Statskupp?

[hasse lindquist]

Ibland påstås att konservativa krafter inom och utom hovet ville sätta parlamentarismen ur spel genom en statskupp efter Bondetåget 1914. Att inflytelserika personer som Sven Hedin förtrytsamt önskade "mer handlingskraft" från den försiktige (men kanske trots allt ganska statskloke) Gustav V:s sida är känt. Fanns sådana kuppsträvanden inom delar av officerskåren och dåvarande högern? Vad är känt härvidlag?
Kungen tycks efter det kontroversiella borggårdstalet ha agerat mycket försiktigt och inte varit tillgänglig för kupplaner. Förövrigt tycks en viss uppvärdering av Gustav V ha skett hos sentida historiker och statsvetare. Det framskymtar i statsvetaren och s-politikern Björn von Sydows bok om parlamentarismens genombrott i Sverige. Vidare konstaterar Nationalencyklopedin att kungen "icke utan skicklighet" ledde de besvärliga regeringsbildningarna åren efter första världskriget.

[LasseMaja]

Vad jag vet, så fanns inga konkreta planer på nån statskupp. Däremot fanns en hel del retorik ifrån den radikala högern i den riktningen. Det jag tror skulle ha kunnat sätta igång en sådan utveckling kanske skulle ha varit en våldsutveckling från vänstersidan.

[Axial]

Ryktena om statskupp uppstod väl före bondetåget, närmast som en följd av den så kallade "Faluaffären"?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Faluaff%C3%A4ren
Jag håller inte till fullo med Wikipedia i beskrivningen av händelsen utan ska be att få återkomma under påskhelgen med andra källhänvisningar om det hela. Jag har hittat några intressanta artiklar på biblioteket så jag ska åka dit imorgon och kopiera dessa, så att jag kan sitta hemma i lugn och ro.
Se även följande stycke i Wikipedias artikel om Sven Hedin:

Hedins agerande vid tidpunkten ledde redan i samtiden till misstankar om ett dolt antidemokratiskt politiskt program från hans sida; borggårdstalet hade uttryckt en autokratisk tendens, då kungen talat om "min armé" och "min flotta". Hedin beskylldes också för att ha agiterat mot regeringen inför arméofficerare i Falun, och rykten om en militärkupp kom i omlopp. Senare har bevarade brev ur Hedins arkiv på Riksarkivet, från korrespondensen med Bennedich, avslöjat ett visst utvecklat kodspråk som tenderar ge ryktena substans. Belägg för tankar på skapandet av ett nationalistiskt arbetarparti, för att vinna över arbetarklassen för den konservativt nationella saken, finns också från hans hand.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Hedin

Stig Hadenius återger på sidan 106 i sin biografi "Gustaf V" (2007, Historiska Media, Lund) en proklamation som det var tänkt att kungen skulle utfärda. Hadenius citerar härvidlag Jan Stenkvist ur dennes "Sven Hedin och bondetåget" i "Heroer på offentlighetens scen: Politiker och publicister i Sverige 1809-1914" (1987, Tidens förlag, Stockholm):

Det ansvar som jag inför Gud och hela mitt folk känner såsom Sveriges kung förbjuder mig att längre finna mig i att försvarsfrågan göres till föremål för partiernas inbördes tvister, och den ställning jag genom Guds nåde och arv från mina fäder innehar, kringskäres bit för bit och glider över i mina rådgivares händer. Därför vädjar jag till hela folket att följa mig och bistå mig då jag nu, tvingad av situationens allvar, tager ledningen och ansvaret i mina egna händer, fast besluten att icke hava annat än fosterlandets välfärd och räddning för ögonen.

Enligt Hadenius så var tanken att "kungens proklamation skulle åtföljas av en upplösning av riksdagens båda kamrar, nyval och tillsättandet av en moderat-liberal regering med uppgift att lösa försvarsfrågan" (ibid.)

Det framgår inte uttalat av Hadelius bok när i tiden detta skulle ske men tidsmässigt placerar han återgivningen av proklamationen mellan Faluaffären och bondetåget.

Men som sagt, jag ska be att få återkomma under helgen med ett lite längre utlägg. Jag har nämligen haft anledning den senaste tiden att fördjupa mig i Sven Hedins kopplingar till detta.

[LasseMaja]

Men som sagt, jag ska be att få återkomma under helgen med ett lite längre utlägg. Jag har nämligen haft anledning den senaste tiden att fördjupa mig i Sven Hedins kopplingar till detta.

Gör gärna det, det här är riktigt intressant!

[Axial]

Det kommer nog att dröja till efter påskhelgen och en bit in i nästa vecka. Jag har fått tag i de två böcker som en del andra källor refererar till, nämligen:
Olle Nyman, Högern och kungamakten 1911-1914 samt
E Johannesson ;K Johannesson; B Meidal och J Stenkvist, Heroer på offentlighetens scen: politiker och publicister i Sverige 1809-1914.
Eftersom jag beställt böckerna från antikvariat så dröjer det några dagar innan de kommer med posten.

