Svenska Kungar

Leonidas · Inlägg av **Leonidas** » 23 december 2005, 11:03

Instämmer med herulen. Det viktiga är inte att identifiera kungar och hövdingar (även om det vore trevligt som kuriosa). Det viktiga är att kunna förklara t.ex. varför Vendelkulturen uppstod.

Själva namnet sagor är missvisande och ger inte den ursprungliga betydelsen av ordet. Vi tolkar genast ordet som ngt påhittat, fabulerat och fantasifullt, medan den ursprungliga betydelsen har samma ordstam som verbet säga. Den isländska betydelsen är att sagorna är (muntliga) berättelser, krönikor och historia.

Ett exempel på den kritiska skolans övertramp är Slaget vid Svolder. Den kritiska skolan menade/menar att slaget inte ens ägt rum, eftersom man kritiserade källornas trovärdighet grundat på andra fel som återfinns i dem som inte rör slaget som sådant. Trots det så finns det en rad källor som bekräftar att det har ägt rum, bl.a. Adam av Bremen, Snorre Sturlasson och Saxo. Frågan man måste ställa sig är varför de skriver om Slaget vid Svolder? Ljuger de? Varför ljuger de?Har de själva blivit lurade?

Adam av Bremen skrev om slaget c:a 70 år efter det påstådda datum som slaget stod. Skulle han kunna hitta på en saga om ett slag i hans eget närområde utan att bli utskrattad? Förmodligen inte. Skulle Snorre (som hade andra källor än Adam och troligtvis inte Adams verk Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum) hitta på ett slag? Han skulle få ett oerhört trovärdighetsproblem som skald om han drog en sådan historia.

Om man undersöker de uppgifter som sagorna kommer med och som kan bekräftas av andra källor och arkeologiska undersökningar så finner man att trovärdigheten i dem är hög. Vilket borde borga för att de tidigare sagornas uppgifter, inte i detalj, men i stora drag bör undersökas. Jag tycker att man ofta hakar upp sig på detaljer (vilket även den tidiga skolan gjort i detta frosseri att hitta kungagravar och benämna dem som sådana) och ser inte till de stora skeendet, t.ex. kopplingen om herulernas återvändo och Vendelkulturens blomstring.

Ralf Palmgren · Inlägg av **Ralf Palmgren** » 23 december 2005, 13:24

Ralf Palmgren säger att vi inte kan identifiera sagokungarna. I detta instämmer jag. Dessutom påstår jag att det nu inte heller är så viktigt.

Det här är huvudpoängen i mina inlägg i den här diskussionen. Då jag nu äntligen kan observera att det även finns andra som delar min åsikt så är jag lättad och behöver inte längre gå så häftigt fram gällande alla dessa svenska sagokungar.

herulen · Inlägg av **herulen** » 27 december 2005, 23:33

Thomas Lindkvist gav 1989 ut en skrift som hette: Plundring, skatter och den feodala statens framväxt. Organisatoriska tendenser i Sverige under övergången från vikingatid till tidig medeltid. Detta var ett mycket viktigt verk för att hyfsa till fornforskning i Sverige om t.ex. ledungen, ordet socken, hundaret, den administrativa apparaten runt kungen etc. Men framför allt om att en gång för alla att de förhistoriska källorna inte är några säkra källor var och en för sig. Därefter har Lindkvist emellertid inte bidragit med något för att föra fornforskningen framåt. Istället har hans tjat om att det inte finns någon historisk sanning mer varit till besvär än gjort nytta. Kort sagt: ”hörru Lindkist”, vi vet att det inte finns någon säker sanning bakom källorna. Om man fastslår det för 25:e tusenden gången så är det nära på en autistisk inställning till förhistorien. Att Lindkvist trots det ibland syns i tvärvetenskapliga forskningsrapporter beror på mer hans gamla meriter än att han har något viktigt att tillföra. Och orsaken är just hans okritiskt stelbenta källkritik, vilket även verka vara ett allenarådande symptom bland de flesta av landets medeltidshistoriker. Idag är det ju också så att andra tvärvetenskaper kommit mycket längre än historikerna själva i att granska de förhistoriska källorna. Skriver man som Lindkvist gjorde i NE om ynglingaätten kan man inte annat än ramla ur skorna baklänges. OBS, kan hända är det för Lindkvist en nyhet att när vi idag skriver 05 så menar vi inte 1905 utan 2005.

Jag hoppas att ni ursäktar mitt påhopp på Thomas Lindkvist. Faktum är att han kunde vara en av våra största medeltidshistoriker vi haft: hans begåvning är enorm. Att det inte blev mer än så här är för mig en stor sorg.

