Litauiska frihetskriget
Litauiska frihetskriget
Är det någon som har lust att starta en diskussion om det Litauiska frihetskriget med mig. Jag håller på med min universitetsuppsats och inser att det finns oerhört lite skrivet om baltikum under perioden 1918-20. Kanske för att det var så turbulent. Fråmst så är jag intresserad av om någon vet något om striden mellan nationalisterna och Bermondt trupperna i närheten av Radviliskis?
Andreas
Andreas
- Djinghis Khan
- Medlem
- Inlägg: 2688
- Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
- Ort: Karlstad
Visst var det. Har skrivit en B-uppsats i ämnet som jag gärna mailar till intresserade. Det hela var ett enda jättelikt kaos med stridande fraktioner tillhörande Litauiska nationalister, litauiska kommunister, Röda armén, Vita ryska styrkor, Ryska utbrytartrupper, den tyska armén och den polska armén. Fantastiskt intressant period som det förvånar mig att ingen i Sverige skrivit något om. Det finns lite som Gerner har författat men annars tror jag att frågan hamnat lite i moment 22. Ingen vet något = Ingen intresserad = Ingen gör något.
- Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
- Atomvinter
- Medlem
- Inlägg: 36
- Blev medlem: 24 mars 2002, 21:03
- Ort: FLEN
frivilliga
Någon som vet mer om hur det var med dom svenska frivilliga i Litauen, hur många var dom? Jag har för mig att Martin Ekström var där och slogs.
Skicka gärna mig din uppsats meimer, vore kul att lära sig mer om detta.
Skicka gärna mig din uppsats meimer, vore kul att lära sig mer om detta.
Senast redigerad av 1 Atomvinter, redigerad totalt 22 gånger.
- D. Andersson
- Medlem
- Inlägg: 827
- Blev medlem: 1 oktober 2002, 17:29
- Ort: Katrineholm
Jag läser gärna också. haldir@home.se
Syftet med B-uppsatsen var att genomföra en komparativ studie av Sovjetiska, Litauiska till väst utvandrade och västeuropeiska författares syn på denna historiska period. Nästa paper skall vara ett försök att reda ut Pavel Avalof(v)- Bermonts samröre med de icke retirerande tyska styrkorna samt att försöka definiera vilken roll dessa egentligen spealde för formandet av en Litauisk stat. Håller samtidigt på och förebereder en diskuterande rapport om Klaipeda-Memel frågan och skall där försöka reda ut hur Litauens egenmäktiga förfarande i frågan sågs av världssamfundet.
Andreas
Andreas
- Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
- SuperPalle
- Medlem
- Inlägg: 1532
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 17:57
- Ort: I19
Tackar alldra hjärtligast för källan. Ni som begärt uppsatsen får den inom ett par dagar. Måste flytta den från hemmadatorn utan online kontakt.
Om någon har några tips på annan litteratur runt människor eller händelser i anslutning till Baltikum under 1918-20 så är det bara att lägga ut boktittlar här. Allt är värt att undersöka.
Andreas
Om någon har några tips på annan litteratur runt människor eller händelser i anslutning till Baltikum under 1918-20 så är det bara att lägga ut boktittlar här. Allt är värt att undersöka.
Andreas
- Superfinne
- Medlem
- Inlägg: 488
- Blev medlem: 9 maj 2003, 16:45
- Ort: Kingdom of Haninge
- Kontakt:
Läser gärna också..
the_finnish_dude@hotmail.com
the_finnish_dude@hotmail.com
- tyskaorden
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 7643
- Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52
Lars Ericson skriver i sin bok Svenska frivilliga kort om de svenskar som deltog i litauiska frihetskriget.
Först lite om den historiska bakgrunden, under 1915 hade större delen av Litauen ockuperats av tyska trupper. En stor del av befolkningen och administrationen hade dock evakuerats till det inre av Ryssland. Under denna period ökade de litauiska nationalisternas verksamhet både i Litauen och i Ryssland. I mars 1917 bildades ett nationalråd (tarybas). Även utomlands verkade exillitauer för självständighet, i Stockholm avhöll man t.ex. en konferens i oktober 1917. I november 1918 bildades en litauisk regering och en konstitution för ett självständigt Litauen antogs. 1 januari 1919 anfölls dock landet av polska styrkor som erövrade huvudstaden Vilnius/Vilna vilken hade en stor polsk befolkning. Den litauiska regeringen flydde till Kaunas. Vidare var ryska röda armén aktiv i området, efter en mobilisering av sina styrkor lyckades litauerna driva ut röda armén i augusti 1919. I juli 1920 skrevs litauiskt-ryskt fredsavtal under. Polackerna bet sig dock fast i Vilnius och efter medling från NF 1921-22 tilldömdes Polen Vilniusområdet och Litauen fick göra Kaunas till huvudstad. Denna fråga kom dock att under hela mellankrigstiden förgifta relationerna mellan Litauen och Polen. I den litauiska arméns kaserner kunde man t.ex. läsa följande ”Våra bajonetter är slipade för vår Vilniusfiende” med tydlig udd mot Polen. Sverige förberedde på NF:s anmodan faktiskt att sända en styrka till området inför en enventuell folkomröstning. Denna styrka skickades dock aldrig iväg till Litauen.
