyn. Her er resultatet for ordet "VIK":

biorn ræisti stæin þennsi æftiR ... faður sinn ... Vikar, broður sinn.
Ábjôrn reisti stein þenna eptir ... fôður sinn ... Víkar, bróður sinn.
Ábjôrn raised this stone in memory of ..., his father, ... Víkarr, his brother.
S. Möckleby kyrkogård
S. Möckleby sn
Gräsgårds hd
V

Svæinn gærði æftiR sinn faður, Vikar, sun æinigi sialfR ræisti stæin.
Sveinn gerði eptir sinn fôður, Víkar, sonr einigi sjalfr reisti stein.
Sveinn made in memory of his father, Víkarr, the only son raised the stone himself.
Bägby bro
Gärdslösa sn
Runstens hd
V

§A StyguR/StygguR gærði kumbl þau aft Øyvind, sunu sinn. Sa fioll austr
§B með Øyvisli(?). VikingR faði ok GrimulfR.
§A Styggr/Stigr gerði kuml þau ept Eyvind, son sinn. Sá fell austr
§B með Eyvísli(?). Víkingr fáði ok Grímulfr.
§A Styggr/Stigr made this monument in memory of Eyvindr, his son. He fell in the east §B with Eyvísl(?). Víkingr coloured and Grímulfr.
V. Stenby k:a, Kälvestenstenen
V. Stenby sn
Aska hd
Rest på kyrkogården.
V

Vik[ingR] [ok] Myskia þa/þa[iR] ... ... þenna at Sigbio[rn] ... sinn.
Vík[ingr] [ok] Myskja þa/þa[iR] ... ... þenna at Sigbjô[rn] ... sinn.
Víkingr and Myskja, they ... this ... in memory of Sigbjôrn ... their
Gatstugan
Gryts sn
Daga hd
I Ånhammars park.
V

Þorstæinn ok Øystæinn ok Nattfari ræistu stæin at Finnvið ok Olæif, Þorkel, brøðr sina. VaRu alliR Vikings syniR, landburniR mænn, letu retta stæin. Stæinkell ræist runaR.
Þorsteinn ok Eysteinn ok Náttfari reistu stein at Finnvið ok Óleif, Þorkel, brœðr sína. Váru allir Víkings synir, landbornir menn, létu rétta stein. Steinkell reist rúnar.
Þorsteinn and Eysteinn and Náttfari raised the stone in memory of Finnviðr and Óleifr (and) Þorkell, their brothers. (They) were all Víkingr's sons, men born to land(ed property), (who) had the stone erected. Steinkell carved the runes.
Bjudby
Blacksta sn
Oppunda hd
V

... sun sinn Viking. Ha[nn] ...
... son sinn Víking. Ha[nn] ...
... his son Víkingr. He ...
Läggesta
Kärbo sn
Selebo hd
I Mariefreds kyrka.
V

Biorn ok Gærðarr letu haggva stæin at brøðr sena Viking ok Sigfast. Guð hialpi selu þæiRa bætr þæn til kunni gærva.
Bjôrn ok Gerðarr létu hôggva stein at brœðr sína Víking ok Sigfast. Guð hjalpi sálu þeira betr en til kunni gera.
Bjôrn and Gerðarr had the stone cut in memory of their brothers Víkingr and Sigfastr. May God help their souls better than they could deserve.
Kolsundet, Husby
Ytterselö sn
Selebo hd
V

Biorn ok Gærðarr letu ræisa stæin þenna at brøðr sina Viking ok Sigfast. Balli risti.
Bjôrn ok Gerðarr létu reisa stein þenna at brœðr sína Víking ok Sigfast. Balli risti.
Bjôrn and Gerðarr had this stone raised in memory of their brothers Víkingr and Sigfastr. Balli carved.
Östa
Ytterselö sn
Selebo hd
V

KvikR ok ÆilæifR þæiR letu haggva mærki æftiR RoðgæiR, faðr sinn goðan.
Kvikr ok Eileifr þeir létu hôggva merki eptir Hróðgeir, fôðr sinn góðan.
Kvikr and Eileifr, they had the landmark cut in memory of Hróðgeirr, their good father.
Blista
Sorunda sn
Sotholms hd
V

K[vi]kR let haggva stæn þenna æftiR Holmfast, sun [sinn].
K[vi]kr lét hôggva sten þenna eptir Holmfast, son [sinn].
Kvikr had this stone cut in memory of Holmfastr, his son.
Frölunda
Sorunda sn
Sotholms hd
V

Anundr(?) ... ...undr(?) ræistu stæin þenna at Vikinga, faður sinn, sun Stora.
Ônundr(?) ... ...undr(?) reistu stein þenna at Víkinga, fôður sinn, son Stóra.
Ônundr(?)... ...-undr(?) raised this stone in memory of Víkingr, their father, Stóri's son.
Söderby malm
Österhaninge sn
Sotholms hd
V

[T]oki, Toki vikingR, ræisti stæin æftiR Gunnar, sun Grims. Guð hialpi salu hans!
[T]óki, Tóki víkingr, reisti stein eptir Gunnar, son Gríms. Guð hjalpi sálu hans.
Tóki, Tóki the viking, raised the stone in memory of Gunnarr, Grímr's son. May God help his soul!
Växjö domkyrka
Växjö
Invid kyrkans östra yttervägg.
V

