Betydelsen hos ordet viking

Diskussioner kring händelser under nordisk forntid & vikingatid. Värd: Ralf Palmgren
Användarvisningsbild
barzam
Medlem
Inlägg: 576
Blev medlem: 29 okt 2002 00:51
Ort: Uppsala

Betydelsen hos ordet viking

Inläggav barzam » 13 jan 2004 14:55

Jag har kollat upp lite källor angående ordet viking, och det kanske inte är så enkelt som förklaringen som har blivit allmänt erkänd här (nämligen att det handlar om en avledning till vik). Tvärtom är ordet fortfarande mycket omstritt bland forskarna.

Jag utgår från boken Våre arveord (Bjorvand & Lindeman 2000), som är den allra modernaste etymologiska ordboken om germanska språk. Jag tänkte också gå igenom vad andra källor säger i ämnet och presentera dem här så att var och en kan bilda sig en egen uppfattning. Jag bifogar fler när jag har hunnit gå till bilioteket.

Först de former som ordet föreligger i:
norrönt: víkingr
rundanskt plural nom.: wīkingaR
runsvenskt plural gen.: wīkinga
fornfrisiska: wīking/wītsing
fornengelska: wīċing (ċ står för palataliserat k, som i eng. child)
fornhögtyskt (personnamn): Wīching

Det nuengelska viking är ett lånord från nordiska språk.

--
Den vanliga teorin förklarar ordet som en avledning av vīk f. 'vik'. I sådana fall får *vīk-inga- grundbetydelsen 'den som hör till en vik' (jfr betydelsen hos släkting etc.).

För att tolka ordet måste man nu se på de tidigaste beläggen för ordet och kontrollera att betydelsen stämmer med den föreslagna. I den fornengelska dikten Widsith (kanske redan från 600-talet enligt NE) har vi de tidigaste beläggen. Här kan texten läsas i sin helhet: http://www.georgetown.edu/labyrinth/lib ... a3.11.html (på rad 47 har vi vikingarna).

Bjorvand & Lindeman skriver: "og her [i dikten Widsith] synes wīċingas (pl.) som står blant ti sikre folkenavn også selv å vare et folkenavn eller inbyggernavn, f.eks. wīċinga cynn - "vikingenes ætt, slekt". Det ser derfor ut til at den vanlige betydningen "en som farer til sjøss, sjøkjempe" i geng. og norr. kilder er yngre. Etter hvert får ordet en mer og mer negativ betydning og blir betegnelse på sjøkrigere, sjørøvere och ransmenn fra det nordiska området. Også i de gfris. kildene opptrer vikingene som fiender som ikke viker tilbake for å plyndre, drepe og våldta" (s. 1050f).

Eftersom ordet tycks beteckna ett folkslag anser Bjorvand & Lindeman att ordet ska förstås som en inbyggarbeteckning 'en person från Vík'. Vík är ett gammalt ortnamn med betydelsen 'havsområde omfattande Oslofjorden och Skagerack'. En viking är sålunda 'en person från kusttrakterna kring Oslofjorden och Skagerack'

NE har en teori (bland andra) som går ut på att ordet hör ihop med fornengelskans wīc 'köpstad', lånord från latinets vīcus.

Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1602
Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
Ort: Phnom Penh

Inläggav Dan Koehl » 13 jan 2004 15:36

Intressant. På rad 55 hittade jag också "Mid Wenlum ic wæs ond mid Wærnum ond mid wicingum." kan man utgå det är en avledning av samma ord?

Senare nämns också Svear och Götar är det riktigt? (Vilket tydligt förkastar de teorier som säger att Götar skulle ingått i Svear-Sveoner)

"Ic wæs mid Sweom ond mid Geatum ond mid Suþdenum."

Intressant språk, påminner om dagens afrikand. Detta skulle en Boer förmodligen kunna läsa rakt upp och ner.

