Siv

[aftonande]

Det här ämnet berör språkhistoria men eftersom det handlar om en person ur den fornnordiska mytologien skriver jag mina funderingar här ändå. Jag har tänkt lite över namnet Siv/Sif. När man läser beskrivningar av namnets betydelse så kan man antingen få veta att det betyder brud, hustru eller släkting och ibland rent av "släkting genom ingifte". Ingenstans har jag dock sett någon källhänvisning, någon etymolgisk utredning eller närmare förklaring till vad för ord siv egentligen är. Jag har svårt att tro att siv både betyder "släkting genom ingifte" och hustru. Vet någon av Skalmaniterna mera om detta namns ursprung eller var man kan läsa mer om det?

[Covendor]

Jag har svårt att tro att siv både betyder "släkting genom ingifte" och hustru.

I ett patriarkalt samhälle är ju kvinnan ingift i mannens släkt, så skillnaden i betydelse är inte så stor.

Angående etymologin, så verkar man ha knutit Siv till ordet för släkt som finns i "sibling": http://www.etymonline.com/index.php?term=sibling
Att -b i urgermanskan blir till -v/-f i svenska förekommer (t.ex. ordet "liv"). Jag är verkligen ingen expert, men jag tycker inte härledningen är konstigare än många andra man stött på för diverse namn och ord

[aftonande]

Tack för svaret. Det låter ju logiskt att Siv skulle kunna vara kopplat till "sibling", även om jag inte hittar något i länken som nämner Siv.

[Covendor]

Lite om namnet Siv finns här http://en.wikipedia.org/wiki/Sif#Etymology.

[Jotuni]

Lite om namnet Siv finns här http://en.wikipedia.org/wiki/Sif#Etymology.

Den finska ordet siippa är äkta hälft; fruga eller make, men också ett släpp. Verben siipoittoa är att 'bli bevingad', siipottaa 'hänga synligt'',

I finska etymologisk ordbok tolkas siippa som kognat till siipi 'vinge'. Siippa 'make' vore metafor av siipi 'vinge'. Ottaa siipiensä suojaan = ta någon under sina vingars skugga. Elää jonkun siivellä = parasitera på någon (bokstavligt 'leva på någots vinge').

Nahka- siippa är fladdermus, bokstavligt läderbevingad.

[Covendor]

Ett icke-germansk ursprung är ju fullt möjligt. T.ex så omnämns två kvinnor med namnet Sifka i Hervarar saga, den ena är hunniska och den andra finska.

[Odinkarr]

I alle vore ældste kilder, fra Ældre Edda og senere, gælder en lang række grundregler for hvorledes vi skal anskue en beretning i tid og sted.

Når en kilde gør brug af ordet ”Sif”, og denne kvinde er gift med Thor, betegner ”Sif” altid vølven ”Sibyl i Phrygia, Den Phrygiske Sibyl” (Frigg’s vølve), og tidsrummet er Den Trojanske Krig.

Jeg har behandlet emnet i mit afsnit "Gymir og Sif – Sparta's konge og Frigg’s vølve":

http://www.verasir.dk/show.php?file=cha ... #toc34-1-4

Jeg gengiver et kort citat fra dette afsnit:

citat

Snorre viderefører forståelsen fra Ældre Edda for, at "Sif” betegner ”Sibyl i Phrygia, Den Phrygiske Sibyl” (Frigg’s vølve) i Snorre Edda (Gylfaginning, Indledning; 31. Frá Ulli.), samt i Skáldskaparmál (11. Þórskenningar.; 21. Ullarkenningar.; 29. Sifjarkenningar.; 32. Jarðarkenningar; 41. Æsir þágu veizlu at Ægis.).

Vi kan forklare hvorfor Thor’s kone, i Hárbarðsljóð, Lokasenna og Hymiskviða, kaldes Sif.

Snorre forstod også dette. Efter at han netop har forklaret om opholdet i Troja, viser han os sammenhængen i Snorre Edda (Indledningen), hvor han har gjort Thor til Odin (Odin til Thor, kongen), i min oversættelse til nudansk:

”..Efter dette rejste han (Odin , dvs. Kongen) vidt og bredt udforskende alle verdens egne og alene overkommende alle berserkar og jætter og en kæmpe drage og mange vilde bæster. I den nordlige del af verden traf han og giftede sig med en seerske kaldet Sibyl, som vi kalder Sif...”

Snorre forstod at Lokasenna og Hymiskviða omhandler Slaget ved Troja, og at ”Phrygia” er ”Frigg's Land”, hvorfor brugen af ”Frigg” altid er en kenning for ”Phrygia”. Derfor forstod Snorre ligeledes at ”Sif” er en anden betegnelse for ”Sibyl”. Men fordi vi fra Varro, gennem Lactantius, kan se (se senere), at det græske ”Sibylla” er udviklet fra proto- eller før-græsk ”Siobule”, hvor forstavelsen er ”Sioi” (flertalsform) med betydningen ”Guderne”, kan vi nu se at ”Sif” og ”Sioi” må være samme ord, særligt når vi faktisk udtaler ”Sif” som ”Sio”, og altså har betydningen ”Guderne”. Det helt utroligt spændende ved denne indsigt er, at det er Lokasenna og Hymiskviða der giver os denne viden, ikke Snorre.

citat slut

mvh

Flemming

[Jotuni]

Ett icke-germansk ursprung är ju fullt möjligt. T.ex så omnämns två kvinnor med namnet Sifka i Hervarar saga, den ena är hunniska och den andra finska.

Det finns andra icke-germaniska namn i sagor, Idunn främst.

[Covendor]

Ett icke-germansk ursprung är ju fullt möjligt. T.ex så omnämns två kvinnor med namnet Sifka i Hervarar saga, den ena är hunniska och den andra finska.

Det finns andra icke-germaniska namn i sagor, Idunn främst.

Idunn, där ser man.

Vad tror du om Sif och Sifka, kan det finnas något släktskap?

[Jotuni]

Ett icke-germansk ursprung är ju fullt möjligt. T.ex så omnämns två kvinnor med namnet Sifka i Hervarar saga, den ena är hunniska och den andra finska.

Det finns andra icke-germaniska namn i sagor, Idunn främst.

Idunn, där ser man.

Vad tror du om Sif och Sifka, kan det finnas något släktskap?

Sifka har tydligen ett annat form Sifeca. Att hålla på "siipi" 'vinge' kognat finns det "siiveke" 'i flygplan: skevroder, byggnad; flygel' och "siivekäs" 'bevingad' som är närast till Sifeka.

Ännu om Sif. I Lokasenna, efter Loki´s och Sif´s diskussion, talar Beyla. Om Beyla säger Loki, att hon har "steeped in sin" och är "Befouled thou art with thy filth". Loki påminner Beyla, att hon är Byggvirs kvinna. http://en.wikipedia.org/wiki/Beyla

Jag tror, men är inte säkert, att ordet paula kunde bli beyla i germanisk utveckling. /p/->/b/ och /au/->/ey/.

Finska ordet "paula" är 'snar, garn'. "Joutua jonkun pauloihin" är 'fastna i någons garn'.

Kan det vara så, att Beyla representerar en kvinna som fastnar män i sitt garn och är därför syndig och oren? Och Sif representerar annan slags kvinna, som älskar och i detta fall Thor?