Klakka syniR letu haggva stæin æftiR [f]aður sinn ok æftiR Kala/Kalla/Galla ok Viking, brøðr sina.
Klakka synir létu hôggva stein eptir [f]ôður sinn ok eptir Kala/Kalla/Galla ok Víking, brœðr sína.
Klakki's sons had the stone cut in memory of their father and in memory of Kali/Kalli/Galli and Víkingr, their brothers.
Kårestad
Furuby sn
Konga hd
V

... Guðfastr satti stæin ... ... faður sinn. Svikvi Guð þann eR [hann svæik] ok at fiorvi <astn>.
... Guðfastr setti stein ... ... fôður sinn. Svíkvi Guð þann er [hann sveik] ok at fjôrvi <astn>.
... Guðfastr placed the stone ... ... his father. May God betray the one who betrayed him and to life ...
Björkö kyrkogård
Björkö sn
Björkö hd
V

§A VikingR let gærva ... æftiR dottur sina ... let gærva æftiR <sin> ... æftiR Biorn, broður sinn,
§B ok ræisti stæin þ[enna] æftiR Þorstæin, broður sinn; æftiR sun ok broður ok mag.
§A Víkingr lét gera ... eptir dóttur sína ... lét gera eptir <sin> ... eptir Bjôrn, bróður sinn,
§B ok reisti stein þ[enna] eptir Þorstein, bróður sinn; eptir son ok bróður ok mág.
§A Víkingr had ... made in memory of his daughter ... had made in memory of his ... in memory of Bjôrn, his brother, §B and raised this stone in memory of Þorsteinn, his brother; in memory of son and brother and kinsman-by-marriage.
Skeberga
Torsö sn
Vadsbo hd
V

Tola satti stæin þ[annsi æft]iR GæiR, sun sinn, harða goðan dræng. Sa varð dauðr a vestrvegum i vikingu.
Tóla setti stein þ[enna ept]ir Geir, son sinn, harða góðan dreng. Sá varð dauðr á vestrvegum í víkingu.
Tóla placed this stone in memory of Geirr, her son, a very good valiant man. He died on a viking raid on the western route.
Härlingstorp
Edsvära sn
Skånings hd
V

<-a-ur> ok ... ræistu stæin þenna æftiR <-au-altar>, mag sinn goðan i Vik/Viky.
<-a-ur> ok ... reistu stein þenna eptir <-au-altar>, mág sinn góðan í Vík/Víký.
... and ... raised this stone in memory of ... their good kinsman-by-marriage in Vík/Víký.
Stavsund
Ekerö sn
Färentuna hd
V

Svæinn ok Halfdan ok Þora letu ræisa stæin [þ]enna æftiR Viking, faður sinn, ok at Þegn, broður sinn. Guð hialpi and þæiRa.
Sveinn ok Halfdan ok Þóra létu reisa stein [þ]enna eptir Víking, fôður sinn, ok at Þegn, bróður sinn. Guð hjalpi ônd þeira.
Sveinn and Halfdan and Þóra had this stone raised in memory of Víkingr, their father, and in memory of Þegn, their brother. May God help their spirits.
Sundby
Sånga sn
Färentuna hd
V

Knutr i Vikhusum let stæin retta ok bro gæra æftiR faður ok moður ok brøðr sina ok systur.
Knútr í Víkhúsum lét stein rétta ok brú gera eptir fôður ok móður ok brœðr sína ok systur.
Knútr of Víkhús had the stone erected and the bridge made in memory of (his) father and (his) mother and his brothers and (his) sister.
Vible
Järfälla sn
Sollentuna hd
I Jakobsbergs park.
V

§A ... Finnviðr, sunn RagnfriðaR, let ...
§B ... sum atti Ingigærðr ok ...
§C ... ... Kviks ok Finnvi[ðaR] ...
§A ... Finnviðr, sonr Ragnfríðar, lét ...
§B ... sem átti Ingigerðr ok ...
§C ... ... Kviks ok Finnvi[ðar] ...
§A ... Finnviðr, Ragnfríðr's son, had ... §B ... who owned (i.e., was married to) Ingigerðr and ... §C ... ... Kvikr's and Finnviðr's ...
Runby
Eds sn
Sollentuna hd
1 fragment känt av Dybeck samt ytterligare 4 togs fram 1953 ur grunden till ett rivet hus.
V

Iarlabanki let ræisa stæina þessa at sik kvikvan, ok bro þessa gærði fyr and sina, ok æinn atti Tæby alla[n].
Jarlabanki lét reisa steina þessa at sik kvikvan, ok brú þessa gerði fyrir ônd sína, ok einn átti Tábý alla[n].
Jarlabanki had these stones raised in memory of himself while alive, and made this bridge for his spirit, and (he) alone owned all of Tábyr.
Danderyds k:a
Danderyds sn
Danderyds skeppslag
V

