Ja trots kriget fann man inom den tyska armén tid att även ägna sig åt traditionsvård. antar att man såg denna bit som en moralhöjande åtgärd. En del av detta var tilldelandet av hedersnamn till regementen, vilket oftast var förenat med att personen i fråga antog chefsskapet för regementet.
De regementen och andra enheter som sålunda hedrades under kriget var:
2. Masurisches Infanterie-Regiment Nr. 147 som jämlikt A.V.Bl. 1915, Nr. 652, A.K.O. 27/8 1915 blev Infanterie-Regiment "Generalfeldmarschall von Hindenburg" (2. Masurisches) Nr. 147.
3. Westpreussisches Infanterie-Regiment Nr. 129 som jämlikt A.V.Bl. 1916, Nr 829, Krigsministeriet 28/11 1916, Nr 1715.10.16. A.1 blev Infanterie-Regiment "Generalfeldmarschall von Mackensen" (3. Westpr.) Nr. 129.
Westfälisches Dragoner-Regiment Nr. 7 som jämlikt A.V.Bl. 1917, Nr. 920, Krigsministeriet 23/9 1917, Nr. 969.9.17.A.1. blev Dragoner-Regiment "Generalfeldmarschall Prinz Leopold von Bayern" (Westf.) Nr. 7.
4. Oberschlesisches Infanterie-Regiment Nr. 63 som jämlikt A.V.Bl. 1917, Nr 1080, K.A.O 3/11 1917 blev Infanterie-Regiment "Kaiser Karl von Österreich und König von Ungarn" (4. Oberschls.) Nr. 63.
Niederrheinisches Füsilier-Regiment Nr. 39 vilket 26/10 1918 blev Füsilier-Regiment "General Ludendorff" (Niedr.) Nr. 39.
Traditionsvård i tyska armén under första världskriget
-
tyskaorden
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 7643
- Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52
-
tyskaorden
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 7643
- Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52
Re: Traditionsvård i tyska armén under första världskriget
Två av Tysklands främsta stridsflygare hedrades också efter sin död:
Jämlikt A.V.Bl. 1918, Nr 534, Krigsministeriet 14/5 1918, Nr 10 525.A.7.L. hedrades friherre Manfred von Richthofen "röde baronen" som stupat 21/4 1918 då Jagdgeschwader Nr.1 blev Jagdgeschwader "Freiherr von Richthofen" Nr. 1.
Kapten Oswald Boelcke död i en flygkrasch 28/10 1916 hedrades jämlikt A.V.Bl. 1916, Nr 877, Krigsministeriet 10/12 1916, Nr 2585.11.16.A.7.L då Jagdstaffel Nr 2 blev Jagdstaffel "Boelcke" Nr 2.
Intressant nog har dessa namn förts vidare av Luftwaffe både under Tredje riket och i efterkrigstidens Förbundsrepublik. Överlevande som tjänstgjort i de ursprungliga enheterna erhöll också på 1930-talet i det nya Luftwaffe (en av dessa var en viss Hermann Göring, vilken blev den siste befälhavaren för Richthofen-flottiljen) särskilda armband vilka var blå med vita kanter och text i vitt Jagdgeschwader Frhr. v. Richthofen Nr. 1 1917/18 respektive Jagdstaffel Boelcke Nr. 2 1916/18.
Inte bara reguljära förband kunde hedras, så erhöll Landwehr-Infanterie-Regiment Nr. 2 jämlikt A.K.O. av 29/7 1917 själve kejsaren som regementschef. I beslutet heter det i översättning:
"som erkännande för den tapperhet regementet visat i strid med fienden, förklarar kejsaren att han antar chefskapet för regementet och tilldelar det namnet Landwehr-Infanterie-Regiment "König Wilhelm II". Med hans namnchiffer att bäras på axelklaffar och epåletter."
Att kejsaren här endast benämns kung, hänger troligen samman med att regementet tillhörde det preussiska lantvärnet.
Något som hänger samman med tilldelandet av dessa regementschefskap är också avlägsnandet i början av kriget av de chefskap som tillhörde brittiska, ryska, rumänska och italienska kungligheter. Något som ägde rum på motsvarande sätt i dessa länders arméer då tyska kungligheters chefskap indrogs.
Jämlikt A.V.Bl. 1918, Nr 534, Krigsministeriet 14/5 1918, Nr 10 525.A.7.L. hedrades friherre Manfred von Richthofen "röde baronen" som stupat 21/4 1918 då Jagdgeschwader Nr.1 blev Jagdgeschwader "Freiherr von Richthofen" Nr. 1.
Kapten Oswald Boelcke död i en flygkrasch 28/10 1916 hedrades jämlikt A.V.Bl. 1916, Nr 877, Krigsministeriet 10/12 1916, Nr 2585.11.16.A.7.L då Jagdstaffel Nr 2 blev Jagdstaffel "Boelcke" Nr 2.
