Illustrerad Vetenskap känns som en tidsskrift som var bra fram till mitten på 1990-talet, men sedan så spårade den ur rätt ordentligt. Nu kanske den har blivt lite bättre, men det är frågan. Jag håller med, det känns som det som beskrivs här skulle motsäga allt det som presenterats som nya rön de senaste åren.Gorm skrev:Illustrerad vetenskap verkar inte alls insatta i de senaste årens forskning på området.
/Johan
Vad hände med vikingarna på Grönland?
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 17262
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
http://www.illvet.se/polopoly.jsp?d=146&a=3256
"Fem fel leder kulturer i ruin.
Ruinerna av en praktfull mayastad sticker upp ur Guatemalas djungel och vittnar om svunnen storhet. Maya är bara en av många kulturer som grävt sin egen grav. Enligt den amerikanske professorn i geografi Jared Diamond är det alltid samma fem fel och underlåtenheter som leder till en kulturs kollaps. Vi håller själva på att begå samtliga dessa misstag."
"Fem fel leder kulturer i ruin.
Ruinerna av en praktfull mayastad sticker upp ur Guatemalas djungel och vittnar om svunnen storhet. Maya är bara en av många kulturer som grävt sin egen grav. Enligt den amerikanske professorn i geografi Jared Diamond är det alltid samma fem fel och underlåtenheter som leder till en kulturs kollaps. Vi håller själva på att begå samtliga dessa misstag."
Enligt allt vad jag hittat om ämnet, så är det enda som återkommer och har lite sakliga stöd - Temperatursänkningen, vilket ju i sig ledde till att det blev allt svårare att hålla tamboskap mm. Fiska gjorde dom nog som alla "vikingar" gjorde, men det hjälpte ju inte svårigheterna med att utfodra husdjuren samt att som nämnts ovan, träd mm "tog slut"
-
spitfire31
- Ny medlem
- Inlägg: 3
- Blev medlem: 14 november 2006, 13:34
- Ort: Nyköping
Diamonds intressanta bok Collapse: How Societies Choose to Fail or Succeed (på svenska från Norstedts: Undergång: Civilisationers uppgång eller fall) har ett omfångsrikt kapitel om just det grönländska nordmannasamhällets nedgång och fall.Markus Holst skrev:http://www.illvet.se/polopoly.jsp?d=146&a=3256
Enligt den amerikanske professorn i geografi Jared Diamond är det alltid samma fem fel och underlåtenheter som leder till en kulturs kollaps.
Det var intressant att läsa motargumenten i den här tråden om grönlänningarnas förmodade avsmak för fisk och likaledes förmodade bristande anpassning till inuiternas överlevnadsstrategier.
/Joachim
-
Stefan Lundgren
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 13684
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
-
Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 17262
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
-
Stefan Lundgren
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 13684
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
-
medundersåte
- Medlem
- Inlägg: 517
- Blev medlem: 5 juni 2003, 15:07
- Ort: Vadstena
-
Stefan Lundgren
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 13684
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
Jeg har efterset hvad vi rent faktisk ved om Grønlænderne fra bosættelsen frem til giftermålet på Hvalsøy, Grønland mellem Sigrid Bjørnsdatter og Thorstein Olafsøn år 1408 e.Kr. og videre.
Det findes i mit "Bilag V: Fra Grønland til Nýaland" her:
http://www.verasir.dk/show.php?file=cha ... tml#toc225
Der er en lang række røverhistorier der kan manes i jorden, og som oprindeligt er fremkaldt ikke mindst af den katolske kirkes ønske om at bosættelsen af Amerika skulle vise kristendommens overlegenhed. Jeg ville blive noget overrasket ifald Bonniers udgivelser om historie er i stand til at vise den sandhed vi kan fremtvinge af vor eksisterende kilder. Bonniers udgivelser er så fulde af fejl at man må mistænke at de med flid forsøger at fejloplyse om vor historie.
Af de mange nye oplysninger, for mig i alle tilfælde, der kommer frem er bl.a.:
Vi har mindst 4 samtidige vidnesbyrd der forklarer os at der er fast forbindelse mellem Grønland og Markland i år 1347 e.Kr.