Biorn, FinnviðaR sunn, let hoggva hælli þessa æftiR Olæif, broður sinn. Hann varð svikvinn a Finnæiði. Guð hialpi and hans. ER þessi byR þæiRa oðal ok ættærfi, FinnviðaR suna a Ælgiastaðum.
Bjôrn, Finnviðar sonr, lét hôggva helli þessa eptir Óleif, bróður sinn. Hann varð svikvinn á Finnheiði. Guð hjalpi ônd hans. Er þessi býr þeira óðal ok ætterfi, Finnviðar sona á Elgjastôðum.
Bjôrn, Finnviðr's son, had this rock-slab cut in memory of Óleifr, his brother. He was betrayed at Finnheiðr. May God help his spirit. This estate is the allodial land and family inheritance of Finnviðr's sons at Elgjastaðir.
Nora
Danderyds sn
Danderyds skeppslag
V

Iarlabanki let ræisa stæin[a] þessa at sik kvikvan, ok bro þessa gærði fyr and sina, ok æinn atti allan Tæby. Guð hialpi and hans.
Jarlabanki lét reisa steina þessa at sik kvikvan, ok brú þessa gerði fyrir ônd sína, ok einn átti allan Tábý. Guð hjalpi ônd hans.
Jarlabanki had these stones raised in memory of himself while alive, and made this bridge for his spirit, and (he) alone owned all of Tábyr. May God help his spirit.
Täby tä
Täby sn
Danderyds skeppslag
V

Iarlabanki le[t ræi]sa stæina þessa at sik kvikvan, ok bro þessa gærði fyr and si[na ...] atti allan Tæby.
Jarlabanki lé[t rei]sa steina þessa at sik kvikvan, ok brú þessa gerði fyrir ônd sí[na ...] átti allan Tábý.
Jarlabanki had these stones raised in memory of himself while alive, and made this bridge for his spirit ... owned all of Tábyr.
Täby tä
Täby sn
Danderyds skeppslag
V

<oka> ok Svæinn ok Sigstæinn(?) letu stæin ... æftiR Kvik, broður sinn. Hann v[a]R <bruþru> <faþur> <kauki> <kauþuR>.
<oka> ok Sveinn ok Sigsteinn(?) létu stein ... eptir Kvik, bróður sinn. Hann v[a]r <bruþru> <faþur> <kauki> <kauþuR>.
... and Sveinn and Sigsteinn(?) had the stone ... in memory of Kvikr, their brother. He was ... ... ... ...
Österåkers k:a
Österåkers sn
Åkers skeppslag
V

As... ... stæin æftiR Viking, faður sinn, ok æftiR Toku, m[o]ður sina.
Ás... ... stein eptir Víking, fôður sinn, ok eptir Tóku, m[ó]ður sína.
Ás-... ... stone in memory of Víkingr, his father, and in memory of Tóka, his mother.
Österåkers k:a
Österåkers sn
Åkers skeppslag
V

§A Iarlabanki let ræisa stæin þenna a[t sik kvi]kvan. Hann atti æinn Tæby allan. [Guð hialpi] and hans.
§B Iarlabanki let ræisa stæin þenn[a] at sik kvikvan, ok þingstað þenna gærði, ok æinn atti allt hu[n]dari þetta.
§A Jarlabanki lét reisa stein þenna a[t sik kvi]kvan. Hann átti einn Tábý allan. [Guð hjalpi] ônd hans.
§B Jarlabanki lét reisa stein þenn[a] at sik kvikvan, ok þingstað þenna gerði, ok einn átti alt hu[n]dari þetta.
§A Jarlabanki had this stone raised in memory of himself while alive. He alone owned all of Tábyr. May God help his spirit. §B Jarlabanki had this stone raised in memory of himself while alive, and made this Assembly-place, and alone owned all of this Hundred.
Vallentuna k:a
Vallentuna sn
Vallentuna hd
V

Gismundr ok VikingR letu ... [s]tæ[in æft]iR Sigfast, faður sinn.
Gísmundr ok Víkingr létu ... [s]te[in ept]ir Sigfast, fôður sinn.
Gísmundr and Víkingr had ... the stone in memory of Sigfastr, their father.
Fresta k:a
Fresta sn
Vallentuna hd
Vid tornet.
V

Iarlaba[nki] let ræisa stæina þessa at sik kvikvan, ok bro þessa gærði fyr and sina, ok æinn atti allan Tæby.
Jarlaba[nki] lét reisa steina þessa at sik kvikvan, ok brú þessa gerði fyrir ônd sína, ok einn átti allan Tábý.
Jarlabanki had these stones raised in memory of himself while alive and made this bridge for his spirit, and (he) alone owned all of Tábyr.
Fresta k:a
Fresta sn
Vallentuna hd
Återfunnen 1957.
V

Gunni let rista runaR þessaR æftiR sik kvikvan. Þorgautr risti runaR þessaR, Fots arfi.
Gunni lét rista rúnar þessar eptir sik kvikvan. Þorgautr risti rúnar þessar, Fóts arfi.
Gunni had these runes carved in memory of himself while alive. Þorgautr, Fótr's heir, carved these runes.
Ekeby
Skånela sn
Seminghundra hd
V