Intressant nog har dessa namn förts vidare av Luftwaffe både under Tredje riket och i efterkrigstidens Förbundsrepublik. Överlevande som tjänstgjort i de ursprungliga enheterna erhöll också på 1930-talet i det nya Luftwaffe (en av dessa var en viss Hermann Göring, vilken blev den siste befälhavaren för Richthofen-flottiljen) särskilda armband vilka var blå med vita kanter och text i vitt Jagdgeschwader Frhr. v. Richthofen Nr. 1 1917/18 respektive Jagdstaffel Boelcke Nr. 2 1916/18.
Inte bara reguljära förband kunde hedras, så erhöll Landwehr-Infanterie-Regiment Nr. 2 jämlikt A.K.O. av 29/7 1917 själve kejsaren som regementschef. I beslutet heter det i översättning:
"som erkännande för den tapperhet regementet visat i strid med fienden, förklarar kejsaren att han antar chefskapet för regementet och tilldelar det namnet Landwehr-Infanterie-Regiment "König Wilhelm II". Med hans namnchiffer att bäras på axelklaffar och epåletter."
Att kejsaren här endast benämns kung, hänger troligen samman med att regementet tillhörde det preussiska lantvärnet.
Något som hänger samman med tilldelandet av dessa regementschefskap är också avlägsnandet i början av kriget av de chefskap som tillhörde brittiska, ryska, rumänska och italienska kungligheter. Något som ägde rum på motsvarande sätt i dessa länders arméer då tyska kungligheters chefskap indrogs.
Re: Traditionsvård i tyska armén under första världskriget
Tack, ännu en intressant och faktarik tråd.
/Marcus
/Marcus
-
tyskaorden
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 7643
- Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52
Re: Traditionsvård i tyska armén under första världskriget
Varsågod, alltid roligt när man kan bidra med kunskap 
Något som i högsta grad hör till traditionsvård är ju utmärkelser och här återupplivade man med krigsutbrottet utdelandet av Järnkorset. Kejsar Wilhelm II förnyade 8 augusti 1914 Järnkorset för det nyligen utbrutna kriget.
[img]ttp://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/f/f4/Ek23f.JPG/600px-Ek2[/img]
Järnkors 2. klassen, 1914års modell, vilken för utom årtalet 1914 bar kejsarens krönta W.
Järnkorset delades också ut till ickekombattanter, för tjänster som spelat roll för krigsinsatsen men som inte behövde ha att göra med krigshandlingar. Detta kallades lite föraktfullt för "Schreiberkreuz" -skrivarkorset då det kunde handla om personen inom rustningsindustrin eller som hade med logistiken att göra. Detta skilde sig från det Järnkors som delades ut för insatser i strid på så sätt att bandet var vitt med svarta kanter. Bandet till det "vanliga" järnkorset var svart med ett vitt band längs vardera kant. För personer som erhållit Järnkorset i Fransk-tyska kriget 1870/71 infördes en "Wiederholungsspange" att bära ovanför originalkorset. Denna praxis vidarefördes i 1939års Järnkors för de som erhållit utmärkelsen under kriget 1914-18, som då fick en särskild "Wiederholungsspange".
Av de olika klasserna av Järnkors utdelades under första världskriget:
Storkors fem stycken till Hindenburg, Wilhelm II, von Mackensen, prins Leopold von Bayern och till Ludendorff.
Järnkors 1. klass omkring 218 000.
Järnkors 2, klass omkring 5 000 000 (japp 5 miljoner!).
Något som i högsta grad hör till traditionsvård är ju utmärkelser och här återupplivade man med krigsutbrottet utdelandet av Järnkorset. Kejsar Wilhelm II förnyade 8 augusti 1914 Järnkorset för det nyligen utbrutna kriget.
[img]ttp://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/f/f4/Ek23f.JPG/600px-Ek2[/img]
Järnkors 2. klassen, 1914års modell, vilken för utom årtalet 1914 bar kejsarens krönta W.
Järnkorset delades också ut till ickekombattanter, för tjänster som spelat roll för krigsinsatsen men som inte behövde ha att göra med krigshandlingar. Detta kallades lite föraktfullt för "Schreiberkreuz" -skrivarkorset då det kunde handla om personen inom rustningsindustrin eller som hade med logistiken att göra. Detta skilde sig från det Järnkors som delades ut för insatser i strid på så sätt att bandet var vitt med svarta kanter. Bandet till det "vanliga" järnkorset var svart med ett vitt band längs vardera kant. För personer som erhållit Järnkorset i Fransk-tyska kriget 1870/71 infördes en "Wiederholungsspange" att bära ovanför originalkorset. Denna praxis vidarefördes i 1939års Järnkors för de som erhållit utmärkelsen under kriget 1914-18, som då fick en särskild "Wiederholungsspange".
Av de olika klasserna av Järnkors utdelades under första världskriget:
Storkors fem stycken till Hindenburg, Wilhelm II, von Mackensen, prins Leopold von Bayern och till Ludendorff.
Järnkors 1. klass omkring 218 000.