Et håndskrift på latin skrevet af biskop Gisle Oddsøn til Skalholt og dateret 24. juli 1637 e.Kr. lyder således:
”1342: Grønlands indvaanere faldt frivillig fra den sande Tro og de Christnes Religion, efter at have aflagt alle gode Sæder og sande Dyder, og vendte sig til Amerikas Folkefærd (1); nogle mene og at Grønland ligger meget nær ved Verdens vestlige Lande. Deraf kom det at de Christne begyndte at afholde sig fra den grønlandske seilads (2) . Man troer at den Egn, som kaldes Jötnaland eller Tröllbotnaland (som om det var Jætternes Land) ligger mod Nordost fra Island, og ligeledes grændser til Grønland”.
1 Americæ populos
2 ”Paa den tid forbøde vistnok Kirkelovene de Christne al venskabelig Samkvem med hedenske Folk, naar det ikke ligefrem sigtede til Christendommens Udbredelse (s.462)
Grønlænderne vendte med andre ord tilbage til den forne sæd og udvandrede til Nýaland år 1342 e.Kr.
Det var formentlig ikke alle Grønlændere der udvandrede år 1342 e.Kr. da Austbygda stadig er bosat og fungerer vel år 1408 e.Kr. Snarere er det Vestbygda (Godthåb), der med mere nordlig beliggenhed bliver tidligere ramt af det forværrede klima, og derfor tidligere må tage beslutningen.
Som i vil se argumenterer jeg for at Grønlænderne udvandrer fra Grønland til New Foundland (Nýaland) og der enten er, eller går i alliance med, Beothuk-stammen.
Den anden røverhistorie der absolut kan manes i jorden er hvorfra Columbus og Corte-Real brødrene har kendskab til ”Terra Verde” eller ”Grønland”. Det har de fra os. Det er derfor alle sørejser mod vest, der i samtiden stadig skal sejles med en breddegradskurs, påbegyndes i vore nordlige farvande. Det var den eneste kendte sejlrute.
mvh
Flemming
Det findes i mit "Bilag V: Fra Grønland til Nýaland" her:
http://www.verasir.dk/show.php?file=cha ... tml#toc225
Der er en lang række røverhistorier der kan manes i jorden, og som oprindeligt er fremkaldt ikke mindst af den katolske kirkes ønske om at bosættelsen af Amerika skulle vise kristendommens overlegenhed. Jeg ville blive noget overrasket ifald Bonniers udgivelser om historie er i stand til at vise den sandhed vi kan fremtvinge af vor eksisterende kilder. Bonniers udgivelser er så fulde af fejl at man må mistænke at de med flid forsøger at fejloplyse om vor historie.
Af de mange nye oplysninger, for mig i alle tilfælde, der kommer frem er bl.a.:
Vi har mindst 4 samtidige vidnesbyrd der forklarer os at der er fast forbindelse mellem Grønland og Markland i år 1347 e.Kr.
Et håndskrift på latin skrevet af biskop Gisle Oddsøn til Skalholt og dateret 24. juli 1637 e.Kr. lyder således:
”1342: Grønlands indvaanere faldt frivillig fra den sande Tro og de Christnes Religion, efter at have aflagt alle gode Sæder og sande Dyder, og vendte sig til Amerikas Folkefærd (1); nogle mene og at Grønland ligger meget nær ved Verdens vestlige Lande. Deraf kom det at de Christne begyndte at afholde sig fra den grønlandske seilads (2) . Man troer at den Egn, som kaldes Jötnaland eller Tröllbotnaland (som om det var Jætternes Land) ligger mod Nordost fra Island, og ligeledes grændser til Grønland”.
1 Americæ populos
2 ”Paa den tid forbøde vistnok Kirkelovene de Christne al venskabelig Samkvem med hedenske Folk, naar det ikke ligefrem sigtede til Christendommens Udbredelse (s.462)
Grønlænderne vendte med andre ord tilbage til den forne sæd og udvandrede til Nýaland år 1342 e.Kr.
Det var formentlig ikke alle Grønlændere der udvandrede år 1342 e.Kr. da Austbygda stadig er bosat og fungerer vel år 1408 e.Kr. Snarere er det Vestbygda (Godthåb), der med mere nordlig beliggenhed bliver tidligere ramt af det forværrede klima, og derfor tidligere må tage beslutningen.