VikingR let ræisa stæin at suni sina Krok ok Asbiorn. Svæinn þessi vaR ... <suni> <ki-t> <kirþa>
Víkingr lét reisa stein at sonu sína Krók ok Ásbjôrn. Sveinn þessi var ... <suni> <ki-t> <kirþa>
Víkingr had the stone raised in memory of his sons Krókr and Ásbjôrn. This lad was ...
Åshusby
Norrsunda sn
Ärlinghundra hd
6610025.1618550
V

... ok KvikR letu ræisa stæin æft[iR] ...
... ok Kvikr létu reisa stein ept[ir] ...
... and Kvikr had the stone raised in memory of ...
Hova
Odensala sn
Ärlinghundra hd
6615275.1613800
Eventuellt utgjorde U 452 och U 451 delar av samma sten.
V

VikingR ... ok Anundr, Ingifrið[aR] syniR, ræi[stu] æftiR <iarlR> ok æftiR Kal, faður sinn.
Víkingr ... ok Ônundr, Ingifríð[ar] synir, rei[stu] eptir <iarlR> ok eptir Kál, fôður sinn.
Víkingr ... and Ônundr, Ingifríðr's sons, raised in memory of <iarlR> and in memory of Káll, their father.
Åby
Husby-Långhundra sn
Långhundra hd
6628100.1627250
V

Ginnlaug, HolmgæiRs dottiR, systiR SygrøðaR ok þæiRa Gauts, hon let gæra bro þessa ok ræisa stæin þenna æftiR Assur, bonda sinn, son HakonaR iarls. SaR vaR vikinga vorðr með Gæiti(?). Guð hialpi hans nu and ok salu.
Ginnlaug, Holmgeirs dóttir, systir Sigrøðar ok þeira Gauts, hon lét gera brú þessa ok reisa stein þenna eptir Ôzur, bónda sinn, son Hákonar jarls. Sá var víkinga vôrðr með Geiti(?). Guð hjalpi hans nú ônd ok sálu.
Ginnlaug, Holmgeirr's daughter, Sigrøðr and Gautr's sister, she had this bridge made and this stone raised in memory of Ôzurr, her husbandman, earl Hákon's son. He was the viking watch with Geitir(?). May God now help his spirit and soul.
Bro k:a
Bro sn
Bro hd
200 m N om Bro k:a.
6600062.1603172
V

VikingR ok Balsi ok HæmingR [þæi]R ræistu stæin þenna æftiR Guðrik, faður sinn.
Víkingr ok Balsi ok Hemingr [þei]r reistu stein þenna eptir Guðrík, fôður sinn.
Víkingr and Balsi and Hemingr, they raised this stone in memory of Guðríkr, their father.
Övergrans k:a
Övergrans sn
Håbo hd
Utanför kyrkogårdsmuren.
V

Biartr(?) ok BysiR(?) ok Kylfa(?) þæiR letu ræisa stæin þenna æftiR Assur, broður sinn. Þæisi vaRu Vigulfs/Vikulfs arfaR.
Bjartr(?) ok Býsir(?) ok Kylfa(?) þeir létu reisa stein þenna eptir Ôzur, bróður sinn. Þessir váru Vígulfs/Víkulfs arfar.
Bjartr(?) and Býsir(?) and Kylfa(?), they had this stone raised in memory of Ôzurr, their brother. They were Vígulfr's/Víkulfr's heirs.
Viksjö
Häggeby sn
Håbo hd
V

Þialfi ræisti stæin þennsa æftiR Vik[ing], broðursun sinn. Guð hialpi sialu Vikings.
Þjalfi reisti stein þenna eptir Vík[ing], bróðurson sinn. Guð hjalpi sálu Víkings.
Þjalfi raised this stone in memory of Víkingr, his brother's son. May God help Víkingr's soul.
Skoklosters k:a
Skoklosters sn
Håbo hd
I muren strax V om klockstapeln.
V

Vifastr ræisti stæin æftiR sialfan sik kvikvan. Liðsvaldr(?) risti.
Véfastr reisti stein eptir sjalfan sik kvikvan. Liðsvaldr(?) risti.
Véfastr raised the stone in memory of himself while alive. Liðsvaldr(?) carved.
Linsunda
Villberga sn
Trögds hd
V

VikingR let ræisa stæin þannsi æftiR Sm[ið](?), sun sinn. Es vas drængia bæztr.
Víkingr lét reisa stein þenna eptir Sm[ið](?), son sinn. Er var drengja beztr.
Víkingr had this stone raised in memory of Smiðr(?), his son. He was the best of valiant men.
Långtora gärde
Långtora sn
Lagunda hd
På kyrkogården.
Skicklig ristare.
V