Ralf Palmgren · Inlägg av **Ralf Palmgren** » 29 december 2005, 17:53

Enligt Gutasagan skall det ha funnits kungar på Gotland under folkvandringstiden. På samma sätt finns flera berättelser som berättar om kungar som regerade i andra områden under folkvandringstiden, forntiden & vikingatiden. Jag har dock aldrig hört berättelser om kungar och regenter på Öland. Min fråga blir således om det någonsin har funnits några "sagokungar" eller regenter som regerat på Öland? Om det inte har funnits några kungar eller regenter under den nordiska forntiden och vikingatiden på Öland så undrar jag vad detta möjligtvis kan bero på samt vem som då regerade i området under forntiden (fram till 1000-talet)?

herulen · Inlägg av **herulen** » 30 december 2005, 05:12

Jag tror att eftersom Öland misst sin forna storhet när de fornnordiska myterna skrevs ned under medeltiden så var det inte så viktigt att nämna någon av de tidigare mytiska regenterna på ön. Men att det skulle ha funnits kungar eller storhövdingar där är jag säker på. Orsaken är att Öland visar upp en så stor arkeologiska komplexitet liknande andra områden där kungar eller störhövdingar antas ha huserat. Eketorp, krigargravar med såväl militäriska som kultiska föremål, Hallbyggnader, fornborgar, romersk guldimport och andra statusvaror, brakteater, guldgubbar, kultplatser, ortnamnplatser som tyder på administrativ utveckling etc: allt detta gör att ingen arkeolog idag tvekar att Ölands krigarelit bör ha styrts av en ledare på lokal nivå.

Ralf Palmgren · Inlägg av **Ralf Palmgren** » 28 januari 2006, 15:30

Finska Fornminnesföreningen rf arrangerade med finansiellt stöd av Wihuri stiftelsen ett internationellt seminarium inom experimentell arkeologi. Seminariet "Experimental Archaeology – Revisiting the Past" hölls på engelska i Finlands nationalmuseum i Helsingfors den 12 december 2005. Under seminariet föreläste eminenta forskare och arkeologer från Finland, Sverige, Storbritannien och Tyskland. Bland föreläsarna kan speciellt nämnas den svenske arkeologen professor Ulf Näsman. Han är verksam vid universitetet i Århus i Danmark och har forskat mycket om den arkeologiskt väl utgrävda och undersökta fornborgen Eketorp på södra Öland. Under seminariet berättade han bland annat om den rekonstruerade borgens historia.

Den delvis återuppbyggda förhistoriska fornborgen Eketorp ligger i Gräsgårds socken mitt på Stora Alvaret på södra Öland. Här har Riksantikvarieämbetet gjort en fullständig arkeologisk undersökning mellan åren 1964 och 1973. Det material som hittades under utgrävningarna har sedan dess undersökts med hjälp av vetenskapliga arkeologiska forskningsmetoder. Nuförtiden är den runda ringformade fornborgen Eketorp den mest väl undersökta och analyserade av alla svenska fornborgar. Den är även den enda fornborgen i Sverige som har totalundersökts av arkeologerna. Ett resultat som kom fram under de arkeologiska utgrävningarna vid Eketorp var att fornborgen har byggts och haft bebyggelse under sammanlagt tre byggnadsperioder.

Den första befästningsanläggningen på orten brukar betecknas Eketorp I (300–400). Den var i bruk redan under den yngre romerska järnåldern på 300-talet. I början av folkvandringstiden på 400-talet ombyggdes och utvidgades den förhistoriska fornborgen Eketorp. Under denna fas som brukar benämnas Eketorp II (400–700) byggdes sammanlagt 53 hus innanför den runda kallmurade ringmuren. Samtidigt förvandlades Eketorp till en befäst bondby. Det befästa bostället Eketorp var i bruk ända fram till 700-talet då försvarsfästningen övergavs. Under 1100-talet uppfördes och förstärktes den då redan ruinerade fornborgen Eketorp och återfick sin funktion som militär befästning. Eketorp III (1000–1300) övergavs slutgiltigt under 1200-talet.

herulen · Inlägg av **herulen** » 28 januari 2006, 23:22

Det är intressant det där, du nämner Ralf. Som vi ser så bör det ha funnits ett mäktigt ledarskap på Öland under yngre järnåldern; kanske ett kungadöme. Detta uppvisar även Gotland, Östergörland, Västergötland, Småland, Halland, Bohuslän, Västernorrland, Vasatrakten och Åboområdet i Finland etc. Kort sagt: Svealand är bara ett av många inom det nuvarande Sverige som haft mäktiga forntidskungadömen. Detta glöms ofta bort. Kan hända har dessa mer storstilade kungaätter än den antagna ynglingaätten? Det tror jag, bl.a. den götiska.

herulen · Inlägg av **herulen** » 28 januari 2006, 23:31

...eller kanske inte? Kammargravarna och storhögarna, båtgravarna, handelsplatsen Helgö och Birka, ortnamnen etc. tyder på att det verkar ha funnits en enande politisk, kulturell, ekonomisk och religiös kraft i Svealand som inte är lika stark i de andra landskapen. Okey, Gotaland, Östergörland och Västergötland har rikliga fynd som visar på en mäktig elit, men denna verkar inte ha samma överregionala maktambitioner som svearnas. Frågan är då varför?