Anzac Day - firas ännu idag - 104 år senare

[varjag]

Den 25:e april 1915, landsattes (bl.a. andra trupper) ''The Anzacs'' på Gallipoli-halvön i Turkiet.
ANZAC stod för Australia New Zealand Army Corps och syftet var att - kvickt ockupera Konstantinopel och öppna
Dardanellerna för sjöfart till Ryssland. Turkiet var som bekant allierat med Centralmakterna.

Gallipoli landing.jpg

Det - gick åt hellskotta från första dagen….

De turkiska försvararna - under Kemal Atatürk (senare känd som Kemal Pascha) höll den höga terrängen innanför stenstränderna och
försvarade sig kompetent och ettrigt - vilket omedelbart ledde till stor manspillan för angriparna.

Och ledde till dagens Anzac-Legend som firas än idag där

deras gravar ænnu vaardas av baade australier och turkar.jpg

och - i hemlandet med

parader.jpg

ofta med tidsenlig

utrustning.jpg

och alltid -

The Last Post.jpg

https://www.youtube.com/watch?v=McCDWYgVyps

https://en.wikipedia.org/wiki/Anzac_Day

They shall grow not old, as we that are left grow old: Age shall not weary them, nor the years condemn.

At the going down of the sun and in the morning We will remember them.

Varjag

[Markus Holst]

Men så härlig syn, den där sadeln för två ryttare! Jag gissar att uppdelningen var densamma som i ett tvåsitsigt flygplan: en styr och en skjuter.

[Hans]

Det undrar jag allt över. De var (är!) ett transportmedel för personal och materiel. Om man skulle behöva strida från kamel är det något som gått riktigt snett. Och jag har inte hittat någon bild med två personer på kamel, kanske bara en reservplats? Fanns det f.ö. kameler vid Gallipoli?


https://en.wikipedia.org/wiki/Camel_cavalry

MVH

Hans

[Amund]

En sak som jag inte riktigt förstår men har en teori om, det är varför man så starkt vill fira ett militärt fiasko?
Jag tror att man med Gallipoli på något sätt klippte navelsträngen med Storbritannien och att slagets angelägenhet och resultat är av underordnad betydelse för Australien och Nya Zeeland i sammanhanget - kan det ligga något i det resonemanget?

Kommer faktiskt inte på rak arm på något exempel på något land som firar ett militärt "fiasko" med pompa och ståt - någon annan..?

[Hans]

Bra fråga.

Hedra de stupade gör man med mindre pompa och ståt i Tyskland: https://de.wikipedia.org/wiki/Volkstrauertag

Men de var ju på 'fel' sida i bägge krigen.

Hur är det i Sovje... ehrmm Ryssland?

MVH

Hans

[Blixten]

Kommer faktiskt inte på rak arm på något exempel på något land som firar ett militärt "fiasko" med pompa och ståt - någon annan..?

På rak arm och utan google och med risk att ha fel kommer jag på:

*) Serberna som minns slaget om Trastfältet.

*) Shia-muslimerna som firar att deras första ledare Ali förlorade ett slag och dog.

Nu vet jag inte om detta firas med just pompa och ståt men minnet firas.

[Hans]

Jag bildtrålade på Vivodan:
https://www.google.com/search?q=Vidovda ... 3RW2DRl_hM:
https://www.google.com/search?q=%D0%92% ... 75&dpr=0.9
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vidovdan

Verkar inte vara för mycket pompa och ståt.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Nu vet jag inte om Gustav Adolf Magnus död var ett militärt fiasko, men en bemärkelsedag har det ju blivit, åtminstone i Göteborg.

[Amund]

Det är många förlorade slag som firas men oftast då för att man med stor tapperhet ändå stod emot den överlägsna fienden så länge och kanske i vissa fall att det ledde till en vändning. Till exempel var både Thermopyle, Camerone (och kanske Virta bro - osäker) förluster men har ändå blåsts upp till symboler för den egna sidans skicklighet och tapperhet. Iofs gäller det väl ANZAC också, man löste sin uppgift utifrån mycket dåliga förutsättningar och man löste dem minst lika bra som de brittiska och franska trupperna. Det kan nog vara betydelsefullt för unga nationer som vill skapa sin egen historia.