§P FolkgæiRR(?) let ræisa st[æin æfti]R <iel>, broður sinn, ok Gunnmarr æftiR <menk>, faður sinn, bonda goðan mataR. Byggi i Vikby(?).
§Q FolkgæiRR(?) let ræisa st[æin æftiR] <mer>, broður sinn, ok Gunnmarr æftiR <menk>, faður sinn, bonda goðan mataR. Byggi i Vikby(?).
§R FolkgæiRR(?) let ræisa st[æin æf]tiR <mei->, broður sinn, ok Gunnmarr æftiR <menk>, faður sinn, bonda goðan mataR. Byggi i Vikby(?).
§P Folkgeirr(?) lét reisa st[ein epti]r <iel>, bróður sinn, ok Gunnmarr eptir <menk>, fôður sinn, bónda góðan matar. Bjó í Víkbý(?).
§Q Folkgeirr(?) lét reisa st[ein eptir] <mer>, bróður sinn, ok Gunnmarr eptir <menk>, fôður sinn, bónda góðan matar. Bjó í Víkbý(?).
§R Folkgeirr(?) lét reisa st[ein ep]tir <mei->, bróður sinn, ok Gunnmarr eptir <menk>, fôður sinn, bónda góðan matar. Bjó í Víkbý(?).
§P Folkgeirr(?) had the stone raised in memory of ... his brother; and Gunnmarr in memory of <menk>, his father, a husbandman free with food. (He) lived in Víkbýr(?). §Q Folkgeirr(?) had the stone raised in memory of ...his brother; and Gunnmarr in memory of <menk>, his father, a husbandman free with food. (He) lived in Víkbýr(?) §R Folkgeirr(?)had the stone raised in memory of <mei->, his brother; and Gunnmarr in memory of <menk>, his father, a husbandman free with food. (He) lived in Víkbýr(?)
Fröslunda k:a
Fröslunda sn
Lagunda hd
Inmurad i södra gavlen men dold av rappningen.
6623275.1582350
V

Viki[ng]R(?) le[t ræ]isa stæin [a]t ... sun <r--nuktr>. Guð hiælpi sal hans.
Víki[ng]r(?) lé[t re]isa stein [a]t ... son <r--nuktr>. Guð hjalpi sál hans.
Víkingr(?)had the stone raised in memory of ... son ... May God help his soul.
Brunnsta
Hjälsta sn
Lagunda hd
V

... at sik sialfa[n kvi]kvan. En ... [F]astgæi[RR](?).
... at sik sjalfa[n kvi]kvan. En <rai--n> [F]astgei[rr](?).
... in memory of himself while alive and ... Fastgeirr(?)
Vaksala k:a
Vaksala sn
Vaksala hd
Mellan vägen och kyrkogårdsmuren.
V

§A Vigmundr let haggva stæin at sik sialfan, sløgiastr manna. Guð hialpi sial VigmundaR styrimanns.
§B Vigmundr ok Afrið hioggu mærki at kvikvan sik.
§A Vígmundr lét hôggva stein at sik sjalfan, slœgjastr manna. Guð hjalpi sál Vígmundar stýrimanns.
§B Vígmundr ok Áfríðr hjoggu merki at kvikvan sik.
§A Vígmundr had the stone cut in memory of himself, the most skillful of men. May God help Vígmundr the captain's soul. §B Vígmundr and Áfríðr cut the landmark in memory of themselves while alive.
Örby
Rasbo sn
Rasbo hd
I Universitetsparken, Uppsala.
Var med på världsutställningen i Paris 1867, föll i havet vid hemfrakten, hittades dock vid muddring i Le Havres hamn i slutet av 1800-t.
V

... Asbiorn ok ... ... ... ... ...[l]andi(?). Guð sviki þa, eR hann sviku.
... Ásbjôrn ok ... ... ... ... ...[l]andi(?). Guð sviki þá, er hann sviku.
... Ásbjôrn and ... ... ... ... ...land(?) May God betray those who betrayed him.
Lena k:a
Lena sn
Norunda hd
I vapenhuset.
V

<futan> let ræisa stæin æftiR sik kvikvan ... Kæ[t]ilmundr. Kiuli(?) risti.
<futan> lét reisa stein eptir sik kvikvan ... Ke[t]ilmundr. Kjúli(?) risti.
<futan> had the stone raised in memory of himself while alive ... Ketilmundr. Kjúli(?) carved.
Fasma
Tensta sn
Norunda hd
V

Fullugi ok Asgunn þaun hion letu hagg[v]a stæin æftiR sik kvik baði. Guð hialpi and.
Fullugi ok Ásgunnr þau hjún létu hôgg[v]a stein eptir sik kvik bæði. Guð hjalpi ônd.
Fullugi and Ásgunnr, this married couple had the stone cut in memory of themselves while both alive. May God help (their) spirits.
Nyvla, Tingstukällan
Bälinge sn
Bälinge hd
Prydd av en repstav nedtill.
V

... <uha> ok Armundr ok Guðfastr ok ... ... sinn. Hann vas svikinn ...
... <uha> ok Arnmundr ok Guðfastr ok ... ... sinn. Hann var svikvinn ...
... and Arnmundr and Guðfastr and ... their ... He was betrayed ...
Älvkarleby k:a
Älvkarleby sn
Örbyhus hd
Repstav nedtill.
V

[A]nundr let ræisa stæin þenna at sik kvik[va]n.
[Ô]nundr lét reisa stein þenna at sik kvik[va]n.
Ônundr had this stone raised in memory of himself while alive.
S:t Lars ruin
Sigtuna
I Stadsparkens östra hörn.
Stenen har legat i grunden till en mur, brusten i sex delar. Röd färg (mönja) bevarad.
V m 1000-t