Som i vil se argumenterer jeg for at Grønlænderne udvandrer fra Grønland til New Foundland (Nýaland) og der enten er, eller går i alliance med, Beothuk-stammen.
Den anden røverhistorie der absolut kan manes i jorden er hvorfra Columbus og Corte-Real brødrene har kendskab til ”Terra Verde” eller ”Grønland”. Det har de fra os. Det er derfor alle sørejser mod vest, der i samtiden stadig skal sejles med en breddegradskurs, påbegyndes i vore nordlige farvande. Det var den eneste kendte sejlrute.
mvh
Flemming
Nja man måste nog göra mer med den för att det inte ska finnas några rester kvar, man måste ju filea fisken för att få bort skrovet. Något som ofta sker uppe på land. Jag vet inte hurevida invånarna på island eller norge på den här tiden gjorde detta, men kan misstänka att de inte gjorde det. Och om de gjorde det, så skedde det säkert på land (hel fisk har större hållbarhet). Även om fileing idag är det vanligaste sättet att tillreda fisk på, så finns det ju fortfarande de som tillagar ofilead fisk,Donkeyman skrev:I Norge är det lag på att all fisk som fångas kommersiellt skall "blöggas" direkt den kommer upp i båten. Det vill säga man skär av strupen på fisken så blodet går ut. Av samma skäl som man gör det i ett slakteri. Det vill av rena matskyddsregler. Den traditionen går antagligen hur långt tillbaka som helst. Man visste i gamla tider att fisken blev bättre "blöggad".
Och om man skär av strupen så kan man ju lika gärna ta väck huvud och inälvor på samma besväret. Samt skicka resterna rätt i havet. Därför att på land hängde man ju fisken till tork och då måste den vara rensad.
-
Johnny Puma
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 5 juli 2007, 16:11
- Ort: Göteborg
Med tanke på fisketraditionen i Norden och Grönlands fiskerika vatten låter det osannolikt att de inte skulle ha ätit fisk. Kan det vara så att de drevs bort av eskimåerna? Militärt sett borde vikingarna kunnat stå emot eskimåerna med eskimåernas ringa antal och vapen. Ett "storkrig" mellan eskimåer och vikingar borde levt kvar i eskimåernas berättartradition. Har man några uppgiter om de grönländska vikingarna från eskimåerna?
Med hvad jeg har kunnet finde frem til er der næppe tvivl om at det er ankomsten af den lille istid der forringer muligheden for at overleve og videreudvikle Grønland i 13-1400 tallet e.Kr., der er hovedårsagen til at udviklingen går i stå og fremprovokerer den videre udvandring til Nýaland (Amerika). Det mener jeg dog ikke alene er afgørende.
Vi har kunnet overleve stort set hvad som helst i alle vore bosættelser, og det gjorde vi på Island, Orkney, Shetland, Færøerne osv. Jeg mener det er Hansa-stædernes helt beviste drab af alle vore grønlandsfarere i Bergen, dvs. en absolut og total udryddelse af alle de styrmænd der kendte vejen til Grønland, i bl.a. Bergen i perioden 1429-1455 e.Kr. der afskærer grønlænderne fra den livsvigtige handel med resten af landsdelene.
Fra værket ”konúngs skuggsjó” (”kongens skygge” eller ”kongespejlet”) (Grønlands Historiske Mindesmærker (1845, 3. bind, s.264-392) ved vi ganske nøjagtigt hvorledes Grønlænderne ernærede sig. Værket menes at være nedskrevet ca. år 1154-1200 e.Kr.
Som vi måtte forvente er Grønlænderne eksperter i hvad ernæring der forefindes i havet; utallige hvalarter nævnes og 6 sælarter. Der er mange harer, ulve, rensdyr, hvidfalke og hvidbjørne (isbjørne). Der er gode avlsgårde og græsgange til hornkvæg og får (og det er der stadig i Sydgrønland), dvs. man har fuld tilførsel af mælk, smør og ost samt kød fra rensdyr og havet.
De har store skibe og når de bliver fanget af pakis er deres overlevelsesmetode at efterlade ”havskibet” og trække små både over isen indtil de når land (s. 317). Deres tovværk laves fra hvalroshud og dette eksporteres (s. 321).