Användarvisningsbild
Widsith
Medlem
Inlägg: 1408
Blev medlem: 18 jul 2003 13:26
Ort: Uddevalla

Inläggav Widsith » 13 jan 2004 16:05

Här måste jag ju blanda mig i :)

I poemet nämns också "sjödaner":
Sigehere lengest Sædenum weold
(rad 28 )
dvs "Sighere ledde för många år sjödanerna"
och så sägs det finnas en särskild sorts vikingar:
mid Lidwicingum ic wæs ond mid Leonum ond mid Longbeardum
(rad 80)
Vad är lidvikingar för något?

Kan det också tänkas att Widsith (inte jag, alltså) tar upp rent mytologiska folkslag?

Christer Samuelsson
Medlem
Inlägg: 1031
Blev medlem: 25 okt 2002 15:49
Ort: Wilattunge

Inläggav Christer Samuelsson » 13 jan 2004 17:01

Vad är lidvikingar för något?


Skulle väl kunna tänkas att det har något med begreppet "Ledung och lid" att göra. Högst märkligt och intressant.
Christer Samuelsson.

Christer Samuelsson
Medlem
Inlägg: 1031
Blev medlem: 25 okt 2002 15:49
Ort: Wilattunge

Inläggav Christer Samuelsson » 13 jan 2004 19:23

Dan Koehl skrev:Intressant. På rad 55 hittade jag också "Mid Wenlum ic wæs ond mid Wærnum ond mid wicingum." kan man utgå det är en avledning av samma ord?

Senare nämns också Svear och Götar är det riktigt? (Vilket tydligt förkastar de teorier som säger att Götar skulle ingått i Svear-Sveoner)

"Ic wæs mid Sweom ond mid Geatum ond mid Suþdenum."

Intressant språk, påminner om dagens afrikand. Detta skulle en Boer förmodligen kunna läsa rakt upp och ner.


Visst är detta intressant,
Vännen Catsham översätter på sin hemsida "Sweom ond mid Geatum ond mid Suþdenum." på följande sätt:
"svearna och geaterna och med syddanerna"

Jag har inte kunskaper nog beträffande detta för att ge mig in i en seriös debatt, men någon annan kanske har synpunkter.
Christer Samuelsson.

Användarvisningsbild
barzam
Medlem
Inlägg: 576
Blev medlem: 29 okt 2002 00:51
Ort: Uppsala

Inläggav barzam » 14 jan 2004 03:39

Formerna på -um eller -om är dativer i pluralis (alltså kasusformer, inte avledningar) vilket förklaras av att de styrs av prepositionen mid 'med'. Det rör sig m.a.o. om en s.k. instrumental dativ. Alltså "jag var med/hos svearna etc"

Geatum (dat. pl) motsvarar svenskans göt.

Jag tror fornengelska är ytterst avlägset afrikaans, men precis som vi kan läsa det och förstå mycket utan stora förkunskaper kan nog en boer det också.

Fläsket
Medlem
Inlägg: 1043
Blev medlem: 23 apr 2002 00:42
Ort: Mjölby

Inläggav Fläsket » 14 jan 2004 12:32

Både Afrikaans, fornnordiska och svenska är ju ur samma språkgrupp så det är ju inte så underligt även om en holländskspråkig bekant en gång uttalade sig nedsättande om Afrikaans såsom varandes "300 år gammal holländska där man tagit bort all grammatik och kastat in lite engelska och swahili".

Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1602
Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
Ort: Phnom Penh

Inläggav Dan Koehl » 26 jan 2004 01:15

Jag har ju tidigare lekt med tanken pa att ordet viking skulle kunna betyda fredlös ungefär, en idé som kanske inte precis fick enorma bifall.

Basen för denna min idé utgörs av:

1. försöken att koppla ordet viking till fornordiskt för avvika. Med mellanstationen vik hädan, sa funderade jag pa om man alltsa rentav kunde dömas till viking. Att "avvikandet" alltsa inte var eget val.
Eller, att man flytt rättvisan, avvikit fran dom sas. Rättslös och Fredlös...?