§A Frøymundr rett stæin/stæina þenna/þessa æftiR Fægylf[a] Bræsa sun. En Bræsi vas <lina> sunn. En <lini> vas UnaR sunn. En Unn va[s O]fæigs sunn. En OfæigR [vas] Þoris sunn. Groa vas moðiR Fægylf[a]. En þa <barlaf>. En þa Guðrun. Frøymundr Fægylfa sunn faði runaR þessaR. ViR sottum stæin þenna norðr a Balas[tæ]in.
§B GylfiR varð um landi þessu, en þa norðr i Vika i þrim byum, en þa Lønangri, en þa Fæðrasio.
§A Freymundr rétt stein/steina þenna/þessa eptir Fégylf[a] Bresa son. En Bresi var <lina> sonr. En <lini> var Unar sonr. En Unn va[r Ó]feigs sonr. En Ófeigr [var] Þóris sonr. Gróa var móðir Fégylf[a]. En þá <barlaf>. En þá Guðrún. Freymundr Fégylfa sonr fáði rúnar þessar. Vér sóttum stein þenna norðr í Balas[te]in.
§B Gylfir varð um landi þessu, en þá norðr í Vika í þrim býjum, en þá Lønangri, en þá Feðrasjó.
§A Freymundr erected this/these stone/s in memory of Fégylfir, Bresi's son. And Bresi was <lina>'s son. And <lini> was Unn's son. And Unn was Ófeigr's son. And Ófeigr var Þórir's son. Gróa var Fégylfir's mother. And then <barlaf>. And then Guðrún. Freymundr Fégylfir's son coloured these runes. We sought this stone in the north in Balasteinn. §B Gylfir acquired this land and then in Vika in the north three estates, and then Lønangri and then Feðrasjór.
Malsta, Backa by
Rogsta sn
Hälsinglands museum, Hudiksvall
En kopia står på den ursprungliga platsen.
V

Vilin iR lyða hvat iak vil gæra ... ... ... ... ... Skulin ... svikia. ViR biðium oss ...
Vilið ér hlýða hvat ek vil gera ... ... ... ... ... Skulið ... svíkja. Vér biðjum oss ...
Do you want to listen to what I want to do ... would betray. We pray for us ...
Guldrupe k:a
Guldrupe sn
Halla ting
På norra tornbågsstödet.
M

Hroðvisl ok Hroðælf[R] þaun letu ræisa stæina æftiR sy[niR] þria. Þenna æftiR Hroðfoss. Hann sviku blakumenn i utfaru. Guð hialpin sial HroðfosaR. Guð sviki þa, eR hann sviku.
Hróðvísl ok Hróðelf[r] þau létu reisa steina eptir sy[nir] þrjá. Þenna eptir Hróðfúss. Hann sviku blákumenn í útfaru. Guð hjalpi sál Hróðfúsar. Guð svíki þá, er hann sviku.
Hróðvísl and Hróðelfr, they had the stones raised in memory of (their) three sons. This (one) in memory of Hróðfúss. Black men betrayed him on a voyage. May God help Hróðfúss' soul. May God betray those who betrayed him.
Sjonhems k:a
Sjonhems sn
Halla ting
Gotlands fornsal (B 1061)
G 134-136 har utgjort ett monument.
V

Biðin fyriR BótliknaR sial i Vik, sum her hvilis.
Biðið fyrir Bótliknar sál í Vík/Vik, sum hér hvílisk.
Pray for Bótlikn's soul in Vík/Vik, who rests here.
Lärbro k:a
Lärbro sn
Forsa ting
M

SiglæifR ok Iakobr af Flenavik/Flenvike þæiR l[et]u gæra mik yfiR Svæin/sinn faður SigræifR(?)/Sigræif(?) ok <þotr> ok ...
Sigleifr ok Jakobr af Flenavík/Flenvike þeir l[ét]u gera mik yfir Svein/sinn fôður Sigreifr(?)/Sigreif(?) ok <þotr> ok ...
Sigleifr and Jakobr of Flenavík/Flenvike, they had me made over Sveinn/their father Sigreifr(?) and <þotr> and ...
Hangvars k:a
Hangvars sn
Forsa ting
I korgolvet S om triumfbågen.
M

SigræifR i Flenavik/Flenvike hann let mik gæra yfiR sinn [fa]ður Iakob. Guð naði hans sial. Þa vaR uR primstafR ok þurs sunnudagR en hann do.
Sigreifr í Flenavík/Flenvike hann lét mik gera yfir sinn [fô]ður Jakob. Guð náði hans sál. Þá var úr prímstafr ok þurs sunnudagr en hann dó.
Sigreifr in Flenavík/Flenvike, he had me made over his father Jakobr. May God be gracious to his soul. Then Aurochs was the prime-stave and Giant the Sunday[-stave] when he died.
Hangvars k:a
Hangvars sn
Forsa ting
Fastklamrad mot norra väggen, invid det nordvästra hörnet.
M 1445