Jern og tømmer er en mangelvare (s. 327) og må importeres i dyre domme. Brød er ligeledes en mangelvare og mange har ikke set det. Man forsøger at plante korn, men det ser kun delvist ud til at lykkes, formentligt i Austbygda. Drivtømmer bliver indsamlet.
Inuiterne ankommer først ganske sent til det absolut nordlige Grønland fra det nuværende Canada.
Vi har formentligt den faktiske beretning fra det første møde ca. år 1000 e.Kr. og det første sammenstød mellem inuiterne fra Canada og grønlænderne. Samtidig kan vi se hvorledes vi får tag på den båd som vi i dag kalder en "konebåd" (på inuit "umiaq"), men som vi oprindeligt kaldte "húðkeipa" (oldnordisk) eller "sælhundeskind(sbåd)".
Vi lader Erik Den Rødes Saga berette:
Thorvald er rejst til Vinland med 30 mand i et enkelt skib. De forbliver en hel vinter i Leifsboder (Leifsbúða, som man regner med er det opholdsssted broderen Leif Den Lykkelige grundlagde i Nýaland, i dag kendt som L'Anse aux Meadows, Newfoundland). Om Våren begiver de sig til at udforske den vestlige kyst af landet (der derfor må være en ø - Newfoundland?). De finder det fagert og skovrigt med mange øer. De kommer tilbage til Leifsboder hen om Høsten.
"Men den anden Sommer drog Thorvald österud med Fartöiet og mod Norden langs med Landet. Da overfaldt dem en stærk Storm udenfor et Forbjerg, saa at de sloges der op, og Kjölen stödtes lös fra Skibet; de opholdt sig der længe, og istandsatte deres Skib. Da sagde Thorvald til sine Medfölgere: "Nu vil jeg at vi skulle opreise Kjölen her paa Næsset, og kalde det Kjalarnæs; og de gjorde saa. Siden seilede de bort derfra östen om Landet ind i de Fjorde-Mundinger, som laae nærmest derved.......".
Erik Den Rødes Saga beretter at Thorvald straks efter afgangen fra "Kølnæs/Kjalarnes" finder 3 "húðkeipa" med 3 mennesker i hver. Ordet "húðkeipa" er sammensat af "huð" (hud) + "kópi" (sælhund), og hermed kan vi se at båden er overtrukket med sælhundeskind.
Inuiterne er med andre ord år 1000 e.Kr. begyndt at jage i det ekstreme nord af Grønland, der ikke er dækket af indlandsisen, og må være kommet ind fra det nuværende Canada. Grønlænderne dræber 8 af de 9 inuiter, og bliver den følgende dag angrebet af et utal af bemandede húðkeipa, der kommer fra det indre af fjorden (Þá fór innan eptir firðinum útal húðkeipa). Thorvald dræbes af pileskud og hans dødssted er et sted i en fjord, der kaldes Krossanes (krossenæs/korsnæs). Thorvald dør derfor i Grønland, og ikke i Vinland, som mange synes at tro. Mit bud er at dette sted er i fjorden der i dag kaldes Independence Fjord.
Der findes i Hans Egedes beretninger fra Grønland fra rejsen dertil i 1721 gengivelser af inuiternes folkesagn om drab af grønlænderne. Det er sikkert disse beretninger der er grundlaget for røverhistorierne om at inuiterne skulle have dræbt grønlænderne (se f.eks. "Kort Beretning om den Grønlandske Missions Beskaffenhed", 1737).
mvh
Flemming
Vi har kunnet overleve stort set hvad som helst i alle vore bosættelser, og det gjorde vi på Island, Orkney, Shetland, Færøerne osv. Jeg mener det er Hansa-stædernes helt beviste drab af alle vore grønlandsfarere i Bergen, dvs. en absolut og total udryddelse af alle de styrmænd der kendte vejen til Grønland, i bl.a. Bergen i perioden 1429-1455 e.Kr. der afskærer grønlænderne fra den livsvigtige handel med resten af landsdelene.
Fra værket ”konúngs skuggsjó” (”kongens skygge” eller ”kongespejlet”) (Grønlands Historiske Mindesmærker (1845, 3. bind, s.264-392) ved vi ganske nøjagtigt hvorledes Grønlænderne ernærede sig. Værket menes at være nedskrevet ca. år 1154-1200 e.Kr.
