Att så här från början försöka fastställa vad jag kommer ta upp och under vilken tidsperiod blir svårt. Ämnet är så brett och omfattar allt från syn på familjen, feminism, utbildning, arkitektur, juridik och allt däremellan. Fokus kommer ändå att vara på Sovjetunionens första 10-20 år, det var då man hade visioner och man var som mest radikal.
För enkelhetsskull väljer jag också att genomgående benämna det Sovjetunionen även om det ibland hade varit mer korrekt med till exempel RSFSR
Arkitektur
Inom arkitektur Sovjetunionens ledare storstilade planer, man skulle bygga en helt ny sorts samhälle.
Verkligheten motsvarade inte ens en bråkdel av planen. Tanken var att familjen skulle sluta fungera som social och ekonomisk institution, istället skulle kollektivet ersätta familjen. Genom att bygga kollektiva lägenheter skulle det inte finnas något behov av individuella kök. Istället skulle mat tillagas i storkök. En del idéer gick så långt att kollektiven skulle inordnas efter ålder där varje individ skulle ha minutiöst planerad vardag. Kollektiven var tänkta att fungera som mikrosamhällen, barnomsorg, mat och nöje skulle återfinnas i kollektivet. Det mest kända exemplet på detta torde vara huset vid kajen. Detta hus byggdes emellertid senare och för eliten och var snarare vanliga lägenheter med biograf, restaurang med mera i samma hus.
- dom.jpg (94.57 KiB) Visad 5978 gånger
1920-talet väckte experimentlusta hos författare, konstnärer och övrigt kulturfolk, detta gällde i synnerhet också stadsplanerare och arkitekter. Det räckte inte bara med att bygga kollektiv, städer vara små, under 100 000. Många ville ha ännu mindre, det angavs till och med till 32 000 invånare och en del gick ännu längre och ville eliminera skillnaden mellan landsbygd och stad. Dessa idéer var starkt influerade av Ebenzer Howards verk.
Dessa sovjetiska planer fick senare en renässans när man i slutet av 1950-talet ville bygga gigantiska agrostäder på 20 000 invånare. (Detta resursslöseri realiserades, som så mycket annat, aldrig)
Andra saker som planerna innefattade var hur nära invånare skulle ha till grönområde, fabriker skulle ligga på betryggande avstånd från bebyggelse. Högskolor och fackskolor skulle dock ligga nära fabriker för att kunna uppnå synergieffekter. Tanken med grönområde var en sak som kom att genomsyra all sovjetisk stadsplanering, alla urbana samhällen skulle ha en park för rekreation, Gorkijparken i Moskva är det mest kända exemplet.
Det som uppnåddes under denna tid var inte lika storslaget. Sovjetunionen lyckades öka den genomsnittliga urbana boytan. 1913 låg den på 6,4 m2 per invånare, 1926 på 8,2 m2, 1940 hade den sjunkit till 6,9. Ökningen berodde främst på att boende omfördelades, bostäder exproprierades och omfördelades till arbetare. Tid eller resurser till att bygga kollektiv fanns inte, olika hus för de olika yrkesgrupperna, dessa skulle fungera som ”vardagsrum”. Det var säkert uppskattat att komma ifrån lägenheten som man delade med andra familjer. Tanken var kanske god men jag tror att de flesta byggdes för grupper som redan hade det bättre än gemene man, till exempel författare. Byggdes det till vanliga arbetare, byggdes det inte i den omfattningen som hade behövts. Det byggde också en hel del experimentella hus till statsorgan, tidningar eller andra officiella inrättningar. Detta slutade strax efter Stalins makt befäst och arkitekturen blev mer monumental i stil med Hotel Moskva, Leninbibliotket eller de sju systrarna. Stalins monumentala stil blev under hela Sovjetunionen "lyxbostäder", lägenheterna i de byggnaderna var stora, många rum och välbyggda. Standard var annars lägenheter på två-tre rum.
Idén med kommunalt liv dog ut 1927 då Kaganovitj brännmärkte idén som vänsteravvikelse, samtidigt slog han fast att de som kritiserade Sovjetunionen skynda på ombyggnaden av städer så att städerna skulle bli mer socialistiska. Enligt Kaganovitj var städerna redan socialistiska eftersom de låg i Sovjetunionen och Sovjetunionen styrdes av ett kommunistiskt parti. 1932 stadsfästes en lag som angav att alla bostäder som hädanefter byggdes skulle vara familjelägenheter.
/Martin
så kunde man ju förvänta sig att bolsjevikerna skulle gå hårt åt religion. Förvånansvärt så behandlades religiösa med mildhet, nåja allt är relativt. Anledning var att man var rädd för att hårdhet skulle göra de religiösa ännu mer radikala. Detta gällde emellertid enbart de troende, den ortodoxa kyrkan förföljdes. Präster och munkar förföljdes, kyrkor och kloster plundrades eller konfiskerades. De som endast praktiserade sin religion lämnades oftast i fred. Anledningen till detta märkliga beteende var att kyrkan hade något som bolsjevikerna ville ha, pengar. De kunde också utgöra en maktfaktor.