VatgæiRR(?) ok HæilgæiRR(?) ræistu stæin aftiR Hæilga, faður sinn. Hann var vestr farinn með vikingum.
Hvatgeirr(?) ok Heilgeirr(?) reistu stein eptir Helga, fôður sinn. Hann var vestr farinn með víkingum.
Hvatgeirr(?) and Heilgeirr(?) raised the stone in memory of Helgi, their father. He travelled to the west with the Vikings.
Hablingbo k:a
Hablingbo sn
Hablinge ting
V

viku(?)
viku(?)
week(?)
Lom kirke
Lom sn
Oppland fylke
M

... Hallvarðr Grenski reist rúnar þessar. Sæll er, sá er svíki, fýla, sorg á reikar torgi Grettis sótt at gæti, geldr eiðar þess aldri. Er-a feiknbrôgðum flagða fallnir niðr með ôllu haukar Baldrs, ok halda hugstríði byr[skíða].
... Hallvarðr Grenski reist rúnar þessar. Sæll er, sá er svíki, fýla, sorg á reikar torgi Grettis sótt at gæti, geldr eiðar þess aldri. Er-a feiknbrôgðum flagða fallnir niðr með ôllu haukar Baldrs, ok halda hugstríði byr[skíða].
... Hallvarðr the Greenlander carved these runes. Never is he fortunate, the brute who betrays: (he can) expect to get sorrow on the hair-part's turf (ie on his head); (he will) pay for this (broken) oath. The breeze-blown skis ( = ships) of Baldr's hawks ( = the warriors) (ie the sea-warriors) are not all felled through the baleful deeds of ogresses, and (they) hold the memory of battle.
Vinje kirke
Vinje sn
Telemark hd
M juni 1197 (?)

Víkingr
Víkingr
Víkingr.
Bryggen, Bergen
Bergen
Bergens museum (nr. 6029)
M

{Kvik}na {k}[ir]{k}[j]a á mik.
{Kvik}na {k}[ir]{k}[j]a á mik.
The church of Kviknar owns me.
Kvikne kirke
Kvikne sn
Hedmark fylke
Oslo universitetsbibliotek (mskr. nr. 102, oktav)
M ca 1200

Þat er víkingr/Víkingr ... [þ]á kom undir hér til.
Þat er víkingr/Víkingr ... [þ]á kom undir hér til.
That is a viking/Víkingr ...then came here underneath.
Maeshowe
Orkney
M m 1100-t

Jeg kan ikke se noe eldre enn vikingtid datering på noen innskrifter, men så har jeg også bare noen minutters erfaring med runedatabasen. Det er mye mulig jeg tar kraftig feil.

[Olof Ekström]

Ditt svar på min oklara fråga var precis det jag undrade efter:-)

Jag gjorde f.ö. en liknande sökning själv och kom fram till ungefär detsamma - något tidigt belägg för ordet i runskrift hittar jag inte.

En lite intressant detalj snubblade jag på idag, nämligen Widsith - den dateras till 500-600-tal och innehåller det äldsta omnämnandet av vikingar på fornengelska. Mycket intressant... och tidigt! Någon som är inläst på dateringen av Widsith? Den är väl språkvetenskaplig kan man anta?

mid Sweom ond mid Geatum ond mid Suþdenum.
Mid Wenlum ic wæs ond mid Wærnum ond mid wicingum

(rad 45-46). Hela texten finns här. Widsith återfinns i Exeter-boken, som är en handskrift skänkt av biskop Leofric till sin egen katedral på 1000-talet. Om dateringsuppgiften för Widsith stämmer så är den äldre än de andra avsnitt i boken som jag hittat uppgifter för. Boken är den största samlingen fornengelsk text som bevarats.

[Christer Samuelsson]

Ditt svar på min oklara fråga var precis det jag undrade efter:-)

Jag gjorde f.ö. en liknande sökning själv och kom fram till ungefär detsamma - något tidigt belägg för ordet i runskrift hittar jag inte.

En lite intressant detalj snubblade jag på idag, nämligen Widsith - den dateras till 500-600-tal och innehåller det äldsta omnämnandet av vikingar på fornengelska. Mycket intressant... och tidigt! Någon som är inläst på dateringen av Widsith? Den är väl språkvetenskaplig kan man anta?

mid Sweom ond mid Geatum ond mid Suþdenum.
Mid Wenlum ic wæs ond mid Wærnum ond mid wicingum

(rad 45-46). Hela texten finns här. Widsith återfinns i Exeter-boken, som är en handskrift skänkt av biskop Leofric till sin egen katedral på 1000-talet. Om dateringsuppgiften för Widsith stämmer så är den äldre än de andra avsnitt i boken som jag hittat uppgifter för. Boken är den största samlingen fornengelsk text som bevarats.

Jomenvisst, är det märkligt att Widsith d.ä. alldrig anses omvittna vad han faktiskt skriver om. Jag har alltid varit förundrad över detta. Såvitt jag kan bedöma går det inte att hitta några andra källor som daterar denna skrift till annat än 500 - 600 tal. Det är väldigt tidigt, t.o.m. utomordentligt tidigt. Kanhända är det därför Widsiths vittnesmål är för tidigt, för att tas som en uppenbar sanning.
Jag har i min ägo en amerikansk Filosefie doktorsavhandling där doktoranden ägnar sig åt detta med ordet Vikings ursprung. Till Widsith hittar vederbörande inte, men mycket text blir det, eller rent av oerhört mycket text. Över detta kan man vara ohemult elak, men det skall jag avstå ifrån.
Min danske vän Truls eller Troels som det egentligen heter, har en liten elegant förklaring på vad ordet viking kommer ifrån.