Som vi måtte forvente er Grønlænderne eksperter i hvad ernæring der forefindes i havet; utallige hvalarter nævnes og 6 sælarter. Der er mange harer, ulve, rensdyr, hvidfalke og hvidbjørne (isbjørne). Der er gode avlsgårde og græsgange til hornkvæg og får (og det er der stadig i Sydgrønland), dvs. man har fuld tilførsel af mælk, smør og ost samt kød fra rensdyr og havet.
De har store skibe og når de bliver fanget af pakis er deres overlevelsesmetode at efterlade ”havskibet” og trække små både over isen indtil de når land (s. 317). Deres tovværk laves fra hvalroshud og dette eksporteres (s. 321).
Jern og tømmer er en mangelvare (s. 327) og må importeres i dyre domme. Brød er ligeledes en mangelvare og mange har ikke set det. Man forsøger at plante korn, men det ser kun delvist ud til at lykkes, formentligt i Austbygda. Drivtømmer bliver indsamlet.
Inuiterne ankommer først ganske sent til det absolut nordlige Grønland fra det nuværende Canada.
Vi har formentligt den faktiske beretning fra det første møde ca. år 1000 e.Kr. og det første sammenstød mellem inuiterne fra Canada og grønlænderne. Samtidig kan vi se hvorledes vi får tag på den båd som vi i dag kalder en "konebåd" (på inuit "umiaq"), men som vi oprindeligt kaldte "húðkeipa" (oldnordisk) eller "sælhundeskind(sbåd)".
Vi lader Erik Den Rødes Saga berette:
Thorvald er rejst til Vinland med 30 mand i et enkelt skib. De forbliver en hel vinter i Leifsboder (Leifsbúða, som man regner med er det opholdsssted broderen Leif Den Lykkelige grundlagde i Nýaland, i dag kendt som L'Anse aux Meadows, Newfoundland). Om Våren begiver de sig til at udforske den vestlige kyst af landet (der derfor må være en ø - Newfoundland?). De finder det fagert og skovrigt med mange øer. De kommer tilbage til Leifsboder hen om Høsten.
"Men den anden Sommer drog Thorvald österud med Fartöiet og mod Norden langs med Landet. Da overfaldt dem en stærk Storm udenfor et Forbjerg, saa at de sloges der op, og Kjölen stödtes lös fra Skibet; de opholdt sig der længe, og istandsatte deres Skib. Da sagde Thorvald til sine Medfölgere: "Nu vil jeg at vi skulle opreise Kjölen her paa Næsset, og kalde det Kjalarnæs; og de gjorde saa. Siden seilede de bort derfra östen om Landet ind i de Fjorde-Mundinger, som laae nærmest derved.......".
Erik Den Rødes Saga beretter at Thorvald straks efter afgangen fra "Kølnæs/Kjalarnes" finder 3 "húðkeipa" med 3 mennesker i hver. Ordet "húðkeipa" er sammensat af "huð" (hud) + "kópi" (sælhund), og hermed kan vi se at båden er overtrukket med sælhundeskind.
Inuiterne er med andre ord år 1000 e.Kr. begyndt at jage i det ekstreme nord af Grønland, der ikke er dækket af indlandsisen, og må være kommet ind fra det nuværende Canada. Grønlænderne dræber 8 af de 9 inuiter, og bliver den følgende dag angrebet af et utal af bemandede húðkeipa, der kommer fra det indre af fjorden (Þá fór innan eptir firðinum útal húðkeipa). Thorvald dræbes af pileskud og hans dødssted er et sted i en fjord, der kaldes Krossanes (krossenæs/korsnæs). Thorvald dør derfor i Grønland, og ikke i Vinland, som mange synes at tro. Mit bud er at dette sted er i fjorden der i dag kaldes Independence Fjord.
Der findes i Hans Egedes beretninger fra Grønland fra rejsen dertil i 1721 gengivelser af inuiternes folkesagn om drab af grønlænderne. Det er sikkert disse beretninger der er grundlaget for røverhistorierne om at inuiterne skulle have dræbt grønlænderne (se f.eks. "Kort Beretning om den Grønlandske Missions Beskaffenhed", 1737).
mvh
Flemming
Hans Egedes son, Paul Egede, gav 1760 ut "Efterretninger om Grønland".