Järnkors 2, klass omkring 5 000 000 (japp 5 miljoner!).
-
tyskaorden
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 7643
- Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52
Re: Traditionsvård i tyska armén under första världskriget
Kriget till trots glömde man inte bort regementsjubileer, så instiftade kung Ludwig III av Bayern i april 1918 Jubiläumskreuz für Offiziere und Unteroffiziere des K.u.k. Infanterieregiment Nr. 62 "Ludwig III, König von Bayern" vid 50års firande av hans inhavarskap för detta regemente. Antar att detta också var ett tillfälle att stärka alliansen med Österrike-Ungern. Totalt delades 350 av dessa kors ut.
Järnkorset var ju en i stort sett preussisk utmärkelse, även om det delades ut till personer från andra tyska stater och till utlänningar. Detta ledde till att de tyska delstater som inte hade något likande sedan tidigare kom att instifta snarlika utmärkelser. Hertigen av Anhalt Friedrich II instiftade exempelvis 12 december 1914 Friedrich-Kreuz. Precis som för Järnkorset fanns detta kors i en version för kombattanter med grönt band med röda kanter och för ickekobattanter med grönt band med vita kanter.
Furst Leopold IV av Lippe lät 8 december 1914 instifta Kriegsehrenkreuz für heldenmütige Tat. Vilken 25 oktober 1915 följdes av Kriegs-Ehrenmedaille vilken tilldelades personer som utmärkt sig i vården av sårade soldater.
1915 instiftade de tre hansestäderna Hamburg, Bremen och Lübeck (vilka var de enda av Tyska rikets delstater som inte var monarkier) Hanseatenkreuz. Detta var ett rött georgskors med i mitten olika symboler för om de utdelades av Hamburg (borgen från stadsvapnet), Bremen (nyckeln från stadsvapnet) eller Lübeck (en svart dubbelörn belagd med en sköld delad i silver och rött).
Storhertig Adolf Friedrich VI av Mecklenburg-Strelitz instiftade 17 juli 1917 Adolf Friedrich Kreuz. Han följdes 1 augusti samma år av stohertigen av Mecklenburg-Schwerin Friedrich Franz IV som instiftade Friedrich Franz Kreuz.
Hertig Ernst II av Sachsen-Altenburg lät 20 februari 1915 instifta en Tapferkeitsmedaille för de av sina undersåtar som tjänstgjorde bl.a. vid 8. Thüringisches Infanterie-Regiment Nr. 153 samt i kejserliga flottan.
Storhertigen av Oldenburg Friedrich August lät 24 september 1914 instifta Friedrich August Kreuz.
I Braunschweig lät hertig Ernst August 23 oktober 1914 instifta ett Kriegsverdienstkreuz, vilket 17 november 1915 utsträcktes till ickekombanter. 20 mars 1918 tillkom en 1. klass.
Järnkorset var ju en i stort sett preussisk utmärkelse, även om det delades ut till personer från andra tyska stater och till utlänningar. Detta ledde till att de tyska delstater som inte hade något likande sedan tidigare kom att instifta snarlika utmärkelser. Hertigen av Anhalt Friedrich II instiftade exempelvis 12 december 1914 Friedrich-Kreuz. Precis som för Järnkorset fanns detta kors i en version för kombattanter med grönt band med röda kanter och för ickekobattanter med grönt band med vita kanter.
Furst Leopold IV av Lippe lät 8 december 1914 instifta Kriegsehrenkreuz für heldenmütige Tat. Vilken 25 oktober 1915 följdes av Kriegs-Ehrenmedaille vilken tilldelades personer som utmärkt sig i vården av sårade soldater.
1915 instiftade de tre hansestäderna Hamburg, Bremen och Lübeck (vilka var de enda av Tyska rikets delstater som inte var monarkier) Hanseatenkreuz. Detta var ett rött georgskors med i mitten olika symboler för om de utdelades av Hamburg (borgen från stadsvapnet), Bremen (nyckeln från stadsvapnet) eller Lübeck (en svart dubbelörn belagd med en sköld delad i silver och rött).
Storhertig Adolf Friedrich VI av Mecklenburg-Strelitz instiftade 17 juli 1917 Adolf Friedrich Kreuz. Han följdes 1 augusti samma år av stohertigen av Mecklenburg-Schwerin Friedrich Franz IV som instiftade Friedrich Franz Kreuz.
Hertig Ernst II av Sachsen-Altenburg lät 20 februari 1915 instifta en Tapferkeitsmedaille för de av sina undersåtar som tjänstgjorde bl.a. vid 8. Thüringisches Infanterie-Regiment Nr. 153 samt i kejserliga flottan.
Storhertigen av Oldenburg Friedrich August lät 24 september 1914 instifta Friedrich August Kreuz.
I Braunschweig lät hertig Ernst August 23 oktober 1914 instifta ett Kriegsverdienstkreuz, vilket 17 november 1915 utsträcktes till ickekombanter. 20 mars 1918 tillkom en 1. klass.