I Kung Valdemars jordebok kan man läsa om det märkliga längdmåttet "sjövika". Med sjövika avses 1000 årtag, sedan viker man från årorna och låter en kamrat ta över. Således ror man i skift och därifrån, skall alltså ordet viking stamma. Jag sätter inte min själs eventuella salighet i pant på detta, men obegåvad är inte den förklaringen.

Man kan fråga sig hur mycket klokare blir vi om vi skulle få reda på vad ordet Viking egentligen står för. Vår vän Jan G anser ordet är uppfunnet på 1800 talet av diverse punchdrickande, tjocksmockiga, svenskchauvinister. Det är uppenbarligen inte sant. Hur mycket mer skulle vi veta om våra fäder, om vi faktiskt exakt, skulle veta vad ordet viking står för, det tål väl att tänkas på.
Christer Samuelsson.

[Widsith]

Jag påminner återigen om uttrycket lidvikingar, som återfinns i Widsith.

Användandet av ordet viking på en uppländsk runsten behöver inte nödvändigtvis ha något att göra med hur det använts kring Oslofjorden, eller dess användande av andra som beskrivning av en grupp människor.
Ordets användande kan dessutom variera över tid.

I de norska sagorna tenderar ordet att användas om sjörövare, vilka håller till på öar i Nordatlanten och som under semestertider plundrar och rövar längs kusterna, också den norska kusten. Ordet viking skulle alltså i det fallet ha att göra med gruppens vikande runt grynnor, skär och öar. Jmfr Vikaresälen.
På uppländska runstenar tenderar man att "fara i viking", dvs man beskriver ett sätt att resa. Huruvida detta är ett användande av ordet i andra hand, ett inlånande av ett främmande uttryck, är kanske svårt att säga. Upplänningarna kan ju ha velat tala om att de "gjort som vikingarna". Längs rutten ned mot Miklagård finns inga omnämnanden av "vikingar".
Widsith slutligen, använder ordet som en beskrivning av en folkgrupp, förmodligen geografiskt avgränsad. Liksom Beowulf beskriver den personer från 500-600tal, vilket inte behöver vara det samma som att den är nedskriven då. Beowulfkvädet anses ju stamma från runt år 1000, och skulle alltså beskriva händelser som är 500 år gamla.

[Olof Ekström]

Lidviking skulle vara det som återfinns i rad 80 antar jag - rad 79-81 ser ut så här,

Mid Scottum ic wæs ond mid Peohtum ond mid Scridefinnum;
mid Lidwicingum ic wæs ond mid Leonum ond mid Longbeardum,
mid hæðnum ond mid hæleþum ond mid Hundingum.

Jag har ingen översättning till hands, vilka är det som figurerar tillsammans med dessa? Skottar, picter och skridfinnar, lidvikingar, leoner och langobarder, hæðnum, hæleþum och hundingar - eller?

En annan skojig detalj i Widsith är ju "Theoderik styrde frankerna" (þeodric weold Froncum) - själv tycker jag de orden får en att tro att avståndet till händelserna kanske är lite större än 50 år? Finns det fler såna frågetecken i Widsith? Ermannarik är bättre placerad med sina goter... F.ö. dyker svearna och Angantyr upp strax efter Theoderik, (Sweom Ongendþeow, "svearna (styrdes av) Ongendthow" i en uppräkning, rad 31). Det är ett av mänga namn som delas med persongalleriet i Beowulf.

Ska också passa på och rätta mig själv - citatet jag drog fram med wicingum är från rad 58-59, inget annat. Rad 45-49 är också lite intressanta i sammanhanget,

Hroþwulf ond Hroðgar heoldon lengest
sibbe ætsomne suhtorfædran,
siþþan hy forwræcon wicinga cynn
ond Ingeldes ord forbigdan,
forheowan æt Heorote Heaðobeardna þrym.

För att inte glida för långt ut i ett sidospår - snart har jag citerat hela Widsith tror jag - är Widsith kanske inte något enormt bra belägg dateringsmässigt?

[WilmerT]

Helst skulle man ju vilja ha ordet [Wilmer T: viking] använt i detta sammanhang och daterat före andra omnämnanden... Det betyder ... vad? 6-700-tal? Vilka är de äldsta omnämnandena av ordet, inklusive mansnamnet? Hur ser det ut i kontinentala källor, dateringsmässigt? (det känns som om vi har gjort det här tidigare?)

Hos Adam av Bremen omnämns nordborna hellre som Nordmän, vilket ursprungligen skall ha syftat på männen norr om Danmark.
Viking förekommer såvitt jag minns inte alls hos Adam på 1070-talet (Se t ex B1-37 där attack från Daner och Nordmän omtalas). De benämns (som antyds ovan) hellre som sjörövare, alltså efter 'modus operandi'.
Tillägg:
Som vän Christer snabbt påpekade, Adam omnämner förvisst vikingar

quos illi Wichingos as appellant, nostri Ascomannos regi Danico tributum solvunt

Frankernas historia av Gregory of Tours på 500-talet, angivet från northvegr, torde vara högintressant; har inte haft möjlighet att läsa den så nogrannt att jag kan citera något från den dock.

/Wilmer T
...här skiner solen...