Her återberättar han några av Eskimoernas frånsägner. I en av dessa berättas om en större tragedi, der "Bumännen" (Normännen) blev angripna av "engelska pirater" - som kom i stora båtar. Historiker har senare påpekat att detta kan vara "portugisiska piratskepp", som man vet uppträdde i trakterna - ofta med engelska lotser och annat manskap ombord.
Efter den trädje sommar med attacker var "alla norrmän döda" förutom två kvinnor og tre barn som räddat sej undan förintelsen av Grönländerna - til innlandet der dom omhändertogs av eskimoerna og inlemmades i deras familjer.
Inte konstigt att dom överlevande rymde vesterut - der piraternas eld och kulor enn inte kunde nå. Senare kom det som kjent vågor av emigrerande rymlingar av disidenter från medelålderns kulturella och civila förtrykk - til "den nya världen, friden och friheten" - i vest.
Inntil Portugiserna bättrade sin förmåga att kontrollera den nordliga Atlantern - och kapar-skepp började överfalla dom nordiska bygderna efter kusterna av New Foundland och Labrador.
Resan över mellersta Atlantern - förbi Passaten - var dengången okänd. Intill de Venetianska köpmänn satte fart på Vatikanstaten - och dennes satsning på kartografi, navigation och millitär bestyckning til sjös. När Colombus äntligen klarade besvara gåtan med geografiska observationer från Nova Scotia (1477) började redan förberedelserna til
de konvoier som 30 år senare seglade i fast rut - efter "genvägen" til America. Soldater, kulor och krut byttes således mot indianernas liv - jämte ofattliga ängder guld, silver och emeralder som fyllde skeppen innan hemfarten.
Skulle denna offensiv kunna lyckas var det nödvendigt at den gamla förbindelsen - mellan Skandinaviens "sjö-kungar" och deras ättlingar i Amerika - blev bruten och eliminerad.
Derefter hade man ryggen fri - och utplundringen av Amerikas urfolk kunde börja, först i kontinentets nordöstliga hörn. Med stigfinnaren Colombus' genväg kunde entligen de katolska rådsherrar schicka sina "conquistadoras" mot HELA kontinentets kuster, älvar och inlandleder.
Det är på denna tid at Spanjorernas kartor beskriver området från Maine til Norra Carolina som "Norhumbega".
I boken "Westward before Colombus" dokumeterar den norska författaren Kåre Prydz hur portugisiska och spanska kartor använde dom gamla, nordiska namnen som utgångspunkt när dom benämde de olika områden av Nord-Amerika. Sålunda blev "Landit Goda" til "Terra Cova" på portugisisk. När Spanjorerna får överta området korrigeras namnet til "Terra Cuba".
Her återberättar han några av Eskimoernas frånsägner. I en av dessa berättas om en större tragedi, der "Bumännen" (Normännen) blev angripna av "engelska pirater" - som kom i stora båtar. Historiker har senare påpekat att detta kan vara "portugisiska piratskepp", som man vet uppträdde i trakterna - ofta med engelska lotser och annat manskap ombord.
Efter den trädje sommar med attacker var "alla norrmän döda" förutom två kvinnor og tre barn som räddat sej undan förintelsen av Grönländerna - til innlandet der dom omhändertogs av eskimoerna og inlemmades i deras familjer.
Inte konstigt att dom överlevande rymde vesterut - der piraternas eld och kulor enn inte kunde nå. Senare kom det som kjent vågor av emigrerande rymlingar av disidenter från medelålderns kulturella och civila förtrykk - til "den nya världen, friden och friheten" - i vest.
Inntil Portugiserna bättrade sin förmåga att kontrollera den nordliga Atlantern - och kapar-skepp började överfalla dom nordiska bygderna efter kusterna av New Foundland och Labrador.
Resan över mellersta Atlantern - förbi Passaten - var dengången okänd. Intill de Venetianska köpmänn satte fart på Vatikanstaten - och dennes satsning på kartografi, navigation och millitär bestyckning til sjös. När Colombus äntligen klarade besvara gåtan med geografiska observationer från Nova Scotia (1477) började redan förberedelserna til
de konvoier som 30 år senare seglade i fast rut - efter "genvägen" til America. Soldater, kulor och krut byttes således mot indianernas liv - jämte ofattliga ängder guld, silver och emeralder som fyllde skeppen innan hemfarten.