Våren 1919 hade frågan om svensk hjälp till Litauen kommit upp, landet som till övervägande del är katolskt väckte dock inte samma känslor som Finland och Estland. Viss svensk hjälp skickades dock till Litauen, bl.a. i form av Sveriges första militäre pilot Olof Dahlbeck. Han utnämndes till överste och generalinspektör för Litauens flygvapen. Tillsammans med den brittiske majoren Carr och den litauiske kaptenen Vincas Gavelis lyckades han skapa ett litauiskt flygvapen bestående av f.d. tyska Fokkerplan. Det nyfödda flygvapnet gjorde sina viktigaste insatser genom bombräder och spaningsflygningar riktade främst mot Röda armén i områdena norr och söder om Kaunas. I slutet av 1919 lämnade Dahlbeck Litauen, vars flygvapen då bestod av 19 flygplan och åtta piloter samt ytterligare ett 40-tal blivande piloter under utbildning.
15 augusti 1919 anlände Martin Ekström till Kaunas med uppgiften att undersöka möjligheten att skapa ett litauiskt gendarmeri. Ekström fann att både ekonomi och organisation för skapandet av ett gendarmeri för stunden saknades och i december 1919 återvände han något desillusionerad till Sverige. Ekström var framför allt förbittrad på vad han tyckte svaga stödet från hemlandet: ”Men man tycker nog många gånger att man hemifrån inte finner den rätta förståelsen och blicken för sådant arbete.”
Först lite om den historiska bakgrunden, under 1915 hade större delen av Litauen ockuperats av tyska trupper. En stor del av befolkningen och administrationen hade dock evakuerats till det inre av Ryssland. Under denna period ökade de litauiska nationalisternas verksamhet både i Litauen och i Ryssland. I mars 1917 bildades ett nationalråd (tarybas). Även utomlands verkade exillitauer för självständighet, i Stockholm avhöll man t.ex. en konferens i oktober 1917. I november 1918 bildades en litauisk regering och en konstitution för ett självständigt Litauen antogs. 1 januari 1919 anfölls dock landet av polska styrkor som erövrade huvudstaden Vilnius/Vilna vilken hade en stor polsk befolkning. Den litauiska regeringen flydde till Kaunas. Vidare var ryska röda armén aktiv i området, efter en mobilisering av sina styrkor lyckades litauerna driva ut röda armén i augusti 1919. I juli 1920 skrevs litauiskt-ryskt fredsavtal under. Polackerna bet sig dock fast i Vilnius och efter medling från NF 1921-22 tilldömdes Polen Vilniusområdet och Litauen fick göra Kaunas till huvudstad. Denna fråga kom dock att under hela mellankrigstiden förgifta relationerna mellan Litauen och Polen. I den litauiska arméns kaserner kunde man t.ex. läsa följande ”Våra bajonetter är slipade för vår Vilniusfiende” med tydlig udd mot Polen. Sverige förberedde på NF:s anmodan faktiskt att sända en styrka till området inför en enventuell folkomröstning. Denna styrka skickades dock aldrig iväg till Litauen.
Våren 1919 hade frågan om svensk hjälp till Litauen kommit upp, landet som till övervägande del är katolskt väckte dock inte samma känslor som Finland och Estland. Viss svensk hjälp skickades dock till Litauen, bl.a. i form av Sveriges första militäre pilot Olof Dahlbeck. Han utnämndes till överste och generalinspektör för Litauens flygvapen. Tillsammans med den brittiske majoren Carr och den litauiske kaptenen Vincas Gavelis lyckades han skapa ett litauiskt flygvapen bestående av f.d. tyska Fokkerplan. Det nyfödda flygvapnet gjorde sina viktigaste insatser genom bombräder och spaningsflygningar riktade främst mot Röda armén i områdena norr och söder om Kaunas. I slutet av 1919 lämnade Dahlbeck Litauen, vars flygvapen då bestod av 19 flygplan och åtta piloter samt ytterligare ett 40-tal blivande piloter under utbildning.
15 augusti 1919 anlände Martin Ekström till Kaunas med uppgiften att undersöka möjligheten att skapa ett litauiskt gendarmeri. Ekström fann att både ekonomi och organisation för skapandet av ett gendarmeri för stunden saknades och i december 1919 återvände han något desillusionerad till Sverige. Ekström var framför allt förbittrad på vad han tyckte svaga stödet från hemlandet: ”Men man tycker nog många gånger att man hemifrån inte finner den rätta förståelsen och blicken för sådant arbete.”