Markus är tydligen för lat för att starta en tråd så jag får väl hjälpa till igen.Hans skrev: ↑19 juli 2022, 20:541. Du kan starta en tråd om infanterianfall under det första världskriget. Att det bara var linje efter linje som gick rakt mot kulsprutor hela kriget stämmer inte. Taktikanpassning fanns redan då. Varför inte starta en tråd om det eller måste jag hjälpa dig som med Amund?Markus Holst skrev: ↑19 juli 2022, 20:31Det är väl ofta krigsmakterna försöker "mer av samma sak" när de inte kan tänka nytt. Ett exempel lika fåfängt som slagskeppen är ju de upprepade infanterianfallen under vk1.
Jag är säker på att vi alla kan skapa intressanta berättelser även utan varjag. Vi sitter på en gigant axlar, en gigant som lärt oss hur man gör. På hans axlar ser vi ännu längre och kan inte bara fortsätta traditionen utan även förbättra den.
2. Instämmer fullständigt
MVH
Hans
Rubriken är då lite av en faktoid.
Många känner till Stoßtruppen:
https://en.wikipedia.org/wiki/Stormtroo ... l_Germany)
https://en.wikipedia.org/wiki/Stormtroo ... of_tactics
Då de höll på att vinna kriget innan jänkarna var ordentligt på plats. Men tyskarna var inte ensamma, både fransmän och britter hade idéer i samma riktning.
Jag har ett läst https://www.amazon.com/Battle-Tactics-W ... B00VRAYMM4 jag har den i någon bokhylla men eftersom sällskapet har omorganiserat biblioteket finns inte en chans i världen att jag kommer hitta den.
Franska tankar: https://books.google.lu/books?id=zgylDw ... a+batailleHistorians have portrayed British participation in World War I as a series of tragic debacles, with lines of men mown down by machine guns, with untried new military technology, and incompetent generals who threw their troops into improvised and unsuccessful attacks. In this book a renowned military historian studies the evolution of British infantry tactics during the war and challenges this interpretation, showing that while the British army's plans and technologies failed persistently during the improvised first half of the war, the army gradually improved its technique, technology, and, eventually, its' self-assurance. By the time of its successful sustained offensive in the fall of 1918, says Paddy Griffith, the British army was demonstrating a battlefield skill and mobility that would rarely be surpassed even during World War II.
Evaluating the great gap that exists between theory and practice, between textbook and bullet-swept mudfield, Griffith argues that many battles were carefully planned to exploit advanced tactics and to avoid casualties, but that breakthrough was simply impossible under the conditions of the time. According to Griffith, the British were already masters of "storm troop tactics" by the end of 1916, and in several important respects were further ahead than the Germans would be even in 1918. In fields such as the timing and orchestration of all-arms assaults, predicted artillery fire, "Commando-style" trench raiding, the use of light machine guns, or the barrage fire of heavy machine guns, the British led the world. Although British generals were not military geniuses, says Griffith, they should at least be credited for effectively inventing much of the twentieth-century's art of war.
Vad säger ni?
MVH
Hans
Jämför nuförtiden när ett samhällsproblem (sätt in valfri käpphäst) kan pågå i åratal och inget händer. 