Skulle denna offensiv kunna lyckas var det nödvendigt at den gamla förbindelsen - mellan Skandinaviens "sjö-kungar" och deras ättlingar i Amerika - blev bruten och eliminerad.
Derefter hade man ryggen fri - och utplundringen av Amerikas urfolk kunde börja, först i kontinentets nordöstliga hörn. Med stigfinnaren Colombus' genväg kunde entligen de katolska rådsherrar schicka sina "conquistadoras" mot HELA kontinentets kuster, älvar och inlandleder.
Det är på denna tid at Spanjorernas kartor beskriver området från Maine til Norra Carolina som "Norhumbega".
I boken "Westward before Colombus" dokumeterar den norska författaren Kåre Prydz hur portugisiska och spanska kartor använde dom gamla, nordiska namnen som utgångspunkt när dom benämde de olika områden av Nord-Amerika. Sålunda blev "Landit Goda" til "Terra Cova" på portugisisk. När Spanjorerna får överta området korrigeras namnet til "Terra Cuba".
-
Christer Samuelsson
- Medlem
- Inlägg: 844
- Blev medlem: 25 oktober 2002, 16:49
- Ort: Wilattunge
Så vem kan enkelt och entydigt bevisa detta?Markus HolstSäkert inget nytt för den kunniga, men Illustrerad Vetenskap nr 12/06 skriver en del om nordbornas öde.
Det är en spekulationUtifall inte saken är klart utreddTrots det hårda arktiska klimatet satsade nordborna bara på traditionellt jordbruk och på kor, får och getter Djurhållningen ledde snart till överbetning och för att skaffa åkrar till hö och spannmål fälldes i stort sett alla träd i området. Resultatet blev att jorden eroderade. Den lätta vulkaniska jorden blåste bort och grundvalet för liv försvann."
Även nordbornas kläder följde europeisk tradition. De föraktade inuiterna som vilda hedningar.(...) Trots inuiterna stora lokalkännedom vägrade nordborna att lära sig av deras fångstmetoder och redskap. De fångade inte valar, jagade inte sälar och använde varken harpuner eller kajaker. Kort sagt vände de ryggen åt det dignande skafferiet i ishavet".
Artikeln fortsätter med beskrivning om hur klimatet hårdnade och skördar slog fel. Pesten slog ut den viktiga handeln med Norge.[/quote]
Enligt artikeln gjorde nordborna fyra fel av fyra möjliga och råkade dessutom ut för enJag har inte hittat minsta belägg för att pesten faktiskt nådde Grönland och härvidlag torde nog artikelförfattaren vara litet klarare
Artikeln ingår i ett tema om kulturers fall där de räknar upp fem huvudorsaker till detta:
- Miljöförstöring
- Klimatförändring
- Dålig grannsämja
- Bristande samhandel
- Dålig flexibilitet
klimatförsämring [/quote]
Den grönländska kulturen föll knappast, emedan den var en spegel av den skandinaviska. Man kan i och för sej anse att grönländarna satt sej ner på den berömda röven och sade;
" Detta kommer att gå åt helvete, låtom oss sitta ner och dö för nu ligger vi brunt till?
Gör man så om man har någon utväg? Det är en märklig slutsats, di här alldeles tuffa herrarna vid dåtidens absoluta jordens ände, sätter sej ner och låter sej dö utan minsta eftertanke. Något sådant bär inte sannolikhetens prägel! Kom nu ihåg att denna herr författare har lika mycket på fötterna som undertecknad.
Att skandinaverna på Grönland, med sina kanske 1500 - 2000 stridbara män, skulle kunna på minsta vis ockupera landområden på den amerikanska kontineten, torde vara uteslutet. Däremot är handelsverksamhet en enkel och smart utväg.
Friserna fixade den saken på Birka.Att våra friser skulle ockupperat området finns inte minsta spår av, däremot torde dessa varit herrar av betydande kaliber på just Birka.
Det finns två entydiga arkeologiska bevis för skandinavisk handels verksamhet på den amerikanska kontinenten vid denna tid, båda kan enkelt kopplas till handel. Det ena är något som förefaller vara ett reparationsvarv, det andra ett mynt som gjorts till sannolikt ett smycke, från Olof Kyrres tid.
Hälsningar
Christer Samuelsson