[Der Löwe]

Kanske amerikanska söderns "firande" av inbördeskriget kan räknas in i den här kategorin? Kanske "Custers last stand" vid Litle Big horn? Frankrike räknas som en segermakt från andra världskriget? Det är inte det faktiska utfallet som räknas, det är vilken mytbildning, vilket politiskt eller kulturellt syfte myten används för som avgör hur historia sprids, förvanskas och vidmakthålls för den breda massan.

[Hans]

Trots att de åkte på däng i första ronden var Frankrike en segermakt i andra världskriget.

https://en.wikipedia.org/wiki/Free_France

MVH

Hans

[Amund]

Trots att de åkte på däng i första ronden var Frankrike en segermakt i andra världskriget.

https://en.wikipedia.org/wiki/Free_France

Liksom Danmark.?


Förlåt Hans, kunde inte låta bli.

Iofs tror jag inte att många fransmän KÄNNER sig som segrare 1945 men för Churchill och De Gaulle-regimen är det viktigt att landet återfår sin förkrigstida tyngd.

Kanske amerikanska söderns "firande" av inbördeskriget kan räknas in i den här kategorin? Kanske "Custers last stand" vid Litle Big horn? Frankrike räknas som en segermakt från andra världskriget? Det är inte det faktiska utfallet som räknas, det är vilken mytbildning, vilket politiskt eller kulturellt syfte myten används för som avgör hur historia sprids, förvanskas och vidmakthålls för den breda massan.

En mycket bra analys som jag delar. Den nationella berättelsen är viktigare än historieskrivningen.

[Lasse O]

Man kanske inte direkt firar segrar och förluster utan mer högtidlighåller minnet av stupade. De som dödades, även under en diktatur, förtjänar att ihågkommas.
Därför kan vi utan dåligt samvete lägga en krans både vid sovjetiska, tyska och sydstatssoldaters gravmonument.

[Amund]

Man kanske inte direkt firar segrar och förluster utan mer högtidlighåller minnet av stupade. De som dödades, även under en diktatur, förtjänar att ihågkommas.
Därför kan vi utan dåligt samvete lägga en krans både vid sovjetiska, tyska och sydstatssoldaters gravmonument.

Absolut! Det är en självklarhet och något jag tror gäller i alla länder. Vi hedrar de stupade i Poltava, italienarna Caporetto, tyskarna Stalingrad och fransmännen Sedan 1871, men dessa slag hyllas inte med parader. Dock menar jag att det finns en del klara förlustslag som högtidlighålls med en pompa och stolthet som inte passar in i de ovan nämnda, en pompa som uttrycker en stor stolthet för insatsen även om slaget förlorades och det var vad jag ville peka på. Att generellt hedra de stupade tror jag gäller oavsett men just det faktum att en del förluster lyfts fram och firas som en seger tyckte jag var intressant - i det här fallet Australiens och Nya Zeelands insats vid Gallipoli.

[Torbjörn Holmgren]

En sak som jag inte riktigt förstår men har en teori om, det är varför man så starkt vill fira ett militärt fiasko?

Din analys är utan tvekan rätt. Det var ett slag med två sidor där båda visa offervilja och skicklighet. Därav att båda kan fira slaget. Visst misslyckades det, men australiensarna visade att de, trots att de som herr Churchill sade härstammar från irländare och straffångar, dög i strid. De blev en nation som efter Gallipoli hade rätt att ta plats bland andra nationer.
Det kan ju vara bra att ta till ty även idag ser ju engelsmän australiensare som lata drönare och dissar dem för deras härstamning.
Vidare kan ju alltid ett nederlag bortförklaras med att det inte planerades och leddes av australiensare, utan av britter.