Det som framförallt är intressant är vad Nyman skriver om krigsrätten mot regementschefen Björkman samt om Stenkvist lämnar nån källa till förut nämnda proklamation.

Eventuellt ska jag också ta en sväng till länsbiblioteket. Tydligen ska det finnas en avhandling/uppsats om Faluaffären av en överstelöjtnant Kai Hansson.

[Axial]

Jag hittade följande pdf som avhandlar en del om kupplaner:
http://cts.lub.lu.se/ojs/index.php/scan ... w/1072/857

[LasseMaja]

Hur går det med forskningarna, hittat något mer intressant?

[Ben]

Att Sven Hedin och Carl Bennedich hade visioner om något slags återinförande av kungligt envälde och krig mot Ryssland är föga förvånande med tanke på vad de skrev i andra sammanhang. Det skulle heller inte förvåna mig om drottning Viktoria drömde om något dylikt, men jag har ytterst svårt att tro att Gustav V skulle ha varit beredd att ställa sig bakom något sådant eller att herrar Bennedich & Hedin skulle ha förmått hitta höga militära chefer som varit beredda att gå till aktion. Inte lär det heller ha funnits en opinion för sådant bland de vanliga soldaterna.

När det gäller krigsrätten mot Björkman finns det en stor dossier i Krigsarkivets samling Biografica, tillgänglig online för den som har SVAR-abonnemang (Biografica, Mikrofilmade dossiéer, SE/KrA/1051/003/B/15, bild 36 ff)

[hilbert]

Kan man inte kalla bondetåget för en slags statskupp, fredlig visserligen men ändå.
Regeringen tvingades avgå, inte för att de förlorat i riksdagen utan för att kungen gick emot dem.
Vi hade väl ändå en konstitutionell monarki även på den tiden?

[Ben]

Kan man inte kalla bondetåget för en slags statskupp, fredlig visserligen men ändå.
Regeringen tvingades avgå, inte för att de förlorat i riksdagen utan för att kungen gick emot dem.
Vi hade väl ändå en konstitutionell monarki även på den tiden?

Konstitutionell monarki som en form av sedvana, men inte enligt då gällande författning. Strikt enligt 1809 års regeringsforms bokstav hade kungen en betydande makt.

[Axial]

Hur går det med forskningarna, hittat något mer intressant?

Nej, egentligen inte utan mest bara fördjupningar egentligen. Den proklamation jag nämnde förut, var författad av Sven Hedin.

När det gäller statskuppandet så har jag fått uppfattningen att man inte tänkte sig en väpnad omstörtning med kungen i spetsen, utan snarare en ombalansering av den rådande maktfördelningen. Dvs man ville att kungen i större utsträckning skulle fritt kunna utnyttja den makt som han rent formellt hade genom grundlagen. Man ville alltså gå ifrån den sedvänja av konstitutionell monarki som nämnts ovan. Passagen i borggårdstalet när kungen nämner "min armé" och "min flotta" ska alltså läsas med betoning på "min" och är implicita uttryck för en strävan om en omfördelning av makten inom ramarna.

Om jag förstått den då rådande grundlagen rätt, så skulle kungen regera med stöd av sina konstitutionella rådgivare, dvs regeringen. Han skulle informera dem och rådgöra med dem innan han fattade beslut. Statsråden (regeringen) var däremot juridiskt ansvariga inför riksdagen.
Så hade det blivit som Sven Hedin ville, med nyval till riksdagens bägge kammare i kombination med att utse en ny regering som ville som kungen, så hade det i princip varit en "laglig statskupp" om det nu finns något sådant.

Armborstet 1967*) ägnar en del av sitt innehåll åt Faluaffären. Axel Östberg har under kapitlet "Försvarsstridens yttringar i Falun 1909-1914" skrivit en artikel rubricerad "Falu-Kurirens och liberalernas syn". Under stycket "Krigsrätt utan domslut" anför Östberg att

Bevarade handlingar i riksarkivet ger vid handen, att krigshovrätten icke tog ställning vare sig för eller emot svaranden. Det enda beslut som fattades gällde vissa vittnes- och andra ersättningar. Det är alltså riktigt vad Falu-Kuriren skrev den 9 mars 1914: "Det hör till historien att talan icke blivit förd i målet. Därför har ej heller den, som begärt att bli ställd inför krigsrätt, kunnat vare sig frias eller fällas."

(Armborstet 1967, sid 24).
Östberg vill därmed vederlägga den "gängse uppgift" (ibid.) som bl a Olle Nyman förmedlar, att Björkman skulle blivit frikänd av rätten.
Jag har inte läst domslutet själv, men det kanske Ben har?





*) Armborstet var en årsskrift som utgavs av dalregementets kamratförening. Olika årgångar behandlade olika tidsepoker i regementets historia och 1967 hade man kommit fram till epoken 1909-1914. Den som inte bor i Dalarna borde kunna fjärrlåna skriften från Borlänge stadsbibliotek.