2. att vikingarnas högst tveksamma huvvudaktivitet som den oftast beskrivs, att gömma sig i vikar, och vara pirat, eller göra strandhugg, alternativt plundra främmande städer, byar eller gardar.

3. att denna sorts aktivitet redan under medeltiden maste med nödvändighet ha inneburit diplomatiska konflikter med respektive plundrade lands kungar och kejsare, om denna plundring var legitimt sanktionerad av "vikingarnas" ledare.

4. Varför det ligger nära till hands att den inte var understödd, utan ansags lika kriminell av svenske kungen som av den plundrades.

5. kriminell verksamhet i större skala har alltid utförts av samhällets utstötta, de som inte haft nagot att förlora pa sin aktivitet.

(Redan ar 830 har Svearna diplomater som besöker tyske kejsaren, jag tror inte vi skall underskatta denna tids människor, paneuropeisk politik och diplomati var nog mer lik dagens än vad isländska sagor ger sken av!)

6. tom runstenar i Sverige ger skriftliga belägg för att davarande svenska befolkningen (som manga i Sverige idag gärna vill kalla vikingar) utsag särskilda vakter som skulle alarmera vid anfall av vikingar.

En rubrik lyser dock starkt med ordet viking, nämligen jomsvikingar. Jomsborg, en egen borg, da maste de ju ha varit nan sorts ärbara soldater? Hur far man reda pa mer om Jomsborg?

Det har varit lite svart att hitta bra källor som hjälper oss att analysera detta ord viking, och jomsviking de flesta, där ordet ocksa framställs som rätt positivt, är isländska sagor. Där är vikingen en frejdig krigare, nästan ädel.

Sa tror jag man förvisso framställer bankranare om man är intagen pa Kumla ocksa, en sorts hjältar som har stora bazokas och vackra blondiner som väntar i flyktbilar och som rafsar at sig miljarder av feta dumma direktörer.

Den isländska befolkningen vid pass 1100-talet är ju till största delen "avvikare" hela bunten, de väljer att fly istället för att foga sig under Harald Harfager. Anarkist och avvikare är där hjälte?

Jag vill pasta att isländska sagor därigenom ger en romantiserad falsk och subjektiv bild av vikingen som kanske inte delades av en lagman i Svitjod ar 800?

Det var därför sa mycket intressantare att dyka pa följande:

http://en.wikipedia.org/wiki/Jomsburg

och (punkt 4) http://en.wikipedia.org/wiki/Scandinavi ... _Mieszko_I

Det man idag lutar at är att detta var en laglös tillflyktsort för framför allt slaviska pirater:

"''City known from slavic pirates, where also danes and other scandinavians could easily found refugee, Harald Bluetooth had to take refugee from his son here in late 900''"

Denna plats som till slut blir det nästan enda säkra vi hittar, när vi söker efter ordet viking, är ett rövarnäste, ett laglöst ställe dit man flyr och söker skydd. Skydd mot vad?

Mot lag och rättvisa naturligtvis.

Sa jag star pa mig, jag hävdar att vikingar var framför allt kriminella plundrare och pirater, med fa alternativ att överleva eftersom de var dömda fredlösa eller hade andra anledningar att fly sin hembygd.

Envist anser jag därför inte vi bör applicera denna "titel" pa tex en bondkvinna fran Härjedalen ar 790, eller generallt pa skandinavisk bondebefolkning, det är att segla bort sig...

Nu vore det roligt om nagon hittar källor om Jomsborg som patagligt strider mot denna modernare bild av Jomsborg och Jomsvikingar.

Barzam, vad betyder Joms? Kan det betyda gömma. en som avvikit och som gömmer sig? Jomsborg = Flyktingborgen??

