Här har vi en fyra-fem-sex inlägg som, ifall det inte redan finns, borde lyftas från denna tråden till en ny.
Jag går gärna med i den diskussionen!
Djinghis Khan skrev:Örjan skrev:Djinghis Khan skrev:Då är jag hemskt nyfiken på att höra dina teorier/ de teorier som du finner troliga. En sak är jag medveten om; det går inte att säga att Sverige blev ett rike vid en specifik tid, utan historikerna är eniga om att det hela var en mycket lång proces som började med svea- och götahövdingarnas konkurrans på 900-talet fram till Magnus Erikssons landslag kring 1350.
Någon annan gång kanske, den diskussionen vi för om karoliner och kosacker får räcka för den här gången. Min bild av hur Sverige blev en enhetsstat är att vägen dit var lång och krokig.
Den diskussionen har jag avslutat (se senaste inlägget), så nu är jag redo att kasta mig in i debatten om Svea rikes tillkomst.

Men den kan ju startas som separat tråd eller? Om du beskriver vägen till enande som krokig så kanske vi är överrens på den punkten, men jag hävdar ett senare datum inte sant?
Den stora frågan här gäller egentligen
om det överhuvudtaget funnits något svearike under ledning av en stam, svear!
Jag vill mena att de beteckningar som gjorts för folken i vårt avlånga land aldrig talat om en 'folkstam' såsom svear.
- För det första, svear är ett sent tillkommet begrepp som förvillar p g a likheten med dagens Svealand.
I översättningen av Adam av bremen fr 1984;
Adam av Bremen, Översättn. Svedberg, Emanuel;, Medarb. Hallencreutz, Carl Fredrik; Johannesson, Kurt; Nyberg, Tore; Piltz, Anders; Adam av Bremen - Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar; 1984, Stockholm: Proprius förlag; ISBN 91-7118-447-3
... används genomgående beteckningen
sueoner vilket, enligt min mening, är lika allmän som Daner och Nordmänn (Norrmän), där det ingår enskilda stammar (i Danavälde skåningar, jutar etc., i Norge motsvarande) som t ex götar, finnvedingar, värmlänningar etc.
Men sueoner tycker jag är bättre, och använder hellre än svear.
- För det andra, det råder ingen tvekan om att Uppland befolkats från 600-talet av krigiska stammar - med båtgravarnas inträde under den s k Vendeltid. Men detta kan ha varit götar, eller annan sueonsk "folkstam" som under Bröt-Anunds ledning utforskat bygderna och hittat nya bosättningsområden.
- Det är ett glapp på något hundratal år mellan högarnas dagar och båtgravarnas dagar. Jag har på andra ställen här föreslagit en uppblandning med en (kanske bronsåldersorienterad) kultur från nordligare Sverige. De s k diserna sägs ju ha varit kvinnliga trollkunninga, och i Uppland finns en hel del spår efter dem - även av kultplatser. Inte minst i dagens Uppsala!
- För det tredje, all historieforskning - kanske forskning överhuvudtaget - är mycket politiskt infekterad. Olika grupper vill föra fram sina argument. Detta gäller samt och synnerligen vår forntidshistoria, där Uppsala-akademiker alltsedan 1600-talet gjort stora ansträngningar för att framhävda det svenska riket i kamp mot det danska.
Ett enkelt exempel: I många källor talas det om 'Fyrisvallarna'.
Var ligger det? Ingen som vet...
Men, på 1600-talet döpte man om Salaån till Fyrisån - och vips, Fyrisvallarna ligger utanför Uppsala...
Härifrån får vi en väldigt konstig syn på vår forntid, och på de tecken som trots allt kan utläsas i (icke tillförlitliga) källor.
- Om vi börjar i "fel ände" och säger som Maja Hagerman att 'Birka, Uppsala och Sigtuna ligger där det ligger, västgötarna får hitta på sin egen historia'... så tror jag inte man kommer särskilt långt.
M a o, om utgångspunkten är att asatrons utbredning och därtill hörande härskarätter kom FRÅN Uppland, TILL övriga södra Sverige, så blir det svårt att analysera vare sig otillräckligt tillförlitliga källor eller andra vetenskapliga rön.
- Ett exempel till: Agnefit måste vara Stockholm, för annars passar det inte in med Uppsala. Här var ständiga översvämmningar som varierade år från år ett stort problem, enligt sägnerna. men i Stockholmstrakten har landet
höjts, knappast översvämmats och sjunkit, under de föregående tvåtusen åren.
Förslag: Vid Vänern har det enda tills regleringarna i Klarälven varit mycket varierande vattenstånd år från år, med stora översvämmningar av trakterna runt Kinnekulle, Halle- och Hunneberg. De urgamla svenska kulturlandskapet, med andra ord. Agnefit låter som om det skulle kunne passa på en sådan bygd. men - Birka, Uppsala och Sigtuna ligger där det ligger...
- För det fjärde: Många tecken tyder på att Ansgars Birka låg på Öland, Köpingsvik. Där stämmer både Adams geografi och landbeskrivningar på ett mycket bättre sätt än vid Björkön. Men än viktigare är att det finns rester av kyrkor från 800-talet (när Ansgar fick anlagt en kyrka i "Birka") samt en domkyrkobyggnad från slutet 1000-talet/början av 1100-talet, 42 m lång (längre än Lunds domkyrka från samma tid) som skulle kunna utgöra den grund som Hamburg-Bremen (med stöd även utanför Adams skrifter, t ex Florentiner-brevet) ville lägga för missionen i Östersjön. Köping brändes dock (av de hämndlystna esterna?) liksom Birka på Björkön och Sigtuna, med resultat att domkyrkokapitlet flyttades till Ljunga utanför Linköping i Östergötland.
... hmm?
Jo: Om vi nu skulle lyckas fastslå att Köpingsvik var det ursprungliga Birka får hela forntida Sverige en helt annan bild. Så låt oss arbeta efter den hypotesen:
Uppsala-kungarna befann sig på Öland vid början av 800-talet - sueonernas land styrdes kanske t o m härifrån i ett tidigare skede.
... låt oss börja där...?
/Wilmer T
... här skiner solen...