[Axial]

Att Sven Hedin och Carl Bennedich hade visioner om något slags återinförande av kungligt envälde och krig mot Ryssland är föga förvånande med tanke på vad de skrev i andra sammanhang. Det skulle heller inte förvåna mig om drottning Viktoria drömde om något dylikt, men jag har ytterst svårt att tro att Gustav V skulle ha varit beredd att ställa sig bakom något sådant eller att herrar Bennedich & Hedin skulle ha förmått hitta höga militära chefer som varit beredda att gå till aktion. Inte lär det heller ha funnits en opinion för sådant bland de vanliga soldaterna.
(---)

Hade den svenska officerskåren ställt sig bakom en statskupp? Intressant fråga.
Om man med statskupp menar en väpnad revolution så blir mitt svar nej.
Om man däremot menar den ombalansering jag nämnde i mitt föregående inlägg, så blir mitt svar ja.

Man får nämligen inte glömma att Sven Hedins inträde på den försvarspolitiska arenan skedde på initiativ från (företrädare för) krigsmakten. Den 19 december 1911 så besökte majoren i generalstaben Gabriel Hedengren, Sven Hedin i dennes bostad och bad om ett förtroligt samtal. (Stenkvist, 1987)
Resultatet av detta blev skriften "Ett varningsord" där Hedin ställde en profetisk framtid i utsikt, där ryska förband hade ockuperat Sverige och språket i skriften var tämligen målande, kan man väl säga.
Varningsordet spreds genom landet främst genom att särtrycket bifogades "högertidningar" samt att det utsändes till bland annat 3000 kyrkoherdar och präster, som vardera fick 25 ex att sprida inom respektive församling.(ibid)
Detta varningsord jämnade vägen, så att säga, för att F-båtinsamlingen skulle få det resultat det faktiskt fick.

Huruvida de "vanliga soldaterna" hade ställt sig bakom en sådan ombalansering går väl att diskutera. Vid den här tiden så var soldatesken uppdelad på både "beväring" och "stam" där de förra troligen tillmättes begränsad trovärdighet vad gällde inrikes oroligheter. (Så långt senare som 1931 så kvarstod denna osäkerhet varför man skickade det så kallade skolkompaniet till Ådalen. Kompaniet innehöll inga vpl.)
Men taget i beaktande det genomslag hos gemene man som varningsordet hade, så är det väl inte alltför otroligt att tänka sig att man hade kunnat få tillräckligt med vpl med sig.

Hursomhelst, den svenska officerskåren vid denna tid har beskrivits som "revanschistisk", dvs att man mycket väl kunde tänka sig ett (relativt begränsat) deltagande i världskriget på tysk sida med det tänkta syftet att återbringa Finland till Sverige, eller åtminstone att ge ryssen duktigt på tafsen som vedergällning för förlusten av Finland. Att finländarna troligen hade en annan åsikt om det hela var så att säga en bisak.

[hilbert]

Men var det inte så att Hedin och hans vänner samtidigt hade väldigt låga tankar om kungen.
Jag har läst något citat där Hedin (eventuellt var det någon annan), beklagade sig över att kungen
bara ägnade sig åt att brodera och spela kort.
Det tyder väl på att det fanns de som ville utnyttja en utökad kungamakt för att själva ha makten.

[Psilander]

Kan man inte kalla bondetåget för en slags statskupp, fredlig visserligen men ändå.
Regeringen tvingades avgå, inte för att de förlorat i riksdagen utan för att kungen gick emot dem.
Vi hade väl ändå en konstitutionell monarki även på den tiden?

Konstitutionell monarki som en form av sedvana, men inte enligt då gällande författning. Strikt enligt 1809 års regeringsforms bokstav hade kungen en betydande makt.

Jo, Sverige hade en konstitutionell monarki med 1809års regeringsform. Kungens makt var lagstadgad och ägde den verkställande makten enligt Montesquieus maktdelningsprincip. Det finns ganska stora likheter mellan den svenska 1809års regeringsform och den amerikanska konstitutionen.

1809års regeringsform, 4§

Konungen äger att allena styra riket på det sätt denna regeringsform föreskrifver; tage dock underrättelser och råd i de fall, här nedanföre stadgas, af ett statsråd. Konungen utvälje dertill kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade infödde svenske frälse eller ofrälse män af den rena evangeliska läran.

[Erik Ljungberg]

När jag läste om rösträttsreformerna och diskusionerna kring dem 1917-1919 så var en pådrivande grupp för utökad rösträtt fabriksägare mm, dvs kapitalet. De insåg risken för alternativet, dvs strejk och i extremfall uppror. Alltså bättre att inte reta upp arbetskraften utan hantera frågan så lugnet, och vinsten, kvarstår.

Ett antagande kan vara att det var svårt att få stöd från kapitalisterna för en statskupp. Och utan stöd därifrån var det lika bra att lägga ner.