Användarvisningsbild
barzam
Medlem
Inlägg: 576
Blev medlem: 29 okt 2002 00:51
Ort: Uppsala

Inläggav barzam » 26 jan 2004 12:36

Jóm är ett ortnamn, som betecknar ön Wollin (eller Wolin enligt NE)vid Oders mynning. Jómsborg är staden där och jómsvíkingr är en "viking" därifrån.

källor: NE och Norrøn ordbok

Christer Samuelsson
Medlem
Inlägg: 1031
Blev medlem: 25 okt 2002 15:49
Ort: Wilattunge

Inläggav Christer Samuelsson » 26 jan 2004 17:17

Dan Koel
Dan Koehl skrev:Jag har ju tidigare lekt med tanken pa att ordet viking skulle kunna betyda fredlös ungefär, en idé som kanske inte precis fick enorma bifall.

Basen för denna min idé utgörs av:

1. försöken att koppla ordet viking till fornordiskt för avvika. Med mellanstationen vik hädan, sa funderade jag pa om man alltsa rentav kunde dömas till viking. Att "avvikandet" alltsa inte var eget val.
Eller, att man flytt rättvisan, avvikit fran dom sas. Rättslös och Fredlös...?

2. att vikingarnas högst tveksamma huvvudaktivitet som den oftast beskrivs, att gömma sig i vikar, och vara pirat, eller göra strandhugg, alternativt plundra främmande städer, byar eller gardar.

3. att denna sorts aktivitet redan under medeltiden maste med nödvändighet ha inneburit diplomatiska konflikter med respektive plundrade lands kungar och kejsare, om denna plundring var legitimt sanktionerad av "vikingarnas" ledare.

4. Varför det ligger nära till hands att den inte var understödd, utan ansags lika kriminell av svenske kungen som av den plundrades.

5. kriminell verksamhet i större skala har alltid utförts av samhällets utstötta, de som inte haft nagot att förlora pa sin aktivitet.

(Redan ar 830 har Svearna diplomater som besöker tyske kejsaren, jag tror inte vi skall underskatta denna tids människor, paneuropeisk politik och diplomati var nog mer lik dagens än vad isländska sagor ger sken av!)

6. tom runstenar i Sverige ger skriftliga belägg för att davarande svenska befolkningen (som manga i Sverige idag gärna vill kalla vikingar) utsag särskilda vakter som skulle alarmera vid anfall av vikingar.

En rubrik lyser dock starkt med ordet viking, nämligen jomsvikingar. Jomsborg, en egen borg, da maste de ju ha varit nan sorts ärbara soldater? Hur far man reda pa mer om Jomsborg?

Det har varit lite svart att hitta bra källor som hjälper oss att analysera detta ord viking, och jomsviking de flesta, där ordet ocksa framställs som rätt positivt, är isländska sagor. Där är vikingen en frejdig krigare, nästan ädel.

Sa tror jag man förvisso framställer bankranare om man är intagen pa Kumla ocksa, en sorts hjältar som har stora bazokas och vackra blondiner som väntar i flyktbilar och som rafsar at sig miljarder av feta dumma direktörer.

Den isländska befolkningen vid pass 1100-talet är ju till största delen "avvikare" hela bunten, de väljer att fly istället för att foga sig under Harald Harfager. Anarkist och avvikare är där hjälte?

Jag vill pasta att isländska sagor därigenom ger en romantiserad falsk och subjektiv bild av vikingen som kanske inte delades av en lagman i Svitjod ar 800?

Det var därför sa mycket intressantare att dyka pa följande:

http://en.wikipedia.org/wiki/Jomsburg

och (punkt 4) http://en.wikipedia.org/wiki/Scandinavi ... _Mieszko_I

Det man idag lutar at är att detta var en laglös tillflyktsort för framför allt slaviska pirater:

"''City known from slavic pirates, where also danes and other scandinavians could easily found refugee, Harald Bluetooth had to take refugee from his son here in late 900''"

Denna plats som till slut blir det nästan enda säkra vi hittar, när vi söker efter ordet viking, är ett rövarnäste, ett laglöst ställe dit man flyr och söker skydd. Skydd mot vad?

Mot lag och rättvisa naturligtvis.

