Här är texten i Historia Norwegiæ.
Cui successit in regnum filius suus Ottarus, qui a suo æquivoco Ottaro Danorum comite et fratre ejus Fasta in una provinciarum Daniæ, scilicet Wendli, interemptus est. Cujus filius Adils...
[Egil dör] efterträds av sonen Ottar som tas av daga i den danska provinsen Wendli. Och Ottars son heter Adils.
Men, vi har dikten Ynglingatal som ibland dateras till äldre tider ändå. I den står det inte att det var i Danmark. Det står bara så här.
Féll Óttarr
und ara greipar
dugandligr
fyrir Dana vápnum,
þann hergammr
hrægum fœti
viti borinn
á Vendli sparn.
Þau frá ek verk
Vötts ok Fasta
sœnskri þjóð
at sögum verða;
at eylands
jarlar Fróða
vígframað
um veginn höfðu.
(Jag ska säga att jag snott dem från wikipedia och från heimskringla.no
Det är möjligt att säga att dikten är äldre än exempelvis Historia Norwegiæ, och man kan därmed öppna för argument som, men yngre källor kan ha hittat på. Men dikten är som äldst skapad kring år 900 och inte direkt något ögonvittne, inte heller nämner den något land. Vad som kvarstår är att det för medeltida författare kändes naturligt att det var i Danmark.
Om man lutar sig tillbaka och inte stirrar sig blind på Ottar kan man notera att det är högst osäkert även ifall senare kungar existerar. Går man fem kungar framåt kommer man till Ingjald Illråde, vilken tyvärr drabbas av att han omnämns på liknande sätt i Gesta Danorum, fast där är han dansk. Ingjald nämns också i ett av Alcuins brev. Sammantaget ger det oss skäl till att tro att Ingjald är mytisk. Och om man går bara två steg tillbaka kommer vi till Ane, som alltså ska ha blivit 200 år gammal eller något sådant. Vi har goda skäl till att fundera över det troliga i det, och det troliga i Anes existens.
Själva grundbulten till hela diskussionen om ett troliggörande är omnämnandet av Chlochilaicus, en dansk kung, i Gregorius av Tours. Denna kung dog runt år 516 och man fick därför något att utgå ifrån. De andra kungarna i Beowulf bör ju ha varit något samtida
http://en.wikipedia.org/wiki/Hygelac
Vad ska man då tro? Att en källa som Beowulf verkligen är den äldsta, med ursprunglig kunskap? Eller att den är tillkommen senare och har lånat kunskap från frankiska källor? Själv tror jag som sagt att man inte ska dyka in i ett diktverk och bara hämta fakta, för saker och ting är inte som de ser ut att vara.
Det går ändå att hämta mycken ny information ur dessa texter - och det finns historiker som försöker - men det är mycket svårt ifall man inte läser på rätt sätt och inte inser att texter hör ihop med sin samtid på något vis.