Sa jag star pa mig, jag hävdar att vikingar var framför allt kriminella plundrare och pirater, med fa alternativ att överleva eftersom de var dömda fredlösa eller hade andra anledningar att fly sin hembygd.

Envist anser jag därför inte vi bör applicera denna "titel" pa tex en bondkvinna fran Härjedalen ar 790, eller generallt pa skandinavisk bondebefolkning, det är att segla bort sig...

Nu vore det roligt om nagon hittar källor om Jomsborg som patagligt strider mot denna modernare bild av Jomsborg och Jomsvikingar.

Barzam, vad betyder Joms? Kan det betyda gömma. en som avvikit och som gömmer sig? Jomsborg = Flyktingborgen??


Skall man hypotetiskt tänka sig att viking skulle betyda fredlös, så bör en sådan hypotes inte innehålla några motsägelser. Det blir nog lite problematiskt. I Sverige finns åtminstone två runstenar som omtalar män som dött ”i Viking”. Eftersom runstenar nästan undantagslöst förefalla vara äreminnen över levande eller döda människor, skulle det iså fall vara ärofullt att vara fredlös, det låter i sanning märkligt.

Jag känner på rak arm bara till två som blivit dömda fredlösa från denna tid, nämligen Erik den Rödes far och Erik den röde själv. Farfar resp. pappa till Leif Eriksson, ja ni vet han som hittade till Vinland. Såvitt jag vet är inte dessa herrar omnämnda som vikingar på något speciellt sätt.

Det kanske svåraste med historia är att förstå sig på hur människor tänkte och vilka värderingar man hade. Vad ansågs vara rätt och fel, vad var moraliskt resp. omoraliskt. Vikingatidens tankevärld är fördold för oss, vi kan möjligen anan den genom att läsa de bevarade dokumenten, som tyvärr inte är så många.

Något skymtar väl fram på våra runstenar dock. Vid Täckhammarsbro i Sörmland kan man läsa följande på en runsten (Sö 163)



”Tryrik (reste) stenen efter sina söner, raska män, for Olev, i Grekland skiftade han guld”



Vid Gripsholms slott kan man läsa detta (Sö 179)

Tola lät resa denna sten efter sin son Harald, Ingvars broder.

De foro manligen
fjärran efter guld
och österut
gåvo örnen föda
De dogo söderut
i Särkland.



Tja vad ” skiftade han guld” kan stå för, går nog att ha åsikter om, men jag undrar om det är en omskrivning av rövade han guld. Det var sannolikt inte laga skifte.

Av Sö 179 framgår ju ändå ganska tydligt att det var manligt att fara fjärran efter guld. Jag undrar om inte dessa farbröder var i Viking på jakt efter guld. ” Att vara i viking” finns ju faktiskt omtalat på våra runstenar Så det borde rimligen vara en syssla.

Att man i Uppland gick vakt mot vikingar , skall man nog inte ta för annat än vad det är, kanhända gick man även vakt i Småland mot vikingar som kan ha varit från Uppland t.e.x.

Hinner inte skriva mer just nu men jag har ett par andra saker att kommentera.

Christer Samuelsson.

Användarvisningsbild
Fundin
Medlem
Inlägg: 8
Blev medlem: 18 feb 2004 00:00
Ort: Östersund, Jämtland

vikingar

Inläggav Fundin » 18 feb 2004 00:36

Vikingar skulle kunna betyda "Vikarnas Män".

Jomsborg: den stora "borgen" på Gotland där kvinnor inte fick komma in.
Jomsvikingarna var dom bästa och starkaste vikingarna med bra rustningar & vapen.

Användarvisningsbild
UrsusRex
Medlem
Inlägg: 884
Blev medlem: 14 jun 2003 11:29
Ort: Stockholm

Inläggav UrsusRex » 18 feb 2004 17:04

Jomsvikingar har sitt namn efter sitt fäste/"förläggning" Jomsborg eventuelt anlagt av Harald Gormsson Blåtand under andra hälften av 900-talet norr om den vendiska handelsstaden Wollin? Det är Danskt vill säga? tror jag? Inte Gotland?

Enligt Jomsvikingasagan anlades Jomsborg av Palna-Toke, nominell kung av "skåne". Hamnen ska ha rymt 300 fartyg och dess vikingar var/är kända för sina stränga lagar samt sitt mod och stridsduglighet.

Vid 900-talets slut ska fästet ha erövrats av Styrbjörn starke. Efter slaget vid Hjörungavåg mot jarl Håkon av Norge, då Sigvald Strutharadsson var jarl av Jomsborg, miste Jomsborg det mesta av sin betydelse. Men dess jarl kunde ändå ca år 1.000 samla Danmark och Sverige till anfall mot Olav Trygvason vid svolder.
Fästet var oberoende till mitten av 1000-talet då det intogs av Magnus den gode av Norge. Under 1100-talet vid tiden för de Danska härtågen mot venderna nämns Jomsborg av Saxo Gramaticus.

Vid slaget vid Hjörungavåg deltog många hjältar och slaget blev föremål för diktning och sagor. Biskop Bjarne och Torkel Gislaved diktade på 1100-talet om slaget på drottkväd och strax efter under 1200-talet sammanställdes Jomsvikingasagan vilken innehåller ett antal mustiga beskrivningar om Jomsvikingarnas mod och dådkraft.

I Heimskringla kan man läsa om slaget vid Svolder; Sven Tveskägg av Danmark bortgifte sin syster Tyra med konung Borislav (eller nåt liknande?) av Venden. Tyra flydde dock de hedniska venderna och for till Norge där hon äktade Olav Tryggvason vilken hon manade på att anfalla venderna för att kräva hennes vendiska gods åter.
Olav bådade till slut upp hela den norska ledungsflottan och Borislav gav med sig inför detta hot. Efter att affärerna var klara och förlikning hade uppgjorts så vände norrmännen och Olav åter. Vid Svolder hemförlovade Olav skeppen och själv seglade han i den väldige Ormen Långe jämte ytterligare tio skepp.
Nu så lockade den förädiske jarlen av Jomsborg Olav i en fälla där den förenade Dansk-Svenska flottan väntade..... och vann.

Själva slaget kan ha ägt rum i Öresund nära Ven men Adam av Bremen förlägger slaget till Mare Balticum dvs Östersjön. Sedan finns också en ort som tidigare bar namnet Gripissvolder där slaget kan tänkas ha stått, i Polen?

Ingenting om var ordet viking har sin grund men lite om Jomsvikingarna i vart fall.
Annars är det väl män från vikar (kanske!?)som kan vara ursprung till ordet viking. Dvs "pirater" som gömmer sig i vikar och plundrar handelsmän och kustlandskap? Ingen aning faktiskt! Men det har jag hört nån gång och det låter väl inte alldeles knasigt? Dessa skulle ju plundra den "egna" kustbefolkningen också? Inte bara fara i viking till england och Volgaområdet menar jag? Finns "profit" på närmare håll så tar man väl det.

Fast faktum är att jag är villig att tro mer på Dan Koels resonemang, dvs att de var dömda fredslösa och att man senare i sagolitteraturen förskönade dem så som hjältar, inget som motsäger "män från vikar" iofs.
Men å andra sidan kunde man ju enligt sagorna dömas fredlös på Island, döms man fredlös från sin fredlöshet då? Sedan finns det ju flera Islänningar som återvänder till Norge för att göra tjänst hos kungen eller liknande. Eller de som blir fredlösa på obestämd tid (det heter nåt annat och nämns bla i Njals saga) på Island och far till Norge för att bida sin tid i väntan på att strafftiden ska gå ut hemma på Island...dessa Islänningar kan ju knappast vara fredlösa i Norge?
Åandra sidan är de kanske Islänningar i andra eller tredje generation? Plus att ingenting sägs i sagorna om att Njalssönerna är vikingar (tror jag?), däremot får de hjälp av vikingar från Shetlandsöarna vid ett tillfälle.
Sedan de "kungar" som gör sig rikedom och rykte på vikingeriet för att vinna anhängare och makt inför tronstrider....de är väl iofs om nåt landsförvisade/fredlösa av den sittande kungen.
Och visst ska man inte blanda ihop en bondkvinna med en viking, lika lite som man bör blanda ihop ett eventuellt vikingaanfall mot Lindisfarne med de handelsmän som upprättade nära relationer till den brittiska kustbefolkningen.
Till sist är det ju så att om man tänker efter så nämns även vikingar sparsamt i sagorna? Det är vi som talar om vikingatid och benämner alla under perioden som vikingar och följdaktligen blir sagohjältarna vikingar fast dess författare kanske inte avsåg det...och framförallt så kanske dessa hjältar av sin egen samtid inte sågs som vikingar...om sagorna överhuvudtaget har historiskt värde(jag tror det)

Mvh
Björn

Användarvisningsbild
olafR
Medlem
Inlägg: 12
Blev medlem: 04 jul 2002 21:45
Ort: Bodbyn, Umeå

Inläggav olafR » 18 feb 2004 20:01

Christer Samuelsson skrev:Vid Gripsholms slott kan man läsa detta (Sö 179)

Tola lät resa denna sten efter sin son Harald, Ingvars broder.

De foro manligen
fjärran efter guld
och österut
gåvo örnen föda
De dogo söderut
i Särkland.

Av Sö 179 framgår ju ändå ganska tydligt att det var manligt att fara fjärran efter guld. Jag undrar om inte dessa farbröder var i Viking på jakt efter guld. ” Att vara i viking” finns ju faktiskt omtalat på våra runstenar Så det borde rimligen vara en syssla.

Christer Samuelsson.


"De foro manligen"

"Det var många män som for" skulle jag vilja säga.

Annars tror jag att vara viking innebar någon form av yrke/sysselsättning.

/Mats

Christer Samuelsson
Medlem
Inlägg: 1031
Blev medlem: 25 okt 2002 15:49
Ort: Wilattunge

Inläggav Christer Samuelsson » 12 jun 2004 11:19

"De foro manligen"

"Det var många män som for" skulle jag vilja säga.


Så kanske det kan vara ja. Jag undrar vad vännen Widsith anser om saken?

Hälsningar
Christer Samuelsson.

Användarvisningsbild
Widsith
Medlem
Inlägg: 1408
Blev medlem: 18 jul 2003 13:26
Ort: Uddevalla

Inläggav Widsith » 14 jun 2004 10:13

Christer Samuelsson skrev:Så kanske det kan vara ja. Jag undrar vad vännen Widsith anser om saken?


Vilken av oss menar du?

Den här versionen av Widsith anser i alla fall att ordet viking om man skall döma efter västnordiska och anglosaxiska källor mer syftar på ett tillstånd, en livssituation snarare än ett yrke eller folkslag...

Det nämns mer ingående angående vikingar att de höll till på öarna västerut och gjorde räder mot den norsksvenska västkusten, samt att de hade ett starkt fäste på Orkney. Dessa vikingar tycks inte ha något fint rykte, och man hade säkerligen inte rest runstenar över dem. Men varför har man då gjort det i östra Sverige?

Man kan jämförelsevis tänka på ordet "fredlös" och fundera på om det är ett yrke eller inte.

Det kan ju också hända att uttryckets betydelse utvecklats, till att gälla olika företeelser i olika tider och på olika platser.
Ett nutida exempel på detta är ordet, företeelsen, livsinställningen m.m.: "punkrockare", där om man följer utvecklingen av ordets betydelse det kan variera kraftigt var och när man frågar. Och ibland kan det bli rena missuppfattningar, som Lindemans "pung-krockare" t.ex.

Punkrockaren och vikingen verkar för övrigt ha en hel del gemensamt. Jag kan mycket väl för min inre syn se punkare som reser små gotiska minnesmärken över stupade kamrater.


Återgå till "Nordisk forntid & vikingatid"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster